Freedomtravel

En del är lite oroliga för språket när de ska ut och resa. Jag vill bara säga att det alltid går att kommunicera, bara man vill! Idag har jag besökt en gruppbostad som låg mitt ute i skogen. Att ta sig dit gick (någorlunda) bra, men att ta sig hem i mörkret när bussarna slutat gå var värre… (Även om det här är en blogg som handlar om en bil så har jag som bekant inte körkort.)

Kallt, mörkt och ingen buss. Självklart blev jag glad när jag fick följa med en av tjejerna en liten bit i färdtjänsten. Lite mindre glad när jag insåg att chauffören knappt pratade svenska och inte hittade till nån buss. Vänta nu, hur hamnade jag här? Vilse i skogen med en chaufför som inte pratar svenska och en tjej med utvecklingsstörning… Hur skulle jag nu komma hem? Men med förenade krafter, outtröttlig energi (och en intressant diskussion) lyckads chauffören och tjejen komma överens om hur de skulle köra… Tack så mycket för att ni inte gav upp! Vi ska lära oss av er att det går att göra sig förstådd, bara man vill. /Helena