Linda, Ludvig och deras barn, från bloggen Mary af Rövarhamn, gör en fantastisk långresa runt jorden i sin segelbåt, och reflekterar över att människor ofta påpekar att de bör vara tacksamma för att de får genomföra en sådan resa. Som om den bara trillat över dem, som en oväntad present. De har skrivit ett intressant blogginlägg, som vi tycker att du ska läsa.
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaMålmedvetna förberedelser
Läs gärna det här inlägget på bloggen Mary af Rövarhamn. De skriver att människor inte är missunnsamma, men avundsjuka, eftersom de själva kanske också haft drömmar, som aldrig blivit verklighet. Men, som de skriver, deras resa har ingenting med tur att göra, utan är resultatet av ett decenniums målmedvetna förberedelser.
Vi kan påverka
Och jag måste kommentera, för jag tycker att de har så rätt! Livet är visserligen inte rättvist på något sätt, och vi har alla olika möjligheter. Men möjligheter är inte bara något som existerar oberoende av oss, utan också i hög grad något man skapar sig. Sartre menade att människan är ”dömd till frihet”, vilket innebär möjligheter, men också skapar ångest. Vi kan som människor göra olika val, och om vi vill kan vi påverka händelsernas riktning.
Måste jobba mot målet
Ibland kan vi tycka att människor i lite för stor utsträckning har en tendens att luta sig tillbaka och vänta på att livet ska överraska dem – och sedan bli besvikna om så inte är fallet. Om man vill komma någonstans måste man vanligtvis jobba för det.
Målet måste inte alltid vara en spektakulär jorden runt-resa. Det kan vara ett nytt jobb, att bryta upp från en dålig relation eller att skapa sig en ny livsstil. Man lever ju, så vitt vi vet, bara en enda gång … Så, vad säger du, gör du det du vill med livet? Eller har du någon dröm som det är dags att försöka förverkliga?
Du kanske också gillar:
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
Johanna i Skåne säger:
Känner igen det där du skriver om. Möjligheter trillar inte över en, de uppstår i ett samspel t. ex. människor emellan. Alla kan inte göra vad som helst, men det gäller liksom att försöka vara uppriktig mot sig själv – vad vill jag? Ibland rusar allting så snabbt så jag känner att jag inte riktigt hinner reflektera över om det är det jag vill hålla på med som jag sedan verkligen gör. Planerar gärna, men vill kunna improvisera. Handlingsutrymmet varierar genom livet, man har ju inte alltid bara ansvar för sig själv, men det gäller verkligen att fånga dagen!
10 april 2013 — 23:46
admin säger:
Johanna, jag håller med om att det ibland snurrar fort och att det är svårt att hinna stanna upp och tänka efter. Men jag tror att det är viktigt att försöka ibland! Håller också med om att man både vill kunna planera och improvisera. Då och då dyker det ju upp olika möjligheter (stort som smått) som man kan ta ställning till. Om exakt allt är planerat i förväg blir det ju svårt att vara öppen för såna möjligheter… Och självklart är det så att man har ansvar för fler än sig själv, inte minst när man har barn. Vad man vill göra i livet och hur man vill det att det ser ut är ju något man får fundera över i relation inte bara till sig själv, utan också till andra i ens närhet.
11 april 2013 — 7:15
Ditte säger:
Så bra formulerat! Texten står för mycket av de tankar som finns hos både Bosse och mig. Vissa saker kanske måste paneras och det ordentligt, men det måste också finnas utrymme för sponatnitet. Och vidare har man själv stora möjligheter att bestämma det liv man vill leva. Ibland måste man slopa en del matriella ting för att kunna få och ta emot upplevelser av olika slag.
11 april 2013 — 11:36
Mariam säger:
Bra inlägg!! Och rolig sida. Kommer kika in här fler gånger!
11 april 2013 — 12:48
admin säger:
Ditte, ja ibland får man ju fråga sig vad man tycker är viktigast, materiella saker eller annat. Idag känns det som att man överöses av materiella saker, som att man nästan måste värja sig ibland…
😉
Mariam, vad roligt att du gillar vår sida!
11 april 2013 — 18:55
Seniorer Spekulerar säger:
Det var ett väldigt bra inlägg. Livet blir faktiskt det som vi gör det till. Har inte alltid att göra med resurser och möjligheter utan framförallt att pga fullt ut att göra det man vill. Vågar man inget kan man heller inte vinna något. Visst det kan gå åt skogen. Men hellre försöka och chansa lite än att sitta när man blir riktigt gammal och ångra allt man inte gjort. Man ska förverkliga sina drömmar och jobba på det. Är inte ni på väg att själva förverkliga en dröm? Då får man också ibland försaka en hel del. Vi ångrar ingenting, tvärtom. Ha det! 3 M
11 april 2013 — 22:02
admin säger:
Seniorer Spekulerar, ja hellre försöka och misslyckas än att aldrig prova… Då behöver man i alla fall inte på ålderns höst sitta och ångra att man inte vågade försöka. Jo, vi förbereder för långresa! Och ibland får vi höra att ”tänk om det går så, och tänk om det går si”. Ja, det vet vi ju inte… Men vi provar hellre än att inte våga! Annars skulle vi ångra oss.
12 april 2013 — 7:13
Helga säger:
Nej, jag skulle gärna något mer i livet än att bara harva runt och gneta på. Konstigt nog är det så svårt och man klarar liksom inte av att förändra sitt liv…
Jag skulle kunna tänka mig att resa mer och inte ha så fasta åtaganden som nu. Jobba lite och resa lite – det skulle vara perfekt!
12 april 2013 — 8:59
Krister i Beijing säger:
Jag har inte läst inlägget som du länkar till, men jag kan hålla med helt i texten ovan.
Det är förvånande många som tror att speciella äventyr, ”drömmar”, är reserverat för ett fåtal och omöjligt för de flesta – inklusive sig själva.
Jag vill tro att de flesta kan förverkliga betydligt fler drömmar än de flesta gör, bara man våga ändra sina prioriteringar och vågar försöka.
Mvh
12 april 2013 — 16:55
admin säger:
Helga, visst är det lätt att fastna i gamla vanor! Men frågan är ju om man kanske inte klarar mer än man tror, om man verkligen vill!?
🙂
Krister, intressant beskrivning att man tror att vissa upplevelser är reserverade för ett fåtal. Men jag tror att det kan stämma! Vilken bild man har av sig själv och om vad som är möjligt tror jag i stor utsträckning påverkar vad man vågar försöka sig på!
12 april 2013 — 18:38