Meny Stäng

Honfleur

Nu har vi kommit till Honfleur, inte långt från Le Havre i Frankrike. Vägen hit gick längs Cote d’Alabatre, det vill säga alabasterkusten, som fått sitt namn efter de vackra vita bergen. Honfleur är en charmig medeltidsstad med en hamnbassäng från 1600-talet och massor av små fisk- och skaldjursrestauranger.

Ställplats för husbilar

I Honfleur finns en stor och central ställplats för husbilar med bra service, såsom el, vatten och tömning av tankar. Just nu är den nästan helt fylld av nåt slags kringresande nöjesfält dock. Hela området är fyllt av lastbilar med spelautomater, husvagnar proppade med leksaker, små rullande grillkiosker, tvättmaskiner och lösspringande hundar. Det är lite svårt att känna sig helt hemma …

Vi och några andra ”vanliga” husbilar har hittat ett eget litet hörn där vi står tillsammans. Härifrån är det bara en kort promenad till stadens centrum, och vi har precis kommit tillbaka från vår lilla tur runt staden. Nu måste vi snart ta tag i våra små problem. Vi har ett kylskåp och ett avlopp som krånglar dessvärre. Och så ska vi äta lite fisk och musslor förstås, som vi handlat i en mataffär här i stan.

Alabasterkusten

Vägen hit gick längs Alabasterkusten

Småvägar i Frankrike

Vi körde väldigt små vägar längst kusten

Honfleur – en Charmig stad

Honfleur är verkligen en otroligt charmig stad med trånga gränder, medeltidsbebyggelse och båtliv. Staden är framför allt känd för den pittoreska hamnen som går rakt in i staden och kantas av små medeltida hus, som ser ut som tagna ur en sagovärld.

Här pinnar fiskebåtarna in och ut, och det finns också gott om fisk- och skaldjursrestauranger. Vi skulle gärna sätta oss på någon av alla restauranger här, men eftersom vi har lite begränsad budget har vi valt att handla färsk fisk och laga själva istället. Och vi kommer säkert bli nöjda med detta. Fisken och musslorna som vi handlat ser frestande ut!

Honfleur

Honfleur stad

Honfleur gata

© 2018 Reseblogg med massor av resmål och inspiration. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.