Meny Stäng

Veckans Gäst: Peter Grip, globetrotter

Annons

Peter Grip har lyckats med konststycket att besöka ALLA världens 196 självständiga stater. Han började resa på allvar 1989 när han backpackade under flera månader och år 2010, när han faktiskt bara var 42 år gammal, gick han ”i mål” med landet Tonga – den sista vita fläcken på hans karta. Han hade då besökt världens 195 självständiga stater, och när Sydsudan blev självständigt i december 2010 var han förstås snabb att komplettera med land nummer 196!

Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
Dela

Peter Grip använder idag sina reseerfarenheter i jobbet med den egna resebyrån Kon-Tiki Resor, som erbjuder resor till spännande och intressanta resmål lite utöver det vanliga. Vi är förstås väldigt nyfikna på att höra mer om de upplevelser och strapatser som Peter varit med om under alla sina resor.

När och hur fick du idén om att besöka alla världens länder?

Idén kom upp redan när jag gjorde min första långluff 1989. Jag och en kompis var då ute i sju månader och besökte 21 länder under resan. Då kändes det mer som en dröm och målet var egentligen att komma upp till 100 besökta länder – realistiskt blev det egentligen inte förrän jag kom över den gränsen!

Hur finansierade du alla dina resor?

Resandet har alltid varit prioriterat för mig, det har alltid varit mitt främsta fritidsintresse och då har annat få stå tillbaka. 1997 grundade jag sedan Kon-Tiki Resor och har haft förmånen att i företagets regi få resa på många rekognosceringsresor.

Vilket land var svårast att ta sig in i och hur löste du den utmaningen?

Det är två skulle jag vilja säga: Ekvatorialguinea och Saudiarabien. Vad gäller Ekvatorialguinea så fick jag tag på en man nere i Malabo som kunde ge mig ett rekommendationsbrev vilket jag använde vid visumansökan och efter mycket om och men så lyckades jag få visum. Väl där blev jag utslängd ur landet, men mer om det nedan …

Saudi – där hade jag tur. Jag hade mailat lite till chefen för Saudi Arabian Airlines i Paris för att genom honom ta reda på mer om möjligheten att få visum. Sedan gjorde de ett försök att etablera en viss turism och införa turistvisum (vilket aldrig blev verklighet) och då tog man initiativ till att bjuda in researrangörer en rekognosceringsresa i landet. Det var bara franska arrangörer på plats – och så jag! Allt betalat, inklusive flyget – perfekt!

Kan du rekommendera och berätta om några resmål som du tycker är underskattade och som du tycker att fler borde få uppleva?

Guatemala är i mitt tycke Centralamerikas absolut intressantaste land, men sorgligt bortglömt. Här finns egentligen allt – kultur, både gammal och levande sådan, natur och fina stränder. Sedan tycker jag att Bolivia är ett av världens mest spektakulära länder.

Antagligen har det hamnat i skuggan av sin mer välkända granne Peru, men naturen här är helt fantastisk – med världens största saltöken, Salar de Uyuni, som pricken över i! Madagaskar är också en plats som svenskar antagligen mest förknippar med politisk orolighet men med en helt unik flora och fauna.

Peter Grip och hans flickvän Eva i Salar de Uyuni, Bolivia
Peter Grip och hans flickvän Eva i Salar de Uyuni, Bolivia

Vilket är ditt värsta resminne?

Då förflyttar vi oss till Ekvatorialguinea. Första kvällen var jag på en restaurang och åt middag, när kyparen helt plötsligt säger till mig att det är en man som vill prata med mig och pekar mot ett bord där fem personer sitter – alla med solglasögon trots att klockan var nio på kvällen. ”Kan det vänta tills jag har ätit klart?” frågar jag – ”Nej” svarar han.

Det visade sig vara polischefen i Malabo med livvakter och han ville ta in mig för förhör. Off we go i en officiell LandCruiser till polisstationen, där jag blev sittande i fyra timmar i ett rum omgivet av 7-8 personer, ljuset gick då och då och hela tiden samma frågor: ”Vad gör du här?” ”Vad är syftet med din resa?”.

De släppte mig mitt i natten, men dagen därpå satt jag på ett café när en vit polisbil stannar. ”Chefen vill prata med dig igen”… Till samma polisstation, tre timmars väntan innan chefen kom, sedan tre timmar likadant förhör igen. Till slut kom de fram till att mitt visum var fel då det var stämplat i passet istället för en klisterlapp. Min invändning att det får de väl ta med deras ambassad i London föll inte helt väl ut …

WIFI.se

Till slut var jag så trött på allt att jag föreslog för dem att de skulle låta mig gå till Air Frances kontor och boka om hemresan, vilket de lät mig göra. Dagen därpå var jag på väg hem – och jag åker aldrig tillbaka! Det visade sig att Mark Thatcher, Margaret Thatchers son och legosoldat till yrket, skulle ställas inför rätta för ett eventuellt kuppförsök veckan efter jag var där, så de var extra mycket på vakt i rädsla för fritagningsförsök.

Var lever du idag och varför har du valt just den platsen?

För två år sedan flyttade jag och min flickvän till Valencia i Spanien, där vi nu bor större delen av året. En underbar stad med ett fantastiskt klimat, vacker strand, en galen fyra veckor lång vårfestival, charmig gammal stad och Europas brantaste fotbollsläktare. Dagen teknik gör det ju möjligt att jobba på distans med företaget. Vi avskyr kyla så att slippa svensk vinter känns verkligen privilegierat!

Kan du berätta om Kon-Tiki resor och de resor ni erbjuder?

Vi var från början specialiserade på resor till Latinamerika, men arbetar idag med hela världen utanför Europa och Nordamerika. Vi har såväl ett rundreseprogram, resor med fasta datum och svensk färdledning, och skräddarsyr resor, där vi lägger upp resorna efter resenärens önskemål.

Till sist en fråga vi ställer till alla vi intervjuar: Vilket är ditt drömresmål?

Jag har en liten förkärlek för avsides belägna öar, mitt absoluta favoritresmål är till exempel Påskön, så jag har länge velat komma till några öar i Atlanten – Tristan da Cunha, Ascencion och Santa Helena. Även Sydgeorgien lockar!

Kvinnor med hattar av kalebasser i norra Kamerun
Kvinnor med hattar av kalebasser i norra Kamerun

Tack Peter Grip för att du ville dela med dig av dina erfarenheter och tankar!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev