Ok, nu kör vi och Peter vid spakarna igen. GOD SAVE THE QUEEN var nya mottot när punken klev in i mitt liv. Sex Pistols och Clash var nytt och det var bara att hänga på. Va fan, jag hade ju hål i öronen, och lite kedjor som hänger till munnen stör ju inte mig. Slitna kavajer och allmänt trash, det var jag då och jag måste bara prova. Nu höll min mamma och pappa på att rasa baklänges igen och tänkte säkert ”vad ända in i helsike har han hittat på nu?”. Som Emil i Lönneberga, haha.
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaInnehållsförteckning
Dom säger att jag skiter i allt, men det skiter jag i
Det gick ju bara två månader tills jag vart jagad på Sveavägen i Stockholm av raggarbilar som ville slå ihjäl mig, så det var bara att springa för att rädda livet. Men jag provade, och jag kom undan, puh. Samtidigt började jag gymnasiet och mötte nya kompisar. Jag började DK linjen, som var distribution och kontor, och hur kul var det då? Min äldre bror gick fina försäljningslinjen på tre år, som jag inte kunde leva upp till med dom betygen som jag hade, och jag kom in på degraderade DK linjen.
Jag hade nu tjänat pengar i ett år och kom in på en linje som jag fann noll intresse för. Magnus Uggla kom ut med ”Varning på stan” och jag hade en bergsprängare (bärbar stereo) som jag tog med varje dag till skolan för att fly undan vad jag inte ville plugga till, i ren protest. Inga pengar och en helt värdelös linje.
Dom nya vännerna som jag träffade var grabbar som satt och åkte runt Stockholm varv efter varv i sina coola och väldigt snygga raggarbilar, och nya stilen var skinnpaj och jeans. Vi drack sprit i baksätet och festade loss ordentligt under hösten och bilen var pärlan, men det vart inget mer. Jag slutade både skolan och raggaråket till julen. Raggaråket kom inte någonstans förutom 50 varv runt stan varje lördag och skolan gav mig inte någonting, så vad finns nu i stora vida världen?
Jag flyttar
Jag tog ett jobb och sålde gummilister på en butik mitt i Stockholm som hette Kuntze & co för att få pengar. Jag träffade en tjej på skärgårdsön Blidö som jag var ihop med och efter ett halvår skulle hon flytta till Älvsjö i Stockholm och plugga.
Hon fick bo i en villa på tredje våningen där dom hade kontor på dagtid på dom två understa våningarna, så när jag var 17 och sex månader gick jag hem och sa att jag flyttar. Jag har aldrig sett min mamma gråta så mycket i veckor så det vart väldigt svårt. Dels har min mamma och jag stått varandra väldigt nära, och att jag skulle flytta före min äldre bror gick inte ihop för henne.
Jag grät mig till sömns många kvällar den tiden men var nu tvungen att prova mina egna vingar, och så vart det. Min pappa hade ju lärt mig att man står för saker man gör och säger, så beslutet stod fast.
Militärtjäst, ajaj Kapten
Vi bodde i Älvsjö i ett år och sen flyttade vi till Upplands Väsby och bodde ihop med min äldre bror och hans tjej (numer hans fru). Jag hade en ganska lugn period i drygt ett år och nu var det dags för lumpen. Att bli tvingad att leka krig, och gå i takt, och inte få åka hem när man ville, det passade såklart inte mig. Jag gick till sjukstugan varje morgon i tre månader för planen var att komma därifrån för att jag mådde så dåligt. Min plan gick i tusen bitar.
Min kapten, som hette Ågren och var känd som en av dom sista riktiga militärerna i Sverige, tog ett snack med mig. Han sa att det var tåga i mig som går varje morgon till sjukstugan målmedvetet och inte ger upp, och en sådan person behövs i hans grupp, så han gjorde mig till gruppchef.
Supersmart av honom nu i efterhand, för helt plötsligt fick jag ansvar och jag kunde inte lämna andra kompisar i sticket, så jag vart en riktig stridstupp. Jag skulle vinna allt vi gjorde i vår grupp och det vart mitt mål. Jag accepterade läget och det gick väldigt bra till slut.
Flytt och stök igen
Hem igen och nya olika ströjobb som jag lämnade titt som tätt. Jag och min tjej fick erbjudande till en egen andrahandslägenhet i Jakobsberg (nordvästra Stockholm) där jag hade bott halva mitt liv. Det var en tvåa som vi kunde hyra och vi tog den. Efter ett år sprack förhållandet och jag försökte klara mig själv med räkningar och allt, men det gick inte.
Jag träffade en ny tjej som var lillesyrra till min första kärlek och det var inte heller så poppis hemma hos hennes föräldrar, men är man kär så är man. Jag flyttade till pappa och mamma och det var så otroligt svårt att ha misslyckats i livet, så att man var tvungen att flytta ”hem” igen.
Nytt jobb och nya möjligheter
1982 fick jag jobb på H&M i Jakobsberg på herravdelningen, som jag trivdes väldigt bra med. Jag har alltid tyckt om mode och kontakt med människor. Jag träffade en ny tjej på H&M som jag senare fick min son (Robin) med och jag tog körkort. Vi fick lägenhet, jag var kär och jobbet gick väldigt bra med härliga arbetskompisar, 2 killar och resten tjejer.
Jag har under hela mitt liv umgåtts mer med tjejer än killar för att tjejer är mer mentalt intressanta tycker jag. Jag gjorde bra ifrån mig på H&M i Järfälla nordväst om Stockholm och högre chefer ville ha in mig till citybutikerna och göra mig till någon sorts chef, men det var inte mina planer för jag sökte säljjobb.
Nu får du fylla på lite om ditt liv mellan 17-24 år eller berätta om något positivt från veckan!
Bra jobb, att bli pappa, att bli bedragen och skilsmässa kommer i nästa ”Happy Friday”.
Missade du förra Happy Friday? Läs Varmt i Malta
Du kanske också gillar:
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
Lennart säger:
Jättekul att följa din uppväxt!
Hade jag tid så skulle jag skriva en bok, den skulle bli kul för många.
Vi får se.
14 oktober 2016 — 6:23
åsa i åsele säger:
Oj så händelserikt och intressant liv Du hunnit med på så kort tid 🙂
Väldans kul att f¨å veta mer om Dig 🙂
14 oktober 2016 — 7:29
Inga säger:
När jag var 17 satte min far i Los Angeles ett ultimatum: om jag ska hem till mamma i Sverige till jul då behöver jag aldrig återvända! Jag pluggade som utbytesstudent på Van Nuys High School (där Clint Eastwood och Paula Abdul mfl gått) Jag landade i snöblaskiga Stockholm den första januari och min mamma fick panik. ”Du är omyndig, det finns inga jobb för dig och det är åtta månader till skolstart!” Hon hade faxat mina foton till sin nya makes faster som bodde i Kyoto, Japan för att kolla om det fanns jobb till mig, hon var modellscout. Ärligt talat, kände jag mig ganska sviken av både mor och far, men den 10:e februari landade jag på Kansai Airport och hade mitt livs bästa tid. Jag hade ingen kontakt med min far tills jag fyllde 26!
14 oktober 2016 — 7:33
Anette Åhnbrink säger:
Oj oj, hur hann du med allt? Kul att läsa i alla fall, och jag tror att mitt lilla gymnasieliv i Sundsvall på club Priv’e inte är i närheten! Däremot åkte jag till USA som au-pair efter gymnasiet, och vi kan väl säga att det som sker i L A stays in L A!!! Ha en fin helg i Norrköping, vi åker till Askersund och träffar Libertysowner!
14 oktober 2016 — 8:51
Steve säger:
Kul läsning. Du har tagit ut svängarna rätt ordentligt kan jag notera, men så står du förstås stadigt idag med alla dessa erfarenheter i ryggen. ”Äventyraren” i dig verkar leva kvar eftersom du vågar ta ut svängarna än idag.
Mellan 17-24, ja vad gjorde jag då? Jag var nog en betydligt ”försiktigare general” och det hände heller inte så mycket häftigt där uppe i Sollefteå. Fotboll och ishockey tog upp mycket av min tid. Och skolan förstås, som jag skötte bra. Körkort var en stor grej så det blev många glidarrundor i stan. Tjejer tog allt mera plats och dom kom och dom gick.
Lumpen på I21 i hemmastan var en intressant upplevelse, men inget jag gick in för fastän jag satsades på som ett officersämne. Men nej, det var inget för mig. Det blev en repmånad, 1976, och sedan var min militära bana avslutad.
Jobbade jag då aldrig i min ungdom? Jo då, jag jobbade mycket och alltid på mina föräldrars bensinmack.
Första bilen och rundresa i Europa hann jag med innan jag 1972 ”flydde” Norrland (som jag senare i livet kom att älska) för studier i Uppsala. Vid 24 hade jag plötsligt blivit ”världsvan” och nya utmaningar låg på lut. Sedan blev jag kvar i Uppsala i hela 23 år, till 1997. Men, det är en annan historia.
PS Du får mig att tänka tillbaka på min egen ungdom vilket jag uppskattar. Det är faktiskt rätt kul att för en stund ”grotta ner sig” i det som varit. Allra helst när det som varit har varit bra.
14 oktober 2016 — 9:34
Ghugge säger:
Spännande..!! Det gäller att stå pall som förälder! Vad jag förstår har du klarat dig finfint i livet. Erfarenheter måste vi alla ha! Trevlig helg till er båda??
14 oktober 2016 — 9:38
Ama de casa säger:
Du skriver så intressant om ditt liv, Peter! Fängslande läsning 🙂 Och en smart militär där mitt i, minsann. Det trodde jag inte fanns 😉
Jag flyttade från Skellefteå till Norrköping när jag var 17 och utbildade mig till bajskrattare (officiellt hette linjen ”Djurskötare till djurparker”). Tog två år att lära sig kratta allt från marsvinsbajs till elefantbajs. Flyttade hem till mamma ett halvår och väntade på att Anders skulle bli färdigutbildad. Hankade mig fram med småjobb som att räkna fisk i fiskodling och vikariera på Lycksele djurpark. Sen flyttade vi till Stockholm där jag började jobba som djurvårdare på Skansen. Mitt drömjobb hade alltid varit att få jobba med djur 🙂
Den här veckan har jag varit glad över att få träffa så många goda vänner igen efter 6 veckor på luffen i USA 🙂
14 oktober 2016 — 10:27
JoY säger:
Inte många lugna stunder. Militären gjorde verkligen ett smart drag och fick dig med på tåget. Kul att läsa.
Jag flyttade också hemifrån när jag var 17 år och började samtidigt jobba på Karolinska sjukhuset.
Kram
14 oktober 2016 — 11:17
nils-åke säger:
Kul att läsa om andras uppväxt. 17-24 hade jag hoppat av internatskolan i Uppsala vågade inte åka hem flyttade till Virsbo i Västmanland fick jobb direkt på bruket. (Bra skola för jag höll mig kvar i verkstads industrin till pensionen.) Flyttade hem till mor fick jobb samma dag. Skruvade på bilar på fritiden. Festade var ute och dansade och tjejer. Tänk vad allt var lätt på den tiden
14 oktober 2016 — 11:18
Peter Bergström säger:
Lennart: kul att höra att du tycker om det och skriva är väldigt skönt mentalt tycker jag, så varför inte. Ha en bra helg.
Åsa i Åsele: vilken sökare jag var eller vetgirig och det är jag fortfarande. Kul att du tycker om vad jag skriver och jag blir lite stolt. Jag önskar dig en trevlig helg och vecka Åsa.
Inga: Oj vilken story och kul att du vill dela med dig. Det är mycket våra föräldrar vill med oss men det går inte alltid som dom har tänkt. Allt brukar lösa sig till slut och det har det gjort för dig också, och med roliga minnen. Ha en härlig vecka Inga och tack för en trevlig läsning.
Anette Åhnbrink: Vi har köpt på oss krabbor och kräftor för hela helgen så vi ska bara njuta av god mat och husbilen. En dag ska vi ta vad som stannade i L A, men vi gör det när vi springer på varandra på någon ställplats. Ha en skön helg och hälsa alla andra också.
Steve: Tack Steve för att jag får ha en stund med dig och lite ur ditt liv. Jag tycker själv att det är kul att titta tillbaka och bli lite nostalgisk för ett tag, men jag var ju inte klok någonstans, haha. Ha en härlig vecka Steve och tack.
Ghugge: tack för att du uppskattar det jag skriver och ha en trevlig helg du med.
Ama de Casa: Hahahahahahahaha, Vilken linje och är du idag expert på djurbajs? Jag menar om du går i skogen, kan du då se vilket djur som har pluppat? Räkna fisk, hahah. Vilka underbara jobb det finns. Härlig läsning och jag får ett gott skratt. Tack och ha en mysig vecka.
14 oktober 2016 — 11:25
Peter Bergström säger:
Joy: Militären hade ganska bra erfarenhet efter tusentals ungdomar så han visste hur han skulle nå fram. Det går knappt att flytta hemifrån idag vid 17 så vi hade det lättare förr när det gäller bostäder. Ha en trevlig vecka och en mysig helg.
Nils-Åke: Det var faktiskt lättare och enklare på många sätt. Från 50 talet var det bara möjligheter i Sverige ända fram till nu. Det låg i luften att jag kan göra vad jag vill men ändå hamna med fötterna ner. Kul läsning och jag är glad att du delade med dig. Ha en trevlig vecka.
14 oktober 2016 — 11:34
Marina säger:
Oj oj oj, det blev många igenkännande leenden under den läsningen! Ha en bra fredag 🙂
14 oktober 2016 — 11:52
Ditte säger:
Intressant läsning och jag kan bara än en gång konstatera att man lär sig i livets skola också. Väldigt mycket!
Vad gäller det militärer så had ejag en pappa som din ”kapten” och han fick ordning på många. Gott hjärta finns även bland många militärer.
Mellan 17 och 24! Jodå, jag gick i gymnasiet, fltigt studerande men hände på visprånen Storken en den som 17-19 åring och lyssnade på Cornelis och FRed Åkerström som började sin bana där, i garderoben.
Tog studenten 1968 och hade då under några somrar tågluffat och rest i Europa med bil och flyg.
Jobbade som gudie i Stockholm, var reseledare i Tunisien och Grekland.
Som 21 åring mitt första jobb som gymnastikdirektör i Upplands Väsby, då nyexad, egen lägenhet. Fram till 24, många skidresor till Alperna, sommarresor i Europa, bil, körkort och mycket roligt.
14 oktober 2016 — 12:22
Imelda säger:
Oj vad du har härjat, klart man skall prova sina vingar! Du gjorde helt rätt! Själv träffade jag min nuvarande man och fick vår första dotter innan jag fyllt 21 och vår andra året efter. Ha ha ha, riktiga babbar tänker säkert många men så tog det stop. Jag har alltid varit bestämd med att jag skulle ha två barn innan jag fyllde 25 o så blev det. Nu har en underbara liten Alice, vårt första barnbarn som håller oss sysselsatta när vi inte åker husbil vill säga. Dottern är mer inne på att ha två innan hon fyller 30 😀
14 oktober 2016 — 12:58
Kors och Tvärs säger:
Roligt att få höra om din uppväxt och att det med din brokiga bakgrund gått så bra för dej (nu låter jag som en riktigt gammal tant….)
Jag avstår att berätta om veckan för det är ingen rolig läsning alls.
Ha en fin fredagskväll!
14 oktober 2016 — 14:36
Peter Bergström säger:
Marina: Vad härligt att kunna bjuda på ett leende så här på fredagen. Trevlig helg.
Ditte: Vad ska man säga om din livsresa. Jag skulle behöva två liv om jag ska hinna lika mycket som dig. Härlig läsning som vanligt från dig. Var rädd om dig.
Imelda: Bestämd med vad du ville är en väg att gå och det känns som du visste det tidigt. Jag kanske skulle behöva lite av det också. Mina små är 20 och 29 och jag får nog vänta med barnbarn ett tag. trevlig helg och vecka.
Kors och tvärs: Jag har inte fått mycket gratis i livet men jag har aldrig gett upp heller. Jag tycker om att leva och att utforska. Jag önskar dig en bättre vecka som kommer och en trevlig helg.
14 oktober 2016 — 15:41
BP säger:
Absolut älskar ditt liv Peter, eller ja, så som du idag skriver om det. Skolan var uppenbarligen inte din grej, men tjejer var det. Du tog ut svängarna rejält och jag tror att du skrattar gott när du tänker tillbaka till din ungdom. Eller så förstår du inte hur du kunde agera så som du gjorde;-) Love it:-)
Mellan 17 och 24 hann jag med att ta studenten, flytta hemifrån, plugga ett år i Paris och gifta mig för första (men inte enda) gången. Jämfört med dig levde jag ett liv som en nunna;-) Men efter skillsmässan vid 28 levde jag ungefär som du – minus lumpen då och att jag inte flyttade tillbaka till mamma och pappa.
14 oktober 2016 — 17:19
Ruth i Virginia säger:
Mellan 17 och 19 gick jag på Handels i Norrköping, bodde inneboende, pluggade, spelade handboll för IFK, gick på teknis-skutt och träffade massvis med trevliga killar.
19 år – Sekreterare på Irano-Swedish Co. i Stockholm. Fick en lägenhet i Traneberg i ett hus som ägdes av min direktör. Handbollskompis fr IFK delade lägenheten med mej. Vi hade inga möbler och sov på golvet tills vi fick våra första avlöningar. Jobbade på ett hotell vid Skeppsbron på veckändarna, vek kartonger på en chokladfabrik.
Min bästis fr Handels blev gravid; gifte sej men han fick lov att göra lumpen, så hon hade ingenstans att bo. Givetvis fick hon bo hos oss. Föreställ er tre tjejer och en nyfödd i en lägenhet bestående av kök, matvrå och vardagsrum!
1948 – semestrade på Gotland med mina IFK kompisar. Träffade en klasskompis fr Handels som, förutom att göra lumpen på Gotland, också spelade dansmusik på Snäckgärdsbadens hotell. Klar med lumpen på Gotland, blev han kadett på Karlberg. Vi blev ett par, och förlovade oss på min 21-årsdag 1949. Min rumskompis blev tyvärr sinnessjuk och försvann. Utan rumskompis passade det bra att fästmannen flyttade in. Att bo ihop utan att vara gift ansågs högst omoralisk på den tiden. Men så, tidigt 1951, fick fästmannen order att göra 6 veckor som reservofficer. När han inte längre var närvarande, kände jag en stor befrielse. Inte för att han var på nåt sätt dominerande, men helst plötsligt var jag fri. Det var då, jag beslutade, att vår förlovning måste brytas. Det var väldigt svårt, för han var en mycket fin människa, intelligent och vänlig; en svärmors dröm. Men som sagt, man gör vad man måste. – Därefter kom USA.
Ursäkta att jag skriver så mycket. Dina minnen rörde om ming.
Glad att jag inte var din flärder! 🙂
14 oktober 2016 — 18:33
Lena - gott för själen säger:
Spännande läsning. Till viss del, återigen, rätt lika mig. Jag har också punkare ett tag. Grönt hår, lila hår, blått hår o s v . Och svart förstås. Mycket svart! Särskilt runt ögonen. Hahaha , ja jisses vad man skulle testa då. Jag gick också DK-linjen. Jag valde den minst tråkiga av de kortaste linjerna. Ville inte plugga. Men det har jag tagit igen med råge på senare år. Har egentligen alltid haft lätt för mig i skolan, men jag ville tjäna pengar.
Och jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor, trots att jag är drygt 50, haha.
Kul förresten att du först blev jagad av raggarna och sen en del av gänget!
Kram Lena
14 oktober 2016 — 18:39
Matts Torebring säger:
Vilken story! Jag känner igen mig i dem militanta miljön. Vi skulle skjuta prickskytte på figurer i terrängen med k-pist. Jag tömde alla 36 skotten på några sekunder några meter framför mig i snön. Löjtnant Björk var så arg på mig, att han skakade och skrek. ”Jag är inte intresserad” sa jag.
14 oktober 2016 — 20:57
Peter Bergström säger:
Hej BP: Ja, hur ska man säga det här. Jag är självklart glad att du tycker om att jag slog mig lös, och jag håller med dig för jag tänkte aldrig, jag bara gjorde. Det gick förr och det var inga droger inblandade, inga att såra andra utan jag bara levde och var glad. Den tiden kommer aldrig tillbaka och jag är så glad att jag fick uppleva den och det är min grund idag, GLAD. Jag skulle vilja höra lite om din tid som 28 åring, men vi tar det personligt i ett annat liv, haha. Ha en underbar vecka.
Ruth i Virginia: WOW! Jag är så glad att få lära känna dig på nätet. Du får gärna skriva så här långt varje fredag och det är inte bara jag som kommer att läsa det, jag lovar. Jag har hört massor av historier från min farmor, mormor, gammelfarmor och gammelmormor när jag var liten, och jag älskade det. Du ska veta att vad jag än gjorde för hyss så respekten för farsföräldrar och morsföräldrar var enormt stor, och jag hade en väldigt bra relation med dom och härliga minnen. Dom har också stor del av vad jag är idag som person. Tack för att du delar med dig Ruth och jag är glad för att jag öppnade några dörrar igen där uppe. Varma kramar till dig hela veckan lång. Peter.
Lena-Gott för själen: Du satte fingret på det! Jag ville just då tjäna pengar och det var så fel för det var den kortaste vägen, som många ungdomar tar idag. Hade jag vetat bättre så pluggar man i början för att bygga på sin kunskap och lever gott sen, men det var då det och det fungerade då. Jag vet äntligen vad jag vill vid 56 års ålder och det är att arbeta med sociala medier, och digital marknadsföring. Jag kommer att göra det resten av mitt liv för jag förstår det och jag förstår alla koder. Jag ser en spännande framtid och jag kommer att vara en del av den. Vi punkare emellan, haha. Ha en riktigt skön vecka och vi måste prata någon gång om punktiden.
14 oktober 2016 — 21:29
Peter Bergström säger:
Matts Torebring: Hahahaha, jag undrar vad Löjntant Björk gör idag? Men vi måste beundra honom för att han gick in i sitt jobb. Vilken protest från dig! Jaha, nu har jag en ungdomsprotest från dig Matts men den kom senare än från mig. Vi sätter alla ner fötterna någon gång under vår uppväxt när det går emot våra värderingar i livet. kul och rakt inlägg från dig. Ha en bra vecka och fortsätt att bygga din idé som du håller på med, jag håller på dig.
14 oktober 2016 — 21:37
Ama de casa säger:
sv: Haha! Nej djurbajs i skogen är jag inte så bra på, det är mycket enklare att veta bajset när man vet vilket djur som rimligen bör ha bajsat där 🙂 Men jag är ganska duktig på att känna igen själva djuren, och nog lite över medelmåttan på fåglar 🙂
Visst finns det underbara jobb! Mitt första betalda jobb var som ballongblåsare på Domus. Fast det var inte såna där skojiga heliumballonger, nej vi fick använda en dammsugare där dom hade satt slangen i utblåset 🙂
15 oktober 2016 — 10:25
Elisabeth säger:
Kul att ta del av ditt liv. Min frigörelse tog andra svängar med mycket dans. Vid 18 år, på väg till en dans, krockade jag med en spårvagn och fick kämpa för min liv. Det förändrade mycket och jag bestämde mig för att hjälpa andra, så som jag blivit hjälpt. Jag sökte senare till socialhögskolan i Örebro. Sen blev det jobb inom socialvård, kriminalvård för att i samband med Arbetsmiljölagen 1978, söka och börja jobba vid ett stort företag, Televerket.
15 oktober 2016 — 10:53