Meny Stäng

Veckans Gäst: Roberto Toro, äventyrare på motorcykel

Annons

Roberto Toros reseintresse startade med en tågluff i Europa och därefter tog det inte lång tid innan han gav sig av med Transsibiriska järnvägen till Mongoliet och på en åtta månader lång backpackingresa. Nu kan han inte få nog av resande och äventyr. Nyligen kom han hem från en lång och spännande motorcykelresa genom Sydamerika tillsammans med en kompis.

Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
Dela

Vi har passat på att fråga Roberto om hur det är att resa med motorcykel, om favoritplatserna i Sydamerika och om vilka utmaningar och missöden de drabbades av längs vägen. Kika också gärna in på Robertos blogg Flyvardagen.nu.

Kan du berätta lite om dig själv? Vad gör du när du inte är på resande fot?

Jag älskar att göra massa olika saker. Eller jag hatar enformighet och brottas med en enorm rastlöshet och en envis och orimlig rädsla för det vardagliga. Dricka te, klättra, springa, fotografera och att umgås med mina nära och kära är några av de saker som håller mig någorlunda lugn och gör mig glad. Största delen av vardagen spenderas ändå med att jobba och då som lärare inom grundskolan med Idrott och Hälsa samt som IT-pedagog.

Hur väcktes ditt intresse för resor och äventyr?

Jag gillar att uppleva saker. Jakten på upplevelser har tagit mig överallt i världen. Det har lett till allt från fallskärmshoppande till att vara försöksperson för medicinska studier. Resande går inte att separera från mitt intresse för fotografering. Det ena göder det andra.

Jag började ge mig iväg och göra det jag kände för så fort jag började tjäna egna pengar. I gymnasiet blev det tågluff i Europa. Att göra allt själv har alltid varit så självklart och det har påverkat mitt sätt att resa. När jag märkte att allt går bara jag vill, och hur mycket man upplever på resande fot så tog det inte lång tid innan jag satt på Transibiriska järnvägen på väg mot Mongoliet och en åtta månaders lång backpackerresa.

Planeringen bestod i att fixa biljetter till tåget och nödvändiga visum. Totalt två veckor var planerade. Kommer ihåg att jag öppnade guideboken första gången när jag landade i Moskva. Samma sak när jag landade i Bangkok ett par veckor senare. Sen den resan har tanken att inte resa, eller att vara ”klar” med resandet känts främmande.

Du har nyligen rest med motorcykel genom Sydamerika. Berätta om resrutten!

Vår resrutt var ganska okomplicerad. Skeppa hojarna till Santiago i Chile. Kör söderut. Vänd när det känns bra. Kör norrut och se vart vi hamnar. Vi kom ganska långt söderut i Patagonien innan vi vände och sen tog vi oss genom Chile, Bolivia, Peru, Ecuador och Colombia. Därifrån seglade vi över Darien Gap med hojarna och körde sedan genom större delen av Centralamerika till Mexiko.

Cordillera Blanca i Peru. Otroligt vackert och ödsligt. Det finaste bergspasset Roberto kört över.
Cordillera Blanca i Peru. Otroligt vackert och ödsligt. Det finaste bergspasset Roberto kört över.

Vad är positivt och negativt med att resa med motorcykel? Hur bodde ni och vad måste man tänka på?

Friheten att ha ett eget fordon kan inte underskattas. En stor fördel med motorcykel är att den väcker nyfikenhet hos de som ser en. Folk vågar komma fram och prata. Man blir väldigt väl mottagen. Det är väldigt uppenbart vad man håller på med vilket leder till många roliga möten.

En stor fördel för mig är att det är väldigt enkelt att stanna en motorcykel vart som helst och fotografera. Sen är det väldigt, väldigt roligt att köra. Det man tappar är komfort (läs mycket ont i rumpan) och utrymme för prylar. Minst 60 procent av min packning brukar ändå bestå av elektronik …

En fördel är att man inte kan köra så långa sträckor på en motorcykel. Det tar mycket mer kraft både mentalt och fysiskt än att köra bil. Detta leder till korta etapper. Vi valde medvetet ”små” motorcyklar för att hindra oss själva från motorvägar och större vägar.

Det är en hel del att tänka på när man ska resa med motorcykel eller eget fordon. Men det finns svar på allt på nätet. Ofta motsägelsefulla svar också. Man tar reda på så mycket man kan men sen gäller det att sätta stopp och bara åka och lösa det som uppstår på vägen. Man kan ändå inte förbereda sig på allt. Det svåraste är nog att gå från tanke till handling. När man väl gjort det så märker man att allt löser sig på vägen.

WIFI.se

Våra boenden var väldigt varierande. Mycket tältande i Sydamerika och sen mer hostel, hotell och vandrarhem i Centralamerika. Det finns en väldigt bra gratisapp som heter iOverlander som var ganska ovärderlig på denna resa. Allt från boenden med säker parkering till hur man bäst korsar gränser finns i denna app och den bygger på att alla som använder den själva lägger till information.

Kan du berätta om något missöde eller något som inte blev som ni tänkt er?

Hela resan gick otroligt bra. Inga olyckor eller riktigt tråkiga händelser. Lite småfel som var lätt åtgärdade på hojarna. Vissa jobbiga gränsövergångar, men det berodde mest på värmen och förvirrande rutiner. En punktering, men då var vi inne i en stad och 100 meter ifrån en däckreparatör…

Då vi inte hade planerat resan så noga innan så undvek vi problemet med att det inte blir som man tänkt sig. Det blir som det blir bara. Resans längd var också flexibel, vi hade ett år på oss och tänkte max vara ute i 11 månader. I slutändan blev det nio månader och vi skeppade hem hojarna från Cancun i Mexiko.

Det största missödet kom faktiskt här hemma. Vi kände oss aldrig hotade eller osäkra på resan. Ingen försökte ens kidnappa eller råna oss. Sen kommer man hem och vad händer… min motorcykel blir stulen ur mitt garage! Tragikomiskt så det stänker om det, skrattar och gråter samtidigt 🙂

Kan du berätta om någon extra bra upplevelse under resan?

Att köra hoj i nio månader 🙂 Att köra över Anderna i Peru, Cordillera Blanca, var magiskt. Saltöknen Uyuni i Bolivia. Att köra 5000 meter över havet i öknen. Att segla genom San Blas öarna. Att snorkla med ett 10-tal valhajar och en gigantiskt rocka. Och så mycket annat.

Hur ser planerna ut för den närmaste framtiden? Har du några nya resplaner på gång?

Har precis köpt en lägenhet. Jobbar halvtid och pysslar med lite allt möjligt samtidigt just nu. Försöker umgås så mycket jag bara kan med de jag håller av. Om det är något som resandet klargör för mig är vad som är viktigt i min vardag när jag är hemma. Allt handlar om att umgås med min familj och mina vänner. Allt annat är sekundärt.

Nästa resa? Det jag vet är att jag definitivt kommer att resa igen. Sen är det inte riktigt klart när, var och hur. Något jag är väldigt sugen på är en lång roadtrip i USA, Kanada och Alaska med någon typ av jeep/van. Nationalparkerna där verkar helt magiska.

Sen finns det oändligt många andra resmål jag är intresserad av. Resande med bil/jeep/van lockar mycket. Mest för att det blir lätt med boendet, man har vindrutetorkare och det öppnar upp för att kunna ha massa roliga leksaker med sig 🙂

Närmst blir det nog att dyka i glaciärsjöar i Schweiz. Håller på att utbilda mig just nu för att kunna dyka med torrdräkt. På våren smälter isen och översvämmar områden vilket gör att man kan dyka bland träd, stigar, bänkar och broar! En av mina bröder planerar att segla jorden runt på 3 år med start nästa höst, så om inte annat så kanske jag råkar hänga på där …

Till sist en fråga vi ställer till alla vi intervjuar: Vilket är ditt drömresmål?

Svår fråga att svara på tycker jag. När jag hör någon prata om ett drömresemål eller en drömresa låter det nästan som något nästintill ouppnåeligt. Så mitt svar blir nog Mars.

Elon Musk (grundaren av Tesla, Solar City, SpaceX) jobbar stenhårt på detta så jag hoppas kunna köpa en plats i hans rymdskepp. Här på jorden? En lång resa tillsammans med mina närmsta vänner. Något som tyvärr är nästintill lika ouppnåeligt som en resa till Mars …

Marmorpelare i Lago General, Patagonien, Chile. Här tog Roberto Toro och Christan en kajaktur och fick paddla genom dessa vackra formationer.
Marmorpelare i Lago General, Patagonien, Chile. Här tog Roberto Toro och Christan en kajaktur och fick paddla genom dessa vackra formationer.

Tack Roberto Toro för att du ville dela med dig av dina erfarenheter och tankar!

Översta bilden: Roberto Toro (till höger) med reskompisen Christian Konrad, 4000 meter över havet i Anderna, på väg till en grön lagun (och just nu saligt ovetande om den hemska höjdsjuka som drabbade dem senare samma dag).

Prenumerera på vårt nyhetsbrev