Meny Stäng

Solsemester på Krimhalvön 2008 – före Krimkrisen

Idag berättar vi om vår solsemester på Krimhalvön 2008. I dagsläget, efter Krimkrisen 2014, rekommenderas inte att åka hit, men just därför ska vi ta med dig och visa hur det såg ut innan krisen. Resan började med att vi flög till Odessa i Ukraina, där vi spenderade några dagar. Sedan fortsatte vi med tåg till Krimhalvön där vi spenderade vår solsemester tillsammans med Peters yngste son Billie och hans kusin Pontus.

Krimhalvön – Då och nu

När vi reste till Krimhalvön 2008 hörde halvön utan några som helst tveksamheter till Ukraina. Halvön överlämnades 1954 till Ukraina som en gåva från den ryska sovjetrepubliken, och vid Sovjetunionens upplösning 1991 förblev Krim en del av Ukraina, även om Ryssland tilläts behålla sin flottbas i Sevastopol.

Sedan Krim-krisen 2014 är situationen annorlunda. Enligt Wikipedia är området nu omtvistat och tillhör Ukraina de jure men Ryssland de facto. UD avråder för närvarande från alla resor till Krimhalvön, så detta är definitivt inget restips. Däremot kan det kanske vara intressant att se hur det såg ut på Krimhalvön innan allt detta hände! Hur det ser ut idag vet vi inte, men enligt Wikipedia kommer ryska turister fortfarande hit.

Från Odessa till Jalta

Vi reste med tåg från Odessa till Simferopol på Krimhalvön. Där gick vi av och letade upp en trådbuss, som tog oss den sista biten ner till Jalta.

krim

På kartan har vi ringat in Odessa, Simferopol och Jalta

Tåg Ukraina

Framme i Simferopol

Tåg Simferopol

På väg in i Simferopol för att leta efter trådbuss till Jalta

Gigantiskt hotell i Jalta

Vi bodde på ett gigantiskt hotell i ”Sovjetstil”. Här fanns bland annat en enorm saltvattenpool och en stor hiss genom berget ner till stranden. Frukostbuffén var också enormt stor och det som skiljde från Västeuropa här var klädseln på frukostgästerna. Här kom man inte ner i shorts och foppatofflor inte. Nej, nej, helst klänning, högklackat och bredbrättad hatt.

Hotell Jalta

Jalta Hotell

Sol och bad vid svarta havet

Vi ägnade oss mestadels åt sol och bad vid Svarta havet. Stränderna var ganska steniga, så de flesta låg på solstolar, antingen på de grusiga stränderna eller på pirerna. Vattnet var klart och ibland gick det lite vågor.

Kvinnornas strandmode skiljde sig helt klart från det vi var vana vid i Västeuropa. Här var det stringbikini som gällde, alternativt klänning, högklackat och hatt. Allra helst skulle man ha sällskap av en minimal liten hund med matchande utstyrsel. Herrarna då? De var mindre nogräknade kan man väl säga, men vi fick lära oss att stora guldkedjor också existerar utanför filmens värld.

Svarta havet Ukraina

I Svarta havet

Festbåt Svarta havet

Ukraina solsemester

Ukraina

Strandpromenad och barhäng

Vi promenerade förstås också längs den långa strandpromenaden, och ibland tog vi en glass eller satte oss ner på en bar för lunch eller en öl. Vår favoritbar blev ”Apelsinbaren” där vi hängde en hel del.

Alla menyer på alla ställen var på ukrainska, och alltså skrivna med det ryska alfabetet. Att någon kunde lite engelska tillhörde undantagen. Vi hade pluggat lite ryska på en kvällskurs innan så vi kunde hjälpligt och långsamt stava oss fram på menyerna. Vi förstod orden för kött, fisk, shashlik (ett slags grillspett) och Caesarsallad. Och så kunde vi ju komplettera med att titta och peka …

Helena och Billie

Pontus och Billie

Peter Ukraina

Apelsinbaren

Apelsinbaren i Jalta

Delfinshow

En dag såg vi en show med delfiner. Vi förstod inget av det presentatörerna sa, men på en delfinshow är det ju å andra sidan inte pratet som är det viktiga.

Delfinshow

Delfiner

Delfiner Ukraina

Sammanfattning av solresan till Krimhalvön

Sammanfattningsvis kan man säga att vi var mycket nöjda med vår solresa till Krimhalvön. Vi fick en hel del sol och bad, samtidigt som vi fick en spännande resa i ett område som vi visste väldigt lite om. Att situationen är som den är på Krimhalvön idag känns förstås mycket tråkigt.

© 2018 Reseblogg med massor av resmål och inspiration. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.