Resan med Transsibiriska järnvägen

År 2006 reste vi med den transsibiriska järnvägen från Moskva till Beijing, via Mongoliet. Vilken resa! Vi hade ingen blogg på den tiden, men vi har många minnen. Då och då får vi frågor om resan, så vi tänkte att vi skulle ta och berätta lite mer om den. Det är trots allt en av våra häftigaste resor någosin!

Start i Moskva

Man kan välja att resa Moskva – Vladivostok (transsibiriska) eller Moskva – Beijing (transmongoliska). Vi valde den senare rutten. Biljetter till tågresan samt utflykter bokade vi genom resebyrån Bas International, som var mycket hjälpsamma.

Alla stopp som vi ville göra fick vi boka i förväg. Man kan inte ”gå av och på” som man vill, utan varje biljett gäller för den sträcka och det datum man bokat. Vi flög först till Moskva och bodde några nätter på hotell Ukraina.

Många dygn på tåget

Sedan var det äntligen dags att kliva på tåget! Hela tågresan från Moskva till Beijing tar ungefär sju dygn. Om man väljer att kliva av här och där tar det förstås längre tid, men oavsett är det ju samma tid ombord. Så hur är det ombord på tåget då? Och vad gör man?

Den största delen av resan hade vi egen kupé, och under en sträcka delade vi kupé med några norska oljeplattformsborrare … En stor del av tiden ägnade vi åt att läsa, lyssna på musik eller njuta av utsikten och den meditativa rörelsen. Kupén var utmärkt, och i varje vagn fanns en toalett, en värdinna och en samovar med hett vatten.

Mat ombord på tåget

Vi åt i restaurangvagnen en gång om dagen (utom i Mongoliet då de glömde koppla på restaurangvagnen …!). I Ryssland är det rysk restaurangvagn, i Mongoliet mongolisk och i Kina kinesisk. Maten var helt ok, om än inte fantastisk. I Ryssland var det ofta någon krämig sallad till förrätt och någon enkel mat, som schnitzel och potatismos, till huvudrätt. Personalen kunde inte engelska, så det blev vad det blev helt enkelt …

Vi hade också med oss Varma koppen-soppor som vi åt genom att ta hett vatten från samovaren i vår vagn. Dessutom stannade tåget här och där, och då kunde man ofta handla från babushkor som kom springande på perrongerna – allt från bröd och piroger till frukter och örtkryddor.

Irkutsk – Sibiriens Paris

Efter flera dygn på tåget kom vi fram till Irkutsk – Sibiriens Paris. Under 1800-talet deporterades konstnärer och adelsmän hit efter upproret mot Nikolaj, vilket gjorde att området blev ett intellektuellt centrum. Vi promenerade runt en del och shoppade kläder – och fascinerades av hur otroligt välklädda alla var! Sedan åkte vi till Bajkalsjön. Vilket fantastiskt ställe! Kall och klar luft och så denna djupa, djupa sjö, där den blinda (men goda!) fisken omul lever.

Från Sibirien till Mongoliet

Nästa del av resan gick från Irkutsk i Sibirien till Ulan Bataar i Mongoliet. På den här sträckan delade vi kupé med några norska oljeplattformsarbetare. Vilket visade sig vara tur! Vi hade ingen mat med oss (förutom Varma koppen-soppor) och restaurangvagnen glömdes bort. I denna svåra stund fick vi hjälp av norrmännen – som bjöd på sprit och hårt bröd med ”Kallen kaviar”!

Mongoliet

Nästa stopp gjorde vi i Mongoliets huvudstad Ulan Bator. Vi spenderade en natt i stan och en natt i en jurta i en av nationalparkerna. Det var riktigt mysigt i ”vår” jurta.

Vi blev även inbjudna till en familj som bodde i en jurta och fick prova några olika specialiteter gjorda på hästmjölk. Inte vansinnigt gott, men det var ju bara att le och se glad ut. Landskapet i nationalparken var vackert, med djur som strövade fritt och vackra färgglada tempel. Om inte hästen hade trampat på vår kamera hade vi haft fler fina bilder…

Från Mongoliet till Kina

Den sista etappen gick från Mongoliet till Beijing, och här fick vi vara med om det fascinerande hjulbytet – då tåget hissades upp och hjulen byttes för att pasa en annan spårbredd. Väl framme i Kina? Då letade vi upp ett hotell och hängde på norrmännens erbjudande om att hänga på deras buss till den kinesiska muren.