Meny Stäng

Svenskar, var inte så snåla!

Peter och jag diskuterade en sak vid middagen igår som jag måste dela med mig av. Vi har rest en hel del, och på många av våra resor har vi träffat nya människor som generöst har bjudit oss på det ena eller andra. Det spelar ingen roll om de varit rika eller fattiga. Även människor som varken haft el eller rinnande vatten har frikostigt bjudit oss att äta och dricka, av det de har.

Att bjuda in … men inte bjuda

Det finns förstås många generösa människor även i Sverige, men då och då råkar vi ut för att folk först föreslår att man ska hälsa på, och sedan tycker att “vi kan väl dela på kostnaden för köttet” eller “ni kan väl ta med vin”. Jag vet inte hur det är med er, men jag får en olustig känsla i magen då. Många gånger är det människor som tycker att det måste finnas oxfilé, skaldjur och fina viner på bordet, men som belånat huset så högt så att det svider lite.

Kan man inte bjuda enkelt …?

Jag blir gärna bjuden på pasta med köttfärssås eller blomkålssoppa. Men jag vill bli bjuden! Jag vill uppleva att värden eller värdinnan faktiskt vill dela med sig, av vad de nu har. Är det bara jag som uppfattar att det kan vara såhär i Sverige? Och vad är det i så fall som gör att vi blir så snåla? Är det känslan av att det måste vara så oerhört perfekt, eller vill vi bara inte dela med oss till våra vänner?

Middag hemma hos i Vietnam
Middagsbjudning hos nya vänner (våra skräddare) i Vietnam 2007

Läs mer: Sluta klaga svenskar! – Vi har det bra