Skribent: Anna Nilsson Spets
Jag blev ju ingen undervattensforskare utan livet ledde mej in i florans värld efter diverse irrfärder med andra jobb.
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaI tonåren var jag fältbiolog och låg på knä i mossan för att just studera det, mossor alltså. Eller så räknades ståndare och pistiller för att artbestämma nåt spännande.
Klädseln … ja som fältbiolog var det fjällräven, arméjacka och eller militärens vita päls. Pälsen var svintung.
Näbbstövlar, gummistövlar och sandaler. En murarskjorta eller flanellskjorta. Det var uniformen. I dag är det en annan uniform som gäller.
36 år har jag jobbat med växter, alltifrån snittblommor till uteväxter och krukväxter. Sedan många år är det uteslutande krukväxter. Arbetet har blitt en passion och en livsstil som också färgar av sej på mina resor.
Frukter, kryddor och grönsaker är ett stort intresse och var hittar man det bäst, jo på en lokal marknad.
I bland ett enkelt försäljningsstånd längs vägen och det sorgligt hur magert utbudet är.
Att vandra mellan försäljarna där kanske smutsvattnet rinner över fötterna, en äcklig råtta kilar in bakom en låda, surrande flugor över varorna, ja det är lokalbefolkningens vardag för överlevnad.
Det närmsta jag kommer tropiskt äbart här är den turkiska butiken där man kan botanisera bland frukt, grönt och kryddor till höga priser. Alltså, vem betalar 100 spänn för en papaja?
Lokala marknader är ett måste när jag reser, möten med människor, jag pratar kroppsspråket, provsmakar. Att besöka marknader är ett bra sätt att få inblick i matlagning, odling, kultur och traditioner.
Atmosfären är blandad, några försäljare argumenterar starkt för sina varor emedan andra tar det med ro och tar en tupplur. Små barn kilar runt eller hänger på sina mödrars ryggar.
Under resandet ser jag ofta hur allt växer också, ibland vilt, ibland i odling. Ser jag nåt jag inte känner igen, blir det kroppsspråket igen, jag för handen till munnen för att fråga om det är ätbart. Många av dessa sorter exporteras aldrig till Europa.
I den tropiska och subtropiska delen av världen hittar man så mycket spännande … Bromeliasorter, arter från ingefärsväxtfamiljen som är som ett fyrverkeri av färger.
Att skeda i sig en drakfrukt är bättre än glass! Drakfrukten kommer från en slingrande kaktusart.
Världens största blomma är rafflesia, en insektsätande växt som stinker förskräckligt. På Borneo betalade jag 2 dollar till en local som tog mej till en, det enda fotot jag tog var oanvändbart. Typisk.
Naturligtvis har det blitt många besök på botaniska trädgårdar under årens lopp. Botaniska i Entebbe, Uganda, är känt för att det var här man spelade in den första Tarzanfilmen där Johhny Weismuller svingade sig i lianerna.
Odlare, ja visst är man lite branschskadad, men om tillfälle finns, javisst, jag slinker in eller stegar runt bland träd och odlingsrader.
Som i Ecuador hos en orkidéodlare.
Eller på en pytteliten odling av drakblodsträd på Socotra.
Det kanske mest intressanta med just tropiska växter är dess plats i kretsloppet. Insekter som livnär sig på nektar och pollen, luften nästan vibrerar.
Epifyter som klamrar sig fast på levande underlag men ej hämtar näring därifrån.
Parasiterande växter som kan ta död på ett helt träd. Arter som signalerar till djur och insekter -Ät mej, drick från mej! Eller tvärtom.
En blomma som fått sitt namn efter hur den ser ut, är den himmelsblå Clitorian (himmelärta) som ser ut som en kvinnlig vulva.
Tidiga morgnar och i skymningen fylls luften av söta dofter …
Eller kanske luktar det lik, asblommans blommor luktar allt annat än hallon!
Att få dricka sitt morgonkaffe och röka en cig, med utsikt över detta … Livet på en pinne liksom.
Många växter har vi som krukväxter hemma, fast i en annan storlek.
Växter i öken eller halvöken är ett kapitel för sig. Torka och usla förutsättningar har skapat en flora med arter som klarar av långa perioder av sol och uttorkning. De kan ha tjocka uppsvällda rötter och stammar som sparar vätskan där i. Caudex är ett samlingsnamn för de växter som har en uppsvälld växtdel som vattenreservoir.
Eller svulstiga blad och grenar som hos suckulenter och kaktusar. Naturen är otroligt uppfinningsrik.
Spännande är de träd och växter som har en kulturell eller religiös innebörd. Baobabträdet är ett av dom där varje land eller region har sin egen baobabhistoria att berätta.
Drakblodsträden på Socotra är ett annat träd som har ett brett användningsområde tillika folkhistorisk.
Lotusblomman är viktig i den buddistiska tron, olika färger har olika betydelse. Alla delar av lotusen är ätbara och fröerna äts som nötter.
Visst kliar det i fingrarna att ta med sig en stickling eller en frökapsel med hem, men får man?
Svaret är knepigt, tullverket kan vara till hjälp. Vissa växter och växtdelar absolut inte, andra med sundhetscertifikat, ibland efterfrågas inget alls. EU har sina regler, utanför unionen kan andra gälla.
Det kanske kan verkar vara harmlöst att ta med sticklingar, men faktiskt så förekommer mycket sjukdomar som kan ödelägga den biologiska mångfalden.
I mitt dagliga arbete med växter drömmer jag mej bort ibland, där jag går mellan blomborden och plockar vissna blad. Drömmer om orkidéer på stammarna i Asien, bromeliorna i tropikerna och annat jag sett runt om i världen. Det ger mej drivet att jobba för att kunna resa.
Ett par gånger om året besöker jag den stora blomstermässan i Holland eller någon blomstermarknad, allt för att hålla mej uppdaterad med nya sorter och trender.
Så ska jag ge svaret på mångas frågor, att det måste vara fantastiskt att jobba med växter. Det ÄR det, men också ett slitigt jobb, stå och gå hela dagarna, tunga lyft, obekväma arbetsställningar, ständigt fula händer, i bland kallt och i bland stekhett.
Det positiva är människomöten, att se hur blommor kan sprida glädje. En passion, en livsstil.
Följ Anna här:
Anna Nilsson Spets
Du kanske också gillar:
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
BP säger:
Har ju sagt det förut – du är en fantastiskt duktig fotograf. Och så berest du är. Du får nog räkna upp alla länder du besökt någon gång och berätta vilken växt/vilket djur som är karakteristiskt för just det landet.
Ormägg var det idag här hos dig. Var hittade du som? Åt du ett ormägg och hur smakade det?
10 maj 2025 — 17:22
Anna Nilsson Spets säger:
Du är en av mina trognaste läsare.
Ormägg är en frukt, den kallas också salak, smakar lite syrligt. Ormäggen ser man ofta i Asien och Indonesien.
Ha det gott.
10 maj 2025 — 20:25
BP säger:
Svar: Klart jag är en av dina trognaste läsare, för jag gillar hur du beskriver dina olika upplevelser och inte minst att du tar mig med till ställen som jag inte visste att de fanns. Dessutom är du en extremt färgstark tjej/kvinna som är så långt ifrån en tant man kan komma. Så jag skulle nog ta bort ordet tant. Helena och Peter måste vara riktigt glada att de har hittat dig som gästskribent:-)
PS. Skrattade gott när du förklarade att ormägg är en frukt. Ja, där ser man. För när jag skrev min kommentar undrade jag ett tag hur kvinnliga ormar skulle lägga ägg… hahaha:-) DS.
10 maj 2025 — 23:43