Onko ok pyytää muita tekemään ostoksia puolestasi, kun he ovat matkoilla?

Hyvä viesti. Ulkomaalaisena minua pyydetään myös tuomaan tavaroita Ruotsiin. Esimerkiksi olutta. Suklaata. Vastaukseni on yksinomaan ei. Jos matkustaisin autolla, ehkä jotain, mutta lentokoneella en koskaan. En myöskään ikinä kanna mukanani duty free -pulloja. Liian raskas.
En myöskään pyydä matkustavia ihmisiä tuomaan minulle tavaroita, elleivät he tarjoa itseään, ja silloin kyse on vain savukkeista.
Tänne tulevat ystävät ja sukulaiset kysyvät yleensä, pitäisikö heidän tuoda jotain. Mukaan tulee joka tapauksessa kolme asiaa: nuuskaa, juustohampurilaisia ja viikkolehti, jossa on ristisanatehtäviä.

Jag är som ni och handlar på hemmaplan för det mesta (undantag någon ovanlig engelsk gin som skulle bli snordyr att privatimportera men den har jag ju då köpt på plats och inte på tax free). Köper inte åt andra heller men vänner vet att jag åker tåg för det mesta. Om jag själv ber om något så är det mest småsaker av kollegor som ska till mina gamla hemländer. En låda favoritpraliner från Bryssel eller crumpets från britten som ska till England och själv kommer att besöka en mataffär (de få som säljs här är från ett brexitbolag jag bojkottar).

Till en början med är ju tax-free shopping inte samma sak som för cirka 20 år sedan. Det gäller både flygplatser och Finlandskryssningar. Då lönade det sig att handla tax-free, vilket det inte gör längre.
Förr i tiden frågade jag bekanta som reste utomland och som jag visste att de INTE rökte att köpa en limpa åt mig, vilket de gärna gjorde. Har aldrig bett någon att köpa vin/sprit åt mig, då de självklart köper åt sig själva.
Om man vill köpa ”billigt” vin/sprit och tobak är det ofta mera fördelaktigt att göra det på supermarkets, då priserna är lägre än på så kalla tax-free ställen.

Jag tycker det beror på. Vem man frågar, vad man frågar om, vilket sammanhang. Själv brukar jag oftast bara fråga nära familj. Bekanta är väl mer undantagsfall, t ex om det handlar om nåt väldigt viktigt.

Sen tycker jag att vad man nu ber om inte ska gå att få tag i hemma, eller gå att beställa enkelt. Det ska inte handla om att man sparar några kronor på att köpa något på taxfree som måste släpas med/hem. Utan det man ber om bör ju vara något speciellt som bara går att få tag i på en specifik plats.

Jag har handlat åt andra, och har bett andra handla åt mig. Ibland handlar det om enklare saker från nån mataffär, ibland något som kräver mer tid och engagemang från den som reser. Men det ska alltid vara på resenärens villkor och jag tycker inte man har rätt att bli sur om man inte får det man ”beställt”, oavsett anledning till att det inte hanns med. Visst får man bli besviken, men då kanske man kan försöka att hålla det för sig själv för att inte ge dåligt samvete till resenären.

Den enda jag handlar på Taxfree åt är min sambo när jag har rest själv, och även då är det ingen garanti att han får det han vill ha. Ibland orkar jag inte släpa på nåt tungt, ibland finns inte plats i väskan och ibland har jag inte orkat springa runt på flygplatsen alls.

Det är väldigt svårt att göra alla andra nöjda och glada, men i slutändan är det ju viktigast att ni är glada och nöjda. Visst är det tråkigt att ge tråkigt besked att ni inte hann med deras önskemål, men i slutändan så tycker jag väl att man ska se det som just det; ett önskemål. Att handla åt någon annan på sin egna resa ska inte kännas som något krav.

Oj, jag har inte tänkt på att det är ofint att fråga nån ta med något. Jag bor ju på Kreta och ber ofta vänner o bekanta ta med saker till mig… Inte lika ofta nu som tidigare men ändå. Många vänner som släpat på trasmattor, välling, fiskbullar, godis och ansjovis. Fast ofta så kommer de ju ner med mycket plats över i resväskan. De som reser med bara handbagage ber jag förstås inte och skulle det nån gång vara någon som tycker det verkar besvärligt att ta med nåt så accepterar och förstår jag förstås det men de flesta jag känner brukar faktiskt fråga om jag har någon ”önskelista” innan de kommer.