Bergsvägar vid Calanche på Korsika

På Sicilien övervägde jag starkt att lämna bussen och gå ner! Så högt och slingrigt var det!

PUH! Jag måste ta en paus och återhämta mig mellan besöken på er blogg. Lika fullt kan jag inte avstå från att komma tillbaka till er då jag tycker att ni bjuder på fantastiska upplevelser. Ha de gott!

GAAAAAHHH!!!! Ångest… 😉

Men det är verkligen fantastiskt vackert! 🙂

Så vackert men så läskigt!!!

Oooohh så vackert,blå himmel o blått hav!
Det längtar vi efter 🙂

Ha det gott….

Att ni är äventyrliga, det har vi förstått länge, men inte fullt ut förrän nu. Ska jag köra den resan ni gör, vill jag nog ha en sexhjulsdriven pansarbeklädd husbil, med de värsta kompressorhorn, ”Flytta på er, här kommer jag”. Håll er på vägen om ni kan.

Jag håller med alla som berömt de tjusiga vyerna och dina fina bilder. Själv blir jag skakis bara av att åka med som passagerare i Norge. Aldrig att jag själv skulle våga köra på Korsika eller ens i Nordnorge. Jag vill varmt rekommendera att du tar körkort när ni väl är hemma igen. Själv har jag haft körkort sen jag var 18 år, men det är nu först jag börjat köra husbilen. Tyvärr kan det komma en dag när ni också behöver vara två som kan köra – ifall ni vill fortsätta ut på nya äventyr, korta eller långa, med ert rullande hem.

Säger som alla andra: Alleles fantastiskt!! Det har vi ju hört också från alla som bor härnere. Korsika är ett måste. Men nu nör jag ser bilderna blir jag både harig och ångestladdad och vet inte om det skulle vara värt det.. Jag fullständigt avskyr att sitta närmast stupande, dåliga vägkanteroch att ta av säkerhetsbältet för stt kunna hoppa ur, nja….?

Jättebra med er blogg för nu har vi tänkt om. Vi kommer inte att ta husbilen till Korsika utan om det blir av så kör vi vår Citroen. Alternativt hakar på en charter för ett första intryck. Finns flera som ordnar rundturer och det känns som om det skulle vara ett säkrare alternativ!
Jag har haft körkort sen jag var tjugo år och kört massor i hela mitt liv. Dock inte gärna utomlands vilket är lätt handikappande när man bor i Frankrike. När vi köpte husbilen sa jag direkt ifrån att käre mannen fick köra den själv. Nu har han ingenting emot det, hans liv är bilar och han kör helt fantastiskt bra så det fungerar väl för oss. Men det är klart att det ligger en trygghet i att om det kniper skulle jag utan problem kunna ta över, både husbil och vanlig bil. Jag kör varje sommar i Sverige utan några problem men har också en framsynt nittioårig mamma som säger åt mig att inte låta mannen köra hela tiden. Man tappar vanan och blir räddhågsen och blir man sen änka så sitter man där och kommer .ingenvart. Hon kör alla sina väninnor och gör det bra trots sin ålder. Jag skulle nog satsa på körkort som ett projekt längre fram – det ger stor handlingsfrihet om man inte bor så att övriga kommunikationer fungerar lika bra. Lycka till på,den fortsatta färden och mera korsikabilder tack!