Skribent: Helena Bergström
Det är en speciell upplevelse att besöka Gorropu Canyon på Sardinien. Denna ravin bjuder på riktigt dramatiska bergsformationer. Dessutom krävs en del vandring för att ta sig fram … Vi berättar om våra erfarenheter!
Innehållsförteckning
Gorropu Canyon
Gorrropu Canyon är en djup ravin med väggar som når över 500 meter i höjd och en bredd som sträcker sig mellan fyra meter på det smalaste stället till flera dussin på andra. Ravinen anses vara den djupaste i Italien och en av de allra djupaste i Europa.

Gorropu Canyon ligger på den östra sidan av Sardinien.
Att ta sig till Gorropu Canyon
Det finns tre olika startpunkter för att besöka Gorropu Canyon, vilka också kan kombineras på olika sätt:
- Passo Ghenna Silana – Vandring 4 km i vardera riktning. Stenigt och brant. Cirka 700 meter i höjdskillnad från startpunkten till kanjonen. Bra bilväg hit för större fordon och möjligt att parkera med husbil.
- Ponte S’Abba Arva – Vandring 6,5 km i vardera riktning. Enklare vandring, med betydligt mindre höjdskillnad. Bilvägen hit är slingrig och smal, och rekommenderas ej för fordon över 6 meter. Här verkar finnas en enkel övernattningsplats för små husbilar.
- Campo Base Gorropu – Härifrån arrangeras transfer med jeep, mot en kostnad på 18 euro/person. Där du blir avsläppt får du vandra cirka 45 minuter till kanjonen. Det är stenigt, men inga stora höjdskillnader. Många väljer jeep-transporten på tillbaka-vägen.

Eftersom bilvägen till Ponte S’Abba Arva inte verkade passa för vår 7,3 meter långa husbil valde vi att köra till Passo Ghenna Silana. Vi körde från Cala Gonone och vägen slingrade fram på höga dramatiska bergsvägar med svindlande utsikt.
Det gick utmärkt att köra här med vår husbil, och det gick också fint att parkera när vi kom fram. För att vara säker på att hitta en parkering med ett större fordon kan det vara lämpligt att komma runt eller före 9-tiden på morgonen …

Vandring ner till Gorrupo Canyon
Nu var det dags för vandring! Vi snörde på oss vandringsskorna och packade matsäck i en ryggsäck. Vid starten fanns en liten enkel info-disk och vi fick information och förmaningar innan vi gav oss av. Ta på er bra skor! Glöm inte vatten! Har ni med er något att äta?



Vi hade tur med vädret – det var molnigt och till och med svalt när vi startade, vilket naturligtvis underlättade vandringen. Till att börja med var det en vacker, rofylld och hyfsat enkel vandring.

Efter hand blev vyerna alltmer dramatiska.

Leden kantas av läckra stenformationer, uråldriga träd och en och annan ”kåta”, så kallade ”cuiles”. Detta är en typ av sardiska herdehyddor som använts under århundraden, som tillfälliga bostäder och som skydd för väder och vind.


Mot slutet av vandringen blir det brant. Det är inte speciellt svårt att gå här egentligen, även om det är stenigt, men det känns i benen när det konstant sluttar brant neråt …


Att besöka Gorropu Canyon
Så, till slut, efter cirka två timmars vandring var vi nere på botten av kanjonen. Här präglas miljön av stora ljusa stenbumlingar.

För att gå in i kanjonen måste man betala inträde, och när vi var här var det 6 euro/person. Samtidigt kunde man boka om man ville ha jeep-transfer på tillbakavägen och ja, vi kände att det var en bra idé!


Gorropu Canyon
Nu var det dags för det riktiga äventyret – att besöka Gorropu Canyon! Innan man går in i kanjonen får man en instruktion:
- Grön markering – Följ denna!
- Gul markering – Följ om du vill och känner dig säker på dig själv, nu börjar det bli svårare!
- Röd markering – Stopp! Detta är bara för avancerade klättrare, med guide.


Vi följde den gröna markeringen – och också den gula! – över stenbumling efter stenbumling. Det går långsamt här, men det gör ingenting, eftersom man ändå hela tiden vill stanna och fotografera.


Landskapet är svindlande och fascinerande! Här finns också flera växter som är endemiska för Sardinien och en som endast växer i Gorropu: Aquilegia nuragica (Gorropu-akleja).

På slutet, längs den gula markeringen, var det rejält utmanande, med stora, hala stenblock att ta sig över eller förbi. Vi tog det långsamt och försiktigt, och lyckades faktiskt ta oss ända fram till den första röda markeringen. Att uppleva denna dramatiska miljö var riktigt läckert!


Efter besöket – två sätt att ta sig tillbaka
När man är klar med besöket i Gorropu Canyon finns det två sätt att ta sig tillbaka. Antingen vandrar man tillbaka hela vägen, eller så kan man boka jeep-transfer. Vi var ganska slut i kropparna efter äventyret, och nu började det dessutom bli varmare i luften, och vi valde därför jeep-transfer. Men först fick vi vandra till transfern, vilket tog cirka 45 minuter.

Logistiken kring jeep-turerna funkade bra, och vi behövde inte vänta speciellt länge. Sedan blev det en skumpig och vacker färd uppåt, till Campo Base Gorropu. Därifrån ingick shuttle-bussresa för chauffören tillbaka till parkeringen.
Under tiden väntade jag, Helena, på basecampen, där det finns en liten butik, bord och stolar samt toaletter. Efter en härlig heldag i dramatisk natur var vi redo för att fortsätta vår resa …

Att tänka på när du ska besöka Gorropu Canyon
Vi tyckte att vandringen var riktigt häftig, men vi var glada att vi hade någorlunda svalt väder. Vi kan också berätta att vi (särskilt jag, Helena) fick en otrolig träningsvärk efteråt. Vandringen från den högsta punkten är inte lämplig om du känner dig ur form eller har en skada. Hur som helst, om du vill gå den här fina vandringen så rekommenderar vi att starta någorlunda tidigt på morgonen samt att ta på/med:
- Bra skor (vandringsskor eller gympaskor)
- Bekväma kläder för väder
- Ryggsäck att bära saker i (du behöver händerna lediga!)
- Solhatt/keps
- Solskyddskräm
- Rikligt med vatten (det finns en färskvattenkälla på botten av ravinen, men inget på vägen och vissa tider på året kan källan bli torr)
- Matsäck/snacks (det finns ingenting att köpa)
- Påse/bytta för att ta med skräp tillbaka
- Kamera/mobiltelefon
- Kontanter (för att betala inträde till ravinen)
- Vi tog även med plåster och värktabletter … man vet aldrig!

Mer att se och göra i närheten
I närheten av Gorropu Canyon kan vi varmt rekommendera ett besök i Cala Gonone. Denna kuststad är inramad av höga berg och här kan man göra båtutflykter till fantastiska stränder som endast nås från vattnet.

Skulle du vilja besöka Gorropu Canyon?
Skulle du vilja besöka Gorropu Canyon? Gillar du att vandra? Tycker du om unika naturupplevelser?
Fakta om Gorropu Canyon
- Land: Italien
- Region: Sardinien
- Provins: Nuoro
- Ravinens djup: 500 meter höga väggar
- Geologi: Ravinen bildades efter att en förkastning öppnades och efter erosiv aktivitet från vattnet i Rio Flumineddu.
- Flora: Flera arter som är endemiska för Sardinien eller Gorropu, såsom Aquilegia nuragica (sardinsk akleja), Campanula forsythii (sardinsk klocka) och Ribes sardoum (sardinsk vinbärsbuske).
- Fauna: Bland annat snok, mård, kungsörn, mufflon-får, sardisk hare, räv, igelkott och vildsvin.









Solan säger:
Wow, vilken vandring, 100 poäng!
Ni är tuffa, och du Helena kan konsten att skriva så man verkligen hänger med er på t ex hala stenbumlingar! Tur att ni hade molnigt och inte så helsikes varmt…
Själv har jag äventyrat på en knasigare sätt. Drabbades av en förfärlig yrsel och säckade på en gata i Sumpan. En byggkille såg mig, fattade allvaret och ringde efter ambulans. Till akuten på St Göran där det konstaterades att jag fått en inflammation på balansnerven. Blev kvar i fyra dagar kom hem igår. Nu väntar en tuff rehab i hemmet, men prognosen är bra.
Tror ni man kan göra vandringen med tillfällig rullator, skojar bara! 🤣
09 augusti 2025 — 8:28
Helena säger:
Åh nej, så otäckt att falla ihop sådär på en gata! Vilken tur att byggkillen såg dig och såg till att det kom en ambulans! Vad otäckt med inflammationen! Skönt i alla fall att höra att prognosen är bra! Krya på dig!! Och vänta liiite innan du ger dig av på den här vandringen 😉
09 augusti 2025 — 8:42
bmlarsreseblogg säger:
Raviner är läckra och häftiga men det här med att kravla över stora hala stenar är jag färdig med. Jag har dock total förståelse för din träningsvärk. För många år sedan gick vi Samariaravinen på Kreta 17 km konstant sluttning neråt. Då var jag 40 år och hyfsat tränad men träningsvärken gjorde att jag knappt kunde gå nedför en liten trappa några dagar senare. Otroligt häftiga bilder och ser så härligt ut….
09 augusti 2025 — 16:14
Helena säger:
Ja, då vet du vad jag pratar om!! Det var just det där med att gå neråt tror jag, och det var det som var svårt (typ hopplöst, haha) dagarna efteråt … 😉
09 augusti 2025 — 18:59
BP säger:
WOW!!! Dramatiskt värre måste jag säga. Dör sisådär 20 år sedan hade jag hängt på irl alltså. Men nu njuter jag av era bilder. Och det var riktigt skönt att se att Peter lämnade sina flip flops kvar i husbilen;-)
09 augusti 2025 — 20:39
JoY säger:
Så läckert och jag förstår att du hade träningsvärk.
17 augusti 2025 — 21:58
Lena - gott för själen säger:
Wow, vilket häftigt äventyr! Fantastiskt vackert!
Kram Lena
23 oktober 2025 — 5:58