Preikestolen – vår vandring till Norges mest berömda utsiktplats

Text och foto: Helena Bergström

Både Preikestolen och Trolltunga lockade oss, men efter att vi läst på ordentligt insåg vi att Trolltunga skulle bli alltför tufft. Men Preikestolen däremot … dit ville vi försöka ta oss! Är vandringen värd ansträngningen …? Det skulle vi snart få veta …

Resan mot Preikestolen

Efter att ha spanat in vattenfallen Låtefossen och Langfoss var det dags för oss att köra i riktning mot Preikestolen. Vägen var otroligt vacker, kantad av vatten och höga berg, och vi började förbereda oss för vandringen.

Kvällen innan vandringen valde vi att ta in på Preikestolens ställplats. Här har man tillgång till färskvatten och soptömning, men ingen övrig service. Fördelen är dock att man har nära till Preikestolens parkering (där man inte får stå på natten).

Tidig morgon vid parkeringen

Vi hade förberett oss på att ge oss av tidigt, men ändå var vi långt ifrån först. Redan vid 04-snåret hörde vi hur de första husbilarna gav sig av. När vi åkte, vid 06-tiden, var det nog bara hälften av husbilarna kvar vid ställplatsen.

Om man vill ha en plats på parkering 1 med en husbil under högsäsong – ja, då gäller det att vara så här tidig. När vi kom strax efter 06:00 knep vi en av de absolut sista husbilsplatserna. Om du kommer senare? Ja, då kan du parkera på Parkering 2, varifrån det också går en led upp mot berget, även om det blir en aning längre.

Vi visste att vandringen kunde bli ganska utmanande för oss, så vi förberedde oss ordentligt med praktiska vandringskläder samt en rejäl matsäck med vatten, kaffe, kakor och varsin pastasallad. Sedan var vi så redo som vi kunde vara …!

Vandringen upp till Preikestolen

Nu började vandringen upp till Preikestolen, och den inleddes med en tung uppförsbacke på grus. Så här tidigt var det lugnt på leden, och de flesta vi såg var rutinerade vandrare i klassiska vandringskläder.

En stig byggd av sherpor

Efter den först grusbacken kommer man in på naturliga stentrappor som har byggts av nepalesiska sherpor. Dessa är både fina och ganska trevliga att vandra på, även om man förstås måste vara lite koncentrerad och se var man sätter fötterna.

Brant uppförs

En stor del av vandringen handlar om att gå i brant uppförsbacke, och som ovan vandrare är det förstås ganska ansträngande. Det som kändes skönt var att vi hade gott om tid, och att man kan stanna precis så ofta som man vill. För vår del blev det ganska många pauser – ibland bara för att pusta lite, och ibland för att stärka oss med kaffe och kaka.

Längs vägen träffade vi många andra vandrare, framför allt från Norge, Danmark, Tyskland och Nederländerna, men även från till exempel Spanien, Frankrike och Kina. En del var vältränade och kilade förbi oss i högre hastighet medan andra kämpade på och fick pausa minst lika ofta som vi, eller ännu mer ofta.

Varierad natur längs leden

En sak som överraskade oss var att naturen är så varierad längs leden. För det första går det inte uppåt hela tiden – ibland bryts den uppåtgående trenden av med flacka områden, eller nerförsbackar.

För det andra varvas vyerna. Ibland är det skog och sten. Andra gånger är det myrar eller sjöar.

När Preikestolen plötsligt visar sig

Att till slut, för vår del efter drygt två timmar, närma sig Preikestolen är naturligtvis fascinerande. Jag, som är höjdrädd, tyckte att det kändes svindlande långt innan vi var framme. Stigen går mot slutet längs branta stup, och i dimman var det dessutom svårt att veta hur brant det var.

Trots att vi hade tjock dimma när vi kom fram så syntes Preikestolen ändå tydligt. Den tvära väggen är knivskarp, och dramatiken kunde inte tvättas bort av lite dimma.

Vi var uppe på Preikestolen någorlunda tidigt på dagen, vid 09-tiden, men redan nu hade ganska många människor hittat hit. Några var modigare än andra, men vi var glada att ingen rörde sig alltför nära kanten.

Själv blev jag yr bara av att befinna mig där uppe, trots att jag gjorde mitt bästa för att hålla avstånd mot stupen. Jag är höjdrädd, så för mig handlade besöket inte om att sätta mig längst ut på kanten för den perfekta bilden. Tvärtom. Bara att gå ut på själva klippan var en liten personlig utmaning, och jag höll mig hela tiden på tryggt avstånd från stupet.

Utsikten från Preikestolen

För egen del kan jag inte prata om någon magisk utsikt från Preikestolen. När vi var här var dimman tjock, och vi kunde knappast ana vad som fanns bortanför stupet.

Ändå var det svindlande att befinna sig här uppe. Klippans form är spektakulär, och det var speciellt med alla människor som satt här uppe, bara för att insupa atomsfären.

Trots att klockan inte hann bli mer än 09:30 så åt vi vår pastasallad här. Med tanke på att vi varit mer eller mindre vakna sedan 04:00 – och gjort en för oss tuff vandring – så kändes det redan som att en halv dag förflutit.

Vi promenerade runt lite, för att se klippan från olika vinklar, men vi höll hela tiden avstånd från kanterna.

Dimman var fascinerande på sätt och vis, samtidigt som det naturligtvis hade varit läckert att se utsikten över fjorden i sol. Bilden nedan (som är en AI-genererad bild) beskriver hur klippan kanske kan framstå under andra omständigheter.

Vandringen tillbaka

När man kommer upp till toppen känner man ju lite att ”I did it!”, men man ska gå ner också. För oss tog vandringen neråt nästan lika lång tid som det tog att gå upp.

Att gå neråt är mindre fysiskt ansträngande, och mindre tufft för lungorna. Å andra sidan måste man parera och ta emot tyngden i nerförsbacken, och det är jobbigt på ett annat sätt.

När vi till slut var tillbaka vid Base Camp var vi ganska möra.

Praktisk information om att vandra till Preikestolen

Det är klokt att förbereda sig innan man ger sig ut för att vandra till Preikestolen. Vandringen är ganska tuff men de flesta, som är rörliga och har normal kondition klarar av den. För att det ska bli en trevlig upplevelse är det viktigt att ha rätt kläder, proviant och tillräckligt med tid.

Vår fortsatta resa

Efter vår vandring upp och ner till Preikestolen var vi ganska trötta. Vi hade dock sett att det fanns en utsiktplats i närheten, och den ville vi spana in. Vi tog oss därför till Høllesli viewpoint, som bjöd på fantastiskt fina vyer.

Vi stannade därefter för natten vid Viewpoint Lysefjord. Detta var ett perfekt sista stopp, innan vi skulle ta färjan vidare nästa dag.

Mer att se och göra i denna del av Norge

Vill du uppleva mer av Norge, efter att du besökt Preikestolen? Här hittar du tips och reportage om områden att besöka i denna del av Norge:

• Hardangerfjorden
• Vattenfall i Voss
• Sognefjorden