Stränder på Naxos – våra upplevelser av 9 olika stränder

Text och foto: Helena Bergström

Långa sandstränder, turkost vatten, strandbarer, sanddyner och små vilda badvikar. Naxos är en riktig strandö, där stränderna dessutom ändrar karaktär ju längre söderut längs västkusten man kommer. Vi hyrde bil och gav oss ut för att upptäcka några av dem.

Stränder på Naxos

Naxos har gott om stränder att välja mellan, från välorganiserade stränder nära Naxos stad till betydligt mer orörda miljöer längre söderut. Många av de mest kända ligger som ett pärlband längs väst- och sydvästkusten: Agios Georgios, Agios Prokopios, Agia Anna, Plaka, Mikri Vigla, Kastraki och Alyko.

Under våra dagar på Naxos hann vi besöka eller uppleva nio olika stränder. Vi badade inte vid alla – vi tillhör inte riktigt kategorin som måste hoppa i havet varje gång vi ser en strand. Vi spanar gärna in miljön, tar några bilder och fortsätter upptäcktsfärden. När vi väl stannar för att bada dras vi gärna till de lite lugnare platserna. Här är stränderna vi besökte på Naxos.

1. Agios Georgios – stranden mitt i Naxos stad

Agios Georgios var den strand vi lärde känna bäst utan att faktiskt bada vid den. Vi bodde på promenadavstånd från Naxos stad och passerade stranden varje kväll på väg till och från dagens restaurangbesök.

Stranden ligger precis intill Chora, som Naxos stad också kallas, och kan beskrivas som en långgrund sandstrand. Här finns solstolar och parasoller, liksom hotell, caféer och tavernor i närheten. Den södra delen är också populär bland vindsurfare.

Vår kvällspromenad gick delvis på en träspång alldeles längs stranden. Spången var bitvis ganska ojämn och på sina håll hade sanden tagit över – men vi gillade promenadsträckan. På tavernorna längs stranden var det gott om folk och ibland hörde vi livemusik.

Agios Georgios såg ut som en riktigt fin strand, men framför allt gillar vi läget. Här behöver man inte välja mellan stad och strand – man kan bo nära restaurangerna och gränderna i Naxos stad och ändå ha sand och hav alldeles runt hörnet.

2. Agios Prokopios – från lugnt till hippt strandhäng

När vi hämtat vår hyrbil började den riktiga strandturen och första stoppet blev Agios Prokopios, några kilometer söder om Naxos stad. Det första vi lade märke till var sanden. Den var lite grövre än på många av stränderna vi senare besökte -nästan så att det blev lite massagekänsla under fötterna när man gick barfota.

Agios Prokopios är en lång strand och där vi först kom ner till vattnet var det förvånansvärt lugnt. När vi fortsatte längs stranden förändrades miljön. Plötsligt dök det upp mängder av restauranger och strandbarer, både längs vägen och direkt på stranden.

Här fanns gott om solstolar, parasoller och stora mjuka sittsäckar, och stämningen kändes ung, hipp och avslappnad. Mycket folk, absolut, men samtidigt väldigt chill. Vi badade inte här. Stranddagen hade precis börjat och vi var alldeles för nyfikna på vad som väntade längre söderut.

3. Agia Anna – mjuk sand och klassisk semesterkänsla

Nästa strand söderut är Agia Anna, som i praktiken är en fortsättning på Agios Prokopios. Här förändrades sanden tydligt och blev riktigt mjuk och finkornig.

Agia Anna är en populär och välorganiserad strand med solstolar och parasoller längs stora delar av stranden och gott om tavernor och strandbarer. När vi var här var det mycket folk och vi hörde även en hel del svenska röster. För oss kändes Agia Anna lite mindre chill än Agios Prokopios och mer som en klassisk och populär semesterstrand. Inte alls fel – bara en annan känsla.

Lite kul är att Agia Anna under 1970- och 80-talen istället var förknippad med unga grekiska och utländska resenärer som kom hit för att campa vid en betydligt mer orörd strand. Sedan dess har området utvecklats rejält. Inte heller här blev det något bad för vår del. Vi fortsatte söderut.

4. Plaka – sanddyner, frihetskänsla och camping

Plaka blev en av våra favoriter. Stranden är lång, sanden mjuk och finkornig och längs stranden finns stora sanddyner täckta av vajande växtlighet. Framför allt gillade vi känslan av rymd. När vi besökte Plaka var det inte mycket folk och det var enkelt att hitta en egen plats utan att trängas.

På vissa delar finns tavernor, strandbarer, parasoller och solstolar, medan andra avsnitt är betydligt lugnare. Vi gillade särskilt de senare. Här kändes det helt naturligt att bara breda ut handduken på sanden och slå sig ner.

Plaka har länge lockat människor som söker en avslappnad strandmiljö. Här slutade vi också bara titta på stränder och hoppade faktiskt i vattnet. Ett riktigt härligt dopp!

Camping vid Plaka Beach

För oss som vanligtvis reser mycket med husbil var det förstås också intressant att Plakaområdet har campingplatser.

Vi tittade in på både Maragas Beach Naxos och Plaka Camping och tyckte att båda såg trevliga ut. Maragas kändes större och gav oss spontant intrycket av att ha bättre utrymme för husbilar. Båda campingarna erbjuder sedvanlig service för husbilar och husvagnar, och man kan också övernatta i tält eller stuga.

Hade vi kommit till Naxos med husbilen hade vi gärna parkerat den här och hängt några dagar. Strand, bad och avslappnad campingstämning – det hade passat oss fint.

5. Mikri Vigla – kite- och vindsurfarnas strand

Vid Mikri Vigla gjorde vi bara ett kort stopp. Vi parkerade, spanade ut över stranden och fotograferade innan vi fortsatte. Det räckte ändå för att förstå vad den här stranden är känd för. Ute på vattnet såg vi både kitesurfare och klassiska vindsurfare, och det var betydligt mer action här än på Plaka.

En klippig udde delar området i två strandavsnitt och Mikri Vigla är känt som ett av Naxos viktigaste områden för både kite- och vindsurfing. Vi nöjde oss med att titta på. Ibland räcker det fint att låta andra stå för äventyren.

6. Kastraki – lugnt och vidsträckt

Ju längre söderut vi kom, desto lugnare blev stränderna. Kastraki upplevde vi som lång och vidsträckt, med mjuk och finkornig sand och betydligt färre människor än på stränderna närmare Naxos stad.

Vi övervägde ett bad vid Kastraki, men just där vi gick ner till vattnet var det ganska mycket sten och klippor där man skulle vada ut och vi valde därför att vänta med badet till lite senare. Men stranden är lång, så botten kan mycket väl vara bättre på andra ställen.

7. Alyko Beach – vilt och vackert

Nu började vi närma oss de två stränder som vi kanske gillade allra mest. Området kring Alyko kändes betydligt vildare och mer oreglerat än stränderna längre norrut. Här parkerar man bilen och promenerar vidare till någon av de små stränderna och vikarna.

Inga långa rader med solstolar och parasoller. Inga tavernor precis på stranden, inga hotell och inga badvakter. Bara strand, hav och natur, och förstås en del andra semesterfirare som hade hittat hit före oss. Det var alltså inte folktomt, men det kändes aldrig trångt.

Alyko är också speciellt på grund av naturen runt omkring. På halvön finns en stor skyddad skog med gamla juniperträd, som med sina omfattande rotsystem hjälper till att hålla kvar sanden och bevara sanddynerna. Området beskrivs ibland som en ”cedarskog”, men det handlar botaniskt om juniper.

Här finns flera små sandvikar, däribland Alyko, Small Alyko, Kedros och Hawaii Beach. Eftersom det inte finns någon självklar service nere vid de små stränderna är vårt råd enkelt: ta med vatten och gärna något att äta.

Hotellet vi lyckades missa

Det finns dessutom en märklig sevärdhet vid Alyko som vi helt lyckades missa. På halvön står resterna av ett enormt hotellprojekt som började byggas under slutet av 1960-talet men aldrig färdigställdes. Betongruinerna har senare blivit en informell utomhusgalleria för graffiti och stora muralmålningar, bland annat av street art-konstnären Wild Drawing, WD.

Visste vi det när vi var där? Nej. Först efteråt började följare på Instagram fråga om vi hade sett det övergivna hotellet. Det hade vi alltså inte. Man kan inte lyckas med allt.

8. Hawaii Beach – vår favorit på Naxos

Istället fortsatte vi till Hawaii Beach, och där hittade vi vår favorit. Redan ovanifrån är stranden fantastiskt vacker. Den är inte särskilt stor och ligger som en liten sandvik nedanför det vilda landskapet vid Alyko. Områdets små vikar har sandstrand och turkost vatten och omges av sanddyner och juniper.

Vi gick ner, hittade vårt eget lilla hörn och bredde ut badhanddukarna på den mjuka sanden. Här blev vi kvar. Vi låg i solen, badade i det härliga vattnet och åt vår ytterst välplanerade (nåja) picknick, som bestod av vatten och chokladkex.

Man kan förstås göra det betydligt mer avancerat. Ta med en ordentlig picknick, frukt, något kallt att dricka och allt annat som förgyller en stranddag. Men vet du vad? Chokladkex fungerar också alldeles utmärkt på Hawaii Beach.

9. Apollonas – strand och byliv på norra Naxos

De flesta stränder vi besökte ligger längs Naxos väst- och sydvästkust, men vi hann också med en strand på en helt annan del av ön. Under en guidad heldagstur med buss gjorde vi ett stopp i Apollonas, en liten kustby på norra Naxos.

Här fick vi en timme på egen hand. Vi började med att promenera runt och fotografera den fina stranden och den lilla kustorten, men ganska snart kände vi oss färdigupptäckta och slog oss ner på en taverna med utsikt rakt mot vattnet.

Jag beställde en öl och Peter ett glas vitt vin. Som så många gånger förr placerades förstås dryckerna framför fel personer och vi fick byta. Så kan det gå när det är kvinnan som gillar öl och mannen som gärna dricker vin …

Det var hur som helst väldigt njutbart att sitta där en stund och titta ut över stranden och havet. Något bad blev det inte den här gången heller – efter en timme var det dags att hoppa på bussen och fortsätta turen.

Innan vi lämnade Apollonas stannade vi också vid den berömda Kouros of Apollonas, en drygt tio meter lång ofullbordad marmorstaty som fortfarande ligger kvar i det antika stenbrottet där den började huggas ut för omkring 2 500 år sedan. Därefter bar det tillbaka mot Naxos stad efter en lång dag fylld av upplevelser.

Bonus: När hotellpoolen vinner över stranden

Efter åtta stränder borde man kanske hävda att det inte finns någon anledning att bada i pool på Naxos. Vi håller inte riktigt med.

Vi bodde på Astir of Naxos, ett väldigt trevligt hotell med personlig känsla och en ägare och personal som fick oss att känna oss välkomna. Dessutom hade hotellet en pool som lockade varje gång vi gick förbi.

Runt poolen fanns solstolar och från poolområdet hade vi fantastiska vyer mot bergen. Efter dagar fyllda av hyrbil, stränder, byar, tempel och andra upptäckter bestämde vi oss därför för att en eftermiddag inte upptäcka någonting alls. Vi slog oss ner i varsin solstol med en öl, badade i poolen och blev kvar.

Det är något väldigt kravlöst – och lite lyxigt – med en hotellpool. Man behöver inte packa matsäck, leta parkering eller fundera på vilken strand som ligger bakom nästa kurva. Ibland räcker det faktiskt alldeles utmärkt att bara beställa en öl och hoppa i poolen.