Ett äventyr i Atlasbergen – ekobyn Ait Chribou i Marocko

Till FREEDOMtravel

Annons

Annons

Skribent: Björn Erik Gustavsson

Efter morgonpromenad genom ett svalt men vårgrönt Göteborg sitter jag åtta timmar senare i minibuss på väg österut från Marrakech … Hettan dallrar över den uttorkade slätten, här och var syns herdar, fårflockar, tungt lastade åsnor …

Twittra

Dela

Dela

Pin

Dela

Dela

På plats i Marocko

På kvällen dricker jag myntathé på terrassen till det välvda lerhus jag nu ska bo i – högt upp i Atlasbergen och med en natur som får mig att minnas westernserien High Chaparral.

I skymningen hörs vackert modulerade böneutrop från minareten intill. ”Allah ekbar”… Sedan faller mörkret, på bara några minuter – och i den magnifika tystnaden välver sig nu stjärnhimlen allt mäktigare över bergsmassiven. Västerut: en guldgul halvmåne, vilande på rygg.

En vecka ska jag bo i denna nyuppförda ekoby – tillsammans med elva andra svenskar. Vi hämtades i går i Marrakech av det svenska värdparet, Micke och Marlene. Nu väntar en rad äventyr i detta bergsområde, bebott av berber, Nordafrikas ursprungsbefolkning, med eget språk och egen kultur.

Majoriteten bor ännu primitivt; många utan bilväg, rinnande vatten och elektricitet. Regionen är en av Marockos fattigaste. Hälften är analfabeter, arbetslösheten utbredd. Privatbilism existerar knappt.

Man rider på åsnor – fortfarande det vanligaste transportmedlet – eller vandrar längs hundraåriga stigar som överallt förgrenar sig i det högkuperade, halvökenartade landskapet, fyllt av hisnande mångmilautsikter.

Massturismen är långt bort, livet går sin gilla gång. Det är som att ha slungats långt, långt tillbaka i tiden. Jag möter en herde som med staven i hand vaktar sina får och nattetid sover ute i det fria …

Två män med åsnor – fullastade med ängsgräs och myntakvistar – möts och blir stående och pratar … Vid bäcken nedanför ekobyn samlas kvinnor för att handtvätta med hjälp av klapperträn, och i snåren intill hoppar apor omkring … På strandstenarna vid den lilla forsen bligar sköldpaddor mot den gassande solen … Om kvällarna tänds eldar för att laga mat, och överallt lekande barn …

Ait Chribou – en nyuppförd ekoby

Stället heter Ait Chribou; en nyuppförd ekoby ägd av ett värmländskt par, som själva bor där vintertid och då veckovis tar emot turistgrupper à max tolv personer. Här ges en unik möjlighet att få möta den uråldriga berberkulturen. Avsikten med ekobyn är att låta gästerna få ta del av den genuina berberkulturen och via tolk få fördjupade inblickar i livsvillkoren här i bergsbyarna, varav flera väglöst belägna.

Ytterst få västerlänningar besöker denna del av Marocko. Bybor i Ait Chribou trodde länge att turistgrupperna i själva verket var släkt och vänner till det svenska paret. Turism är för flertalet ett okänt begrepp.

-Det som gläder mig mest är att lokalbefolkningen börjat öppna upp sig och verkligen är nyfikna på gästerna och på oss, säger Marlene. De vill prata, de vill bjuda hem på te, de vinkar och de vill jobba för oss. Det har varit så roligt att få bli en del av lokalsamhället här.

Annons

Flera av de svenska gästerna har öst lovord över upplevelserna här. Marlene förtydligar: ”Pulsen går ner, de lever i nuet, de får många tankar om vad som är viktigt i livet och de tycker det är helt unikt att få komma till en plats som är helt oexploaterad vad gäller turism.”

Jag bläddrar i anläggningens gästbok – och finner många omdömen i högstämda tonarter: ”Det genuina och kärleksfulla får ett ansikte i Ait Chribou. Marlenes och Mickes värdskap är så gott att man inte vill lämna dem. Lokalbefolkningen är så goa och glada att man känner kärleken.”

Ekobyn består av en charmig klunga toppiga små lerhus (à la Elsa Beskows Hattstugan), byggda av lokala hantverkare och med mängder av träd och blommor mellan byggnaderna. Högst upp finns en gemensam uteterrass med restaurang och sällskapsrum i traditionell marockansk stil. Den sju hektar stora tomten rymmer också en olivdunge, fruktträd och alla möjliga odlingar. Ekoprofilen går som en röd tråd genom det mesta.

-Vårt mål är att en vacker dag vara självförsörjande, säger Micke. Att om fem—sju år själva producera el och mat.

-Jag ser framför mig att vi på sikt driver anläggningen fyra månader per år och att mindre grupper besöker oss för att ta del både av det vi skapat i ekoyn men också för att upptäcka berberkulturen och den fantastiska naturen här i Atlasbergen.

Ett besök i ekobyn – som turist

Inför ett besök i ekobyn, som inkluderar hämtning vid flygplatsen i Marrakech, kan man välja endera sju dagars program i ekobyn eller en kombination innebärande fem dygn ekoby och två dygns vistelse i den marockanska provinshuvudstaden.

Marrakechs huvudattraktion är den labyrintiska innerstaden, medinan; numera Unescoklassat världsarv och med en tolv kilometer lång stadsmur runtom. Mitt i denna sagoaktiga Tusen och en natt-värld ligger det färgrika Dheja el-Fna-torget, en marknadsplats omgiven av kaféer i fransk kolonialstil och med ett exotiskt folkliv som rymmer det mesta, inklusive ormtjusare, vackert klädda apor, sagoberättare, musiker av alla de slag …

Sjudagarsprogrammet i ekobyn följer ett grundläggande schema som vid det här laget blivit ganska inarbetat, men som dock något kan modifieras utifrån önskemål i gruppen.

Dag 1 får vi bekanta oss med närområdet. Därefter lunch hos en berberfamilj. Sittande på golvet runt låga bord bjuds vi på couscous och ångande varma grönsaker. Som avrundning mynthathé, kakor och färska nötter. I skymningen: grillkväll i ekobyn och besök av två musiker som sjunger smäktande berbiska kärlekssånger medan stjärnorna tänds.

Dag 2: Vandring längs slingrande stigar upp i bergen – först genom olivdungar och småodlingar men högre upp i terrängen ökenaktigt– tills vi slutligen når en platå med blomsterprunkande ängsmarker och sound of music-aktigt överdåd.

I en närbelägen by, med vita stenhus och husdjur av alla de slag, bjuds vi in till en familj. Sittande på handvävda röda mattor bjuds vi traditionell ”Taijne”-rätt.

Återvandring genom raviner med enorma grottor och möte med en herde som vallar sina får över milsvida områden och berättar att en varg häromdagen tog ett lamm. På kvällen sitter vi utanför restaurangen – som också är bar – och njuter stillhet och tropisk värme, trots att april månad knappt ens börjat. (Klimatförändringarna märks även här.)

Dag 3: Efter flera timmars jeep-resa på allt eländigare vägar parkerar vi på 1300 meters höjd och fortsätter, längs smala stigar i dramatisk natur, till den 500 meter högre bergstoppen Katedral. Runtom lyser snöklädda 4 000-metersfjäll i det gassande solskenet, även om luften här är svalare. Några i gruppen fortsätter till fots ända ner till dalbottnen.

Djupt inne i skogen ser vi en kvinna hugga småträd och lasta på medhavd åsna. Nere vid floden har många berber samlats – tältar och har picknick. Denna helg firas att ramadan (den långa fasteperioden) är slut.

Dag 4: Värdparet samlar oss för en grundlektion i berbiska – och sedan får vi i uppgift att inför kvällens middag inhandla diverse varor på marknaden i närmsta stad; en stor marknad som hålls varje onsdag. De annars rätt lugna gatorna fylls av försäljare av alla de slag och folk från omgivningarna kommer hit för att göra sina veckoinköp. Här säljs alltifrån mat till hantverk och djur; såväl levande som nyslaktade.

Vid stadsgränsen passerar vi en åsneparkering – där många lämnat sina åsnor under skuggande träd. Uråldrigt marknadstorg – och överallt syner jag knappt trodde var möjliga nu på 2000-talet … Att mitt i detta få vila ut på ett kafé (cappuccino: 7 kronor) och iaktta det färgrika vimlet: en meditativ höjdpunkt …

Dag 5: Halva dagen tillbringas nere vid bäcken, där berberkvinnor, klädda i färgrika dräkter, gör upp eld och börjar tillreda lunch (i lerkrukor som ställs på glödbäddar) medan vi andra kan välja mellan att skala potatis, skölja grönsaker eller helt sonika ligga på rygg under skuggande olivträd och njuta av denna sällsamma lunchutflykt.

På eftermiddagen besöker jag intilliggande skola, där barn i de lägre klasserna samundervisas. Här används pekpinne och griffeltavlor och alltsammans påminner om svenska lantliga småskolor för minst 60 år sedan.

Dag 6: I jeep längs slingrig grusväg upp till 1 300 meters höjd, därefter vandring till berget Kashla (1 650 m ö h), där vår guide gör upp eld och tillagar ljuvligt myntathé efter att vi ätit medhavd lunch. En packåsna följer oss hela vägen. Åsnor är verkligen vanliga i området; de kallas till och med ”berber-moppe”!

Passerar resterna av ett fort som fransmännen byggde under kolonialtiden. En stor garnison fanns här (vi hittar rostig taggtråd mellan nedrasad byggnadssten). Längre österut i Atlasbergen mötte fransmännen svårt motstånd från berberna och tvingades göra halt. Den ostligaste delen av dagens Marocko kom aldrig att ingå i kolonin Franska Marocko (först 1956 blev landet självständigt. Än i dag brukas här ofta franska).

Dag 7: Fyra timmars återfärd – och vi har turen att få några bonustimmar i Marrakech.

Framkommen till flygplatsen kan jag summera en unik reseupplevelse – därtill med ett värdpar som med generositet, flexibilitet och lyhördhet invigt oss i ett stycke Marocko de under senare år grundligt lärt känna. Utgångspunkter: småskalig ekoturism (”liten grupp, stor upplevelse”) och stor öppenhet för individuella önskemål. Konceptet torde vara unikt. Frågan är om någon annan svensk gruppresearrangör kan erbjuda en så exklusiv enkelhet som denna vecka rymmer.

Fotnot: Läs mer på www.atlas-together.com. Dessutom: SVT Husdrömmar sänder i juni 2025 en dokumentär om det svenska parets husbygge. Det första av tre avsnitt sänds den 5 juni.

Björn Erik Gustavsson

Björn Erik Gustavsson, numera bosatt i Värmland, har sedan 1980-talet försörjt sig som frilansande kulturskribent och kritiker - samt under senare år till stor del även som resejournalist. Han har utgett 14 böcker; bland annat en volym som fokuserar på Eyvind Johnson som resenär (Resebrev 1921-1952) och en rad skönlitterära verk; fyra diktsamlingar, en novellsamling och en roman.

Du kanske också gillar:

Rida kamel i Tunisien – en ökentur vid porten till Sahara Fyrhjuling i Tunisien – fartfylld upplevelse i Sahara Djibouti – eller Tant Anna reser till månen Tant Anna letar dugonger i Mocambique Att besöka Krugerparken i Sydafrika – allt du behöver veta Garden Route i Sydafrika – en vacker kuststräcka

Annons