Livet ombord på segelfartyget Gratia

Skribent: Helena Bergström

Uppdaterad: september 2026 | Hur är det egentligen att segla med ett gammalt skolfartyg? Vi fick chansen att mönstra på segelfartyget Gratia och tillbringa en långhelg som en del av besättningen.

Det innebar att hissa och bärga segel, pumpa läns, sova i bingar och försöka förstå ett helt nytt språk av märkliga seglingstermer. Men också gemenskap, vackra dagar i Stockholms skärgård och den speciella känslan av att till slut segla rakt in i centrala Stockholm.

Att mönstra på Gratia i Nynäshamn

Vårt seglingsäventyr började i Nynäshamn, dit vi tog pendeltåget efter jobbet en fredag. Spänt spanade vi ut över hamnen – och där låg hon, Gratia. Det kändes inte bara som att mönstra på ett fartyg, utan nästan som att mönstra på en annan tidsepok.

Gratia byggdes redan år 1900 och är ett gammalt segelfartyg som används som skolfartyg av Stiftelsen Svenska Kryssarklubbens Seglarskola. Historien är minst sagt brokig: hon har haft flera namn och ägare och har bland annat varit lyxyacht med både badkar och flygel.

LÄS MER: Gratias historia – från lyxyacht till skolfartyg

Nu skulle vi själva få prova på livet ombord under en långhelg i Stockholms skärgård.

Vi träffade befäl, instruktörer och de andra deltagarna. Här fanns både yngre och äldre, kvinnor och män och människor med väldigt olika erfarenhet av segling. Några var vana seglare. Och så fanns det sådana som jag, Helena. Jag hade knappt seglat alls.

Alla hjälps åt ombord

Det blev snabbt uppenbart att man inte mönstrar på ett skolfartyg för att luta sig tillbaka och betrakta utsikten. Här är man en del av besättningen.

Segel skulle hissas och bärgas, tampar hanteras och kartor studeras. Vi fick hålla utkik, städa och pumpa läns. Träbåtar läcker nämligen alltid lite, fick vi lära oss – och det ska de göra.

När det inte fanns något mer akut att ta tag i fanns det nästan alltid något rep som kunde kvajlas, det vill säga läggas ihop och hängas upp ordentligt. Ibland fick man hugga i rejält. Andra stunder fanns det tid att bara sitta på däck, känna vinden och njuta av skärgården.

Ett helt nytt språk att lära sig

Själva arbetet var en sak. Språket var en annan. Gaffelsegel. Pikfall. Klo. Klyvare. Kvajla. Musning. Och så fortsatte det …

Instruktörerna gav tydliga instruktioner, men för en nybörjare kunde det emellanåt låta som om alla pratade ett helt annat språk. När man inte förstod hur någonting hängde ihop fick man ett återkommande råd: Titta uppåt.

Där fanns nämligen ofta svaret. Följ linorna med blicken och försök förstå vad de sitter fast i och vad som händer när man drar i dem.

Ombord fick vi också lära oss ett viktigt sjömansskämt: Varför kan grisar inte segla? För att de har för hårda nackar och inte kan titta uppåt. Nivån på humorn var med andra ord hög. Kunskapsnivån när det gällde seglingstermer utvecklades åtminstone sakta men säkert.

Livet under däck – bingar, mäss och mat

Efter en lång dag till sjöss är man trött, och då är det förvånansvärt lätt att somna även om sovplatsen är betydligt mindre än sängen hemma. Vi sov i bingar nere i fartyget. Det var trångt, men också väldigt mysigt på sitt sätt.

Morgnarna började med frukost och därefter städning av fartyget. Ombord hjälps alla åt och vardagssysslorna är en lika naturlig del av livet till sjöss som själva seglingen.

En annan viktig plats är mässen, där man både äter och umgås. Och så finns förstås byssan – köket – som är imponerande liten med tanke på hur mycket mat som kan produceras där.

Vår kock Emil lyckades under hela helgen trolla fram frukostar, luncher, fika och middagar trots det lilla utrymmet och ett golv som inte alltid befann sig i vågrätt läge. Man blir dessutom hungrig av att segla.

Från Nynäshamn till Utö

Den första kvällen bjöd på lugnt och soligt väder. Lite mer vind hade kanske varit bra för själva seglingen, men för oss som precis hade kommit ombord var det ganska skönt att få börja försiktigt.

Redan första dagen fick vi vara med och hissa och bärga segel och försöka omsätta alla instruktioner i praktiken. På kvällen lade vi till i Utö hamn.

Efter en dag fylld av nya människor, nya arbetsuppgifter och en närmast obegriplig mängd nya ord var det inte svårt att somna i bingen.

En dag till sjöss i Stockholms skärgård

Nästa morgon började med grötfrukost, morgonbestyr och städning. Flaggan hissades och sedan gav vi oss ut igen.

Nu väntade en hel dag till sjöss. Ju längre vi befann oss ombord, desto mer började vi förstå hur livet på Gratia fungerade. När seglen skulle upp behövde alla hjälpas åt. När något skulle tas ner gällde det att lyssna på instruktionerna och dra i rätt tamp vid rätt tillfälle. Eller åtminstone försöka.

Det fina är att man snabbt blir en del av ett lag. Det spelar mindre roll om man från början kan alla seglingstermer. Alla behövs och alla får uppgifter.

Och mitt i allt arbete befinner man sig i Stockholms skärgård. Öar glider förbi, vinden fyller seglen och ibland kommer de där lugna stunderna när man faktiskt hinner sätta sig ner och bara njuta.

Kväll vid Träskö-Storö

På kvällen lade vi till vid en klippa på Träskö-Storö. Det är något speciellt med att efter en hel dag till sjöss plötsligt ligga stilla vid en ö mitt i skärgården. Arbetsdagen var över och vi kunde samlas i mässen för middag, prat och skratt.

Efter många timmar ute i friska luften smakade maten extra bra. Det blev en riktigt fin kväll tillsammans innan det var dags att krypa ner i bingarna. Nästa dag väntade vår sista seglingsdag – och en ganska spektakulär avslutning på äventyret.

Sista dagen – segla till Stockholm

Det var riktigt kallt när vi vaknade vid Träskö-Storö på söndagsmorgonen. Morgonen började med en rejäl skeppsfrukost med bland annat ägg och bacon, scones och gröt, följd av den obligatoriska städningen. Sedan gjorde vi loss och satte kurs mot Stockholm.

Solen steg sakta och värmde luften, och vi fick en fantastisk sista dag på sjön. Emellanåt fick Gratia upp ordentlig fart med vind i seglen, och däremellan kunde vi njuta av lugnare stunder på däck.

Till lunch serverade Emil krämig spagetti med ugnsrostade grönsaker på däck. Sedan började omgivningarna förändras. Först var det fortfarande skärgård med öar och natur. Efter hand dök allt fler hus upp och trafiken på vattnet ökade. Vi passerade Vaxholm och mötte fler och fler båtar. Och så började Stockholm närma sig.

Att glida in till Strandvägen med Gratia

Det är en speciell känsla att komma till Stockholm från sjösidan, och ännu mer speciellt när man gör det ombord på ett historiskt segelfartyg. Plötsligt fanns stadens välbekanta silhuetter runt omkring oss. Vi hörde tjoandet från Gröna Lund och fortsatte in mot centrala Stockholm.

Till slut styrde Gratia mot Strandvägen. På uteserveringarna längs kajen satt människor och tittade när vi kom glidande. Flera tog upp sina telefoner och kameror för att fotografera fartyget.

Och vi stod där ombord, lite trötta efter helgen men betydligt mer hemmastadda på Gratia än när vi nervöst hade klivit ombord i Nynäshamn några dagar tidigare. Vi kunde fortfarande inte alla seglingstermer. Men vi hade åtminstone lärt oss att titta uppåt.

Kan man själv segla med Gratia?

Gratia tillhör Stiftelsen Svenska Kryssarklubbens Seglarskola, som bedriver seglingsverksamhet där deltagarna får lära sig segling genom att själva vara en del av besättningen.

Verksamheten riktar sig framför allt till ungdomar, men det arrangeras även andra typer av seglingar. Eftersom utbud, åldersgränser, rutter och priser kan förändras är det bäst att kontrollera aktuell information direkt hos Seglarskolan.

En sak som gjorde intryck på oss var också engagemanget bakom verksamheten. Många arbetar ideellt som befälhavare, styrmän, instruktörer och med andra uppgifter, samtidigt som fartygen kräver arbete och omsorg även när de inte är ute och seglar.

Film – följ med ombord på Gratia

Peter filmade under vår långhelg ombord och satte efteråt ihop en film från seglingen. Här kan du följa med från Nynäshamn, ut i Stockholms skärgård och hela vägen in till Stockholm.

En helg vi fortfarande minns

Det finns resor där man framför allt är passagerare och låter någon annan sköta resten. Det här var definitivt inte en sådan resa.

Under dagarna på Gratia fick vi arbeta, lära oss nya saker, försöka begripa alla dessa seglingstermer och tillsammans med de andra ombord få det gamla fartyget att segla genom skärgården.

Just kombinationen av arbetet, gemenskapen, den historiska miljön och naturupplevelsen gjorde helgen speciell. Och känslan när vi efter några dagar till sjöss gled in mot Strandvägen i Stockholm var svårslagen.

Denna segling genomfördes i samarbete med Stiftelsen Svenska Kryssarklubbens Seglarskola. Text, bilder och åsikter är våra egna.