Skribent: Anna Nilsson Spets
Vid det magiska klockslaget ETT hänger vi på låset när Liseberg öppnar, barnbarnen och pappa Erik är taggade, farmor Anna mindre … Berg- och dalbanor och snabba åkattraktioner har liksom aldrig varit min grej.
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
Dela
Åh herre Gud vad det finns grejer att åka, vissa mår jag illa av bara att titta på …
Elsa, snart 5, och jag åker den ena grejen efter den andra, kaninlandet har mycket att erbjuda för den som är lite mindre och har en livrädd farmor.
En liten berg- och dalbana för små barn ska väl inte va så farligt tänkte jag, så fel jag hade. Efter ett halvt varv drar jag jackan över skallen för att slippa se, Elsa gapskrattar åt mej. Hade det varit ETT varv så hade jag väl stått ut, men det var tyvärr två.
Alice gillar alla de hemska åkattraktionerna, hon och Erik åker flera gånger om. De kommer tillbaka med rufsigt hår och röda kinder.
Tekopparna, usch, jag önskar jag hade en spypåse med mej. Vilket våp jag är.
Kanintåget, helt i min smak att åka sakta och försiktigt i ett tåg genom ett kaninsagoland där kaninerna sitter på toa i en lång rad.
Det regnar, blåser och är svinkallt, vi spelar på godishjul, Alice vinner, HURRA!
Jag beställer en kaffe för att värma mej, det absolut vidrigaste kaffet jag druckit, går och byter kaffet och får ett lika äckligt. Hu vale.
Barnen kramar de gröna kaninerna som är symbolen just för denna nöjespark.
Liseberg har funnits i 102 år, det är säkert 30 år sen jag var här sist. Jag minns flumeride mycket väl och bestämmer direkt att det struntar jag i, de andra åker, Erik sitter först och blir dyngsur såklart.
Vi fikar, det finns ett oändligt utbud av förtäring. Galenskaperna fortsätter med den ena attraktionen efter den andra.
På en scen visas dagens teater, vi kollar!
Ansiktsmålning såklart. Jätteduktiga sminköser förvandlar Alice till en farlig tiger och Elsa till en vacker fjäril.
Mat måste man ha, i mitten av hela smeten ligger en stor restaurang med inte allt för mycket folk. Pizzan hade passat bättre som frisbee. Nej, mycket på Liseberg känns halvfabrikat och snabbmat, inga stjärnor från Farmor Anna.
Efter ytterligare x antal åkturer är dagen slut, vi hann inte med alla av de 40-talet åkgrejerna, men nästan! 8 timmar med en del regn var lite lagom.
Vi tar ytterligare en hotellnatt, inga godnattsagor behövs. Dagen efter kvitteras bilen ut för härliga 425 spänn i p-avgift, vi rattar hemåt med ett längre stopp i polkagrisstaden Gränna.
Gränna är som vanligt alldeles för litet för alla turister som ska parka både husbilar och bussar. Vättern ser svinkall och grå ut och inbjuder inte till nåt dopp.
FIKA ska vi göra, härligt med ett fik med gammaldags konditorivaror i form av karlsbaderbullar, smördegsvåfflor och hederliga gamla dammsugare.
Längs huvudgatan duggar godisaffärerna tätt, en polkagris ser inte ut som en polkagris från förr konstaterar jag. Undrar i mitt stilla sinne vad polkagrisgrundaren Amalia Eriksson tänker om det hela?
Vi landar hemma, njuter av stillheten på landet och pratar om nästa sommars hemliga resa.
Farmors plånbok dammar, även om det var fantastiska dagar så är roligt inte gratis!
mer inspiration för resor med barnbarnen
Här kan du läsa om fler resor som Farmor Anna gjort med barnbarnen Alice och Elsa:
- Astrid Lindgrens värld i Vimmerby – Farmor Annas hemliga resa 2024
- Efteling nöjespark i Nederländerna – Farmor Anna kliver över gränsen
- Göteborg och Slottsskogen – hemliga resan summer edition 2025
- Junibacken i Stockholm – Tant Anna går i barndom
- Kolmården – Tant Anna traskar jorden runt
- Kungsbyn i Västerås – med farmor Anna och barnbarnen
- Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm – Farmor Annas hemliga vinterresa
- Tom Tits i Södertälje – Farmor Anna experimenterar
Följ Anna här:
Svenska 
English (UK)
BP säger:
Hahaha! Ni hade inte ens tur med vädret. Precis som du är jag inget fan av nöjesparker och skulle aldrig våga sätta mig i de flesta av attraktionerna faktiskt. Hur tuff jag än må vara, men berg- och dalbanor med mera – där fegar jag ur totalt.
Gränna är ju en turistmagnet som egentligen också bara är fin när solen skiner, tycker jag då.
Men du har överlevt äventyret, nu är det bara satsa på nästa år.
24 juli 2025 — 19:23
Anna säger:
Jag skippar så mycket som möjligt men åker ju med yngsta.
Nu planerar vi vidare
25 juli 2025 — 10:26