Skribent: Anki Palerby Hjelmqwist
Veckorna som följde var precis så där härligt innehållsrika som man drömmer om när man ger sig av – nya platser, nya vyer och ständigt nya intryck. Solen var oftast med oss och värmen smög sig på, men ute till havs svalkade vinden skönt, som en riktigt fin sommardag hemma i Sverige.
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaLÄS DEL 1: Segla runt Sicilien – östusten och Vulcano
LÄS DEL 2: Segla runt Sicilien – Eoliska öarna och nordkusten
Innehållsförteckning
Morgondopp … och mindre sjösjuka
Kaptenen började troget dagarna med ett morgondopp när vi låg på ankare, medan badkrukan valde att avvakta några grader till. Och tänk – sjösjukan som en gång varit min ständiga följeslagare var nu nästan helt borta.
Utanför Castellammare del Golfo möttes vi av ett väder som inte riktigt kunde bestämma sig – varmt, blåsigt, soligt och mulet på samma gång. Vi tog jollen in, åt glass på huvudgatan och avslutade med en drink på en jazzbar med utsikt över “Grodan” i viken. Natten blev stökigare, med vind som vred och vände och höll oss vakna.
San Vito Lo Capo – drakar och avslappnad lunch
Seglingen vidare till San Vito lo Capo bjöd på lutande båt och pigg motvind, men belöningen var värd varenda grad. Vattnet var precis så kristallklart som ryktet lovade. En dag på stranden bland färgglada drakar, lite motion i vattenbrynet och en avslappnad lunch stannade som ett varmt minne.
Trapani – med sonen på besök
I Trapani fann vi en skön rytm med långa promenader, solnedgångar och sorlet från barer och restauranger. Och så, på mors dag, kom den finaste överraskningen – min äldste son Zebastian dök upp! Lyckan var total.
Ett litet missförstånd hos fiskhandlaren på gatan vid marinan (”Three thick slices, please!”) gav oss nästan två kilo färsk röd tonfisk, vilket resulterade i tonfisk i alla dess former i flera dagar – vi skrattade gott åt det varje gång vi dukade fram ännu en ny variant.
En dag tog vi linbanan upp till den sagolikt vackra medeltida byn Erice, för att dagen efter fortsätta till Favignana på Siciliens västra udde i perfekt seglingsvind, där båten åter igen fick upp farten. Dagarna fylldes av strandliv och enkla nöjen, medan nätterna bjöd på rejält gung – middagarna ombord blev smått akrobatiska uppvisningar där inget riktigt ville ligga still.
Åter i Marsala – efter ett helt varv runt Sicilien
När vi återvände till Marsala slog det oss att vi nu faktiskt seglat ett helt varv runt Sicilien, för det var hit vi anlände från Sardinien året innan. En fin känsla av både stolthet och tacksamhet infann sig.
Staden visade sig från sin bästa sida denna gång, och den spontana vinprovningen blev ett minne i sig. Att sedan säga hej då till Zebastian gjorde ont på det där stillsamma sättet – men hjärtat var nu fullt av alla fina minnen vi fått dela.
Segling till Mazara del Vallo
Efter det rullade livet ombord vidare i sin egen takt – tvätt, handling, små bestyr och så ut på havet igen. Seglingen mot Mazara del Vallo gick som på räls i fin vind, och plötsligt var sommaren där på riktigt.
En kitesurfare bjöd på en spontan show bara några meter från båten och vi skrattade åt det oväntade ögonblicket. Stoppet efter det blev charmiga byn Sciacca, som klättrar på bergssidan ovanför hamnen.
Segling till hemmahamnen i Marina di Ragusa
Seglatsen fortsatte längs kusten med badstopp i turkost vatten och varma dagar som gled in i ljumma kvällar. Under sista etappen fick vi till slut syn på delfiner i dagsljus – om än på håll – och bara det kändes som en liten gåva.
När ett envist motorlarm började tjuta några timmar innan vi nått vår hemmahamn Marina di Ragusa valde vi att fortsätta ändå. Generatorn hade gett upp – men det var något att lösa lite längre fram. Vi hade tack och lov hunnit varvet runt hela ön, den största i Medelhavet.
Efter ca 50 dagar var vi alltså tillbaka i hemmahamnen igen. Trötta, salta, solvarma – och med hjärtat fullt. Och någonstans visste vi redan då: det här blev en resa vi gärna skulle göra igen – och igen!
Följ Anki här:
Svenska 
English (UK)