En av Turkiets vackraste städer – som nästan inga svenskar känner till

Text och foto: Helena Bergström

Stenhus som glöder i kvällssolen, smala gränder där kyrkklockor och böneutrop blandas vilt, och en milsvid utsikt över Mesopotamien. Vi reste till Mardin i sydöstra Turkiet – och hittade en av de mest fascinerande platser vi någonsin besökt.

Mardin – vad är detta för en plats?

Det var nästan kärlek vid första ögonkastet. Vi klev ur taxin mitt i stan, för att äta en sen middag på en av stadens takrestauranger. Trots att det redan hade mörknat var det som att stenstaden nästan glödde av alla lampor från restauranger och kvällsöppna butiker.

Ljudet från minareterna ekade mellan murarna och blandades med turkisk musik och glada röster på främmande språk. Det kändes plötsigt som att vi var långt hemifrån. Exotiskt, och nästan lite surrealistiskt …

Hur har vi aldrig hört talas om Mardin?

Det verkar som att få svenskar hört talas om Mardin, och detsamma gällde för oss. Vi blev inbjudna till en pressresa för att spana in konstfestivalen Mardin Biennal, som vi kommer berätta mer om snart.

När vi kikade på kartan insåg vi att detta är en del av Turkiet som sällan besöks av svenskar – långt från såväl Istanbul som Antalya.

Mardin är en stad som är så historisk så det nästan känns overkligt – som en blandning av historiebok och fantasyfilm.

Nedanför Mardin breder Mesopotamien ut sig — området som ofta kallas civilisationens vagga, där några av världens första städer, skriftspråk och samhällen växte fram för tusentals år sedan. Man blir lite förvånad över att man inte hört om den här staden förut.

Staden som klättrar längs berget

Det första man lägger märke till i Mardin är stadens speciella utseende och läge. Runt om breder Mesopotamien ut sig – ett vidsträckt slättland som ser ut att vara utan slut.

Mardin ligger på en höjd. Högst upp tronar en borg och längs bergets sluttningar ligger de honungsfärgade stenhusen i en slags trappstegsstruktur, så att varje hus har utsikt mot vidderna.

Många av husen är bostadshus, men det finns också ett oändligt (känns det som) antal takbarer och uteserveringar.

Där kulturer och religioner möts

Mardin är en naturlig mötesplats för såväl kulturer som religioner. I området lever många med assyriska/syrianska rötter, men också turkar, kurder, araber, armenier och många andra.

Man ser alla sorters kläder och hör alla möjliga språk. Kyrkor, kloster och moskéer berättar om en lång och blandad historia.

Känslan av att verkligen resa

För oss betydde besöket att vi återigen upplevde ”resandepulsen” – känslan av att på riktigt besöka en annan del av världen. Det är så många ställen idag som känns homogena och alltför lika, men Mardin är en plats som fortfarande överraskar.

Stämningen är genuin och lokal, och man kan absolut inte räkna med att engelska alltid funkar – å andra sidan kan man räkna med att någon alltid är beredd att hjälpa till med kroppsspråk, glädje eller Google Translate.

Små ögonblick vi minns

Vi kommer alltid minnas Mardin som platsen för trånga vindlande gränder och kvällssol på takterrasser. På morgnarna sprang vi upp och ner för stentrapporna för att hitta fina fotovyer. På kvällarna drack vi vin med utsikt över slättlandet.

Vi minns också mötena med lokalborna och alla försäljare som ville bjuda oss på godsaker – allt från dragerade mandlar till kurdiskt te.

Inte minst minns vi kvällen på en restaurang då huvudrätten serverades med trummor och dans. Nej, vi kommer aldrig att glömma Mardin!

Mardin – en plats som överraskar

Mardin är inte bara ännu en vacker stad. Det är en plats som påminner om hur spännande resande fortfarande kan kännas när man hamnar någonstans som inte redan känns bekant.

Vi reste dit för konsten — men lämnade med känslan av att ha upptäckt något mycket större.

Denna resa var en pressresa arrangerad av Go Türkiye. Alla tankar och åsikter som alltid våra egna!