Skribent: Helena Bergström
Uppdaterad: Oktober 2026 | Forsränning i Vindelälven blev ett av de mest fartfyllda stoppen under vår husbilsresa genom Sverige sommaren 2010. Tillsammans med Peters son Billie och hans kusin Pontus besökte vi Forsknäckarna i Ekorrsele. Här väntade forsande vatten, intensiv paddling och en rejäl adrenalinkick – men först fick Peter och Pontus testa en höghöjdsbana med utsikt över älven.
Innehållsförteckning
En lugn kväll på Granö camping
På vägen till äventyret övernattade vi på Granö camping, mellan Lycksele och Umeå. Efter en lång kördag var det skönt att komma fram och ställa husbilen på en stor gräsyta tillsammans med några andra husbilar, husvagnar och tält.
Här blev det en lugn och fridfull kväll innan vi fortsatte mot Vindelälven. Ibland är det precis vad man behöver under en husbilsresa: en enkel övernattning och tid att varva ner inför nästa dags upplevelser.
Den gamla campingen i Granö har utvecklats till naturturismanläggningen Granö Beckasin. Här erbjuds idag bland annat camping vid Umeälven, stugor och boende i fågelnästen bland träden. Vår övernattning var långt före den utveckling som gjort platsen känd, och vi har inte besökt dagens anläggning.

Forsknäckarna i Ekorrsele vid Vindelälven
Vi hade bokat forsränning hos Forsknäckarna i Ekorrsele, nordväst om Vindeln. När vi kom fram hade det blivit ett missförstånd och båtarna på den bokade turen var redan fulla.
Det löste sig ändå på ett bra sätt. Vi erbjöds en egen tur senare på eftermiddagen och fick under väntetiden både lunch och möjlighet att testa höghöjdsbanan, utan extra kostnad. En juste lösning, tyckte vi!
Anläggningen låg i en skogig miljö vid älven och känslan av äventyr infann sig redan innan vi kommit i närheten av en fors. För Peter och Pontus började utmaningarna uppe bland träden.


Höghöjdsbana med utsikt över Vindelälven
Höghöjdsbanan gick högt ovanför marken, med svindlande utsikt över Vindelälven. Peter och Pontus antog utmaningen utan att tveka. Jag, Helena, är höjdrädd och stannade gärna på marken med kameran.
Pontus började och tog sig igenom banan, även om det såg riktigt svårt ut emellanåt. Det var spännande nog att följa honom nerifrån!



Sedan var det Peters tur. Även han klarade banan, men båda tyckte att den var utmanande. Utsikten var förstås en del av upplevelsen, även om man nog behövde koncentrera sig ganska mycket på var man satte fötterna.
Höghöjdsbanan var en del av vårt besök 2010. Den som vill prova motsvarande aktivitet idag behöver kontrollera med arrangören vad som erbjuds.

Efter äventyret bland träden var vi hungriga och fick en god lunchbuffé. Sedan var det dags att ladda för det vi egentligen hade kommit hit för: forsränningen.

Forsränning i Vindelälven – från genomgång till forsbrus
Vi fick först instruktioner på land. När vi sedan satt i båten fortsatte genomgången medan vi långsamt gled närmare forsen.
Bruset blev starkare och starkare. Jag försökte lyssna på guiden och ta till mig instruktionerna, men ju närmare vi kom desto mer upptagen blev jag av det som väntade framför oss. Det här kändes som ett betydligt större äventyr än en stilla paddeltur!
En viktig del var att arbeta tillsammans och paddla när guiden gav instruktioner. Snart var det dags att omsätta genomgången i praktiken.
Vatten, vågor och en rejäl adrenalinkick
Vågorna kändes enorma när vi kom in i forsen. Vattnet slog omkring oss och vi paddlade för allt vi var värda. Jag tror aldrig att jag hade paddlat så intensivt tidigare!
För min del var det lite väl mycket utmaning. Jag är inte den modigaste när det gäller den här sortens äventyr, och hjärtat slog hårt. De andra tyckte framför allt att det var riktigt roligt.
Men vi klarade det. Vi välte inte, och när vattnet lugnade sig kunde jag börja slappna av och faktiskt njuta av känslan av att ha tagit mig igenom forsen.
På ett lugnare parti fick vi också möjlighet att ta en simtur. Vilken kontrast mot det brusande vattnet vi precis hade paddlat igenom! Efteråt var jag både lättad och glad att jag hade följt med. Det blev en upplevelse som satte sig i kroppen och som vi fortfarande minns.

Vill du prova forsränning i Vindelälven?
Forsknäckarna erbjuder fortfarande guidade forsränningsturer på Vindelälven. Utbudet omfattar olika upplägg, så välj en tur som passar deltagarnas ålder och förutsättningar.
Den populära Trollforsturen utgår från anläggningen i Ekorrsele och går genom Övre och Nedre Trollforsen. Hela aktiviteten tar ungefär tre timmar, inklusive ombyte och transporter. Åldersgränsen är 12 år i vuxens sällskap.
Det finns också en familjetur som startar hos Glassbonden i Selet, med åldersgränsen nio år i vuxens sällskap. Startplats och upplägg skiljer sig alltså mellan turerna.
Arrangören tillhandahåller utrustning för forsfärden och ger en säkerhetsgenomgång. Kontrollera vid bokningen vad du själv behöver ta med och vilka krav som gäller för den tur du väljer.
På anläggningen i Ekorrsele finns även möjlighet att boka övernattning, mat, bastu och badtunna. Läs mer om aktuella turer och bokning på Forsknäckarnas webbplats.

Vidare med husbilen mot Umeå
Efter forsränningen fortsatte vi med husbilen till Umeå. Det var skönt att landa på en camping och varva ner efter en dag som hade innehållit betydligt mer än vi räknat med.
En lugn kväll i Granö hade följts av klättring bland träden, lunch vid älven och ett riktigt fartfyllt äventyr på vattnet. Så olika dagar kan bli under en husbilsresa!
LÄS MER: Att göra i Umeå – våra bästa tips













Maxiander säger:
Nu har vi gett er en Award! Kolla vår blogg 🙂
Ha en fin kväll!
maxiander.se/
23 juli 2010 — 19:16
Camilla säger:
Kul! Men har jag missat er nu? Flera bloggare har passerat Umeå när jag varit bortrest i några dagar..buhu :/
23 juli 2010 — 21:33
admin säger:
Maxiander, tack! Vad roligt! Jag ska kika in och kolla!
Millan, vi är i Umeå nu. Vi står på en camping i Umeå, den heter Bella Vista eller nåt liknande och ligger vid Ume älv.
23 juli 2010 — 21:56
Ferferi i Paris/Göteborg säger:
Åh det där har jag också gjort för en herrans massa år sedan. Och det är inte alls så lätt som det ser ut alls… Jäklar i mig vilken utmaning det är!
24 juli 2010 — 1:43
Ninni säger:
Det står numera tatuerat FEGIS i min panna…känns det som i alla fall!
Jisses, det där var ju högt ju!
25 juli 2010 — 10:24
admin säger:
Jag vågade inte heller… Jag är för höjdrädd för att prova, men dessutom såg det riktigt svårt ut! Peter och Pontus klarade det riktigt bra, men på vissa ställen var det nog en riktig utmaning…!
25 juli 2010 — 16:31