Skribent: Helena Bergström
Vi skulle ta färjan sent på kvällen, från Polen till Sverige, efter vår resa på Usedom. Vi var utcheckade från hotellet, hade tagit taxi genom två länder, var incheckade på färjan och skulle precis gå ombord … då upptäckte vi att båda våra mobiltelefoner var borta. En av dem kunde lokaliseras relativt snabbt, men inte den andra. Landgången höll på att ryckas bort. Vad skulle vi göra? Vi bestämde oss för att inte hoppa ombord …
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaInnehållsförteckning
Trötta efter många resor
Förmodligen är vi trötta efter höstens många resor. Det är så vi tänker i alla fall. Resan till Usedom i Tyskland var i och för sig relativt lugn, men det var ändå en pressresa, och när sista dagen var över började vi kanske slappna av … lite väl mycket.
Vi hade checkat in till Polferries när vi chockat upptäckte att båda våra mobiltelefoner var borta. Hur var det möjligt? Vi började lätt panikslaget leta runt på terminalen och efter en liten stund upptäckte vi att min telefon låg vid incheckningsdisken, men inte Peters … Hade han glömt den på hotellet, eller i taxin?
Vi gjorde flera försök att ringa taxibolaget, men vi kom inte fram. Vi insåg att det skulle bli väldigt jobbigt att missa färjan, men det kanske skulle bli ännu jobbigare att vara utan mobiltelefonen. Vi lät dem dra bort landgången och stannade kvar i Polen …
Vad gör vi nu?
Nu var vi i Polen, mitt i natten, utan Peters mobiltelefon och utan plan på varken boende eller resa hem. Vi tänkte att vi behövde ta oss tillbaka till Heringsdorf, där vi senast bott på Steigenberger Grand Hotel & Spa, för att leta efter telefonen.
Personalen på färjeterminalen hjälpte oss att boka en taxi och vi gav oss av tillbaka över gränsen till Tyskland. Vi var uppe i varv och kunde inte tänka klart … så nu glömde jag min svarta pälsmössa i terminalen! Hur var det ens möjligt …?
Tillbaka i Tyskland …
När vi var framme vid hotellet i Tyskland och skulle betala taxin visade det sig att taxichauffören inte accepterade kortbetalning. ”Bara i Polen” sa han, men ”nu är vi i Tyskland, så det går inte” … Nu blev det till att göra en extratur med taxin för att söka upp närmaste bankomat i stan. Det löste sig i alla fall och vi kunde betala!
Eftersom vi checkat ut från hotellet sent på kvällen så var vårt rum, som tur var, bokat ännu en natt. De hade inte hunnit städa ännu, och vi var välkomna tillbaka till rummet utan extra betalning. Personalen var också mycket hjälpsam, på alla sätt och vis!
Telefonen då? Det fanns inte på rummet, inte i receptionen och inte i baren … Vi slog upp ”Find my iPhone” på Peters dator och hittade den … en dryg kilometer bort. Dags att gå på promenad!
Vi promenerade drygt 20 minuter i den kolsvarta natten och till slut hittade vi rätt ”punkt”. Vi lyckades ta oss in bakom ett staket och där stod den … taxin, med Peters mobil i baksätet! Vi fäste en lapp på dörren med texten ”My phone is in your car”, samt namn, telefonnummer och hotellnamn. Sedan var det bara att gå tillbaka och försöka få några timmars sömn …
Skulle vi få tag i telefonen?
Nästa morgon vaknade vi tidigt, trots lite sömn, och skyndade ner i receptionen för att be dem ringa taxibolaget, samtidigt som vi höll ögonen spänt på den lilla telefon-ikonen i ”Find my iPhone”-programmet. Inget svar, inget svar, inget svar … och så svarade de!
En halvtimme senare kom taxichauffören till hotellet och lämnade över telefonen. Underbart! Nu var det dags att fixa resten … hur skulle vi komma hem?
Nu behövde vi fixa: Taxi, färja, hotell, tåg …
Vår resebloggarkollega Eva, från Rucksack.se, hade en taxi bokad från Heringsdorf till färjan i Swinoujscie klockan 11:30. Perfekt, då kunde vi åka med henne! Det var samma chaufför nu, och han kollade noga med oss: Har ni med er allting nu …? Inget glömt i bilen?
Vi bokade också in oss på en ny färjeresa, denna gång med Unity Line, och utan bil kostade det inte mer än cirka 500 kronor för oss båda att ta färjan, så det var en hanterbar extrakostnad. Och vad hände när vi kom till terminalen …? Jo, där låg min svarta mössa och väntade!
Men nu skulle vi ju komma till Ystad på kvällen, istället för på morgonen, och vi skulle missa vårt tåg … Vi bokade in en hotellnatt på Stationen Ystad, där vi bott förut. Trevligt, smidigt och rimligt pris.
Tåget då? Det gick faktiskt att boka om! Vi fick nya tågbiljetter till dagen efter, utan att betala något extra. Lite senare än tänkt, men vi är nu på väg mot Stockholm … och både mobiltelefon och mössa är med!
Hur det var på Usedom? Mycket fint! Men det är en annan historia, som vi berättar om någon annan dag. Har det hänt dig någon gång att du tappat bort något viktigt någonstans under en resa?
Du kanske också gillar:
15 vackra öar i Europa som du inte vill missa
Inför resa till Asien – förberedelser och checklista
Tant Anna och den stora kärleken – att resa ensam i Afrika
Inspelningsplatser för filmer och TV-serier – 10 platser att besöka
Svenska 
English (UK)
Anna Nilsson Spets säger:
Å herregud vilken story… Och dessutom är man så beroende av mobilen, tyvärr.
Nä jag har nog aldrig glömt nåt av värde, bara småsaker som sist en baddräkt.
07 december 2025 — 6:44
Helena säger:
Ja, visst är man beroende av mobilen …! Allting hade blivit sååå krångligt om vi blivit av med den!!
07 december 2025 — 10:30
Hannas krypin säger:
Oj vilken soppa. Fantastiskt ju att alla var så hjälpsamma och att ni inte behövde ta någon extra kostnad för den extra hotellnatten innan ni kunde leta efter telefonen. Allt verkar ha löst sig till det bästa.
07 december 2025 — 6:55
Helena säger:
Många var hjälpsamma längs vägen måste vi säga, framför allt hotellet, men också på färjeterminalen osv, det är vi tacksamma för!!
07 december 2025 — 10:30
Anna i Portugal säger:
Jösses vilken upplevelse där ni tvingades ta snabba beslut, så skönt att allt löste sig på bästa sätt ändå till slut.
07 december 2025 — 8:21
Helena säger:
Just de snabba besluten var lite av det jobbigaste faktiskt, Ska vi gå på färjan eller inte …? Puh … 😉
07 december 2025 — 10:33
Anta Snaque säger:
Sitter här och tänker: Det är tur att ni är så resvana! Trots röran tar ni det ändå lugnt och allt fixar sig till slut. Själv skulle jag, trots att jag vanligtvis är en ganska o-vimsig person, bara vimsat omkring.
Har glömt min handväska med plånbok, bankkort, nycklar och annat viktigt på en buss en gång. Jag hade en väska till och tänkte bara att jag inte skulle glömma den … Det blev ”lite” (hm!) panik men det löste sig. Fick tag i busschauffören via bussbolaget och han kom förbi med väskan innan jag skulle vidare med nästa buss. Men fortfarande, efter 30 år, kan jag känna ångesten vid upptäckten att väskan var kvar i bussen. Usch, vilken fasa!
07 december 2025 — 8:28
Helena säger:
Tack för din kommentar! På sätt och vis kände vi oss INTE så resvana när det här hände (dvs, hur kan vi vara så klantiga så vi glömmer mobilen i taxin?), men visst, å andra sidan kanske resvanan spelar in i att man ändå tänker att det kommer alltid lösa sig, på något sätt … 😉
Jobbigt med väskan du berättar om, men så skönt att det löste sig, och innan du skulle vidare med nästa buss!!
07 december 2025 — 10:35
Anette säger:
Oj, vilket trauma!
Det är så jobbigt och oroligt när man tappar bort viktiga grejer och mobil är väl det viktigaste man har nuförtiden.
Maken tappade sin mobil på en restaurang i Melbourne för några år sedan, vi hittade den precis som ni via find my iPhone.
Skönt att er resa slutade bra, till slut.
07 december 2025 — 8:55
Helena säger:
Ja, det är ju sjukt jobbigt när det händer. På ett eller annat sätt löser det sig ju, men ibland kan det bli dyrare, struligare och ta längre tid … Fint att ni också kunde använda Find my iPhone och att det löste sig!!
07 december 2025 — 10:36
Maria säger:
Oj… Man blir varse hur beroende man är av telefon! Vi brukar se på Race across the world och de får ju inte ha telefon. Det kan vara riktigt klurigt utan. Och idag har man ju inga fysiska telefonböcker där allas nummer finns i heller..
Nej något sådant trauma vet jag inte om vi råkat ut för. Bara kul här i Sverige när personalen på ett Bauhausvaruhus skrattade och skakade på huvudet när maken sprang runt och frågade om de sett våran kundvagn som han tappat bort..
God Jul förresten!!
07 december 2025 — 14:26
Helena säger:
Ja, man är ju helt otroligt beroende av telefonen! Det är bank-ID, sms-konversationer, kontakter, appar, lösenord och Gud vet allt … Tappa bort kundvagnen, haha, det var lite kul trots allt … 😉
08 december 2025 — 18:30
Eval8 säger:
Vilket drama! Tur det löste sig till sist. Antar ni är hemma nu.
God lugn (?) söndagkväll!
07 december 2025 — 16:58
Helena säger:
Ja, lite dramatiskt kändes det … 😉 När du skrev satt vi fortfarande på tåget upp genom Sverige, men nu är vi hemma och allt gick bra sista biten! Önskar en fin vecka!
08 december 2025 — 18:31
BP säger:
OMG!!!
Slutet gott, allting gott. Tack och lov, men vilken pärs. Den här resen lär ni kommer ihåg resten av livet. Ändå hade ni en massa tur i oturen och allt slutade lyckligt.
Vet inte om det finns senilsnören till mobiler, men jag tror det. Skulle nog satsa på två sådana – ett till dig och ett till Peter…
07 december 2025 — 17:11
Helena säger:
Senilsnören behöver vi definitivt!!! Och ja, allt gick bra till slut, men puh vilken pärs …
08 december 2025 — 18:32
Carin Ager säger:
Kul att ni lämnar ut er. Det kunde varit jag som tappat/glömt/missat.
Underbart att det löste sig
Det finns ett snöre för mobilen inte ska tappas i snön, kolla det kanske är något
Ha det gott!
07 december 2025 — 18:48
Helena säger:
Ja, lika bra att berätta … Vi gör INTE allting perfekt när vi reser 😉 Snöre kan behövas!!
08 december 2025 — 18:33
Solan säger:
Senilsnören till mobilen, vilken lysande idé…eller magneter av något slag…
Tur att ni verkar vara Kalle Blomkvistare och kan klura ut var, när och hur…
Välkommen hem till juleriet! 🎄
07 december 2025 — 19:11
Helena säger:
Ja, nån lösning behöver vi nog … Puh!! Och tack, vi ska försöka ta det lite lugnt ett tag … 😉
08 december 2025 — 18:33
bmlarsreseblogg säger:
Jisses vilken soppa! Mobilen har nästan blivit ens värdefullaste tillhörighet. Åtminstone jag känner att jag har en stor del av mitt liv i just mobilen. Tur att allt ändå löste sig och att det finns många hjälpsamma människor längs vägen. En gång har vi råkat illa ut men det löste sig också bra. Vår sista kväll i Reykavijk var vi ute och åt. När vi sedan går hem till hotellet kom jag efter ca en km på att min axelväska med mobil, pass, pengar, kontokort och allt annat låg kvar vid vårt bord. Då gick det undan när vi halvsprang tillbaka till den nästan fullsatta restaurangen. Tack och lov låg den kvar vid vårt bord men oj vad många tankar vi hann tänka på vägen tillbaka…
07 december 2025 — 21:33
Helena säger:
Mobilen har verkligen blivit viktig, på gott och ont! Svårt att bli av med den!! Men ja, alla var hjälpsamma runt omkring! Och puh, förstår att det var jobbigt där med väskan i Reykjavik, skönt att det gick bra till slut!!
08 december 2025 — 18:35
Hanneles bokparadis säger:
Lite för spännande för min smak.
07 december 2025 — 22:13
Helena säger:
Haha, ja kanske lite för spännande för vår smak också … 😉
08 december 2025 — 18:36
Ditte säger:
Pust! Och just detta med att fatta snabba beslut är ju extra stressande . förutom då att telefonen var borta.
Har ett minne från Peking och det långt innan vi flyttade dit. Då fanns knappast mobiltelefoner och i Kina betalade man då med pengar. DE hade dubbla valutor så det var viktigt att ha med dollar att växla ”svart”. Året var 1994. Vi hade ätit lunch på en fransk restaurang och när vi på em kom tillbaka till SAS Radisson hotellet där vi bodde var alla handlade kassar med men inte min handväska. Puh och pust!. Och att ringa någonstans gick knappast p.g.a. språkförbistringar. Men hotellet hjälpte oss. Jag hade en hel del pengar i handväskan. (dollar mest) och lite kinesisk valuta. Vi var tillbaka till restaurangen men där fanns inte handväskan-.
Sent på kvällen ringde receptionen på hotellet och väskan var inlämnad på en polisstation en bra bit bort. Hotellet bokade en taxi och vi åkte dit. Och polisstationen var också ett fängelseområde.
Jodå, jag fick väskan med allt innehåll och eftersom jag hade ett visitkort från SAS Radisson hotellet kunde den restauranganställde och polisen ringa dem. En helt absurd upplevelse. Dessutom ville jag lämna hittelön, något som man inte gjorde i Kina på den tiden. Utan där var man ärlig. Slutet gott där också- Tänkte sedan ofta på denna händelse under de fyra år vi bodde i Peking mellan 2007 och 2011
08 december 2025 — 0:14
Helena säger:
Just att fatta de snabba besluten vid färjan var nog det jobbigaste!! Intressant att höra din berättelse från Kina! Fint att de var ärliga och att allt var kvar i väskan!!
08 december 2025 — 18:37
JoY säger:
Vilken rysare och just när ni stod med en fot på land och den andra i princip på landgången, ska man med eller stanna kvar. Ni är vana resenärer men ändå. Nu för tiden har man ju allt i mobilen. Tur att allt löste sig till sist och att ni har kommit hem till marinan.
08 december 2025 — 11:30
Helena säger:
Ja, just den situationen, när vi inte visste om vi skulle gå ombord eller inte, var den jobbigaste … Men, så längre ingen är fysiskt skadad så löser sig allt till slut!
08 december 2025 — 18:38
Marianne säger:
Vilket äventyr, härligt berättat också 🙂
Tur att allt ordnade sej och både mobiler och mössa kom med hem!
08 december 2025 — 14:43
Helena säger:
Fint att hör att du gillade hur vi berättade! 🙂 Och puh, ja, till slut ordnade sig allt!!
08 december 2025 — 18:39
Anita säger:
Men kära nån! Det är ju som att läsa en spännande bok eller att se en film. Båda mobilerna borta, pälsmössan borta men i slutändan så återförenades ni med allt igen. Funktionen ”Hitta min iPhone är suverän”. Hotellrummet på Station Ystad såg riktigt mysigt ut.
08 december 2025 — 15:19
Helena säger:
Ja, lite som en film var det, haha. Ganska jobbigt just då, om man ska vara ärlig, men till slut löste sig allt! Stationen Ystad gillar vi! 🙂
08 december 2025 — 18:41
Tove säger:
Kände ”nästan ångest” när jag läste – vilken händelse! Slutade gott 🙂
09 december 2025 — 21:10
Annika på Resfredag säger:
Ojojoj, detta pratade vi ju en hel del om i Uzbekistan – ”Ingen som har glömt något!?” Det blir en rolig historia i efterhand, men fyyyyy att stå där mitt i natten. Man är verkligen SÅ sårbar utan telefon. Vilken tur att ni hittade allt till slut. Nu får ni chilla fram till jul!!
10 december 2025 — 21:05
Lena - gott för själen säger:
Men den paniken! Fy fasiken vad jobbigt! Skönt att det löste sig ändå hyfsat snabbt.
Insåg på terminalen på Arlanda att jag glömt handbagaget i bilen på långtidsparkeringen. Hoppade in i en taxi som inte riktigt visste var just den parkeringen låg. Sen att få en chaufför på parkeringen att köra mig till min bil (inget ställe man parkerar själv) var en stress bara det. tillbaka till taxin och tillbaka till terminalen. Tiden hade gått så vi hade inte tid att nyttja loungen som vi lyxat till med.
En annan gång glömde jag min systemkamera på en restarangtoalett i USA. Med alla semesterbilder i. Kom på det efter ungefär 30 minuter. Rusade in och fick vänta på att just den toan var ledig. Och jodå, den hängde kvar. Puh!
Kram Lena
30 januari 2026 — 13:07