Annons
Annons

Text och foto: Jonathan Gharbi de Maré

Gillar du att resa i stora konstnärers fotspår, sitta på det kafé där Picasso satt, promenera utanför Matisses hus, ja då är Céret och Collioure i södra Frankrike perfekt för dig. Vi rör oss i regionen Rousillion där det finns otroligt vacker natur och många intressanta orter att besöka. Så det är inte bara konsten som lockar utan även historia och vacker natur med snöklädda berg och djupa skogar.                

Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
Dela

Mattisse och fauvismen i staden Collioure

Den pittoreska staden Collioure med sina färgglada hus och den stora medeltida borgen lockar konstintresserade från hela världen. Här uppstod en rörelse som kom att ändra konsten radikalt och öppna upp för nya perspektiv. 

Utsikt över slottet från 1200-talet vid stranden i Collioure

Det var vid höstsalongen i Paris 1905 som konststilen Fauvism uppstod. Besökarna mötte en samling tavlor med förvrängda former, spontana penseldrag och onaturliga färger. Bakom den vågade stilen stod Henri Matisse, André Derain och Maurice de Vlaminck.

Fauviserna kunde avbilda objekt med helt andra färger.
Derain och Matisse avbildade varandra och här ser man hur deras stilar skiljer sig.

Det var en förargad konstkritiker vid namn Louis Vauxcelles som myntade begreppet genom att på franska kalla dem för Les Fauves, de vilda bestarna.

En av de mest kontroversiella och idag kända fauvistverken är Woman with a hat, där Matisse avbildade sin fru med vilda penseldrag och färger som inte återspeglade verkligheten. Ett annat signum för fauvisterna var att det var mycket starka färger i tavlorna och ofta gult, grönt, rött och blått. 

Målningen som väckte starka känslor i Paris 1905, woman with a hat av Matisse.

Konstnärsstaden Collioure

Matisse och Derain var inte de första konstnärerna att besöka Collioure och måla i det härliga ljuset vid medelhavskusten och njuta av stadens mysiga känsla. Det var vid 1900-talets början en fiskeby där sardiner fiskades och lades in för export, vilket är en levande industri än idag.

Collioure är en liten och mysig stad, lagom för några lugna dagar.
Strandpromenaden i Collioure

Fiskarna använde resterna av båtfärgen till att måla sina hus, så från båtarna i hamnen till stadens gator kunde man se starka färger i kontrast till ett blåböljande medelhav.

Annons

Men enligt fauvismens principer kunde havet målas gult och båtarna kunde gestaltas med helt andra färger, det var känslan av objektet som bestämde färgen och inte verkligheten. Kanske inte kontroversiellt idag men vid tiden var det något nytt.

De färgglada husen som målats med båtfärg

Efter att ha varit en revolutionerande tanke och fått hård kritik 1905, hade uttryckssättet redan vid 1908 börjat spridas långt utanför Collioure och absorberas in i de andra konststilarna. 

Annons
Det finns flera olika konstrundor man kan gå i Collioure.
Gatukonstnärer i Collioure.

Svenska konstnären Sigrid Hjerten och fauvismen

Det finns faktiskt en konstnär i Sverige som förknippas med fauvismen och det är Sigrid Hjerten, en svensk konstnär som verkade i början av 1900-talet men var också en del av rörelsen kring Matisse. Hon studerade vid hans konstakademi i Paris runt 2010 och blev inspirerad av fauvismen vilken kan ses i verken den gröna soffan och ateljéinteriör som målades 1915-1916.

Sevärdheter och upplevelser i Collioure

Man kan gå olika guidade konstrundor och se var i Collioure som tavlorna målades och promenera förbi Matisses gamla bostad. Ansjovis i alla dess former läggs in och säljs i Collioure sen långt tillbaka. Slottet som är Collioures landmärke byggdes på 1200-talet och ligger vackert nere vid stranden och är en viktig del av stadens charm och historia.

På andra våningen bodde Matisse.
Sardiner och ansjovis i Collioure, smakar helt annorlunda än vad vi är vana vid hemma.
Slottet är från 1200-talet.

När det gäller dryck bör man bekanta sig med Banyuls som tillverkas som portvin men har en betydligt längre historia och är unikt för regionen. 

Här kan man köpa både Banyul-viner och ansjovis i Collioure.

När Collioure var epicentrum för omvälvande konstnärliga skeenden 1905-1908 så blir det perfekt att besöka Ceret där nästa spännande period i konsthistorien var 1911-1914.

Staden ligger fyrtio kilometer inåt landet längs vackra vägar som slingrar sig genom landskapet. Så packa väskan, avnjut ett glas lokal Grenache och följ med på den fascinerande historien om hur en liten fransk stad blev känd som ”kubismens Mecka”.

Vy över Pyreneerna

Picasso och staden Ceret, kubismens främsta centrum 1911-1914

För den oinvigde ser detta bara ut som ännu en vacker och sömnig fransk småstad vid foten av Pyreneerna. Men i början av 1910-talet blev denna lilla katalanska utpost själva epicentrum för nyskapandet inom kubismen och kollagekonsten.

Ceret ligger precis nedanför Pyreneernas fot.

Det var här som Pablo Picasso och Georges Braque tog verkligheten, slog sönder den i geometriska fragment och utvecklade kubismen. Även om kubismen startade i Paris så var det Picasso och Braque som var huvudpersonerna och de tillbringade mycket av tiden i just Ceret.

Ceret, här möttes många av konstnärerna i trädens skugga.

Den konstnärliga invasionen började 1910 tack vare den katalanske skulptören Manolo Hugué. Han var pank, trött på Paris vintrar och letade efter en plats där några få franc kunde räcka till en veckas bröd, ost och vin. Han upptäckte Céret, förälskade sig i stadens avslappnade atmosfär och skickade genast bud till sina konstnärsvänner i Paris.

År 1911 började den ena konstnären efter den andra anlända till Céret, och en av dem skulle komma att spela huvudrollen: Pablo Picasso.

Picasso och Braque: De främsta kubisterna i Céret

När Pablo Picasso anlände till Céret sommaren 1911 var han inte ensam. Med sig hade han sin älskarinna Fernande Olivier och sin nära vän Georges Braque.

Efter Hugué, Picasso och Braque kom många andra konstnärer. En viktig person var konstsamlaren och Picasso-vännen Frank Burty Haviland som flyttade till Céret år 1910. Han köpte ett kloster i staden och omvandlade det till en konstnärlig mötesplats där lokala konstnärer samlades. 

Syntetisk och analytisk kubism

Redan innan de anlände till södra Frankrike hade Picasso och Braque börjat experimentera med idéerna från Paul Cézanne och försökt förenkla naturen till sfärer, koner och cylindrar. Men något med de skarpa, kontrasterande linjerna i landskapet kring Céret drev dem vidare mot det som konsthistoriker kallar analytisk kubism.

Kring 1912 gick kubismen in i en ny fas som kallas syntetisk kubism. Konstnärerna slutade att bryta ner föremål i mängder av små former och började istället skapa bilder med större och enklare former.

De satt sida vid sida i sin gemensamma ateljé och målade stadens broar, gamla stenhus och de omgivande bergen. Men istället för att skapa vackra vykortsmotiv gjorde de något helt annat. De betraktade ett hus framifrån, från sidan och uppifrån samtidigt, plattade ut perspektiven och arrangerade dem på en och samma duk.

Bron Pont de diable, i utkanten av Ceret.

Livet i Céret: Vin, musik och fattiga konstnärer

När de inte var i ateljen så var de på Café Pablo (som då hette Café Grand), vilket fortfarande finns kvar idag där de drack billigt vin från regionen. Eftersom de ständigt hade ont om pengar försökte de ofta betala för mat och dryck med teckningar och målningar.

De lyckliga invånare som accepterade dessa märkliga ”kubteckningar” istället för kontanter säkrade ovetandes förmögenheter åt sina barnbarn. De som krävde mynt och kastade bort skisserna? Deras efterkommande ler förmodligen inte lika mycket idag.

Från färg till papper: Collagets födelse i södra Frankrike

År 1912 började Picasso och Braque känna att deras abstrakta, fragmenterade målningar hade blivit alltför abstrakta. Betraktarna kunde inte längre skilja mellan en gitarr och en vinflaska. De behövde ett sätt att förankra konsten i den verkliga världen igen.

Georges Braque gick in i en lokal tapetbutik i Céret, köpte en rulle billig dekorativ tapet, klippte sönder den och klistrade fast bitarna direkt på en teckning av en gitarr. Pablo Picasso tog idén ännu längre genom att limma fast bitar av lokala tidningar, matförpackningar och tändsticksaskar på sina dukar.

Det var en skandalös provokation mot de traditionella konstakademierna i Paris. Picasso och Braque sade i princip: ”konst kan vara en bit av den lokala tidningen och en tapetrest från butiken runt hörnet”. Det förändrade allt och öppnade vägen för popkonst, modern design och konceptkonst flera årtionden senare.

En av många konstgallerier i Céret.
Jonathan Gharbi de Maré

Följ Jonathan här:

Sverige

Jonathan Gharbi De Maré

Jonathan har bott runt 10 år utomlands men bor nu i Stockholm och driver jbwtravels.com med fokus på hantverksöl och vin och där hittar ni en samling av alla hans publikationer. Jonathan öppnade det första hantverksbryggeriet i Burkina Faso och skrev boken Beer guide to Vietnam. Han är reporter för ölfrämjandets tidning Maltesen. Förutom ölintresset finns ett stort intresse för natur och lite ovanligare resmål.
Annons

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Annons
FREEDOMtravel Avslut