Segling till Albanien – sköldpaddor, bergsvindar och en oväntad förälskelse

Gå vidare till FREEDOMtravel

Annons

Annons

Text och foto: Anki Palerby Hjelmqwist

Albanien del 1 av 2 | Det finns resor som planeras i detalj. Och så finns det resor som utvecklas till berättelser man aldrig hade kunnat skriva i förväg. Vår första vecka i Albanien blev precis en sådan berättelse.

Twittra

Dela

Dela

Pin

Dela

Dela

Med början vid Italiens klack

Den började längst ner på Italiens klack, i den charmiga kuststaden Santa Maria di Leuca, där Medelhavet möter Adriatiska havet. Här reser sig den vita fyren, kyrkan och klostret högt ovanför hamnen, nåbara via 286 trappsteg som belönar besökaren med en utsikt som får vykort att framstå som blygsamma.

Vi strosade genom de solvarma gränderna, åt lunch med havet som kuliss och drack kaffe på klassiskt italienskt vis. För i Italien känns espresso mindre som en dryck och mer som en samhällsplikt.

Med kurs mot det okända

Dagen därpå lämnade vi Italien bakom oss. Överfarten till Albanien bjöd på den sortens segling som får seglare att le för sig själva. Fem sekundmeters vind, mjuka dyningar och ett ovanligt välvilligt Medelhav.

Horisonten var nästan tom. Bara en ensam fiskebåt, några havsfåglar och en nyfiken havssköldpadda som tittade upp ur det blå som ett litet levande periskop.

När motorn plötsligt började hacka steg pulsen omedelbart ombord. Tankarna vandrade snabbt mot kostsamma reparationer och havererade semesterbudgetar. Men lika plötsligt som problemet uppstått försvann det igen när något som fastnat i propellern lossnade. Krisen avblåst, i alla fall för stunden.

När bergen bestämmer vädret

Ju närmare Albaniens kust vi kom, desto mäktigare reste sig bergen ur havet. Planen var enkel: segla in i lä bakom bergssidorna, ta ner seglen i lugn och ro och fortsätta mot marinan i Orikum.

Annons

Bergen hade andra planer. Från sluttningarna kastade sig katabatiska vindar ner mot havet. Kraftiga fallvindar som accelererade genom dalgångarna och svepte ut över vattnet med överraskande kraft. Trots att vi befann oss i vad som på sjökortet såg ut som skyddat vatten fortsatte vinden att vråla.

Precis före solnedgången hittade vi en liten vik där vi kunde ankra. Seglen kom ner. Pulsen började sjunka. Då dog motorn. Mitt under ankringen. I några sekunder såg scenariot ut att utvecklas till en betydligt mer dramatisk kväll än planerat. Men efter ett snabbt manuellt ankarsläpp och en gnutta tur startade motorn igen.

Annons

Senare samma natt låg havet spegelblankt, som om ingenting hade hänt. Det är kanske just därför man aldrig tröttnar på livet till sjöss.

Albanien överträffar förväntningarna

I Orikum möttes vi av flera segelbåtar från vår hemmahamn på Sicilien. Det blev kaffe, promenader och härliga seglarhistorier. En kväll tog hela gänget en promenad till en restaurang där fisken bokstavligen fångades i floden bredvid efter att gästen lagt sin beställning. Från vatten till tallrik på rekordtid.

När middagen var över och skratten fortfarande ekade mellan borden fick vi skjuts tillbaka till marinan på flaket till en pickup av restaurangägaren för ”Ni kan inte gå i mörkret!” En transportlösning som kändes lika delar landsbygdsromantik och spontant äventyr.

Från kloster till kärnvapenbunkrar

För att lära känna landet bättre hyrde vi bil tillsammans med våra vänner. Roadtripen genom Albanien blev en fascinerande resa genom kontraster. Först väntade Ardenicaklostret, grundat redan på 1200-talet.

Här lever fortfarande två munkar som håller gudstjänst flera gånger om dagen, året runt. Omgivningarna präglas av stillhet, olivlundar och historiens långa andetag.

Sedan byttes medeltida klostermurar mot Tiranas moderna stadspuls och det fascinerande museet Bunk’Art, en enorm underjordisk bunker byggd under den kommunistiska diktaturen.

Rum efter rum berättar historien om ett land som under decennier levde isolerat bakom stängda gränser. Efter timmar bland tunnlar, utställningar och kalla betongväggar kändes det nästan overkligt att kliva ut i Tiranas livliga gatuliv igen.

Gästfrihet på albanskt vis

Det som kanske gjorde starkast intryck under resan var människorna. På restauranger, kaféer och hotell möttes vi gång på gång av en värme som inte gick att ta miste på. Ofta slutade en enkel middag med långa samtal, lokala rekommendationer och ett glas raki som dök upp på bordet utan att någon beställt det.

En kväll i Tirana njöt vi av albanska smårätter, lokala viner och spontana sångnummer tillsammans med personalen på en liten restaurang. När notan kom trodde vi först att något blivit fel. För sex personer kostade hela kalaset knappt mer än en enklare middag för två i många västeuropeiska storstäder.

Staden med tusen fönster

Resans absoluta höjdpunkt på land blev ändå Berat, ofta kallad ”The City of a Thousand Windows”. Den UNESCO-listade staden klättrar uppför sluttningarna längs floden Osum. Ovanför tronar den gamla borgen där människor fortfarande bor innanför murarna.

Att vandra genom de kullerstensbelagda gränderna är som att röra sig genom ett levande museum. Stenhusen, kyrkorna, utsikterna och de små caféerna skapar en atmosfär som känns både genuin och tidlös – och överallt möttes vi av leenden. Trots att vi inte delade språk fungerade kommunikationen ändå.

Söderut mot nya äventyr

Efter två intensiva dagar på vägarna återvände vi till kusten. Vi lämnade tillbaka hyrbilen, tog farväl av våra vänner och kastade loss igen. Regnmolnen som hängt över bergen började långsamt skingras medan vi styrde söderut längs Albaniens kust.

Framför oss väntade Saranda och det joniska havet. Och känslan var tydlig: Vi hade kommit till Albanien med nyfikenhet. Vi lämnade den första veckan med något betydligt större: En ny favorit vid Medelhavet!

Följ Anki här:

• Instagram
• Webb

Anki Palerby Hjelmqwist

Anki är frilansskribent, författare och digital livscoach som älskar att resa. Hon har bott i olika länder, såsom Libanon, Polen, Egypten och Marocko, och har senare i livet blivit långseglare på heltid (trots sin återkommande sjösjuka!), efter att ha träffat maken Janne. Med båten Lazy Frog har de seglat från Sverige ner efter Atlantkusten, över till Kanarieöarna och Madeira och de befinner sig just nu i Medelhavet, på Sicilien. Häng med henne på äventyr, både på land och till havs!

Du kanske också gillar:

Seglarsemester: Så förbereder du dig med rätt utrustning och planering Seglingen till vår vinterhamn på Sicilien Segla runt Sicilien – östkusten och Vulcano Segla runt Sicilien – västkusten och vägen tillbaka Kaffe och vin i Tirana – tips för ditt besök i Albaniens huvudstad Ruffhäxans bästa mattips – en bok fylld av hav, människor och matglädje

Annons