Text och foto: Björn Erik Gustavsson
Här en rapport från fem dagars intensiva kulturupplevelser i ett höstligt Göteborg. Häng med på bokmässa, opera, teater, konserter, konstrunda och besök i Sveriges kanske mest genuina ölhall, där nästan inget förändrats de senaste hundra åren.
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaInnehållsförteckning
Bokmässan i Göteborg – ett myller av litteratur och möten
Men först en myllrig bokmässa: stimmigt, spännande, slitsamt. Svenska mässan: förvandlad till ett litteraturens Ica maxi, med mängder av passa-på-priser.
Överflöd av allt, egentligen. Parallellt med trängseln i stora mässhallen (100 000 besökare i år) pågick en mängd parallella seminarier. Årets intressantaste handlade om poesi. Ordakrobaten Isabella Nilsson jonglerade moderatorns frågeställningar med en blandning av nonsens-attityd och filosofisk elegans. Ett stycke bort underhöll Siw Malmqvist. Hon avslutade med att sjunga en Svensktoppsklassiker från 1967, ”En natt jag drömde” – varvid publiken reste sig upp och sjöng med.
Jazz på legendariska Nefertiti
Första kvällen i ”Lilla London” besökte jag en anrik jazzklubb, belägen i källarvalv under ett hundaårigt läroverk. Nefertiti (invigd 1978) är sedan länge en av Skandinaviens främsta jazzklubbar. Brittiska saxofonisten Jasmine Myra och hennes band framträdde med spirituell jazz, besläktad med såväl klassisk musik som folkmusik. Sömlösa solon, intensiv närvaro – men samtidigt alltsammans så laid-back och avspänt; både briljans och reflektion. Därtill en superbegåvad pianist som fick källarmörkret att glittra.
La traviata på Göteborgsoperan – en modern tolkning
Fler kulturupplevelser: La traviata på Göteborgsoperan; här i en urstark uppsättning av Silvia Paoli, vars feministiskt färgade tolkning alldeles utomordentligt framhäver vilket offerlamm Violetta blir för det patriarkala samhällets dubbelmoral.
Verdi skrev La traviata efter att på Vaudevilleteatern i Paris ha sett en dramatisering av Alexandre Dumas roman Kameliadamen – ett verk som i sin tur griper tillbaka på Dumas egen kärlekshistoria med tonårsflickan Marie Dupless; en vacker kurtisan som 23 år gammal dog i lungsot (de prostituerade i Paris betraktar henne än i dag som sitt skyddshelgon och hennes grav på Montmartrekyrkogården är alltid täckt med färska blommor).
Urpremiären blev dock ett fiasko; kanske främst beroende på det känsliga innehållet. Här skildras nämligen kärlek mellan en besutten man (en samhällelig stöttepelare) och en prostituerad. Än värre: Verdi röjer sympati för ”den fallna”. Han visar hur denna självuppoffrande Violetta är dömd att gå under i ett samhälle genomsyrat av hyckleri och dubbelmoral.
Göteborgsoperans iscensättning framstår som överraskande modern, även om den i huvudsak utspelas i ett tänkt 1800-tal. En rad anakronismer piffar upp anrättningen, såsom Eyes wide shut-influerade kostymer – och en 60-tals-Mercedes som rullar in på scenen.
Ut stiger Alfredos far (Orhan Yildiz) för att tala sonen Alfredo (Tobias Westman) tillrätta. Violetta (Ania Jeruc) bör, med tanke på familjens, rykte snarast ge sig av. I bakgrunden väntar Alfredos mor och syster (statisten Fanny Wranne gör den internatskoleklädda, överklassiga systern med ett enastående kroppsspråk).
Vivaldi i Stora teaterns historiska salonger
Det nya vackra operahuset vid Göta älv invigdes 1994 och ersatte då den tidigare operaverksamheten i Stora teatern (”Storan”); en byggnad från 1859 som numera hyrs ut till evenemang av skilda slag.
Själv fick jag där uppleva en Vivaldi-konsert med högklassiga Göteborg baroque, som under Magnus Kjellsons ledning bjöd på ett rikt varierat program. Utmärkte sig särskilt gjorde konsertmästaren Fredrik From som ekvilibristisk violinsolist, Anna Jobrant med sin källklara sopran samt Karl Peter Eriksson, som med sin dramatiskt laddade basröst släppte loss starkt rytmiska Vivaldikrafter.
Lars Norén på Teater Trixter
En av Sveriges mest spännande off-teatrar, Teater Trixter, som huserar i en alternativromantisk lokal intill en trafikled, bjöd på en iscensättning av ”En liten roman”; en ofullbordad Lars Norén-text som återfanns på dramatikerns skrivbord efter att dennes bortgång 2021.
Verket baseras på en sann historia om en dömd kvinna i USA som inom kort ska avrättas. En ohygglig historia där incest och utnyttjande blir grogrunden för psykisk ohälsa och våldshandlingar. Starkt men statiskt trots att Kristin Falksten gör sitt bästa för att levandegöra monologtexten.
Konst och design på Göteborgs museer
Några konstrundor hanns också med. Konstmuseet vid Götaplatsen – ett av Sveriges främsta när det gäller 1800- och 1900-talskonst – är i sig en konstupplevelse. Besöket på Röhsska blev dock en liten besvikelse; detta designmuseum från 1916 ståtar med montrar med föremål som ter sig lite nyckfullt tematiserade. Mer hade jag väntat mig av denna anrika inrättning. Och synd att inte närliggande konstskolan Valand fått möjlighet att synliggöra sin kreativitet här på Röhsska.
Tips om spännande ställen
Slutligen vill jag tipsa om några spännande ställen.
Solrosen, Göteborgs äldsta vegetariska restaurang och under 70-talet samlingspunkt för allsköns radikaler, håller alltjämt ställningarna. Rödbetsbiffar, linssoppor och liknande serveras över disk av personal som verkar ha varit med sedan 70-talet – och stammisarna är många.
En ännu mer klassisk inrättning är ölhallen ”7:an” vid Kungstorget, som behållit sitt nuvarande utseende sedan 1933: mörkboaserade fanerväggar, marmorbord, rödvitrutigt kakelgolv, oljemålningar gjorda av tidigare stamgäster. Ölhallen frekventeras alltjämt av ett folkligt klientel. Att kliva in här är som att kliva många år bakåt i tiden.
Något liknande kan sägas om anrika ”köttbullekällaren” ett stycke bort, som även härbärgerar ”Café du Nord” och där en stor del av besökarna är stammisar. Här sveper göteborgsvitsarna mellan borden och här tycks många äldre ha funnit en replipunkt. Här har gamla tider dröjt sig kvar och – inte minst: här är klassisk husmanskost ännu en självklarhet.
På andra sidan gatan reser sig Stora saluhallen, invigd 1889 och med alltjämt bibehållen originalinteriör. Vid sidan av Östermalmshallen i Stockholm torde detta vara landets bäst bevarade saluhall. På torget utanför pågår dessutom ännu torghandel i gammal stil.
Följ Björn Erik här:
Björn Erik Gustavsson
Du kanske också gillar:
Trollen i Gamleby – skulpturparken Garpes vänner
Att besöka Mannaminne i Nordingrå – ett annorlunda friluftsmuseum
Att besöka Monet’s Garden – en härlig konstupplevelse
Glashyttor och glasbruk i Glasriket – guide med karta
Att besöka Carl Larsson-gården i Sundborn
Liseberg och Gränna – Farmor Anna snurrar runt
Svenska 
English (UK)