Ok, nu kör vi! Ny logga om ”Happy Friday” för resten av året och jag kör på som vanligt. Idag handlar det om vad jag förstår är ett vanligt problem som finns runt omkring oss, och som min son Billie har brottats med sen ung. Social ångest innebär också att ett utförandeskap som man själv sätter sig i, kan leda till en riskgrupp för andra faror i samhället. Häng med!
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaInnehållsförteckning
Billie
Billie hade gått i sjuan i en månad när han blev felaktigt dömd för misshandel och han kom aldrig tillbaka. Jag tänkte att med nya krafter så ville jag försöka slussa in
honom i åttan. Det fortsatte på samma sätt i hela åttan och nian. Jag lämnade honom på morgonen för han vägrade gå in i en skola själv, så en lärare mötte upp på parkeringen VARJE morgon.
Billie hade eget rum med egna uppgifter men han drog från skolan varannan dag. Tillbaka från jobbet och leta och jag höll på att bli tokig. Summa summarum så har han gått i skolan i sexan och resten av tiden pluggat med oss hemma men hur ska det räcka för att få arbete?
Resor
Vi har tagit med oss Billie med kompisar på resor och med husbilen för att ge honom erfarenhet och för att få egentid med honom. Efter nian valde han att bo hos mitt ex där han hade de flesta av sina vänner. Ett barn utan kontroll kan lätt hamna snett. Han hade fått ganska tunga piller från en läkare för han kunde inte sova p.g.a sin ångest. Det här tillsammans med fest i tonåren gick inte ihop.
Kaos
En kväll ringde polisen och sa att de hade plockat upp honom i en trappuppgång och helt väck. De misstänkte alkohol och piller. Polisen sa att han var aggressiv och ganska borta. De frågade om jag ville hämta honom eller att de kör Billie till St:Görans sjukhus och psyk. Jag sa att de skulle köra dit honom för det kom ett stopptecken och jag behövde hjälp.
Jag besökte honom dagen efter på psyk, instängd bakom låsta dörrar och jag kände inte igen min egen son och det var läskigt. Aggressiv och pupiller stora som tefat och han bad och skrek att jag skulle ta honom med mig därifrån. Inte en chans och jag gick därifrån med min son skrikandes och gråtandes bakom min rygg. Jag var helt matt och ställde mig och grät utanför sjukhuset. Hur kunde det bli så här?
Kämpa på
Jag besökte honom igen på söndagen och då var min lugna son tillbaka igen och vi kunde sitta och prata i lugn och ro. Han sa att han stannar en natt till och sa att han är så ledsen för vad han hade ställt till med. Han undrade om jag kunde hämta honom på måndagen och köra till mamma, så vi hann prata lite på vägen. Självklart måste jag finnas där igen.
Flytta
Min yngre brorson (bästa vän med Billie) hade träffat en tjej som var äldre och de hade fått tag i en andrahands lägenhet i Högdalen söder om Stockholm. Billie flyttade dit han också. Tjejen arbetade som personlig assistent och tog med Billie ibland och till slut fick han jobb i vissa skift han också. Trygghet var ordet, för han skulle aldrig gå själv och söka arbete och prata med nya människor. Det här hände när vi var borta 2015 men vi hade kontakt flera gånger i veckan.
Hotad till livet
Billie lånade 5000 kronor av helt fel personer som han inte kunde betala tillbaka. Killarna höjde skulden med 500 kronor varje dag så helt plötsligt var det 10 000 kronor och en deadline. De tog kontakt med mitt ex kille och sa att vi knäpper honom om två dagar om vi inte får våra pengar.
Paniken vällde upp och det knöt sig i hela kroppen, fy fan! De här killarna drar sig inte för något och de vet att föräldrarna betalar vid hot. Jag la upp 5000 och mitt ex kille la upp lika mycket. Man samtalar och håller kontakten, man är förbannad och ledsen och man vet inte vad man ska göra, men man ger aldrig upp.
Social ångest
Hösten 2016 fick Billie chansen att få jobb inom vården. Han skulle vara den personen som satt bak med äldre och med vissa funktionsnedsättningar, och skulle ha skjuts till och från sjukhus och hem. Det kallas medåk och det krävdes 3 stycken utbildningsdagar. Den här tjejen gick med honom till alla tre för hon visste att han inte vågade själv. TACK!!!!!!!!!!!!!
En ny början
Idag har han arbete och ska få fast tjänst i vår 2017. Han älskar att prata med äldre människor för där kan han vara sig själv utan krav. Jag är bara väldigt väldigt glad att han har arbete och allt fungerar. Billie fyller 21 år på måndag och arbetar varje dag så det blir mitt bidrag till en ”glad fredag”.
Missade du förra Happy Friday? Läs Här är mitt liv del 10
Du kanske också gillar:
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
Lena - gott för själen säger:
Ojoj, verkar så tufft för alla inblandade! Vilken fin far han har som har kunnat stötta så mycket. Och vad härligt att han har kommit på fötter!
Kram Lena
13 januari 2017 — 7:02
Lennart säger:
Hoppas verkligen det går fortsatt bra!
13 januari 2017 — 7:25
Geddfish säger:
Jag blir så rörd, för jag vet hur det känns inför ens barn. Jag har fyra barn och det är klart, det går inte på räls i tonåren.
Vad härligt att det löst sig, fin son och fin och handlingskraftig far 😀
Mitt bidrag till Glad fredag blir det känsliga radioinslaget jag var med om igår i Göteborg 😀 både tårar och skratt med ett stort *hjärta* Kram!
13 januari 2017 — 8:11
Peter Bergström säger:
Lena – Gott för själen: Eftersom jag inte var det vita fåret när jag växte upp, så får jag nu tillbaka och förstå vad jag ställde till med.
Lennart: Alla gör sina misstag och de här gör han inte om, så ljuset i tunneln finns här.
Geddfish: Jag ska lyssna på inslaget Gerd och tack för att du skriver. De där jäkla ungarna kan verkligen få en i gungning.
13 januari 2017 — 8:24
Camilla säger:
Vilken resa! Skönt att han ändå verkar ha ”landat på fötterna”! Och! KBT borde kunna hjälpa honom att ha det lättare!
13 januari 2017 — 8:37
Ditte säger:
Vilken resa ni alla gjort! Och vem har sagt att det ska vara enkelt i livet även om man ibland skulle önskat det.
Och er envishet, kärlek och beslutsamhet har tagit er långt tillsammans.
Önskar Billie all lycka med det nya jobbet och i allt övrigt och ett förskottsgrattis på födelsedagen på måndag.
13 januari 2017 — 8:58
znogge säger:
Jag säger det samma. Vilken resa ni har gjort tillsammans. Så härligt att läsa att framtiden tycks ljus och ett jobb är i hamn. I vissa lägen är det A och O att ha nära och kära som kämpar vid ens sida!
Grattis i förskott till Billie som delar födelsedag med vår son på måndag!
13 januari 2017 — 9:15
Peter Bergström säger:
Camilla: Vi har varit på BUP och vi har kämpat på så många ställen, och det har varit svårt med någon som inte själv förstår sina problem. Nu när han räknas som vuxen är det nog lättare att ta tag i sina problem med social ångest. Men du vet att barn är barn längre än förr så det tar nog några år till, men han behöver det,
Ditte: Man är förälder tills man dör, eller hur! Resan i livet är som Alperna för många av oss, och det är bara att ladda när man är på topp. Jag ber honom att läsa själv och tack Ditte!
Znogge: Vi behöver bra vänner runt omkring oss som man kan lita på. när man har social fobi eller ångest så krymper den skaran, och det blir svårare. Familjen finns alltid där som han kan luta sig mot när det blåser kallt. Då får jag passa på att skicka ett grattis till er son, när jag ändå har dig på tråden och tack.
13 januari 2017 — 10:00
Marina säger:
Jag måste säga att efter att ha läst ditt inlägg är nog ditt bidrag till ”Glad fredag” det bästa bidrag man kan tänka sig! Stort grattis och ett precis lika stort lycka till i fortsättningen till Billie!
13 januari 2017 — 10:02
Nils-Åke Hansson säger:
Verkligen jobbig tid.
13 januari 2017 — 10:05
Husisblogg säger:
En gripande berättelse men som också visar att det kan gå bra om alla kämpar. Alla orkar heller kanske inte kämpa på samma sätt som ni gjort men det är helt enormt att ta del av vad ni gjort tillsammans och såhär efteråt vad det måste svetsat er samman.
Att ha social fobi och samtidigt ett sådant arbete Billie har idag måste vara en utmaning.
Det blev ett väldigt bra slut på din text där det står att allt har ändock gått bra och Billie har ett bra arbete nu och dessutom ett VÄLDIGT viktigt arbete.
Ännu en gripande happy Friday text som ägarna tackar för!
13 januari 2017 — 10:07
Comsi Comsa säger:
Blir glad i hjärtat av att läsa sånt här…..
Kram ❤
13 januari 2017 — 10:13
Ama de casa säger:
Men oj så tungt… Men så skönt att det tycks ha löst sig till det allra bästa! Ni – alla i hans omgivning – ska ha en stor eloge att ni inte har givit upp. Och den största elogen av alla går såklart till Billie som tagit sig igenom allt detta och nu har ordning i tillvaron.
Tänk så mycket ett sånt stöd från familjen betyder när det blir som allra svårast.
GRATTIS till Billie! Både i för- och efterskott.
13 januari 2017 — 10:27
Britt-Marie Lundgren säger:
Läser dina inlägg och känner igen en hel del. Har tre idag vuxna tjejer varav en levt halva sitt liv med depression och panikångest. Man har rannsakat sig själv många gånger om jag kunde gjort något annorlunda, men idag kommit till insikt om att man faktiskt bara är människa och hon vet att vi alltid finns som hjälp och stöd. Hoppas på det bästa för er i framtiden! Sen ska Helena ha all cred, som verkar ha ställt upp till 100%!
Veckans topp, när ett MMS kom igår att jag blivit mormor till ytterligare en liten prins!! Det slår allt.
13 januari 2017 — 10:55
åsa i åsele säger:
Meen OJ hjälp och sån tur det börjat bli ordning,
samhället, skolan, är inte direkt bäst på att ta hand om barn som inte riktigt passar in i mallen.
Familj, nära å kära, inte att förglömma vänner är oftast mer behjälpliga än vård & omsorg.
Grattis till Din son och var stolt Peter Du är en bra förebild.
13 januari 2017 — 11:36
gun säger:
Vad glad man blir när man läser hur bra det slutade…. det är inte alla förunnat. Vilka bra förebilder din son har i er föräldrar och att ni finns där. Det är viktigt att förskola/skola och alla som finns runt om barnen uppmärksammar och finns där med all tänkbar hjälp!
gun
13 januari 2017 — 15:16
Peter Bergström säger:
Tack Marina: Vilka fina ord du skriver och vad glad jag blir. Tack snälla!
Nils-Åke Hansson: Barn går inte på räls och allt man har fått lära sig och gått igenom, för att försöka förstå vad som är fel. Vi har bara kunnat vara ett stöd och finnas där när det har gått snett.
Husisblogg: Han har fortfarande problem med att ta människor men inte äldre, för det blir mjukare och han ska hjälpa. Han tar inte kontakt med vem som helst och går gärna undan när det kommer till folksamlingar. Det blir sakta bättre men mycket återstår. Tack för väldigt fina ord.
Comsi Comsa: Jag förstår dig för det var inte ens lätt att skriva, och jag är så glad att du uppskattade vad jag skrev. Känslorna ligger utanför ibland och lyckan när han har jobb efter allt som vi har gått igenom, är oslagbar för oss. Kramar, många av dom.
Ama De Casa: Han kommer att läsa det här och det är bra för honom och han kommer att må bra där inne. Att leva med det här går inte att förstå och jag gör det fortfarande inte. Det som är skönt är att när det krisar så litar han på oss och talar sanning, och då kan vi gå vidare hela tiden. Han varken ljuger eller själ och det är två väldigt bra stenar att stå på. Trevlig helg och varma kramar.
Britt-Marie Lundgren: Då vet jag vad du har gått igenom och kanske fortfarande gör ibland. Men vad de går igenom förstår jag inte men det måste vara ett helsike. Billie har alltid haft största respekt för Helena och han har aldrig höjt rösten mot henne på 13 år. Helt otroligt att få en ny mamma i hans situation och växa ihop som de har gjort. Jag får säga GRATTIS för din vecka och vad kul för dig. Ha en trevlig helg.
Åsa i Åsele: Tack Åsa det värmer. Det är många gånger man tänkt att ge upp, och vi behövde verkligen semestern 2015 för att komma tillbaka till livet. Att inte jag har tappat allt hår ännu är en gåta, haha. Om man ändå kunde förstå hur en annan människa mår där inne, så hade det varit lite lättare. kanske om 100 år så har vi kommit längre. Jag önskar dig en underbar helg. Många kramar.
13 januari 2017 — 15:26
Peter Bergström säger:
Tack Gun: Visst har vi funnits där hela tiden och det är väl det viktigaste att barn får känna trygghet. Billie har alltid litat på oss men jag förstår fortfarande inte hur han har fungerat, och det retar mig lite. Vi pratas vid i telefon nästan varje dag och det är också en trygghet. Han har en väg att gå men det är ljusare idag. Ha en trevlig helg och jag skickar några kramar till dig. Peter.
13 januari 2017 — 15:32
Anette Åhnbrink säger:
Hade skrivit en lång kommentar som blev för gråtmild, vi får ta en stund vid tillfälle att ventilera våra bekymmer med våra barn, veckans happy är ju att idag går de svenska herrarna in i handbolls-VM? Och snart rullar kexet, så vi kan se på matchen i husis! Ha ett bra fredagsmys och trevlig helg till er båda/Anette
13 januari 2017 — 15:59
Anette säger:
Så mycket ni gått igenom.
Som förälder mår man bra först när barnen har det bra så jag förstår att det har varit mycket oro.
Håller tummarna för att den fasta tjänsten nu blir hg ans.
13 januari 2017 — 16:16
Kors och Tvärs säger:
Vad ni har kämpat! Underbart att det har ordnat till sig, det hade det inte gjort utan ert idoga kämpande. Så bra gjort av er alla och framför allt Billie själv – grattis på födelsedagen och till jobbet!
13 januari 2017 — 16:40
Peter Bergström säger:
Anette Åhnbrink: Det här behöver jag höra och andra också, för att få mer livserfarenhet. Jag kan förstå om du inte vill prata i tredjehand, för jag frågade Billie först och han har godkänt det här. Vi tar det senare! Ut i husis och kolla vidare. Vi ska faktiskt se film ikväll efter vi skrivit klart morgondagens inlägg, och det är lyx. Ha en trevlig helg och många varma kramar.
Kors och Tvärs: Tack och det värmer och det kommer göra billie glad. Vi har fått veta att vi lever men Billie kämpar med det här varje dag, och han måste göra det för att inte bli en enstörning. Ha en skön helg och var rädd om dig. Många kramar från mig.
13 januari 2017 — 17:33
Peter Bergström säger:
Anette: Vad kul att du skriver och det uppskattas verkligen. Jag såg dig inte först men nu är du godkänd och jag hoppas att du skriver igen. Tack för dina fina ord och jag är så glad att han jobbar och vill jobba, och precis som du skriver så är jag väldigt glad just nu. Hoppas du får en mysig helg och jag skickar kramar till dig.
13 januari 2017 — 18:32
BP säger:
Tänk att en felaktig dom kan få så fruktansvärt ödesdigra konsekvenser. Stor eloge till dig och Helena att ni inte gav upp utan kämpade på. Lika stor eloge även till Billie som efter så många traumatiska upplevelser äntligen har hittat sin ”nisch”. Strongt tycker jag, för det måste ju ha varit en fajt för honom varje dag. Trots alla vedermödor kan ni vara stolt över honom. Han kan vara stolt över sig själv också tycker jag, väldigt mycket!
Stort, stort FÖRSKOTTSGRATTIS till Billie!
13 januari 2017 — 18:50
JoY säger:
Fint att du berättar om detta kämpande som ledde till något väldigt bra. Grattis på födelsedagen.
Kram
13 januari 2017 — 22:02
Ruth i Virginia säger:
Jag vet inte, vad jag ska skriva. Det hela är ofattbart, nästan,
för mej att det kan gå så in i vassen fel. Men låt mej säja, vad
jag får ut av det du skriver.
Kärlek kan överkomma mycket. Först din kärlek för din son;
sen kärleken, som Helena måste ha haft för dej för att ha styrka
att stanna tillsammans med dej. Inte många kvinnor (som inte
är mödrar) skulle ha stått ut med allt ni fick gå igenom, och
fortfarande måste vara väldigt försiktiga med.
Önskar er och Billie god hälsa och framgång, ett steg i taget.
Sympati sänds över Atlanten.
13 januari 2017 — 23:30
Camilla säger:
Kommentar på er kommentar på min: ja vilja till att förändra är ju steg ett, och för många kommer ju den viljan (och insikten) med åren. Jag tycker att det gått framåt mycket också med behandlingsmetoder som just KBT. Men det gäller ju att hamna hos nån behandlare som man känner att det funkar med också. Nuförtiden finns ju även behandling på nätet på många ställen, det kommer tydligen mer och mer. Varmt lycka till, och stora steg är ju redan tagna också!
14 januari 2017 — 8:03
Peter Bergström säger:
BP: Du har så rätt och vilket upplyftande brev du skriver. All hans skolgång och den sociala resa han hade behövt gjort, försvann med en falsk anklagelse. Han kommer få slita i sitt liv och gå den hårda vägen och jag hoppas att han klarar det med sitt handikapp. Vi står stadigt bakom honom och vilken tur att jag var egen i alla år när det var som värst. för en anställning hade aldrig gått med på det här. Tack BP och ha en skön helg. Kramar.
Joy: Tack! Jag drar upp flera saker ur mitt liv för att jag tror inte många vågar prata om saker, men många tänker. Vi ska inte skämmas för saker för livet är som det är, och det finns svårigheter i livet som måste redas ut. Vi kan hjälpa varandra om vi för en dialog och jag finns här om någon vill prata. Ha en bra helg och ett par kramar sitter väl inte fel.
Ruth i Virginia: Jag känner kärleken över Atlanten Ruth. Vi har ett väldigt starkt förhållande och Helena är helt rätt person. Jag undrar ibland om hon kom in i vårt liv för att Billie skulle få en mildare resa. Nu är jag på ödet igen men jag har ingen annan förklaring. Kärleken vi har byggdes på ett annat sätt än vad som hände tidigare i mitt liv. Det var inte det där jag är så kär och hon är så snygg, men vem är hon? Det var mer på framtid, respekt, vän och kärlek för livet, men det var väl för att man är äldre och ser livet på ett annat sätt. Vi är aldrig arga eller brusar upp och det har smittat sig på Robin och Billie, för glädje och lugn kommer man långt med. Tack för dina fina ord och jag skickar många kramar, over the lake.
Camilla: Självklart är personkemi och förtroende den största biten. Billie kommer säkert en dag att vilja göra något för sig själv, eller vi kommer att påminna honom om det. Helena hade en ångestperiod vid 25 års ålder och åkte in på sjukhus, blev skygg, vågade inte flyga och många mer saker. hon tog tag i det själv via nätet, för hon ville inte ha spärrar i sitt liv och kom ur det. Vi kommer att använda det här på Billie med tiden och prova oss fram, så du har så rätt. Många kramar och en skön helg.
14 januari 2017 — 12:40
Anna, New York – My Bite of the Big Apple säger:
Läser om er kamp och känner så med er. Tänk, man går verkligen igenom eld och vatten för sina barn och livet är sannerligen inte rättvist.
Så underbart att höra att det ljusnat nu. Stort och varmt grattis på Billies födelsedag i efterskott!
20 januari 2017 — 18:42