Att läsa franska, spanska eller italienska på språkresa

Jag har läst engelska (8 år, valde bort sista året i gymnasiet), franska 6 år plus repetition två år på KomVux, spanska 2 år, latin 2 år, grekiska 1 år …
Det är bara engelskan jag är bekväm med.

Franskan sitter ganska djupt och jag inbillar mig att skulle jag verkligen ta tag i den, t ex genom att flytta till Frankrike, så skulle den ganska fort fräschas upp och utvecklas så att jag faktiskt kan hanka mig fram på den.

Jag har precis samma inställning som du där med franska och spanska, spanska kändes enklare. Men jag vete sjutton om jag numer håller med. 😀 Det är väl antagligen åldern och inlärningssvårigheter som ålder medför som ger sig tillkänna. Vi har bott i Spanien i fyra år och jag kan inte spanska! Det är ju hur pinsamt som helst! Men det är väl för att man inte tvingas på daglig basis. Sonen har ju gått om mig (vilket han inte riktigt vill erkänna), han tvingas varje dag i skolan. Det värsta nu är att om han är med så visst försöker jag konversera men jag lutar mig mer och mer på honom om jag inte förstår eller kör fast, frågar om han fattade, ibland tar han över och ställer frågan eller ger svaret. Svider lite, om jag ska vara ärlig.

Jag har dock hittat några spanska serier att titta på (med engelsk undertext) som Las Chicas del Cable (The Cable Girls) och La Casa de Papel (har bara sett första avsnittet på den, verkar lovande). Kommer på mig själv med att jag faktiskt lyssnar, reagerar när jag känner igen uttryck eller fraser jag hört.

Vi klarar oss så bra med engelskan! 🙂

Have it Nice….

Språk är roligt tycker jag och har läst en del och även haft stor användning för det jag lärt mig. Har försökt att ha de moderna språken aktuella på olika sätt och det har gått ganska bra. Franska har jag läst från klass nio och hela gymnasiet, tre år, läste jag franska 5 h/vecka. Har också läst franska i Schweiz och i Aix en Provence i Frankrike. Än idag fungerar den muntliga delen riktigt bra men den skriftliga ligger efter. Spanska läste jag i gymnasiet i ett år och pluggar sedan ett par år tillbaka på egen hand via webbaserade kursen ”Babbel”. Eftersom jag är en del i Spanien blir det också tillfälle att öva praktiskt. Men jag skulle vilja lära mig mer och snabbare.
Tyska läste jag i skolan från klass 7 och hela gymnasiet . I gymnasiet blev det också tre år latin och ett år grekiska. Engelskan har hängt med sedan klass fyra och hela gymnasiet. Italienskan har jag bara nosat på när jag pluggade franska i Aix. Under de fyra år vi bodde i Peking blev det naturligt att i alla fall försöka läsa mandarin och då kunde jag hjälpligt ta mig fram i vardagen . Men jag lärde mig inga tecken.
Att träna ett språk på plats i ett land och där man hela tiden omges av språket tror jag ger mycket. Och att inte ha med andra svensktalande i gruppen (om man går i en sådan) eftersom det då blir enkelt att ta till svenskan när det blir ”svårt”- Har aldrig varit på en svenskordnad språkresa utan har från början, från 15 år, ordnat dem på egen hand .Tror det är viktigt att hålla i gång språken och inte vara rädd för att ”säga fel”.
(Jo, norskan och danskan finns med som extra bonus.)

Oj, vad skulle jag vilja lära mig? Egentligen isländska! Förutom engelskan så kan jag lite Italienska och lite franska. Tillräckligt för att tillsammans med kroppsspråk göra mig förstådd. Spanska skulle vara kul att kunna några fler ord då vi har kanariska barnbarn.. Men jag blandar gott mellan franska, italienska och spanska…;D Inte så bra tycker barnen.. Maken kan tyska också. Annars finns fler språk som är bra att kunna, teckenspråk till ex. Jag och maken har på våra jobb haft lite med det att göra. Runskrift vet jag inte om det är någon merit eller användbart men kul grej jag lärde mig lite i somras! (Kul sida att lära sig språk på förresten är Babbel)
Buona Notte, Bonne Nuit et Buenas Noches…. over and out!