Skribent: Peter Bergström
Kanelbullen har följt oss från barndomens kök till caféer, jobbmöten och resor – och ibland hela vägen till vänner från andra sidan jorden. Men hur svensk är den egentligen, vem kom på Kanelbullens dag och hur hamnade kanel från andra sidan världen i vår kanske mest älskade fikabulle? Här är 30 saker om kanelbullen som fick oss att se den lilla bullen med helt nya ögon.
Innehållsförteckning
1. Kanel är bark från ett tropiskt träd
Det bruna pulvret i kanelbullen börjar faktiskt som bark. Kanel kommer från träd och buskar i släktet Cinnamomum, och det är framför allt den inre barken som används som krydda.
Ceylonkanel är en tropisk växt och kan under naturliga förhållanden bli ett över 20 meter högt träd. I kommersiella odlingar hålls den däremot betydligt lägre och buskigare för att barken ska kunna skördas. Så hela vår svenska fikaklassiker börjar egentligen med att någon skalar ett träd.

2. Ordet kanel betyder ungefär ”litet rör”
Till och med namnet beskriver hur kryddan ser ut. Det svenska ordet kanel har funnits sedan fornsvenskan och har kommit via bland annat tyska och franska. Längst bak finns latinets canna, som betyder rör. Den franska diminutivformen cannelle betyder ungefär litet rör. Tittar man på en hoprullad kanelstång blir namnet plötsligt väldigt logiskt.

3. Kanelens historia är tusentals år äldre än kanelbullens
Kanelbullens svenska historia är förhållandevis ung. Kanelens är något helt annat. Sri Lankas Department of Cinnamon Development beskriver en historia som kan följas tillbaka till omkring 1400 f.Kr., även om de tydliga skriftliga beläggen specifikt för Ceylonkanel är yngre.
När vi strör kanel över bulldegen använder vi alltså en krydda med en historia som började flera tusen år innan någon svensk kom på idén att rulla in den i vetedeg.

4. Äkta kanel och kassiakanel är inte samma sak
Det vi i vardagen kallar kanel kan komma från olika arter. Ceylonkanel, Cinnamomum verum, kallas ofta äkta kanel, medan exempelvis kassiakanel kommer från andra arter.
Ceylonkanel förknippas framför allt med Sri Lanka, medan andra kommersiella kanelsorter bland annat produceras i Kina, Indonesien och Vietnam. Sri Lankas egen kanelmyndighet skiljer mellan fyra stora kommersiella typer. Smak, arom och kemiskt innehåll skiljer sig också mellan sorterna.

5. Kanel användes i svenskt bröd flera hundra år före kanelbullen
Det här tycker vi är en av de roligare detaljerna. Mathistorikern Richard Tellström daterar kanel och kardemumma i svensk matkultur till ungefär 1500- och 1600-talen. Kanel användes alltså för att smaksätta bröd långt innan den moderna kanelbullen existerade.
Kanelen hade med andra ord väntat i svenska kök i flera hundra år innan resten av ingredienserna och samhället var redo för själva bullen.

6. Kanelbullens ingredienser kom in i svenskt bakande under olika århundraden
En modern kanelbulle ser enkel ut, men historiskt är den nästan som en tidslinje i degform. Enligt Richard Tellström fanns fint vetebröd redan under medeltiden. Kanel och kardemumma kom in under 1500- och 1600-talen, smör i bröd under 1600-talet och socker i bröd under 1700-talet. Industrijästen kom först under 1800-talet.
Det tog alltså flera hundra år att samla ihop de delar som vi i dag kastar ner i kundvagnen på några minuter.

7. Före 1900-talet var sött och mjukt kaffebröd lyx
I dag känns en kanelbulle nästan som själva definitionen av vardagsfika. Historiskt var förutsättningarna helt annorlunda.
Fint vetemjöl, smör, socker och importerade kryddor kostade pengar. Sött och mjukt kaffebröd hörde därför länge främst till de mer välbeställda. Det krävdes industrialisering, ökad import och ett växande välstånd innan den kombination vi känner som kanelbullen kunde bli mat för många. Vardagsbullen började alltså som något betydligt lyxigare.

8. Det finns en uppgift om kanelbullen redan från 1867
Här blir historien lite lurig. Smaka Sverige anger Norra Hallands tidning 1867 som första gången det skrevs om kanelbullen. Samtidigt beskriver andra källor kanelbullens historia som ganska outforskad och placerar den moderna bageriproduktens framväxt på 1920-talet.
Vi tycker därför att 1867 är ett spännande historiskt spår – men inte ett bevis för att dagens kanelbulle såg ut och smakade precis som den gör nu.

9. Första världskrigets slut hjälpte kanelbullen på traven
Under första världskriget rådde brist och restriktioner på flera råvaror. Efter kriget blev bland annat mjöl, socker och importerade kryddor lättare att få tag på.
Det är också under 1920-talet som den moderna kanelbullen börjar synas tydligare. Institutet för språk och folkminnen beskriver perioden efter första världskriget som den tid då många menar att bullen dök upp på allvar. Efter år av knapphet fanns både råvarorna och en längtan efter något lite festligare.

10. Ett recept från 1924 liknar dagens kanelbulle – men saknar smöret i fyllningen
Här hittade vi en riktig liten bullpärla. I Husmoderns 1000 recept från 1924 finns ett recept på ”snäckor”. Vetedegen kavlas ut, beströs med kanel och socker, rullas ihop, skärs i skivor och penslas med ägg före gräddningen. Konstruktionen känns mycket bekant för en modern bullätare.
Men enligt genomgången av kokboken saknas en sak i fyllningen: smör. Kanel och socker – javisst. Men ingen smörig gegga mellan varven. Det glada 20-talet hade tydligen fortfarande förbättringspotential.

11. Kanelbullen slog inte igenom på allvar förrän på 1950-talet
Att en produkt existerar betyder inte att den finns i vartenda kök. Flera källor pekar på 1950-talet som kanelbullens verkliga folkliga genombrott. Ekonomin hade förbättrats, råvarorna var mer tillgängliga och hembakningen ökade. Kanelbullen började bli ett självklart inslag på svenska kaffebord.
Det är här kanelbullens historia på allvar börjar övergå från bagerihistoria till familjehistoria.

12. Vår Kokbok hade kanelbullar redan 1951
Vår Kokbok gavs ut första gången 1951 och skulle bli en av Sveriges mest spridda grundkokböcker. Historik från Hembakningsrådet anger att den första upplagan innehöll recept på både kanellängder och kanelbullar. Det säger något om var bullen befann sig just då: den var på väg från konditoriets bakplåtar rakt in i svenska hemmakök.

13. En kanelbulle kostade omkring 10 öre 1952
Från Alingsås finns en prisuppgift från 1952 där en kanelbulle kostade omkring 10 öre. Som jämförelse kostade en liter mjölk i genomsnitt omkring 41 öre samma år. Nu hade bullen alltså blivit så tillgänglig att skolbarn kunde köpa en på rasten. På några årtionden hade ett bakverk byggt på tidigare dyra ingredienser börjat bli en del av vardagen.

14. På 1950-talet flyttade kanelbullen in i allt fler svenska hem
På 1950-talet blev kanelbullen allt vanligare som hembakat kaffebröd. Isof beskriver hur bullarna spreds från bagerier och konditorier till hemmen och kunde fungera både som mellanmål och som ett enklare och mer mättande tillbehör till kaffet än bakelser.
Och här kommer jag in i historien. När jag var ungefär sju till tretton år bakade min mamma mängder av kakor och bullar. När kanelbulldegen rullades höll jag särskilt noga koll på ändarna. De blev ändå inga snygga bullar och kunde därför offras till sonen. Och bara bulldeg är ju skitgott när man är barn.
Jag har fortfarande aldrig bakat en kanelbulle själv. Men mer än ett halvt sekel senare sitter minnet av mamma, bakbordet och degändarna kvar.

15. Dagens klassiska kanelsnäcka tycks vara yngre än kanelbullen
Det här överraskade oss. Institutet för språk och folkminnen skriver att den så kallade kanelsnäckan ska ha uppstått under 1960-talet som ett sätt att förenkla och snabba upp bakningen. Degen kavlades ut, smör breddes på, kanel och socker ströddes över och hela härligheten rullades ihop och skars i bitar.
Det betyder att den form många av oss betraktar som den klassiska kanelbullen faktiskt kan vara betydligt yngre än själva bakverket.

16. ”Bulle” är släkt med boll och bula
Det är inte bara ordet kanel som har en rolig historia. Bulle i betydelsen bröd finns belagt åtminstone sedan 1600-talet och hänger ihop med fornsvenskans ord för något uppsvällt eller runt. Ordet är dessutom besläktat med bland annat boll och bula.
Så när en av Helenas internationella studiekamrater på Karolinska Institutet höll upp en kanelbulle, studerade den noggrant och försökte säga ”bolla”, var personen språkhistoriskt nästan bättre ute än någon av dem visste. Den historien fick faktiskt en helt annan dimension när vi skrev den här artikeln.

17. Kardemumma i själva vetedegen är en nordisk specialitet
Kanelen får stå i rampljuset, men en svensk kanelbulle innehåller ofta ytterligare en krydda: kardemumma i vetedegen.
Isof hänvisar till konditorn Jan Hedh och skriver att sött bröd med kanel finns i flera länders baktraditioner, men att just Sverige, Finland och Norge utmärker sig genom att smaksätta vetedegen med kardemumma.
Det betyder att det vi uppfattar som smaken av ”kanelbulle” egentligen är ett samspel mellan minst två kryddor med långa resor bakom sig.

18. Svenska kanelbullar och amerikanska cinnamon rolls är inte samma sak
De tillhör samma stora familj, men de har utvecklats olika. Den svenska varianten är typiskt en kryddad vetebulle med kanel- och smörfyllning och ofta pärlsocker ovanpå. I andra länder är tjock glasyr eller frosting vanligt. Smaka Sverige konstaterar också att glasyr ofta används utomlands i stället för pärlsocker.
En amerikansk cinnamon roll kan därför vara både sötare, kladdigare och tyngre än den svenska fikabullen.

19. Kanelbullen används för att marknadsföra Sverige utomlands
Bullen är inte längre bara något vi äter till kaffet. Isof konstaterar att kanelbullen används internationellt för att marknadsföra Sverige och svenska produkter. Smaka Sverige beskriver också hur den säljs på caféer med svensk eller nordisk profil utomlands.
En bit vetedeg har alltså blivit en liten ätbar Sverigereklam. Och vi har själva sett hur snabbt den kan fungera. När våra sydafrikanska vänner Henri och Michelle reste med oss i husbilen genom södra Sverige i 18 dagar ville vi låta dem smaka en ny svensk maträtt varje dag. Redan andra dagen upptäckte Michelle kanelbullen.
Sedan var det kört. Varje gång vi handlade mat gick Michelle på egen bulljakt. När en butik saknade kanelbullar blev hon ordentligt besviken. Jag introducerade då kanelgifflar som reservlösning. Även de försvann.

20. Kanelbullen har blivit en symbol för svensk fika
Visit Sweden beskriver kanelbullen som ett av de mest ikoniska svenska fikabakverken och som något man hittar på i stort sett alla svenska bagerier och caféer. Det förklarar också varför bullen kan dyka upp nästan överallt i livet.
För Helena förknippas den med hemma-hos-besök, caféer, studier och jobbmöten. Under tiden på Karolinska Institutet gick studenterna gärna till caféerna runt Sankt Eriksplan efter föreläsningarna och ibland blev det kanelbulle. Helena beskrev känslan med två ord när vi började skriva: Gott och tryggt.

21. Kanelbullens dag är från 1999 – inte från mormors tid
Den 4 oktober känns numera nästan som en gammal svensk tradition. Det är den inte. Kanelbullens dag skapades 1999, när Hembakningsrådet firade sitt 40-årsjubileum. Vi har alltså ätit kanelbullar betydligt längre än Sverige har firat Kanelbullens dag. Vi tänker inte kommentera vad detta säger om vår ålder.

22. Det var Kaeth Gardestedt som hittade på Kanelbullens dag
Traditioner uppstår inte alltid mystiskt genom århundradena. Ibland finns det faktiskt en person bakom. Den som 1999 kom på kanelbulletemat var Kaeth Gardestedt, då projektansvarig på Hembakningsrådet. Hon ville att dagen skulle förknippas med bland annat omtanke, hemkänsla och omsorg.
Det är fascinerande hur väl det stämmer med det Helena spontant sa till mig när vi började prata om detta: ”Kanelbullar känns både gott och tryggt på något sätt.”

23. Hembakningsrådet startades när allt fler kvinnor började yrkesarbeta
Historien bakom själva Kanelbullens dag är nästan lika intressant som dagen. Hembakningsrådet grundades 1959 av svenska företag inom bland annat mjöl, jäst och socker. Isof sätter starten i en tid när allt fler kvinnor började yrkesarbeta samtidigt som frysar och fabrikstillverkade livsmedel blev vanligare i hemmen. Syftet var att uppmuntra människor att fortsätta baka hemma.
Fyrtio år senare använde samma organisation kanelbullen för att återigen sätta strålkastaren på hembakningen.

24. Kanelbullens dag kom inte in i almanackan förrän 2004
Dagen skapades 1999, men det dröjde ytterligare fem år innan den tog nästa steg. 2004 kom Kanelbullens dag med i almanackan. Därefter beskriver Isof hur intresset successivt ökade och hur allt fler började känna till och uppmärksamma dagen.
Det är alltså en tradition som vuxit från idé till något som i dag får svenska mataffärer och bagerier att gå fullständigt bananas varje oktober.

25. Omkring åtta miljoner kanelbullar kan ätas på en enda dag
Det finns olika uppskattningar och siffrorna varierar mellan år, så vi tänker inte låtsas att det finns en evig exakt bullräknare.
Smaka Sverige anger omkring 8,3 miljoner kanelbullar på Kanelbullens dag. Det motsvarar nästan en bulle per svensk – på en enda dag. Och då vet vi fortfarande inte vem som tog två.

26. Kanelbullens dag skapades för hemkänsla – och handeln hakade snabbt på
När Kaeth Gardestedt skapade dagen fanns tankar om omtanke, hemkänsla och hembakning. Men Isofs arkiv visar också hur bagerier och butiker snabbt tog tillfället i akt med erbjudanden och stora mängder bullar.
När vi skriver det här inför Kanelbullens dag 2026 behöver vi bara gå ut på stan för att se nästa kapitel. Kanelbullarna finns överallt, butiker annonserar om dem och tidningarna gör smaktester. En tradition från 1999 har blivit både familjeminne och kommersiell jätte.

27. Kanelbullen finns i betydligt fler former än snäckan
Kanelbullen har aldrig varit låst till en enda form. Historiska beskrivningar nämner bland annat snäckor, gifflar, klippta bullar, kringlor och andra varianter. Formen har förändrats samtidigt som grundidén – sött vetebröd och kanel – levt vidare.
Det gör också Michelles svenska upptäckt lite roligare. När den vanliga kanelbullen saknades i butiken fungerade kanelgifflarna alldeles utmärkt. Man ska aldrig underskatta en bra reservbulle.

28. Göteborg har gjort kanelbullen stor på ett helt annat sätt
I stadsdelen Haga i Göteborg har kanelbullen fått ett eget turistformat: Hagabullen, en kanelbulle stor som en tallrik. Göteborgs officiella besökssajt lyfter den som ett av områdets mest kända bakverk. Det är egentligen en ganska logisk svensk utveckling. Först uppfinner vi bullen. Sedan ger vi den en egen dag. Sedan gör Göteborg den stor som en frisbee.

29. ”Kanelbulle” och ”kanelsnurra” verkar ha kommit vid olika tider
Mathistorikern Richard Tellström daterar benämningen kanelbulle till 1920-talet och kanelsnurra till 1950-talet. Orden speglar också hur bakverket utvecklats. Bulle, knut, snäcka och snurra är inte bara olika namn på exakt samma historiska produkt – form och tillverkning har förändrats över tid.

Den där självklara kanelbullen på fikabordet visar sig alltså vara betydligt mindre självklar när man börjar gräva.
30. Kanelbullen är yngre än många tror – men byggd av flera hundra års svensk mathistoria
Det kanske märkligaste vi upptäckte är att det egentligen inte finns ett enda år då någon kan säga: Här föddes kanelbullen.
Det finns ett tidigt omnämnande från 1867, kanel hade använts i svenskt bröd långt tidigare, recept som börjar likna dagens bulle finns på 1920-talet och det stora folkliga genombrottet kom först på 1950-talet. Kanelbullens egen dag tillkom så sent som 1999. Kanelbullen är alltså inte en uppfinning från ett ögonblick.
Den är resultatet av flera hundra års kryddhandel, bakning, bättre ekonomi, förändrade svenska hem – och en väldig massa fika.

En bulle kan också vara en människa man minns
När vi började skriva den här artikeln trodde vi att vi skulle gräva fram 30 annorlunda fakta om kanelbullar. Det gjorde vi. Men samtidigt hände något annat.
Jag hamnade tillbaka i barndomens kök och såg min mamma rulla bulldegen. Helena började tänka på hemma-hos-fika, studentåren runt Sankt Eriksplan och känslan av att en kanelbulle på något märkligt sätt kan vara både god och trygg. Sedan dök Henri och Michelle upp i minnet och vi såg återigen Michelle försvinna iväg bland hyllorna i en svensk mataffär på jakt efter dagens kanelbulle.
Kanske är det därför just den här bullen blivit så svår att ersätta. För den kan vara en mamma som bakade när man var liten. En mormor som alltid hade något i frysen. Ett café efter skolan. Ett jobbmöte. Barn som väntar på att plåten ska komma ur ugnen. Eller första gången någon från andra sidan världen får smaka på Sverige.
Vi äter inte bara smaken. Vi äter minnet av alla gånger vi har smakat den förut. Och därför är vi nyfikna: Vem tänker du på när du känner doften av nybakade kanelbullar?












