Tant Anna bland kaffe och pannkakor i Etiopien

Till FREEDOMtravel

Annons

Gästskribent: Anna Nilsson Spets

Det är torsdag morgon och marknaden i Key Afar är redan i full gång. Det står visst turist i pannan på mej och min guide betalar entré och får stränga order vad det gäller fotografering. Funderar lite på grejen med att betala för foton och jag blir snabbt varse om regeln inga pengar-inga foton. 3 spänn per porträttfoto. Å andra sidan, vem vill få ett objektiv uppkörd i fejjan. Birren försvinner snabbt ur plånkan och cirkusen kan börja.

Twittra

Dela

Dela

Pin

Dela

Dela

Här samlas försäljare ur några av Omodalens olika etniska minoriteter; Ari, Benna och Hamer. Skillnaden ser man på hur de klär sig eller dekorerar sig. Hamarkvinnornas ockrafärgade hår lyser rödbrunt emedan Bennas låter sitt hår vara naturellt. Bennakvinnorna tycker mycket om färgade pärlor, Hamerkvinnorna visar sin status genom tjockleken på sina halsringar. 

Männen är obeskrivligt vackra, långa med estetiskt finmejslade drag, konstfullt utformade frissor med dekorationer av spiraler, gem och SIM-kort.  

På marknaden har Hamerkvinnorna t-shirt på sig, enbart för att det är mycket turister, i hemmamiljö är de ofta barbröstade.  

Det är kvinnornas marknad, männen sitter i skuggan och skickar en kanna hemgjord öl emellan sig. Många har färdats långt och sover kvar när marknaden är över. 

Utbudet av varor är extremt stort, basvaror som sädesslag, köksattiraljer, ved och hudar. Hantverk för turister i massor, vackra smycken och träarbeten, här finns allt. 

Efter timmar i dammet och under den stekande solen blev det lunchdags och naturligtvis injera, nationalrätten. Och injera blev det sen varje dag och jag vill aldrig mer äta en injera i hela mitt liv. 

Injera är en surdegspannkaka som görs av sädesslaget teff, vatten, olja och salt. Smaken är lite sur och konsistensen svampig. Maträtten äts med olika fyllningar, grönsaker eller köttröror. Äter gör man med höger hand.  

Stannar vid en by innan vi far vidare mot södra Omodalen, det är fattigt, skitigt och rökigt. 

Här är knappt några män närvarande, kanske har de fått ett dagsverke eller jobbar långt bort.  

Detta är kvinnornas värld, getterna mjölkas, en tallrik tillverkas av lera, lus plockas ur barnahår.  

Världens godaste kaffe, i mitt tycke finner man i Etiopien. Som inbiten kaffetant som konsumerar ett par liter per dag är detta HIMMELRIKET! 

Det är en ceremoni i sig, kaffedrickandet som faktiskt kan ta flera timmar. I hemmen är det husmor som utför det hela, på kaffehus o restauranger speciella kaffedamer i vackra klänningar. 

Kaffet har en stor social, religiös och kulturell innebörd. Blommor, örter o gräs sprids över golvet för väldoft och för att skrämma bort onda andar. Kaffekannan i lera sätts på glödande kol, under tiden rostas bönorna, därefter mals de i en trämortel, tillsätts i kaffekannan och får koka upp. 

Kaffet dricks i små koppar utan öron, tre vändor, alla har olika betydelse. Socker tillsätts, i vissa delar av Etiopien blandas honung eller salt i. 

Och ja, närmare paradiset kan man inte komma. Kaffemässigt. 

Följ Anna här:

• Webb

Anna Nilsson Spets

60 årig tant med livslång kärlek till Afrika. Utvandrad till Flandern i Belgien och jobbar till vardags med växter. Skriver, fotar och försöker inspirera andra att budgetresa på egen hand. Bloggar på "Annas blandning" om resor, jobb, växter, skrivande och mycket annat.

Du kanske också gillar:

Södra Etiopien – Tant Anna dammar vidare Omodalen i Etiopien – Tant Anna på ”zoo” Tant Anna hos Karo och Konsostammen i Etiopien Hästridning i Kappadokien – upplevelse i solnedgången Rida kamel i Tunisien – en ökentur vid porten till Sahara Tisá i Tjeckien – inspelningsplats för Narnia