Södra Etiopien – Tant Anna dammar vidare

Gästskribent: Anna Nilsson Spets

Ytterligare en marknadsdag i en annan dammig håla, Turmi, i södra Etiopien, en bensträckare och skönt för rumpan efter x antal timmar på urdåliga vägar. 

Hamerstammens medlemmar har vandrat i timmar för att sälja sina varor som läggs på skynken i dammet. Torkade kalebasser som används till allt från dryckeskärl till väskor, basvaror i form av säd och grönsaker, tobaksblad, någon säljer ved, en annan khat; drogen som håller hungern borta.  

Det köpslås, diskuteras och vänner möts över en honungsöl. Min guide Shimse får höra att det är en manbarhetsceremoni på gång, en så kallad bulljumping. For sure, det vill man ju se. 

Den till antal största stammen i Omodalen är Hamer med sin befolkning på 50 000. Ordet Hamer betyder ”folk som lever mellan berg och stenar”. 

Hamer är nomader, de söker boplats var de kan finna föda och vatten till sina djur och möjlighet att odla. När jorden inte bjuder på nåt mer packar man ihop och flyttar vidare. Boskapshållning; kor och getter är det viktigaste, man dricker mjölken men även blodet. Att samla honung är ett annat dagligt arbete. De tror på att jorden/marken ägs av alla och att det är fritt att bruka vad den ger. 

Hyddorna är runda och mycket enkla, byggs ofta i en ring så man kan ha sin boskap inne i ringen och skydda dem från andra djur. 

Arbetet i byn är delat mellan könen, män och pojkar sköter djur och hyddbyggen, kvinnorna utför det som de i alla tider gjort; barn, matlagning och odling. 

Bulljumping är en av Hamers viktigaste ceremonier som markerar en pojkes övergång till vuxenlivet. Det är husfadern som bestämmer när den äldste sonen är mogen, han emottar då en phallossymbol i trä som han visar för unga flickor i utbyte av pussar. Phallossymbolen visas också upp vid besök hos stammens olika familjer. 

Långt innan ceremonin så skickar familjeöverhuvudet ut inbjudan till släkt, vänner och stammedlemmar från när och fjärran. Här mejlar man inte sin inbjudan, eller ringer, man skickar en barkremsa med x antal knutar, en knut skärs av varje dag fram till ceremonin. 

Det är en fest som tar hela tre dagar, den sista dagen sker själva riten. 

Stammens manliga medlemmar förbereder pojken genom olika ritualer. Huvudet rakas delvis, han blir skrubbad med sand, sedan insmord med dynga för att till sist dekoreras med ett barkkors över bröstkorgen som ska skydda mot onda andar.  

Under tiden trissas stämningen upp i form av dans och sång och—–piskning. Flickor och kvinnor låter sig piskas av mazas, män som redan genomgått manbarhetsriten. Piskningen är ett sätt att visa sin kärlek och vördnad för pojken som idag förhoppningsvis ska betraktas som man efteråt.  

Kulmen nås när den med dynga insmetade boskapen ställts upp på en rad, pojken kommer naken ut ur bushen och ska springa över minst 8 djur utan att falla. Fyra varv eller mer över stutarna ska klaras. 

Stämningen är transliknande, kvinnorna dansar med bjällror runt benen, blåser i enkla trumpeter 

Missar han, ramlar, är det en stor skam för honom själv och hans familj och ett nytt försök kan göras först efter ett år. Klaras det hela av då sker en slags välsignelse av mazas och åldermännen och resten av håret rakas bort. Nu är han giftasmogen och får hålla egen boskap. 

Giftmålet bestäms av mannens föräldrar vilka kan vara mycket restriktiva i sitt val av maka. Flickor gifter sig i regel vid 17 års ålder. 

Hos Hamerstammen förekommer månggifte, ibland tar en avliden makes fru en bror eller släkting till ny man. Brudpriset är högt, 30 getter och 20 kor, ett pris som kan ta en hel levnadstid att betala. 

Att dekorera kroppen är mycket viktigt för både män och kvinnor. Männen har i regel rakat huvud men lämnar en topp hår som de formar med en sorts färgad lera, dekorerar med ett par strutsfjädrar. Frisyren är ett bevis på att man har dödat en fiende eller farligt djur. Och ja, man kan se Hamermän beväpnade, de skyddar sin boskap mot stöld och rovdjur. 

Precis som kvinnorna använder de armringar med svarta och röda pärlor. Ett litet palliknande föremål, berkota, bärs ofta med, används att sitta på eller luta huvudet mot vid vila. 

Flickor och kvinnor älskar sina pärlor i många färger, de flätar sitt hår och smetar in det med smör och ockra.  

Tjocka koppar eller järnringar runt halsen och armarna visar status, ålder och civilstånd. Och sina ärr efter piskrappen är kvinnorna extra stolta över. 

Klädseln är enkel, ett kjolkläde gjort av tunt getskinn.  

Även måltiderna, som består av en slags gröt, bönor, pumpa och bröd, har sina egna regler. Hemmets huvudman äter först och ensam och aldrig tillsammans med äldsta sonen. Vid tillgång dricks det en inhemsk öl, Persie, eller Ala, en dryck gjord av honung.

Naturreligioner praktiseras tillika en del islam. Hamar tror att träd, stenar är besjälade, de tror också att djinner har inflytande. 

Hamerstammen partajar vidare och jag beger mej djupare in i Omodalen. 

Och ja, pojken klarade elddopet.