Att göra i Aten – från antika pelare till grekiskt folkliv

Skribent: Peter Bergström

Uppdaterad: September 2026 | Aten är en stad där historien ligger i lager på lager – och där det ibland känns som att det finns en antik pelare bakom varje hörn. Vi gav oss ut bland tempel, marmor och ruiner, tog en öl när hjärnan behövde vila och avslutade dagen mitt i folklivet, musiken och färgerna i Psiri. Här är vårt Aten – och våra bästa tips från staden.

Den här artikeln innehåller affiliatelänkar. Det innebär att vi kan få provision om du bokar via våra länkar – utan extra kostnad för dig.

Att göra i Aten – våra upplevelser och bästa tips

Det finns så mycket historia i Aten att man nästan kan bli mätt på den. Tempel, kolonner, statyer och enorma mängder marmor berättar om en stad som varit betydelsefull i tusentals år, och naturligtvis finns några platser som man helt enkelt inte vill missa.

Men Aten blev för oss mer än Akropolis och antika lämningar. Vi gillade också att promenera genom de olika stadsdelarna, slå oss ner med något kallt att dricka och se hur staden förändrades när mörkret föll. Efter några dagar hade vi hittat tre tydliga favoriter – Akropolis, Plaka och Psiri – av helt olika anledningar.

Vi försökte inte hinna med allt. I stället valde vi några av Atens stora sevärdheter och gav dem tid, och det är också så vi tycker att staden upplevs bäst. Och ja – någonstans på vägen tappade vi räkningen på alla pelare.

1. Akropolis – börja högst upp bland Atens pelare

Det går knappast att börja någon annanstans än på Akropolis. Vi utgick från Monastiraki och hade egentligen bara ett mål framför oss: upp på den stora klippan som reser sig över Aten och se Parthenon med egna ögon. Det låter enkelt, men Aten hade förstås tänkt bjuda på några stopp längs vägen.

Först lyckades vi köpa en kaffe och en smörgås till ett pris som fick oss att undra om marmorn ingick. Sedan passerade vi Hadrianus bibliotek och fortsatte uppåt genom staden, medan Akropolis hela tiden fanns där ovanför oss. När värmen och alla de första intrycken började göra sitt hittade vi en betydligt bättre investering – en kall öl innan den sista biten upp.

Upp på Akropolis

Akropolis betyder ungefär ”den höga staden”, och när man väl börjar gå upp förstår man varför platsen valdes. Ju högre vi kom desto mer öppnade sig Aten nedanför oss, samtidigt som de antika lämningarna blev fler omkring oss.

Här är det också mycket folk. Akropolis är ingen plats där man vandrar ensam bland ruinerna och funderar över antikens mysterier, åtminstone inte när vi var här. Besöket sker med tidsbestämda biljetter och tillsammans med mängder av andra människor som har kommit för exakt samma sak som vi. Men det gjorde faktiskt mindre än vi hade trott.

När vi kom genom Propyléerna och Parthenon reste sig framför oss försvann mycket av stöket runt omkring. Vi hade sett templet på tusentals bilder genom åren, men det är något annat att stå framför det själv och försöka förstå hur människor kunde skapa något så enormt för nästan 2 500 år sedan. Och det är mycket marmor. Väldigt mycket marmor.

Parthenon – när pelarna fortfarande imponerar

Parthenon byggdes på 400-talet före Kristus och tillägnades gudinnan Athena, som också har gett staden sitt namn. Templet har skadats, byggts om och förändrats genom århundradena, men fortfarande står de mäktiga kolonnerna kvar högst över Aten.

Vi gick runt, tittade på detaljerna och försökte samtidigt ta in utsikten. Härifrån breder den moderna storstaden ut sig nästan så långt ögat når, medan antikens Aten ligger utspritt nedanför. Det är just den kontrasten som gjorde störst intryck på oss – två helt olika världar i samma blick. Det var också här någonstans vår kommande överdos av antika pelare började. Vi visste bara inte om det ännu.

Stressa inte på Akropolis

Vi skulle avsätta ungefär 1–2 timmar för själva Akropolis. Det går att rusa igenom snabbare, men det vore synd. Förutom Parthenon finns bland annat Erechtheion med sina berömda kvinnogestalter, karyatiderna, och flera andra lämningar att upptäcka. Vårt bästa råd är ändå att ibland sluta leta efter nästa sevärdhet. Stanna upp, titta ut över Aten och försök ta in var du faktiskt står.

För oss blev Akropolis den självklara höjdpunkten bland Atens historiska sevärdheter. Men när vi så småningom började gå ner från klippan hade vi fortfarande ingen aning om hur många ton marmor och hur många hundra pelare som väntade på oss längre ner i staden.

2. Ancient Agora – ännu mer marmor och ett tempel som faktiskt står kvar

Efter Akropolis fortsatte vi till Ancient Agora, den antika agoran som en gång var hjärtat i Atens vardagsliv. Här handlade man, diskuterade politik, träffades och gjorde affärer. I dag ser området betydligt mer svårbegripligt ut – åtminstone om man som vi redan har fyllt huvudet med några tusen år av grekisk historia.

Framför oss låg ett stort område med rester av byggnader, stenblock, fundament och förstås ännu fler pelare. Vissa delar är lätta att föreställa sig som byggnader, medan andra kräver betydligt mer fantasi. Vi gick omkring bland marmorn och försökte förstå vad som en gång stått var, samtidigt som hjärnan sakta började meddela att lagringsutrymmet för antika lämningar snart var fullt. Och ändå fortsatte vi.

Stoa of Attalos – äntligen lite skugga

Mitt bland alla ruiner står Stoa of Attalos, en lång byggnad med dubbla rader av pelare som skiljer sig rejält från lämningarna runt omkring. Byggnaden är rekonstruerad, men ger samtidigt en betydligt tydligare bild av hur delar av agoran en gång kan ha sett ut. Här finns också Agora Museum med fynd från området. För oss blev stoan dessutom något mycket mer grundläggande: skugga.

Efter timmar bland sol, sten och marmor var det riktigt skönt att komma in under tak och låta både kroppen och huvudet svalna en stund. Museet gav dessutom sammanhang åt det vi precis hade gått omkring bland utanför – föremål och detaljer är ibland lättare att ta till sig än ännu ett fundament i marken.

Hefaistotemplet – Den jäkeln står ju kvar

Sedan fick vi syn på Hefaistostemplet. Och plötsligt vaknade vi till igen. Efter alla ruiner och byggnader som krävde att vi själva försökte föreställa oss hur de en gång sett ut stod här ett nästan komplett antikt tempel på en höjd ovanför agoran. Hefaistostemplet uppfördes på 400-talet före Kristus och är ett av de bäst bevarade antika templen i Grekland.

Det var ungefär då vår mer akademiska analys övergick i: Den där jäkeln står ju fortfarande kvar! Och ibland behövs faktiskt inte så mycket mer. Templet är omgivet av kraftiga doriska kolonner och från området får man dessutom fina vyer över agoran och vidare mot Akropolis. För oss blev Hefaistostemplet höjdpunkten på hela besöket i Ancient Agora – kanske just för att vi först hade gått omkring bland alla rester nere på marken.

Ta god tid på dig i Ancient Agora

Räkna med ungefär 1–2 timmar för Ancient Agora om du vill promenera genom området, besöka museet i Stoa of Attalos och gå upp till Hefaistostemplet utan att stressa. Vi hade redan Akropolis i benen och ganska många pelare i huvudet, men ännu var vi inte färdiga med antikens Aten.

För nästa dag gick vi tillbaka till en plats som vi bara hade passerat på väg mot Akropolis. Nu skulle vi in i Hadrianus bibliotek – och där skulle det visa sig att fantasin behövdes betydligt mer.

3. Hadrianus bibliotek – Använd fantasin bland ruinerna

Dagen innan hade vi passerat Hadrianus bibliotek på väg mot Akropolis. Nu gick vi tillbaka och den här gången skulle vi in. Och här upptäckte vi återigen problemet med Aten: ibland står man mitt i något som en gång måste ha varit fantastiskt, men det krävs en hel del fantasi för att förstå vad alla stenar, murar och pelare egentligen har varit.

Hadrianus bibliotek uppfördes på 100-talet e.Kr. under den romerske kejsaren Hadrianus, som hade en stark koppling till Aten och den grekiska kulturen. I dag finns delar av den monumentala entrén, murar, kolonner och andra fragment kvar, men den stora helheten har försvunnit.  Och det var just helheten vi försökte få tillbaka i huvudet.

Föreställ dig förståsigpåarna

När vi gick runt började jag tänka på människorna som en gång rörde sig här. De lärda – eller förståsigpåarna, som jag hellre kallar dem. Jag såg dem framför mig i de överbyggda gångarna runt den stora gården. Någon läste texter, några diskuterade sådant som ingen annan begrep, någon funderade över stjärnorna och en annan stod kanske och räknade i huvudet på hur nästa enorma tempel skulle konstrueras.

Det är naturligtvis min egen bild av livet här och inte någon historisk ögonblicksbild. Men för mig blev Hadrianus bibliotek mycket roligare när jag slutade försöka identifiera varje sten och i stället försökte fylla platsen med människor igen. För en gång i tiden var detta inte en ruin. Det var en plats där människor rörde sig, läste, tänkte och möttes.

Och naturligtvis fanns här pelare

Massor av dem. I dag står några av de stora kolonnerna fortfarande kvar och andra delar ligger som fragment runt området. Men när man försöker föreställa sig den stora anläggningen med sina gårdar och kolonnader börjar man förstå hur annorlunda platsen måste ha sett ut när den var komplett.

Det är också en av platserna där jag själv skulle ha haft stor hjälp av en bild som visar hur Hadrianus bibliotek kan ha sett ut. Inte för att ersätta ruinerna framför oss, utan för att få en kompass: där låg gården, där gick människorna och där fortsatte byggnaderna som i dag bara finns kvar som fragment.

När hjärnan börjar få nog av antiken

Vi tyckte verkligen att Hadrianus bibliotek var intressant. Men nu hade vi gjort Akropolis, vandrat genom Ancient Agora, gått runt Hefaistostemplet och försökt bygga tillbaka ett romerskt bibliotek i huvudet. Det började bli fullt på hårddisken.

På vår fortsatta promenad passerade vi även Roman Agora och Vindarnas torn, ett märkligt åttakantigt antikt torn som bland annat fungerade med solur, vattenur och vindvisare. En annan dag hade vi kanske gått in och grottat ner oss även där. Men inte nu. Nu fick det räcka med antiken en stund. Vi fortsatte upp mot sluttningen under Akropolis – och några minuter senare förändrades Aten fullständigt.

Från sten, ruiner och pelare klev vi in bland Anafiotikas små vitkalkade hus, färgglada fönsterluckor och gränder så smala att vi ibland fick gå på snedden. Nu hade vi hittat Plaka.

4. Plaka och Anafiotika – här hittade vi vårt Aten

Efter Akropolis, Ancient Agora och fler ton marmor än våra hjärnor egentligen behövde började vi längta efter ett annat Aten. Och det var nedanför Akropolisklippan, i Plaka och framför allt lilla Anafiotika, som staden plötsligt bytte skepnad.

Plaka är den gamla stadsdelen med slingrande gränder, restauranger och hus som klättrar uppför sluttningen mot Akropolis. Men det var när vi vek in i Anafiotika som vi verkligen började trivas. Plötsligt försvann storstaden och vi stod bland små vitkalkade hus med blå, gröna och röda dörrar och fönsterluckor, blomkrukor och klätterväxter överallt.

Anafiotika – en liten bit av Kykladerna mitt i Aten

Anafiotika byggdes under 1800-talet av hantverkare som kom från den kykladiska ön Anafi, och när man går omkring här är kopplingen till de grekiska öarna svår att missa. Husen ligger tätt intill varandra och gångarna är på sina ställen så smala att vi nästan fick gå på snedden för att komma igenom. Det är nästan löjligt fotogeniskt. Har du inte mobilen eller kameran med dig kommer du att gråta dig till sömns.

När jag sitter och skriver om vårt besök befinner vi oss faktiskt på Sifnos i Egeiska havet, omgivna av samma typ av vitkalkade hus som Anafiotika för tankarna till. Här ute i Kykladerna blir det plötsligt ännu lättare att förstå varifrån den lilla stadsdelen mitt i Aten har fått sin karaktär.

Och trots att Akropolis ligger alldeles ovanför känns Anafiotika nästan som en egen liten värld. Här finns inga stora monument som måste bockas av. Det räcker att gå runt, kika runt nästa hörn och försöka hitta ännu en gränd som verkar vara alldeles för smal för att egentligen vara en gata.

Plaka-trapporna – vilken charmig restauranggata

Sedan hittade vi trapporna. Och nu snackar vi inte om en vanlig gata med några restauranger och bord längs trottoaren. Här klättrar serveringarna uppför en lång trappa och det känns nästan som en foodcourt byggd på höjden, där varje ledig kvadratmeter har fått ett bord, ett par stolar eller några kuddar.

På en liten balkong finns plats för två personer. Några trappsteg längre upp ligger färgglada kuddar på en avsats. Sedan kommer ett litet bord för två, några parasoller, ytterligare en restaurang och kanske ett bord för tre där någon lyckats hitta några extra centimeter. Allt fortsätter uppför sluttningen och från de högre delarna får man dessutom utsikt bort mot Lykabettos.

Det här var nog en av de coolaste och mest idylliska restaurangmiljöerna vi har sett. Till slut gjorde vi det enda rimliga och slog oss ner mitt i alltihop. Med en kall Mamós på det lilla bordet framför oss, människor i trapporna och hela detta färgglada restaurangkaos runt omkring kändes det som att vi äntligen hade hittat det Aten vi letade efter. Akropolis hade imponerat på oss. Men Plaka och Anafiotika fick oss att vilja stanna kvar.

5. Psiri – från pelaröverdos till karnevalstämning

Efter en hel dag bland antika tempel, ruiner och marmor behövde våra hjärnor vila. Det blev en sen siesta och när vi vaknade hade klockan hunnit bli mer än vi tänkt. Men det gjorde ingenting. Aten hade fortfarande en helt annan sida kvar att visa oss. Vi gav oss ut och styrde mot Psiri. Och vilken jäkla kontrast.

Från dagens nästan tysta samtal med 2 000 år gamla stenar klev vi rakt in i något som kändes som en karneval. Färger överallt, människor överallt och musik precis överallt. Grekisk livemusik från en restaurang blandades med nästa ställes musik några meter längre bort, medan människor satt tätt tillsammans vid borden och pratade i mun på varandra. Nu var det inte längre ögonen som hade svårt att hinna med. Det var öronen.

Mat, vin och musik mitt i kaoset

Psiri är inget litet kvarter, men den här kvällen kändes det ändå som att alla hade bestämt sig för att komma samtidigt. Restauranger och barer var fulla, vattenpiporna gick runt vid borden och överallt satt både atenare och turister och åt, drack och pratade. Efter dagens visuella överdos hade vi nu hamnat mitt i en verbal överdos. Fast på ett väldigt bra sätt.

Vi gjorde som vi gärna gör när vi reser och slog oss ner för att äta lokala rätter och dricka vin. Runt omkring oss fortsatte festen och musiken, och hela kvarteret hade den där känslan av att kvällen precis hade börjat – oavsett vad klockan egentligen var. Det var stökigt, färgstarkt och intensivt. Och vi gillade det.

Vår tredje favorit i Aten

Det roliga var hur olika våra tre favoritplatser i Aten hade blivit. Akropolis hade imponerat på oss. Plaka och Anafiotika hade charmat oss. Och nu satt vi mitt i Psiri, med vin på bordet, grekisk mat framför oss och musik och människor åt alla håll. Tre helt olika sidor av samma stad.

Det var också här vi började förstå att man inte behöver fylla en weekend i Aten med fler och fler sevärdheter. Vi hade redan sett så mycket historia att huvudet nästan gått i baklås. Nu räckte det alldeles utmärkt att sitta kvar, beställa något mer och låta Aten sköta underhållningen. Pelarna fick vänta till morgonen.

Fortsätt resan – från Aten till Andros

Efter några intensiva dagar i Aten hade vi fyllt huvudet med antik historia, gått bland fler pelare än vi kunde räkna, hittat idyllen i Plaka och avslutat kvällen med mat, vin och musik i Psiri. Det hade varit några fantastiska dagar – men nu längtade vi efter havet. Och det fina med Aten är att den grekiska övärlden finns så nära.

Vi fortsatte till Andros, en grön och bergig ö i Kykladerna där tempot förändrades nästan omedelbart. Här byttes storstadens trafik, människor och antika ruiner mot slingrande vägar, små byar, stränder och Egeiska havet.

Från Atens pelare till Andros små vägar

På Andros bodde vi i Batsi och hyrde en liten bil för att kunna upptäcka ön på egen hand. Vägarna slingrade sig genom bergen och när vi körde mot huvudorten Chora tog den ungefär 45 minuter långa färden oss genom ett landskap där själva resan blev en del av upplevelsen. När vi parkerade möttes vi inte direkt av någon stor sevärdhet. Vi möttes av ankor.

De verkade ungefär lika imponerade av vår ankomst som om vi hade varit två lyktstolpar och fortsatte med sitt medan vi gick uppför trapporna mot Chora. Där väntade smala gränder och ett lugn som nästan fick oss att undra om någon över huvud taget var hemma. Det var en ganska fantastisk kontrast mot Aten.

När en liten fiat plötsligt känns väldigt liten

En annan dag nappade vi nästan i sista stund på en guidad vandring till vattenfallet Gerolimni. Vi skulle följa efter guiden i vår lilla hyrda Fiat, och innan vi gav oss iväg berättade han vänligt att om vägen blev för svår kunde han ta över körningen. Vi tittade ungefär på varandra och tänkte: Alltså, va? En stund senare förstod vi.

Vägen blev betydligt mer äventyrlig än vi hade räknat med, men till slut kunde vi lämna bilen och fortsätta till fots genom ett landskap med klippor, krokiga träd, getter och porlande vatten. Utflykten hade kommit så spontant att Helena dessutom fick göra vandringen i klänning – lyckligtvis med gympaskor på fötterna.

Efter ungefär en timme nådde vi Gerolimni. Vi satte oss på klipporna och stoppade ner fötterna i det svala vattnet medan några av de yngre deltagarna tog den betydligt modigare vägen och svingade sig ut från ett rep för att landa i den djupa naturliga poolen. Där blev vi kvar.

Och sedan gör man ingenting alls

Det är kanske just den kontrasten som gör kombinationen Aten och Andros så bra. På några dagar kan man stå framför Parthenon och försöka förstå 2 500 år av historia, äta och festa bland människorna i Psiri – och sedan sitta på en klippa på en grekisk ö med fötterna i vattnet och egentligen inte behöva förstå någonting alls.

På Andros hittade vi också stränder, små tavernor och kvällar vid havet. Vid en av restaurangerna satt vi så nära vattnet att Helena konstaterade att det nästan gick att tappa gaffeln rakt ner i havet. Där åt vi grekiska smårätter och getkött, såg solen försvinna och avslutade med ouzo medan ljusen började spegla sig i vattnet. Från pelarna i Aten till en ouzo vid Egeiska havet. Vilken härlig långhelg!

LÄS MER: Att göra på Andros i Grekland – våra 14 bästa tips

Bästa områdena att bo i Aten?

Plaka – vårt val för charm och atmosfär
Plaka är vårt val för dig som vill bo mitt i det Aten vi själva tyckte allra bäst om. Du bor nedanför Akropolis, har Anafiotikas små gränder runt hörnet och kan promenera till stora delar av det historiska Aten. Området är turistigt och ofta lite dyrare, men för en långhelg där man vill kliva rakt ut i det vackra Aten hade jag gärna bott här.

Monastiraki – bäst för att ha nära till nästan allt
Det här är kanske det mest praktiska valet. Akropolis, Ancient Agora, Plaka och Psiri ligger inom promenadavstånd, samtidigt som Monastiraki är en viktig knutpunkt för kollektivtrafiken. Här är betydligt mer puls än i Plaka och vissa gator är stökigare, men för några intensiva dagar i Aten är läget svårt att slå. 

Psiri – för dig som vill ha Aten utanför dörren på kvällen
Efter vår kväll där behöver vi knappast förklara den här. Vill du kunna äta, dricka vin, lyssna på musik och sedan promenera några minuter hem är Psiri perfekt. Men välj hotell med lite omsorg om du vill sova tidigt – området är känt just för restauranger, barer och nattliv, så ljudnivån kan vara en del av paketet. 

Vi bodde på Athensotel
Vi tog in på Athensotel, som ligger i området Psiri. Först var vi kanske lite förvånade över läget i en gränd full av grafitti och över att vi hade en egen ingång till vårt rum direkt från gatan. Det fanns dock reception i dörren intill och personalen var väldigt trevlig och hjälpsam. Vårt rum kändes fräscht och modernt och var utrustat med ett sovloft. Läget var dessutom utmärkt för att upptäcka Aten.

Koukaki – lugnare men fortfarande nära Akropolis
Det här blir vårt alternativ för läsaren som tänker: ”Allt det där låter bra, Peter, men jag vill faktiskt sova också.” Koukaki ligger söder om Akropolis och beskrivs som mer bostadsbetonat och lugnare än Plaka, Monastiraki och Psiri, samtidigt som man fortfarande kan promenera till de stora sevärdheterna.

Mer att se och göra på andra grekiska öar

Aten och Andros är förstås bara början. Vi har rest mycket i Grekland och här hittar du fler av våra guider och upplevelser från landet:

• Rhodos
• Karpathos