På Island finns 13 jultomtar – möt de isländska jólasveinarna

Skribent: Helena Bergström

Uppdaterad: Augusti 2026 | På Island räcker det inte med en jultomte. Här finns tretton – och de kommer en efter en under de sista tretton dagarna före jul. De stjäl korv, slickar skålar, smäller i dörrar och spanar genom fönster. Som om det inte vore nog har de en människoätande trollmamma och en jättelik julkatt i familjen.

De isländska jultomtarna, jólasveinarnir, har fascinerat mig ända sedan jag bodde på Island som utbytesstudent och firade en hel isländsk jul på Vestmannaeyar. Sedan dess har jag återvänt till Island många gånger – men berättelserna om de tretton märkliga tomtarna hör fortfarande till mina favoriter bland landets alla traditioner.

Jag lärde känna de isländska tomtarna på Vestmannaeyar

Första gången jag kom till Island var inte på en vanlig semester. Jag flyttade dit som utbytesstudent, bodde på Vestmannaeyar och gick ett år på gymnasiet där.

Det innebar att jag fick uppleva Island på ett helt annat sätt än jag gjort under alla de resor jag senare gjort tillbaka till landet. Jag levde vardagsliv, gick i skolan och fick lära känna traditioner som man inte nödvändigtvis kommer i kontakt med under en veckas semester.

En av dem var jultraditionen med de tretton isländska jultomtarna. Jag hade en särskild julkalender med alla tomtarna, där man varje dag bläddrade fram den tomte som stod på tur. Jag tyckte så mycket om den att kalendern följde med mig hem till Sverige och kom fram igen under flera jular. Och tomtarna var definitivt inte några kopior av vår svenska jultomte.

Island har 13 jultomtar

De isländska jultomtarna kallas jólasveinar, ungefär ”julpojkar” eller ”julgossar”. I dagens tradition är de tretton stycken och dagarna före jul kommer de ner från bergen, en i taget.

Den första, Stekkjastaur, kommer den 12 december. Därefter anländer en ny tomte varje dag fram till julafton, då den trettonde och sista, Kertasníkir, dyker upp.

Sedan börjar de ge sig av igen i samma ordning. Stekkjastaur lämnar människornas värld den 25 december och därefter försvinner en om dagen. Den 6 januari är den siste borta och den isländska julen är slut.

De isländska tomtarna var inte särskilt snälla

Dagens jólasveinar har blivit betydligt beskedligare än sina föregångare. Numera brukar isländska barn ställa en sko i fönstret under de tretton nätterna före jul. Har barnet varit snällt kan dagens tomte lämna en liten present i skon. Den som inte skött sig riskerar istället att hitta en potatis.

Men så gulligt började det inte. I den äldre folktron var jólasveinarna trolliknande och ganska skrämmande figurer som kom ner från bergen och ställde till med oreda.

De stal mat, störde människor och djur och hade alla sina egna mer eller mindre irriterande egenheter. Den betydligt vänligare rollen som julklappsutdelare är en modernare utveckling. Och deras namn avslöjar ganska väl vad de hade för sig.

De 13 isländska jultomtarna – dag för dag

12 december – Stekkjastaur

Den förste tomten ger sig på fåren. Namnet brukar översättas ungefär som ”Fårkättestolpen” eller Sheep-Cote Clod. Han har stela ben, vilket åtminstone gör livet lite besvärligare för honom när han försöker störa fåren.

13 december – Giljagaur

Gömmer sig i raviner och smyger sig in i ladugårdar för att komma åt mjölken.

14 december – Stúfur

”Stumpen” är kortast av bröderna. Han var särskilt förtjust i stekpannor och det som blivit kvar i dem.

15 december – Þvörusleikir

Slevslickaren är precis vad namnet antyder: en lång och mager figur som försöker komma åt slevar för att slicka dem rena.

16 december – Pottaskefill

Kastrullskraparen stjäl smutsiga grytor och skrapar i sig resterna.

17 december – Askasleikir

Skålslickaren gömmer sig och väntar på sin chans att lägga beslag på matskålar och slicka dem rena.

18 december – Hurðaskellir

Dörrsmällaren roar sig med att smälla i dörrar – helst på natten när alla försöker sova.

19 december – Skyrgámur

Skyrslukaren älskar förstås skyr och äter så mycket han bara kommer över.

20 december – Bjúgnakrækir

Korvtjuven gömmer sig och försöker stjäla de korvar som traditionellt hängdes upp för rökning.

21 december – Gluggagægir

Fönstertittaren smyger runt utanför husen och kikar in genom fönstren för att se om där finns något som kan vara värt att stjäla.

22 december – Gáttaþefur

Dörrsniffaren har en enorm näsa och ett fantastiskt luktsinne, som han använder för att nosa sig fram till mat.

23 december – Ketkrókur

Köttkroken försöker stjäla kött med hjälp av en lång krok.

24 december – Kertasníkir

Den siste tomten är ljustjuven. Förr var levande ljus värdefulla – och dessutom tillverkade av talg och därmed ätbara – så barnens ljus var ett lockande byte.

Grýla är tomtarnas betydligt otäckare mamma

Om de tretton bröderna verkar lite besvärliga är de ändå ingenting jämfört med sin mamma.

Grýla är ett gammalt kvinnligt troll eller jätteliknande väsen som förekommer i isländsk folktro långt före dagens jólasveinar. Hon lämnar sitt gömställe i bergen under julen och letar efter olydiga barn – som hon enligt berättelserna stoppar i sin säck, tar med sig hem och kokar i en gryta.

Grýla är alltså ungefär så långt från Disneys julmys man kan komma. Hennes make heter Leppalúði och är betydligt mindre driftig. I berättelserna framställs han ofta som lat och tämligen oduglig och hamnar rejält i skuggan av sin skräckinjagande hustru.

Julkatten kan äta upp den som inte får nya kläder

Och familjen har husdjur. Naturligtvis inte någon liten gullig hund. Den isländska julkatten, Jólakötturinn, är en jättelik och skrämmande katt som enligt traditionen ger sig på människor som inte fått några nya kläder till jul.

Bakom den märkliga historien finns sannolikt kopplingar till det gamla isländska bondesamhället och ullproduktionen. Den som hade gjort sin del av arbetet med höstens ull kunde belönas med ett nytt klädesplagg före jul – medan den som inte arbetat tillräckligt hårt riskerade att bli utan.

Att hota med en människoätande jättekatt måste ändå betraktas som ganska effektiv arbetsledning.

De 13 tomtarna har inte alltid varit tretton

I äldre isländsk folktro varierade både antalet jólasveinar och deras namn mellan olika delar av landet. Det finns uppgifter om långt fler figurer än de tretton vi känner idag.

Den moderna uppsättningen fick framför allt sin fasta form genom den isländske poeten Jóhannes úr Kötlum. År 1932 publicerade han dikten Jólasveinarnir i boken Jólin koma, och de tretton figurerna därifrån blev så småningom de jólasveinar som islänningarna idag känner igen. Det är alltså gammal folktro – men också en tradition som förändrats och formats genom århundradena.

Från läskiga troll till julklappsutdelare

Det är kanske just blandningen av gammalt och nytt som gör de isländska jultomtarna så charmiga. De gamla berättelsernas jólasveinar var inte några snälla farbröder som kom med paket. De var tjuvaktiga trollfigurer som man helst inte ville ha i huset.

Med tiden har de blivit betydligt vänligare och samtidigt fått drag av den internationella jultomten. Idag dyker jólasveinar upp på julevenemang, träffar barn och lämnar små presenter i skorna.

Men de har fortfarande kvar sina namn och personligheter. Korvtjuven är fortfarande Korvtjuven och Dörrsmällaren fortsätter att smälla i dörrar. Det är svårt att tänka sig att de skulle bli riktigt väluppfostrade.

Att fira jul på Island

För mig är berättelserna om de tretton tomtarna också förknippade med min egen första tid på Island. Jag var ung, bodde på Vestmannaeyar och fick för första gången uppleva en isländsk jul inifrån istället för som besökare.

Sedan dess har jag återvänt till Island många gånger och sett landet ur många olika perspektiv – tillsammans med familj, på privata resor, på jobbresor och tillsammans med Peter. Men just den första tiden gav mig en relation till Island som är svår att få som vanlig turist.

Och någonstans i den relationen finns fortfarande den där gamla julkalendern där jag varje decemberdag bläddrade fram nästa märkliga figur. Först Stekkjastaur. Sedan Giljagaur. Och så fortsatte det, en om dagen, ända tills Kertasníkir dök upp på julafton.

Mer läsning

• Julbocken, julhäxan och julkatten – Europas julväsen
• Fakta om jultomten
• Att göra på Island – våra bästa tips