Skribent: Helena Bergström
Julen är förvisso en kristen högtid, men traditionerna runt jul inkluderar också en vild blandning av folktro och förkristna vinterriter. Runt om i Europa befolkas julens berättelser av häxor, bockar, demoner och olika mytiska djur. Följ med på en resa genom Europas mörkare, märkligare och ibland skrämmande jultraditioner …
Innehållsförteckning
När julen var lite vildare
Gemensamt för Europas julväsen är att de påminner om en tid då vintern upplevdes som farlig och det övernaturliga fanns närvarande i människors berättelser. Vi har fördjupat oss i sex magiska växen som befolkar Europa i juletid.
1. Norden: Julbocken
Långt innan jultomten blev en populär figur regerade julbocken i Norden. Bocken har rötter redan i den förkristna asatron, där åskguden Tors vagn drog av två bockar.
Bocken har sedan lång tid varit förknippad med julen. Redan i början på 1700-talet gick ungdomar runt bland gårdarna och gjorde skådespel eller sjöng visor – och då brukade en i sällskapet vara utklädd till bock.
I Sverige och Finland levde traditionen med en julbock som gick mellan gårdarna under julen, ibland för att dela ut gåvor, kvar ganska länge. I dag är julbocken främst en prydnad, ofta i halm. Allra mest känd är kanske Gävlebocken, som varje år byggs upp, och lika ofta brinner ner.

2. Italien: Julhäxan La Befana
I Italien kommer julklapparna inte alltid med tomten, utan de kan också delas ut av häxan La Befana, som flyger över hustaken på sin kvast natten till trettondagen.
Enligt legenden var La Befana den kvinna som tackade nej när de tre vise männen bad om vägen till Jesusbarnet. Ångerfull gav hon sig senare ut för att leta efter barnet, lastad med gåvor – och gör det än i dag.
I dag firas La Befana över hela Italien, särskilt i Rom, där Piazza Navona fylls av marknadsstånd, godis och kvastprydda figurer. Snälla barn får presenter, stygga barn får kol – om än oftast i sockerform.

3. Island: Jólakötturinn
Islands julkatt är inget man vill stöta på i vintermörkret. Jólakötturinn är en enorm svart katt, som enligt legenden sägs äta upp barn (och vuxna) som inte fått nya kläder till jul.
Berättelsen har sina rötter i Islands hårda bondesamhälle, där nya kläder signalerade flitigt arbete med höstens ull före jul – hade du arbetat ordentligt under året, fick du något nytt att ha på dig inför vintern.
I dag lever julkatten vidare i kulturen: i barnböcker, sånger och som en gigantisk staty i Reykjavik. Hotfull, men också älskad – på säkert avstånd.

4. Alperna: Krampus
I Österrike, Bayern och delar av norra Italien dyker Krampus upp i adventstid. Med horn, päls, kedjor och skrämmande masker representerar han julens mörka motpol till Sankt Nikolaus.
Krampus straffar olydiga barn, åtminstone symboliskt, och hans ursprung kan spåras till förkristna riter kopplade till vinterns kaos och naturkrafter.
I dag lever traditionen starkt genom Krampuslauf, där hundratals maskerade deltagare springer genom olika städer i högljudda, ofta ganska vilda processioner.

5. Frankrike: Père Fouettard
I de norra och östra delarna av Frankrike, liksom i fransktalande delar av Belgien och Schweiz, åtföljs Sankt Nikolaus inte av Krampus, utan istället av Père Fouettard – ”Piskfadern”.
Denna lite otrevliga figur kan vara mörklädd och ses med ett ris i handen, som symbol för att hålla koll på barnens uppförande. Figuren tros ha vuxit fram under medeltiden, möjligen baserad på äldre skräckgestalter som användes för att upprätthålla ordning.

6. Wales: Mari Lwyd
I Wales vandrar en märklig figur genom byarna kring jul: Mari Lwyd – en hästskalle på pinne, täckt av vitt tyg. Traditionen går ut på att Mari Lwyd, tillsammans med ett gäng följeslagare, går från hus till hus och sjunger olika verser i en slags sångduell. Om de vinner duellen släpps de in på mat och dryck.
Det är en levande tradition än i dag, särskilt i södra Wales – en blandning av fest, folklore och kollektiv improvisation.

Vilken är din relation till Europas julväsen?
Vilken är din relation till Europas magiska julväsen? Vilka känner du till och vilka har du hört berättelser om? Finns det kanske ytterligare magiska figurer som du fått höra talas om?











BP säger:
Ja tänk, då har jag lärt mig (mycket) nytt igen. Orsakullan berättade om Krampus häromdagen. Kände inte alls till denna figur, och då har jag ändå bott i München i nästas sju år. Japp, man lär sig alltid nåt nytt.
Några av figurerna verkar ha blandat ihop Halloween och Jul/Trettondagen – hahaha:-)
Suverän research, eloge:-)
20 december 2025 — 17:24
Helena säger:
Håller helt med om att det ibland känns som att det finns en mix mellan Halloween, Jul och Trettonhelgen … och så även firandet den 6 december då!
20 december 2025 — 18:36
Znogge säger:
Julbocken är jag välbekant med och den svarta katten finns ju hos oss med men då vid påsk. Det är onekligen en salig blandning och att asatron finns i bakgrunden är inte konstigt. Våra jultraditioner har inte lika många år på nacken, inte än.
Önskar er en fin julhelg!
21 december 2025 — 9:23
Tove säger:
Wow, det här är härlig läsning Helena!
Hemma i Norge hade vi traditionen att klä ut oss och gå julbock – julebokk i gårdarna. Det var oftast barn, men även vuxna. Ibland gick det inte att känna igen personerna som kom. En gång, på annandag jul hade jag och min dåvarande partner julfest hos oss med vänner. Överraskades av min far och några andra släktningar utklädda, min far i Fidel Castro mask och kläder. Det tog tid att gissa vem de var.
Några av dina inlägg spar jag har genväg till på skrivbordet så jag kan gå tillbaks och läsa.
Önskar er god jul och gott nytt år 🎄🥂🍾
22 december 2025 — 8:38