Meny Stäng

Irkutsk – Sibiriens Paris

Idag ska vi ta dig med till Irkutsk i Sibirien, som vi besökte sommaren 2006. Vi fortsätter idag att berätta om vår resa med den transmongoliska järnvägen som startade i Moskva och fortsatte hela vägen till Beijing. Men vi ska som sagt berätta om det första stoppet, det som inträffade efter sisådär fyra dagar ombord på tåget.

Ombord på den transsibiriska järnvägen

Den transsibiriska järnvägen är inte ett hop on hop off-tåg, utan man köper de biljetter man ska ha helt enkelt. Vi köpte tre etapper, och den första etappen var Moskva – Irkutsk. Och det är ju en ganska lång etapp om man säger så! Vi minns inte exakt hur lång tid resan tog, men gissar på mellan tre och fyra dygn.

Vad vi gjorde på tåget? Vi tittade på utsikten, läste, lyssnade på musik, hämtade varmt vatten i samovaren till kaffe, gick till restaurangvagnen, drack öl med kupévärdinnorna … Den här tågresan var en riktigt avslappnad upplevelse!

Ryssland

Transsibiriska

Genom Sibirien

Hur såg det då ut där utanför fönstren när vi reste genom Ryssland och Sibirien? Oändligt, måste vi säga! Det mest fascinerande var avstånden. Att man kan resa genom skog och berg och städer som man aldrig hört talas om, dag efter dag. Som om det liksom inte fanns något slut på det här landet. Ibland stannade vi en stund vid en perrong och då kunde man handla av babusjkorna som sålde bröd och bakverk och grönsaker ur sina barnvagnar. Sedan fortsatte vi igen!

Transsibiriska järnvägen

Transsibiriska järnvägen

Sibirien Ryssland

Den turkosblå färgen

Det som fascinerade oss mest i Sibirien var den turkosblå färgen. Precis allting var målat i den här kulörten – stationshus, stugor, lador, stolpar. Vi hade inte så mycket att göra ombord på tåget så till slut började vi fantisera om att de kanske haft en massa militärfärg över som de fått blanda ut med vitt. Eller så gillade de bara turkosblått helt enkelt. I precis hela Ryssland.

Tågstation Sibirien

Tågstation

Irkutsk – Sibiriens Paris

Så var vi då till slut framme i Irkutsk! Klimatet i Sibirien är hårt och den geografiska placeringen är otillgänglig, och kanske var det därför man förr i tiden tyckte att det var praktiskt att deportera “obekväma” människor hit. På 1800-talet skickades många ryska konstnärer, officerare och adelsmän i exil till Sibirien under upproret 1825 mot tsar Nikolaj I.

Irkutsk fick en befolkning som till stor del bestod av intellektuella. Dessa människor kunde inte lämna Sibirien, men de skickade efter franska guvernanter, målade, skrev poesi och lät bygga vackra dekorerade trähus. Några av dessa trähus är idag öppnade som museum, och vi gick runt här med en guide. Fascinerande!

När vi besökte staden mitt i sommaren var det 30 grader varmt och kvinnorna gick uppklädda i vackra klänningar. Vi shoppade själva coola kläder här, och den kändes helt rätt att staden ibland kallats för Sibiriens Paris!

Irkutsk

Hotell i Irkutsk – och samma matta

Var bodde vi i Irkutsk då? Ärligt talat så minns vi inte namnet på hotellet, men vi minns den knarrande sängen som sviktade ner i golvet … och vi minns mattan i korridoren! Vad var det för speciellt med den då? Egentligen ingenting, förutom att samma matta dök upp något dygn senare på ett historiskt museum i Mongoliet. Hur långa var de där mattrullarna från början egentligen? Vi såg framför oss hur man målade världen i turkosblått och rullade ut den här mattan, i mil efter mil … Imorgon presenterar vi berättelsen om Bajkalsjön!

Hotell Irkutsk