Sjön Peipus i Estland – längs lökvägen och de gammaltroendes byar

Skribent: Helena Bergström

Uppdaterad: Augusti 2026 | Sjön Peipus ligger på gränsen mellan Estland och Ryssland och är Europas femte största sjö. Längs den estniska västra stranden väntar små byar, långa sandstränder, rökt fisk och en alldeles speciell kultur kring de ryska gammaltroende som slog sig ner här för flera hundra år sedan. Vi reste längs sjön med husbil, hamnade på byfest, besökte en lökodlare och ett museum om de gammaltroende – och övernattade alldeles vid vattnet.

Sjön Peipus – Europas femte största sjö

Sjön Peipus, eller Peipsi järv på estniska, ligger längs gränsen mellan Estland och Ryssland och är Estlands största sjö. Med sin stora yta räknas den också som Europas femte största sjö.

Den estniska sidan av sjön är ett spännande resmål där natur, mat och kultur hänger tätt ihop. Här finns sandstränder, fiskebyar och små orter, men området är framför allt känt för de ryska gammaltroende och de lökodlingar som präglar byarna längs sjön.

Lake Peipus Festival – byfest vid sjön

När vi reste längs sjön hade vi kontakt med den lokala turistorganisationen Visit Peipsi och råkade komma precis när Peipsi Järvefestival, Lake Peipus Festival, pågick.

Festivalen rör sig mellan olika platser runt sjön och kombinerar båtliv, musik, lokal mat och aktiviteter. När vi kom höll festen till i Rannapungerja. Vädret var grått och regnigt, men det verkade inte bekymra lokalborna särskilt mycket.

Vi köpte en rökt abborre och varsin lokal öl och satt i husbilen och åt medan ett band spelade och folk dansade utanför.

Kvällstur på sjön – och bastubåt

Senare på kvällen hoppade vi ombord på festivalens gamla träfartyg för en tur på sjön. Vid 22-tiden låg vattnet nästan helt stilla och stämningen var magisk.

Efter båtturen hittade vi dessutom till en bastubåt där det badades bastu och umgicks långt in på kvällen. Vi träffade både lokalbor och ett par från Stockholm, där kvinnan hade sina rötter i trakten. Det blev en betydligt senare kväll än vi hade tänkt oss – och en av de där spontana reseupplevelserna som man minns länge.

De gammaltroende – The old believers

En stor del av områdets särprägel kommer från de gammaltroende, Old Believers, som började slå sig ner längs Peipus västra strand från slutet av 1600-talet.

De gammaltroende bröt med den rysk-ortodoxa kyrkan efter de kyrkliga reformerna under 1600-talet och utsattes därefter för förföljelser i Ryssland. Många sökte sig till områden utanför den ryska statens direkta kontroll, bland annat till det som idag är Estland.

Längs Peipus byggde de upp samhällen med egna religiösa traditioner, matvanor och hantverk. Fisket blev viktigt, liksom odlingen av lök – något som fortfarande präglar området idag. Visit Estonia uppskattar att det finns omkring 15 000 gammaltroende i Estland och elva registrerade församlingar.

Peipsimaa Museum – museum över de gammaltroende

Peipsimaa museum är ett museum över de gammaltroende, som vi besökte. Museet ligger i Tiheda, strax söder om Mustvee. Här fick vi en riktigt intressant guidning.

Förr i tiden hade de gammaltroende alltid svarta kläder (förutom på viktiga högtidsdagar) och de fick varken dricka alkohol eller röka. Idag har reglerna mjukats upp och de flesta bär vanliga kläder, men många ber flera gånger om dagen och de flesta följer en strikt diet.

Många dagar på året har speciella matregler och en dag får man till exempel äta ris men inte ägg, medan man en annan dag får äta ägg men inte ris. Barnen går oftast i ryskspråkiga skolor, tillsammans med ryskspråkiga barn som inte är gammaltroende, och för att det inte ska bli för krångligt med alla matregler har barnen med sig egna lunchlådor.

Vi blev bjudna på te på museet och fick lära oss att dricka så som de gammaltroende gjorde förr. Man stoppade in en sockerbit i munnen, hällde upp teet på fatet och drack, som vi svenskar gjorde förr.

Sibulatee – lökvägen längs Peipus

Vägen genom de gammaltroendes byar längs sjön brukar kallas Sibulatee, Lökvägen. Namnet kommer förstås från de omfattande lökodlingarna, och under sensommaren ser man ofta lök till salu utanför husen.

Lökodlingen har blivit en stark del av områdets identitet och matkultur. Under året arrangeras dessutom flera evenemang med koppling till lök och lokal mat, bland annat marknader och den långa Peipsi Food Street.

Besök hos en lökodlare

Vi fick möjlighet att besöka en av alla lökodlare vid sjön Peipus. Här odlar nämligen alla lök. Löken växer bra i den våta marken och smakar dessutom annorlunda mot annan lök.

Att leva på lökodlingarna är däremot svårt. Lökodlaren vi besökte berättade att han två ton lök per år ”som en hobby”, och säljer till turister som kommer förbi. Många i trakten är pensionärer och använder lökodlingen för att dryga ut pensionen.

Löken går igenom olika faser, och under det första året ser den ut som blommorna på bilden nedanför.

Förutom lök odlades morötter, ärtor och olika växter som kan användas för te och som läkemedel.

Vi blev bjudna på te och på supergoda piroger med lökfyllning. Det är fint längs sjön, men området avfolkas successivt och ingen här vet hur framtiden blir. Det finns inte så mycket jobb här, och ungdomarna väljer att flytta till Tartu, som är en Universitetsstad fylld av unga människor.

Kallaste – liten stad vid sjön

Vi fortsatte söderut längs sjön till lilla Kallaste, som ligger alldeles vid Peipus strand. Orten är bland annat känd för sin ryskspråkiga och gammaltroende historia samt för den speciella sandstensklinten vid sjön. Kallaste är inget stort resmål i sig, men passar fint som ett stopp när man kör längs Peipus västra strand.

Vi fortsatte söderut längs sjön och tog en titt på den mysiga lilla staden Kallaste, som med sina 800 invånare är Estlands minsta stad.

Slottet Alatskivi

Inte långt från Kallaste ligger Alatskivi slott, ett vitt sagoslott med torn och tinnar som stod färdigt 1885. Slottet byggdes efter inspiration från Balmoral Castle i Skottland och ritades av godsägaren Arved Georg von Nolcken själv.

Vi fick en guidning på slottet, vilket var väldigt trevligt och intressant. Ägarna blev tvungna att lämna ifrån sig slottet under den kommunistiska landreformen, och flyttade då det mesta av inredningen till Tyskland. Inredningen idag är återskapad för att se ut som den ursprungliga, men eftersom den inte är ursprunglig går det, till skillnad från i andra slott, bra att sitta ner var man vill.

I källarvåningen vistades förr endast tjänstefolket, och här finns idag en utställning om just dem. I slottet finns också en utställning om den estnisk-svenske Eduard Tubin, som kommer från den här regionen.

Vi åt lunch på slottets restaurang; supergod abborre och en lika god cheesecake. Det finns också ett nyöppnat café på slottet, och den som vill bo över kan sova i något av slottets fyra rum. Man får bara vara beredd på att kanske få besök av slottets (snälla) spöke. Ett av tornrummen är byggt utan dörr – och där inne bor spöket!

Fricamping vid sjön Peipus i Estland

På kvällen fricampade vi på stranden i Varnja. Helt fantastiskt! Här stod vi, helt ensamma, vid en fin strand. Vid stranden fanns dessutom grillplatser, toalett och soptömning. Regler och möjligheter för övernattning kan förändras, så kontrollera alltid aktuell skyltning och lokala regler innan du stannar med husbil.

Mer att se och göra i närheten

Det finns naturligtvis mer att se och uppleva runt om i Estland. Här hittar du några tips:

• Narva i Estland
• Att göra i Tartu
• Klipporna i Ontika
• Baltikums högsta berg

Programme “Promoting Estonia as a Tourism Destination” is supported by European Union Regional Development Fund.