Hur blir resandet efter corona, egentligen? Tar allting paus nu, bara för att sedan bli som vanligt igen? Eller kommer ingenting någonsin bli ”som vanligt”? Vi bollar några olika tankar och scenarion, men framför allt är vi intresserade av att veta vad du tror!
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaInnehållsförteckning
Vi har vant oss vid att resa fritt
Att resa (nästan) fritt i världen har varit en självklarhet för många av oss. Ändå får det kanske ses som ett undantag i världshistorien. Det är ju bara under en viss tid, och bara i en viss del av världen, som det varit självklart att kunna resa vart man vill.
Hur långt (och hur ofta) reste våra mor- och farföräldrar egentligen? Eller deras föräldrar? Och hur långt har mindre bemedlade bybor runt om i världen brukat resa? Eller människor i länder där det är svårt att få visum? Nej, det som varit normalt för oss har långt ifrån varit normalt under all tid eller för alla.
En tankeställare
Just nu kan vi inte resa eftersom hela världen tampas med ett elakt virus. En del tror att allting snart blir som vanlig igen, att vi bara ska pausa två månader, innan vårt vanliga liv drar igång. Andra tror att detta är en vändpunkt, ett tillfälle att reflektera och ändra färdriktning. Vad tror du? Kommer allting snart bli som vanligt, eller har vi för alltid ändrat riktning?
Praktiska komplikationer och hinder
En sak som vi tänker på är de rent praktiska komplikationerna, som skulle kunna ta tid. När är det möjligt att öppna upp gränserna igen? Om ett land (till slut!) blir av med smittan, vill de då verkligen öppna upp för resenärer som kan ta med smittan in i landet igen? Kommer länder att välja att öppna upp sina gränser endast gentemot vissa andra länder? Kommer man öppna, men införa strikta regler kring feberkontroll eller karantän?
Några exempel
- Om ett land i Europa blir av med smittan före de andra, stänger det landet gränserna för andra länder då?
- Om till exempel Sverige och Tyskland blir smittfria och vi får resa fritt mellan länderna, hur kontrolleras gränserna då?
- Om flera länder är smittfria, men ett land plötsligt får ett nytt fall, stängs gränserna på nytt då?
- Om smitta finns kvar i Europa under året, och kommer och går, kommer gränserna då öppnas alls?
Ett förändrat synsätt
En annan sak vi tänker på är hur vi människor påverkas. Även om gränserna öppnas upp, kommer vi känna annorlunda? Kommer vi ha samma lust att resa tvärs över jordklotet, eller kommer vi vara lite mer rädda, försiktiga, återhållsamma?
Vi har tidigare skrivit om att vi tror att människor, på grund av corona och på grund av miljödebatt, kommer vara mer intresserade av natur, camping och näraliggande resmål. Samtidigt tänker vi ibland att vi människor kanske glömmer bort. Kanske är vi snart tillbaka i långväga charterresor och snabba cityweekends. Vad tror du? Vi undrar:
- När (och hur) tror du att gränser kommer öppnas mellan länder?
- Kommer resandet bli som innan, eller kommer det förändras?
- Hur kommer du själv vilja resa i framtiden?
Du kanske också gillar:
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
Minett säger:
Intressant fråga. Jag lyssnade på en podd där bla Alexander Bard medverkade han tror att fler länder kommer införa visum och många länder i Asien inte kommer vilja ta emot européer. Själv tror jag att priserna på flygbiljetter kommer att öka och attdet kommer bli en begränsad frihet som turist i många länder. Men jag hoppas jag tror fel…
28 mars 2020 — 9:32
Helena säger:
Intressant att höra Bards tankar! Han brukar ju ofta ha intressanta funderingar kring framtiden.
28 mars 2020 — 15:29
Marias memoarer säger:
Jag har också funderat på detta. Jag tror inte saker och ting kommer kunna återgå helt och hållet till det normala de närmsta åren, men kanske man kan börja resa i större mån igen varefter faran lättar, ekonomin kommer igång på nytt och länder vågar släppa in folk igen. Sen är frågan om vi kommer att införa bestående förändringar vad gäller hur vi reser, eller om vi inom två år glömt allt som varit och återgår till våra gamla vanor. Jag är ju lite rädd för att detta är ännu en historia vi inte lär oss något av, människan tycks ha ett kort minne. Får se…
29 mars 2020 — 11:14
Seija Viitamäki-carlsson säger:
Mycket svårt att gissa just nu. Jag följer de allmänna råden här och nu och väntar. ”Efter krig blir det fred”, men efter Covid 19, vet vi inte än, vad det blir. Jag är hemma nu och längtar till en ny tid med tillförsikt.
28 mars 2020 — 9:47
Helena säger:
Nej, det är ju svårt att veta? Vi följer också allmänna råd och väntar … men under tider snurrar ju tankarna …
28 mars 2020 — 15:30
Lena i Wales säger:
Intressanta funderingar.
Jag som själv jobbar i resebranschen har naturligtvis tänkt mycket på framtiden inom branschen. För min del är det okej eftersom jag egentligen är pensionär nu, men så många andra av mina vänner och kollegor har drabbats så hårt. Om de kan komma tillbaka får tiden utvisa.
Om ni känner att det börjar ta slut på inläggsidéer, kanske ett reportage från något mellanstort bussbolag vore intressant, bara ett litet tips.
28 mars 2020 — 11:13
Helena säger:
Jag förstår att det måste vara oerhört svårt, och osäkert, för många i resebranschen nu. Intressant idé med bussbolag!
28 mars 2020 — 15:32
Aila säger:
Det har även vi funderat på. Kommer vi bila hela vägen till Grekland igen? Tror inte det blir så i år. Men i framtiden hoppas vi att det ska gå. I år funderar vi på em hemester istället, upptäcka Sverige. Men i år blir nog många som tänker så. Ska man börja flyga utomlands istället? Svåra frågor nu när allt är så ovisst.
28 mars 2020 — 13:25
Helena säger:
Ja, det är ju naturligt att man funderar … Vi tänker också att det kanske blir Sverige i år, men senare hoppas vi ju kunna rulla med husbilen i Europa.
28 mars 2020 — 15:33
Nils-Åke Hansson säger:
Funderar mycket på hur det kommer att bli. Vi är väl inga Globetrotter men stora delar av Europa har vi besökt. Kåseberga öppnade här på Österlen och jag frågade om Valborg men det verkar osäkert. så är Påsken i antågande.
Hoppas verkligen att vi ska komma ut på flera äventyr med husbilen.
Birgitta och jag har tagit detta på allvar och undviker kontakt med barn och vänner. Handlar mat på nätet och barn lämnar här utanför.
28 mars 2020 — 14:09
Helena säger:
Ja, det är mycket som är osäkert nu … Och visst är det väl bra att vara försiktig, så gott man kan!
28 mars 2020 — 15:34
Ditte säger:
Tankarna kan vara många.
Vi känner att det i dagsläget inte är idé att spekulera om vad som händer. Följer noga läget runt om i världen och får rapporter av vänner i olika världsdelar.
Är glad för de resor och upplevelser vi har med oss och blir det inga fler resor utomlands så överlever vi det också. Nu gör vi det bästa vi kan av att vara just här och just i nuet.
28 mars 2020 — 14:54
Helena säger:
Det är kanske ett klokt förhållningssätt! Vi tänker nog delvis likadant, men ändå kan vi ju inte låta bli att prata om det, spekulera och fundera …
28 mars 2020 — 15:37
Anna, New York - My Bite of the Big Apple säger:
Jag undrar detsamma och tankarna går verkligen åt alla möjliga håll just nu. Värst är det att leva i ovissheten om livet här hemma.. Då tänker jag inte främst på resandet utan på att inte ens kunna träffa vissa familjemedlemmar för närvarande … Det tär verkligen på måendet!
Tyvärr tror jag nog inte saker och ting kommer att bli sig lika igen. Det är ju inte omöjligt att länder kommer att hålla hårdare på gränsdragningen och inte släppa in folk förrän dessa kan visa att de haft viruset (om man nu blir immun) och/eller till dess att det finns vaccin.
Borde vara mer hoppfull men det känns svårt nu. Man får bara ta en dag i taget. Är ändå tacksam att jag hunnit resa så pass mycket i mitt liv.
Kram på er!
28 mars 2020 — 16:34
Helena säger:
Det känns verkligen inte helt enkelt … Tror som du säger att man får ta en dag i taget. Ha det fint Anna!
29 mars 2020 — 17:42
BP säger:
Tänker ungefär som Ditte, men ni är ju betydligt yngre och hade nog inte planerat följderna av Coronaviruset.
Hursomhelst så tror jag att det kommer att dröja ett tag innan gränserna öppnas igen. Å när dom väl gör det tror jag att måna avstår från att resa till de värsta drabbade länderna som Italien och Spanien till exempel. Dessutom tror jag inte att just resandet är det första man kommer att tänka på när krisen är över, utan det nationalekonomiska läget världen över.
28 mars 2020 — 17:31
Helena säger:
Ingen var väl riktigt beredd på detta. Men samtidigt har vi alltid sagt, att man aldrig ska ta för givet att allting kommer vara som det alltid varit. Ekonomin, både för länder och för människor privat, kommer säkert vara en av de största och viktigaste frågorna.
29 mars 2020 — 17:46
Kors och Tvärs säger:
Jag tror att det kommer att bli mera restriktivt mellan länderna. Däremot dröjer det nog längre än vi först hoppas och trott. Kan vi åka tillbaka till Spanien i slutet av september? Jag är tyvärr inte säker på det.
Sen blir inte ”livet” sig likt efter detta. Då tänker jag på världsekonomin som totalhavererar. Där kommer det att ta många år att komma tillbaka till nivåer vi hade innan covid 19. Och ekonomin påverkar ju så klart också vårt resande… ?
29 mars 2020 — 9:02
Helena säger:
Det är verkligen svårt att vara säker på något alls i dessa tider … Och förstås, ekonomin påverkar ju också.
29 mars 2020 — 17:47
Lena - gott för själen säger:
Jag har också haft de där funderingarna. Jag tror att det kommer att förändras till viss del. Visserligen tror jag folk kommer att fortsätta resa kors och tvärs över jorden, eftersom man precis som ni säger glömmer bort. Men jag tror att det kanske inte blir lika mycket utan man kommer i större utsträckning välja svemester. Och friluftslivet som varit på uppgång i några år kommer även det att bli större, tror jag.
Så lite både och, från min del, fortsatt resande men annorlunda.
Kram Lena
29 mars 2020 — 10:17
Helena säger:
Mer camping och friluftsliv tror vi också på.
30 mars 2020 — 12:07
I Monica säger:
Jag tror att många kommer bli fattiga även i Sverige för staten och FK har ju inte Pippis guldpengar … De tar slut när folk sitter hemma under lång tid, banken kan inte fortsätta att efterskänka ej inbetalda räntor och amorteringar på de stora miljonlånen folk har på sina boenden, de får sälja med förlust och har hela livet skuld till banken, kan inte köpa något nytt, hemlösheten ökar, kanske t o m för dem som spottat på tiggare och hemskt mycket tragik kommer att uppstå.Tror Sverige blir ett av de svåraste länderna att leva i, är sån naivitet här, ganska kallt, mycket rädsla och liten respekt för varandra och förakt för äldre.Tror sjukhusen kraschar medan de få ännu närvarande i riksdagen fikar i sin bur.Tror inte viruset ”dödar” Sverige men rädslan, skräcken, egon, styrande och myndigheter.Väldigt många kommer att offras när de vaknar och ropar på staten.Så tragiskt med alla duktiga seriösa företagare som gör sitt bästa och många andra som ännu arbetar. Ja vart nästa resa ska gå kan vi nog fundera över.
29 mars 2020 — 22:16
Helena säger:
Ekonomin är ju ett av de absolut största problemen i samband med detta. Vi tror tyvärr också att det blir många tråkiga konsekvenser på grund av den ekonomiska situationen, vilket ju påverkar både sociala faktorer och människors hälsa. Tråkigt att höra att du upplever att svenskar är så dåliga människor, den känslan har inte vi.
30 mars 2020 — 12:10
Monet säger:
Går över till mitt alias Monet för att inte förväxlas med min namne Monica. En av inledningsfrögorna var hur man reste förr. Ja inte var det snabba all-inclusive-resor eller charterresor. Resor gick långsamt, var omständliga, båt och tågresor i första hand. Och i första hand för de bäst bemedlade, kanske konstnörer undantagna. Många nordeuropeer reste ju till sydligare länder för värmens och klimatets skull men stannade då i flera månader, inte på några oftast trista campinplatser som idag utan i betydligt bekvämare och vackra miljöer. Bra exempel är när mor och dotter i Den Goda Viljan reser till Italien i flera månader för att hon ska separeras från den oönskade friaren. Eller när hon senare vårdas på sanatorium i Schweiz. Många reste ju för sin hälsas skull – Axel Munthe är ju ett bra bevis på svensk läkarvård i sydeuropa. Drottning Victoria som inte tålde den brittiska vintern har lämnat efter sig många viktorianska byggnader i t ex vår tidigare närliggande stad Hyères i Provence och likadant i Nice. Men detta var överklass och förmöget folk. Bildat dessutom, man talade oftast flera av de europeiska språken och upplevde säkert sina utlandsvistelser på ett helt annat sätt än vi gör idag. Mina morföräldrar kunde senare på 1930-talet resa över hela Europa, i första hand till olika kurorter i södra Tyskland och Schweiz men också städer som Rom och Paris var flärdfullt och exotiskt. Min mormors runda hattväska är fullklistrad med lappar från den tidens olika lyxhotell! Det var en självklarhet att man talade minst tyska, engelska men framförallt franska! Mina föräldrar, idag i nittioårsåldern, var helt instängda under hela andra världskriget och kunde inte resa utomlands under många år under sina ungdomsår. Verkligen något för oss att tänka på som verkar klättra på väggarna efter några veckor med högst berättigade stängda gränser. Efter kriget exploderade ju utlandsresorna men det får bli en annan historia. Lite perspektiv just nu i coronatider!
30 mars 2020 — 9:05
Helena säger:
Intressant att höra dina exempel om resandet förr! Det har ju verkligen varit olika under olika tider, och olika för olika människor. Det fanns ju en period före kriget när det restes relativt mycket bland vissa samhällsklasser, men det går ju ändå långt ifrån att jämföra med hur det varit idag. Men upplever du det som att folk klättrar på väggarna på grund av att man inte kan resa? Jag upplever nog snarare att folk just nu tänker på ekonomin, sina företag, sin anställning, framtiden osv, och att folk snarare är väldigt osugna på resor precis för tillfället. Sedan kan jag personligen uppleva att jag har lite svårt att anpassa mig till att enbart jobba hemifrån, med dålig arbetsställning och ingen kontakt med kollegor. Men kanske att man vänjer sig och blir bättre och bättre på att hantera det.
30 mars 2020 — 12:20
Monet säger:
Klättra på väggarna är ju inte begränsat till resestopp förstås – det är ju klart att folk är mera fokuserade på just det du beskriver. Men många uttalar ju också besvikelse över inställda resor, att man inte vet när man ska våga igen, att det är svårt att inte få träffa olika familjemedlemmar.
Det här har ju kommit chockartat för hela världen. Ni själva var ju faktiskt på väg att åka iväg till ett resmål ni idag skulle ha haft svårt att komma hem ifrån. I era kommentarsfält innan spridningen stack iväg var det ju också många som sa att de inte alls var rädda, skulle sticka till Vietnam ochframförallt Thailand som planerat. Många tusen svenskar sitter ju också fast utomlands utan att UD kan eller vill göra något – det tror jag kan vara en ögonöppnare framöver – ett något större säkerhetstänk. Plus ett mera uttalat tänk att man faktiskt får klara sig själv.
Med att klättra på väggarna menar jag närmast det här för mig absurda resonemanget att man bara måste till Åre eller till sommarstugan för att det är påsk. För att man alltid har gjort det och tanken på att avstå gör en rastlös och kräver annan planering som vi inte är vana vid. Idag verkar de flesta hejda sig men Sverige är ju det enda land i världen där du fortfarande KAN sticka iväg om du vill. I min dotters Frankrike får hon röra sig 1 km från hemmet med intyg i handen. Hon arbetar hemifrån med rastlösa barn omkring sig – det handlar inte om att ens vänja sig, det finns inte något alternativ!
Bara kort komplement till resandet förr i tiden. Det var ju efter andra världskriget och i början på det blomstrandet 50-talet som det verkligen tog fart. Man kunde flyga till Mallorca och BILA som man kallade det genom det nyöppnadet Europa – det moderna sättet att resa tog väl sin början där…
30 mars 2020 — 13:01
Helena säger:
Jag är helt medveten om att resten av Europa stängt ner på ett helt annat sätt, och jag vet många som jobbar hemifrån med barn att ta hand om. Har pratat med flera som berättar att de knappt får något gjort alls eftersom de ska ta hand om barnen. Håller för övrigt med om att det är lämpligt att inte resa just nu, särskilt inte till ställen där man umgås med andra eller riskerar att belasta vården regionalt.
30 mars 2020 — 14:07