Meny Stäng

Resande och risker

Vi har hjälm när vi cyklar, vi motar rökrutorna långt långt bort och vi ser till att våra barn äter mat som är odlad utan bekämpningsmedel. Vi motverkar säkert många olyckor och sjukdomar på det här sättet, samtidigt som det finns de som menar att vi blir trygghetsnarkomaner och utvecklar paniksyndrom. Vad händer egentligen när världens katastrofer kryper närmare oss ångestladdade svenskar?

Skillnader i att hantera risker

När man reser kan man inte låta bli att reflektera över skillnaderna mellan hur svenskar hanterar risker i sin omgivning i jämförelse med hur människor i andra delar av världen gör det. I vissa länder lever människor i ständig otrygghet, med krig och hot runt sig i vardagen.

I andra länder väljer man bort hjälmar och säkerhetsbälten – trots att det finns tillgängligt och trots att trafiken är betydligt mer riskfylld än den svenska. Detta sista rekommenderar jag inte alls, om det finns säkerhetsbälte och hjälm tycker jag att det är fruktansvärt onödigt att inte använda det. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över vad det här säkerhetstänkandet gör med oss människor.

Världen är global

Sverige är inte en ö med ogenomträngliga murar mot resten av världen. Tvärtom är vi en del av något globalt. Katastrofer som händer i andra delar av världen händer också oss. Vi befinner oss ofta på resande fot, folk flyttar fram och tillbaka över planeten och människor i krisdrabbade länder behöva vår hjälp.

Hur hanterar vi risker?

Men hur ska vi, som blir skrämda av en rökpuff från en cigarett eller en besprutad morot, klara av att hantera akuta faror? Man har ju märkt vad som händer när det någon kanske har skymtat en liten ubåt eller när enstaka personer som landar på Arlanda rent hypotetiskt skulle kunna ha ebola. Liksom, vad gör vi när det blir kris på riktigt? Kan vi hantera det … eller behöver vi kollektiv terapi då?

Ebola
Bild från Karolinska Institutet idag

Läs mer: Topp 10: Risk för naturkatastrofer