Meny Stäng

Toscana – en resa runt kulturarvet i etruskernas Toscana Grosseto och Livorno

Gästskribent: Cornelia Tonéri

Blunda. Och så tänker du på Toscana. Vad ser du framför dig? Berg, gula stenhus, vinrankor på sluttningarna så långt ögat kan nå? Visst är det bilden av Toscana så som vi känner det. Men visste du att det finns en annan del av Toscana som är lite mindre känd och därmed inte heller lika välbesökt av turister men precis lika härlig. Låt mig berätta om provinserna Grosseto och Livorno alldeles intill kusten – en annan del av Toscana.

Om Toscana och Etruskerna

Men låt oss först helt kort reda ut sambandet mellan Toscana och det gåtfulla folket Etruskerna. Namnet Toscana härstammar nämligen från ett av de mest mytomspunna folkslagen Etruskerna. Ett folkslag med sin storhetstid för runt 3000 år sedan som vi än idag trots mängder av lämningar både i skrifter, gravar och föremål inte kan vara helt säkra var de kom ifrån. Den tes som numera är den de flesta är överens om är dock att det var ett inhemskt folk från Romarriket. Men det låter vi vara osagt.

Det etruskiska riket kallades även Etrurien som senare blev Tuscia. Etrusker på latin hette dock etrusci eller tusci. Et voila – där har vi Toscana. Förutom det mest naturliga – mat och vin – är det historiska arvet efter Etruskerna något man är väldigt stolt över och som genomsyrar vardagen i både Grosseto och Livorno. Inte minst i sättet man än idag odlar och tillverkar just det berömda vinet.

Men vi ska fokusera på det vi inte redan känner till lika väl och förknippar med området. Toscana är definitivt en av höjdpunkterna i Italiens kulturarv och har 7 platser på Unescos världsarvslista.

Provinsen Grosseto i Toscana – Castiglione della Pescaia

Vår resa startar i provinsen Grosseto och den lilla staden Castiglione della Pescaia som ligger precis intill havet. Den lilla staden som idag är en modern badort sträcker sig hela vägen från den långa sandstranden upp till de allra äldsta kvarteren, den gamla stadskärnan från 1100-talet som kallas Il Borgo.

Anmärkningsvärt för oss svenskar är att vi faktiskt har en riktig kändis som ligger begravd på kyrkogården här – Jules Sylvain. Men det är dessvärre något jag upptäcker först när jag kommer hem och får därmed inte möjlighet att föreviga det.

Det får jag däremot göra med alla de magiska små gränderna innan för den gamla stadens murar. Eller som min norska resebloggarkollega uttrycker det. Man vet att man är i Italien när man har kamerarullen full med andra människors rentvättade kläder.

En liten anekdot i sammanhanget är att inte långt härifrån ligger den svenskägda semesterbyn Riva del Sole. Anläggningen byggdes av svenska RESO (Reso AB) under åren 1958 – 1960. Riva del Sole är fortfarande helt svenskägt, men har en internationell publik.

Läs mer om Castiglione della Pescaia här

Naturreservatet Diaccia Botrona i Castigilone della Pescaia

Strax utanför Castiglione della Pescaia ligger naturreservatet Diaccia Botrona, känt för att vara en plats där flyttfåglar från både norr och söder stannar till på sin väg för vinter eller sommarvila. Det är inte helt otänkbart att jag skulle kunna få se samma fåglar som hemma i Östergötland och vid Tåkern här i Toscana. Men denna gång är det en helt annan art som fascinerar mig. En rosa flamingo från Afrika. Aldrig hade jag väl trott att det var i Toscana jag skulle få se en livs levande flamingo första gången.

Reservatet sträcker sig över 1000 hektar och är en av de viktigaste våtmarkerna i Italien. Men arterna du har möjlighet att se här är i många fall mer exotiska här än vad de är på våra nordliga breddgrader. Allt ifrån fiskgjuse, kärrhökar, hägrar, vildgäss och ankor till rävar, uttrar, igelkottar, sköldpaddor och lövgrodor.

Exotiskt för oss nordbor är dock en annan art som tack och lov numera är utrotad i området – myggan som spred malaria. Diaccia Botrona var en gång en enorm insjö med anor från just etruskisk tid. Den täckte hela området mellan Grosseto och kusten men har sedan genom århundradena torkat ut och förvandlats till mer av ett träsk. På 1400-talet härjades träskområdet av malaria vilket gjorde att intilliggande städer var öde över sommaren då människor var tvungna att fly. Länge visste man inte heller att det var myggorna som var orsaken.

Casa Rossa Diaccia Botrona i Castigilone della Pescaia

Allt eftersom tiden gick började man förstå vad som låg bakom sjukdomen och från 1600-talet fram till 1900-talet dränerades marken och vattnet togs bort i ett försök att bekämpa malariamyggor. Som en del av detta försök byggdes dränerings- och vattenflödesportar i det som idag är det som möter oss som en ståtlig port till naturreservatet – Casa Rossa. Numera ett museum men på den tiden viktig teknik för att kontrollera dräneringen.

Ett besök i museet rekommenderas varmt, vi träffar en mycket engagerad och kunnig guide och får hela reservatets spännande historia och de många legender som förknippas med området till livs samtidigt som vi från de översta våningarna får en magisk överblick över det fantastiska och unika djurlivet. I området finns flera olika vandringsleder som vi tyvärr inte har tid att ta del av denna dag och många väljer också att uppleva naturreservatet till häst.

Läs mer om Casa Rossa och naturreservatet här.

Massa Marittima – Grosseto

Just när jag tror att det inte kan bli mer Toscana än såhär är det dags att resa vidare. Vi styr kosan mot Massa Marittima som också ligger i provinsen Grosseto. Här möts vi upp av vår guide som presenterar sig. Jag minns inte namnet. För det enda jag hör är arkeolog. Ett drömyrke för mig. Men att vara arkeolog i Toscana är i det närmaste att ha stjärnstatus i min mening. Och skämt å sido. Visst minns jag namnet på vår fantastiska guide Matteo.

Fonti dell’Abbondanza – Massa Marittima

Vi hinner inte mer än hoppa ur bilen innan han visar oss till den första sevärdheten. En väggmålning från 1200-talet i ett ståtligt stenhus med vackra valv. Det hade kunnat vara vilket konstverk som helst men här vilar flera helt unika historier. Vi får fota lite. Klättra upp på stegen och beskåda ur olika vinklar. Sedan frågar Matteo – Ser ni vad det föreställer? Och då ser vi.

Av förklarliga skäl har man valt att kalla målningen Fertilitetsträdet och här hade såklart historien kunnat vara slut och ganska kul. Men den är betydligt märkligare och häftigare än så. Fram till i början av 2000-talet var det nämligen här ett parkeringsgarage. När någon typ av ombyggnad skulle ske uppdagades målningarna bakom putsen och när man undersökte ytterligare hittade man under marken där bilarna stått 3 stora bassänger.

Ytterligare efterforskningar avslöjade sedan underjordiska gångar ner i berget där man tidigare tagit upp färskt vatten som sedan förvarades i de tre bassängerna. Allt hade legat höljt i dunkel bakom puts och parkerade bilar i nästan tusen år fram till helt nyligen.

Men det tar inte slut här. Den lilla staden Massa Marittima har mer att erbjuda.

Torget i Massa Marittima är stort. Nästan lite overkligt stort för storleken på staden. Och en annan sak som är unikt är att det är osymmetriskt. Här på torget hittar vi också den gigantiska romerska katedralen, San Cerbone, som byggdes på 1000-talet. Trapporna upp till katedralen är också väl värda en studie i hur de är byggda för att försvinna in i muren.

Från toppen av trappan har du en magisk utsikt över torget i Massa Marittima och katedralen i sig är också ett mästerverk. Det sägs att den vid ett tillfälle i historien dock genomgick omfattande förändringar mellan gotisk och romersk stil. Taket behövde höjas och katedralen göras mer majestätisk. Så man såg helt enkelt till att höja pelarna som kyrkan vilade på. Man kan inte ha mycket att klaga på romarnas byggnadsteknik det är en sak som är säker. Missa inte heller den magiska pjäsen i marmor som finns i katedralen. Huggen ur ett enda block.

Det är oklart vad som får räknas som höjdpunkten på besöket i Massa Marittima men gör jag det enkelt för mig och räknar rena höjdmeter är det vårt besök i Torre del Candeliere – det gamla huvudtornet i fästningen uppfört 1228. Detta skulle bli resan då utmanade jag flera av mina rädslor. Exempelvis att klättra uppför en smal trappa för att sedan kunna beskåda Toscana så som det troligen såg ut när jag bad dig blunda och tänka på Toscana precis i början av denna artikel.

Fler saker att besöka i Massa Marittima:

Museo di arte sacra di Massa Marittima – konstmuseet som ligger i det gamla klostret från 1100-talet.

Musei di Massa Marittima – stadsmuseet strax intill kyrkan.

Tar du trappan upp till Musei di Massa Marittima ska du lägga märke till en vertikal inhuggen linje i byggnaden. Den är från den tid då Massa Marittima var självstyrande och även behövde egna måttenheter. Den uthuggna linjen är vad som var en enhet i Massa Marittima. Som en meter alltså. Det är historia som går att ta på.

Vingårdstips i Grosseto

En perfekt avslutning på en dag i provinsen är ett besök på Petra Winery.

Provinsen Livorno i Toscana

Dag två går resan till provinsen Livorno och första stopp blir den helt unika staden Popolunia.

Populonia – Livorno

Populonia – en av de 12 etruskiska stora städerna. Men vad är det som gör den så unik. Jo det är den enda av de etruskiska städerna som anlades intill vatten. Vatten ansågs nämligen farligt och osäkert på denna tid.

Men vi börjar vid ett lite nyare byggnadsmonument. Högt upp på en kulle stoltserar Castello de Populonia och runt det en fantastisk medeltida kullerstensstad, med välbevarade hus, gator och gränder från 1400-talet.

Staden rymmer kyrkor, små butiker, kaféer och ett museum fullt av etruskiska och romerska fynd från både ovan jord och från sjöbotten. Är du intresserad av arkeologiska fynd och att lära dig mer om det spännande etruskiska folket, rekommenderas varmt ett besök på Populonia-museet ”Mueso etrusco di populonia”.

Det är hisnande att stå och titta på keramik som är flera tusen år gammal. Men kanske blir jag ändå mest fascinerad av ett litet rivjärn som man hittat från den tiden. Tänk om man hade kunnat sätta sig i en liten tidsmaskin och få uppleva när det användes, om så bara för en liten stund.

Parco Archeologico di Baratti e Populonia – Toscana

De allra äldsta delarna av den etruskiska bebyggelsen hittar vi dock en bit bort i de arkeologiska utgrävningarna som är Parco Archeologico di Baratti e Populonia. Området är mer än 80 hektar och inkluderar spännande och välbevarade etruskiska gravplatser, sarkofager och små stenhus och tempel, byggda av lokal sandsten genom århundradena.

Och här utmanar jag så min andra rädsla på denna resa när jag med bara en viss tvekan böjer mig ner och i det närmaste kryper in i en 3000 år gammal etruskisk gravhög. Gången in är mycket låg och rymmer flera mindre kammare men när man ”krupit” klart och kommer in i mitten kan man resa sig upp igen. Att stå där inne i en gammal grav var inte den fysiska höjdpunkten på resan men definitivt den mentala höjdpunkten för undertecknad.

Höjden på själva kupan av graven visar hur skickliga etruskerna var på att bygga och räkna. Att de står kvar än idag är resultatet av att man redan för 3000 år sedan kunde räkna ut formler som säkerställde att en byggnad skulle stå kvar – utan någon form av hjälpmedel och allt gjort för hand.

Läs mer om parken här

Dags att lämna Populonia bakom oss bege oss inåt landet.

Bolgheri – Livorno

Bolgheri ligger i hjärtat av Maremma i provinsen Livorno. En by som kan spåras tillbaka till år 1075. Och kanske är det här jag för allra första gången känner igen mig i det jag tänker på som Toscana. Stadens kullerstensgator surrar av lokal atmosfär och andas den där italienska känslan. Jag går händelserna i förväg nu men när vi efter maten hittar en gelateria och ska inhandla resans första gelato frågar vi damen bakom glassfrysen vilken smak hon rekommenderar.

Bolgheri ti amo säger hon – för fingertopparna mot munnen och smackar till i en förtjust kyss. Lite som på film. Lite för bra för att vara sant och med en sådan kärlek till både smaken och den lilla staden att vi självklart måste testa. Om den var god – gissa!

Men innan det intog vi en härlig lunch på en mysig restaurang, belägen på torget i Bolgheri. Vi avslutar vårt besök i Bohlgeri med den där gelaton i handen spatserandes nerför gränderna. En äldre man målar fönsterluckor utanför sitt hus och vinkar glatt till damen i vinbutiken mittemot.

Vardagen fortsätter i den lilla byn i bergen i Toscana medan vi reser vidare mot nya äventyr uppfyllda av upplevelsen av en annan del av Toscana.

Vingårdstips i Livorno

En perfekt avslutning på en dag i provinsen är ett besök på vingården Rocca di Frasinello, här finns också möjlighet till enklare övernattning om så önskas i deras guesthouse.

Läs mer om att resa längs Etruskernas kust på vinresa här

Cornelia Toneri

Följ Cornelia här:

Sverige

Cornelia Tonéri

Cornelia driver resebloggen litemerarosa.com med tillhörande Instagramkonto @litemerarosa. En reseblogg med fokus på guldkanten i tillvaron. Här hittar du tips på resor till andra sidan jorden likväl som närmsta spa. Utöver bloggen driver hon också tillsammans med en resebloggarkollega resepodden Jordenruntpodden, driver Instagramkontot @svenskaslottsguiden som fokuserar helt på det stora intresset för slott och till vardags så styr hon flödet som content creator i sociala medier för Visit Östergötland.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev