Meny Stäng

Livsdrömmar, ostronfiske och vintillverkning i södra Frankrike

Annons

Gästskribent: Mia Ulin

En god vän sa till mig ”Om du hela tiden säger Jag drömmer om att … utan att göra något åt det, kommer ingenting att hända.” Då insåg jag att tajmingen var rätt, säger Sara Verrall i Marseillan.

Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
Dela

Janne Larsson från Helsingborg och Sara Verrall från Brighton följde sina drömmar och flyttade båda till södra Frankrike. Janne för att starta ett bed & breakfast, Sara för att lära sig franska och leva i ett varmare land. Sedan ett par år är de särbos i den lilla staden Marseillan nära Medelhavet i området Languedoc-Roussillon.

Janne Larsson och Sara Verrall utanför Hôtel B&B Rue Galilée.

Janne och Sara vill inspirera andra människor att leva sina bästa liv. Sara har till och med skrivit en bok som heter ”Dream it, do it …Why not?”.

– Jag har haft många drömmar i livet säger Janne, men nu är jag i den bästa drömmen, tror jag.

Södra Frankrike, längs medelhavskusten, erbjuder fantastisk natur, rik historia, kultur och ett behagligt klimat. Provence känner många till med städerna Nice och St Tropez, lavendelfält och solrosor. Lite längre västerut ligger Languedoc-Roussillon. Det är lite mindre känt och lite mindre exploaterat. Första gången jag var här, blev jag förälskad i landsbygden och i de små byarna. Jag och min särbo, Magnus som är kock, reser ner på en mat- och vinresa arrangerad av Anna-Brita Onkenhout, som är sommelier och har ett hus nära den lilla staden Beziers. Under många år har hon anordnat resor ner till Languedoc.

Languedoc-Roussilion kallas även Occitanien eller Le Midi och gränsar i söder till Spanien och Andorra. I nordöst, längs kusten gränsar Languedoc till Provence och bergskedjan Cevennerna. Genom området löper Canal du Midi, som förbinder atlantkusten med Medelhavet.

Hela området har, liksom resten av Frankrike, en rik historia med fantastisk arkitektur, broar och små byar där många av husen än idag härstammar från romartiden.

Languedoc-Roussillon anses vara världens största vindistrikt med tre gånger så stora vinodlingar som Bordeaux. Många av de små vingårdarna erbjuder smakprovning och försäljning och ibland guidade turer.

Det finns också en svensk koppling hit då den välkända adelssläkten De la Gardie invandrade till Sverige från Languedoc. Deras gård Gardie är numera världskänd tack vare den storsäljande romanen Da Vinci-koden.

Marseillan är en av alla de små pittoreska städer som finns i det här området. Marseillan har cirka 8000 invånare på vintern och tiodubbelt på sommaren. Staden ligger vid en av de stora lagunerna, etangerna, med bara en liten landremsa som skiljer dem från Medelhavet.

Hamnen i Marseillan.

Klockan 7 till 13 tisdag till söndag året om hålls matmarknad i Hallarna i stadens centrum. Varje tisdag året om hålls Grand Marché de Marseillan utomhus i centrum med både mat och hantverk.

WIFI.se

Varje liten stad eller by i Frankrike har en egen borgmästare. Motsatsen till storregioner alltså. Man kan tycka att det är ineffektivt och kostsamt, men invånarna upplever att de snabbt och smidigt kan få svar och beslut i stort som i smått, alltifrån var man får hämta vatten i torkperioder till bygglov.

Det finns väldigt få moderna hus i Marseillan, såväl som i de flesta av de små byarna i Languedoc. Här renoverar man hellre än river de gamla stenhusen som ofta har anor flera hundra år tillbaka, ibland så långt som till vår tideräknings början.

Här finns också en stor, svensk community av människor som lever och arbetar med allt möjligt. Janne Larsson tillhör en av alla de svenskar som bor permanent i Languedoc och driver någon form av verksamhet här. I Jannes fall är det Hôtel B&B Rue Galilée som han renoverat på egen hand och tillsammans med två lokala byggare, familj och vänner.

Janne är utbildad elektriker och drev framgångsrikt ett fotolabb under många år. I början på 2000-talet sålde Janne allt han hade för att segla jorden runt tillsammans med sin bästa vän Calle. Resan tog tre år och ledde till oförglömliga upplevelser och möten med människor. De skrev också en bok om seglatsen – ”Brave or stupid”. När han kom hem till vardagen köpte han ett litet hus i Marseillan, ett ställe på jorden han fastnat för, men han hade länge drömt om ett eget bed & breakfast. I slutet på 2014 gick han förbi ett hus i byn som var näst intill fallfärdigt.

– Då slog blixten ner i pannan. Här är det, här är ditt bed & breakfast, tänkte jag.

Huset på 350 kvadrat i tre våningar hade varit till salu i fyra år, och alla spekulanter hade dittills sett det som ett omöjligt projekt. Men Janne såg potentialen och skickade bilder till sin vän, arkitekten David Gölén i Malmö som genast rådde honom att köpa det. David kom ner och gav instruktioner. Som tur var fanns mycket av den ursprungliga inredningen från slutet av 1600-talet kvar i originalskick.

Huset på Rue Galilée före renoveringen 2015.

I september 2015 startade renoveringarna och under tio månader jobbade Janne i stort sett dygnet runt. De första fyra månaderna gick åt till att riva ut och köra till tippen allt som inte skulle vara kvar innan installationer av el och vvs kunde börja.

Entrén med matsalen till vänster.
Sviten högst  upp.

Målet var att vara färdig till den 14 juli 2016 och Janne gick till borgmästaren och frågade om han kunde inviga huset då. Eftersom det är Frankrikes nationaldag tackade borgmästaren nej men erbjöd sig att komma dagen före, den 13 juli.

De kom överens om dagen och borgmästaren skrev in det i sin kalender innan han insåg att det vara bara var tio månader tills dess.

– Han frågade mig fem gånger om jag verkligen var riktigt, riktigt säker på att jag skulle öppna då, och det var jag!

Så borgmästaren lovade komma.

Nästa dag kom hela byn Marseillan förbi och skulle titta på den tokige svensken som trodde han skulle kunna renovera ett fallfärdigt hus på tio månader. De trodde aldrig det skulle bli färdigt. Men det blev det och borgmästaren invigde som planerat.

Janne Larsson i sviten på sitt eget Hotell B&B Rue Galilee i Marseillan.

Hotellet består av fem dubbelrum, varav en svit och fullt utrustat restaurangkök. Varje rum har egen helkaklad toalett och dusch, och i fyra rum finns en öppen spis. Inredningen är en mix av skandinaviskt och franskt med svenska sängar av hög kvalitet. Hotellet är till och med recenserat i New York Times 2019.

”… one of the most delightful small hotels I’ve ever found in France.”
Alexander Lobrano, New York Times

Nu har Janne drivit sitt B&B i åtta år, och tycker det är lika roligt varje dag.

– Vi bor ju i Paradiset, den lilla byn Marseillan är fantastisk. Vi är 25 olika nationaliteter och alla gillar varandra.

Janne lever sin dröm. Varje dag träffar han nya intressanta människor och planerar att driva sitt hotell minst tjugo år till, trots att han är fyllda 68 år.

– Jag älskar att lyssna på folk och höra deras story. Alla har en story. Ibland är det helt otroligt, vilka berättelser man får höra! Det ör det som gör att du känner: Yes jag vill fortsätta!

Besök hos vintillverkare

Janne vill gärna visa upp sin stad och tog oss på ostronfiske med tillhörande lunch samt ett besök på vermouthtillverkaren Noilly Prat i centrala Marseillan där vi får en rundvandring med guide.

Noilly Prat är en vermouth som tillverkas av druvor odlade vid Marseillan. Originalreceptet tros ha tagits fram av Joseph Noilly år 1813.

Namnet vermouth kommer från det tyska ordet Wermut som betyder ”malört” och är ett kryddat starkvin som kan drickas som aperitif eller användas i drinkar. Den vita torra varianten används i den klassiska Dry Martini, av många ansedd som ”drinkarnas drink”.

Liksom andra vermouths har Noilly Prat hemliga recept på vilka örter och kryddor från hela världen som ska ingå i de olika smakerna. Bland annat är det kamomill, koriander, pomerans, fläder, rosenknoppar, kardemumma, kanel, saffran och vanilj.

Det tar över 16 månader för att tillverka vermouth. Från det druvorna sätts på jäsning, via lagring i stora ekfat till kryddningen.

Guidningen avslutas med en provsmakning av de fyra sorterna Original Dry, Extra Dry speciellt framtagen för den amerikanska marknaden, Rouge framtagen 1955 och min egen favorit; den gyllene Ambré framtagen så sent som 1986.

Sommelieren Anna-Brita Onkenhout och kocken Magnus Körnegård provsmakar vermouth på Noilly Prat.

Vår guide Tony hävdar att Dry Martini fått sitt namn av barchefen Martini di Arma di Taggia på Knickerbocker Hotel i New York i början av 1900-talet och att den ursprungligen gjordes på just Noilly Prats vermouth, absolut inte på konkurrenten Martinis.

Namnet Noilly Prat är en sammansättning av två efternamn, Joseph Noilly och Carl Prat som gifter sig med grundarens sondotter Anne-Rosine och blir officiellt delägare 1855. När först hennes make och sedan hennes far Louis dör tar Anne-Rosine Prat över familjeföretaget och skapar en lång period av tillväxt. Bland annat vinner Noilly Prat guldmedaljen på världsutställningen i Paris 1878. Anne-Rosine anställer för den tiden ovanligt många kvinnor, vilka anses vara en bidragande orsak till framgången.

En av väggarna i Noilly Prats utställning är tapetserad med gamla anställningsbevis, vilket visar hur stor andel kvinnor som var anställda i företaget.

Ostronodling som växande näring

Att odla mer fisk, skaldjur och alger, så kallat vattenbruk, anses av många som viktigt för att vi ska kunna få bra mat utan att fiska ut haven. Vattenbruket är en stor och växande näring i världen och i Sverige forskas mycket på att utöka odling av till exempel ostron. Svenskarnas konsumtion av ostron har på tio år ökat med över tusen procent. Odlade ostron anses vara miljövänliga och hälsosamma med proteiner, omega-3 fettsyror, vitaminer, mineralämnen och antioxidanter.

Fransmännen är storkonsumenter av ostron och äter i genomsnitt två kilo per person och år. Den totala produktionen av ostron i Frankrike beräknas till 150.000 ton årligen.

I Languedoc-Roussillon vid Medelhavet har man ätit ostron sedan romartiden och här odlas ostron i två stora laguner, så kallade etanger. 

Marseillan ligger precis vid den ena lagunen, Etang de Thau. Mellan lagunen och Medelhavet går en smal landremsa.

Janne tar oss med till sin favorit, Coqui Thau, ett familjeföretag med pappa Christian som startade 1985 och barnen Eric och Laure.

Magnus provar pinfärska ostron med hög sälta, direkt från Etang de Thau.
De små ostronynglen förkultiveras först i nätpåsar innan de vid två månaders ålder fästs vid stålvajrarna där de växer till sig under cirka ett år, då de skördas.

Ostronen odlas på långa stålvajrar som hänger på anordningar en bit ut i lagunen. Skörden sker via en pråm, ”bac” som ser ut som en stor surfingbräda med styrpulpet. Inga relingar eller andra finesser, endast ett antal tunnor staplade runt styrpulpeten. Eftersom Janne känner familjen får vi åka med ut på pråmen tillsammans med Eric, något turister normalt inte får, men det finns företag som anordnar båtturer med provsmakning.

Eric tar till vår förvåning fram en stor ratt av märket BMW. Leende över vår reaktion sätter han ratten på en av de horisontellt liggande stag där ostronvajrarna är fästa. Med några vridningar på ratten höjs vajern och ostronen blir synliga. Denna procedur görs var fjortonde dag och simulerar havets tidvatten, som inte finns i lagunen, och ger en bättre kvalitet på ostronen.

Vi får alla ett smakprov på ett purfärskt ostron, lite saltare än andra jag smakat, och som den ostronälskare jag är kan jag säga att det var i särklass det bästa ostronet jag ätit. Det var så stort att jag fick bita av för att kunna svälja och texturen var som en fin bit oxfilé.

Tillbaka i land blir vi serverade ostron och musslor i Coqui Thaus egen restaurang, där det både kokas, grillas, gratineras och röks.

Till skaldjuren serveras det lokala vinet Picpoul de Pinet, som även finns på Systembolaget. Den gröna druvan har inslag av päron, färska örter, lime, mineraler och har en påtagligt hög fruktsyra samt en viss sälta som gör det utmärkt till just ostron.

Av Mia Ulin. Foto: Mia Ulin och Rue Galilee.

Resa hit

Södra Frankrike är allra bäst från början av april till slutet av oktober. Vintrarna är milda så det går bra att vara här året om.

Med tåg

Den närmaste stora tågstationen till Marseillan är Agde. Du kan ta ett tåg till Agde från större städer i Frankrike, inklusive Paris, Lyon och Marseille. Från Agde kan du ta ett lokaltåg eller buss för att nå Marseillan, som ligger bara en kort bit bort. Resan tar vanligtvis cirka 15 minuter.

Med flyg

Den närmaste flygplatsen till Marseillan är Béziers Cap d’Agde Airport (BZR). Du kan också flyga till Montpellier-Méditerranée Airport (MPL), som ligger lite längre bort, men erbjuder fler flygalternativ.Från Béziers Cap d’Agde flygplats kan du ta taxi eller pendelservice från flygplatsen till Marseillan. Resan tar vanligtvis cirka 20-30 minuter med bil.Från Montpellier-Méditerranée flygplats kan du ta taxi, hyrbil eller en shuttle till Marseillan. Resan tar cirka 45 minuter med bil.

Mer information

  • B&B Hotel Rue Galilee: www.ruegalilee.com
  • Dream it, do it … Why not?: www.dreamitdoit.fr
  • Noilly Prat: www.noillyprat.com
  • Coqui Thau: www.coquithau.com
  • I love Marseillan: www.ilovemarseillan.com
  • Bright Wine and Education: www.facebook.com/BrightWineEducation
Mia Ulin

Följ Mia här:

Sverige

Mia Ulin

Mia är skribent, journalist och konceptutvecklare som i många år skrev för baksidan av Arlas mjölkpaket och för arla.se. Sedan drygt 20 år driver hon företaget Apostel kommunikation. Dessutom har hon Vasaborgen Uppsala slott, en 1500-talsruin med museum, visningar, vigslar och event. Resor, upplevelser, mat och berättelser är en passion och alltid med en aspekt på hållbart, gärna regenerativt, resande.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev