Luther är med oss varje dag i Sverige. Genom reformationen på 1200-talet fick vi en ny och ”modern” kyrka, med en kristendom som skulle predikas på invånarnas eget språk och utan enorma rikedomar som endast tillföll kyrkans överhuvud. Samtidigt började vi hylla ideal om enkelhet och stilrenhet. Överdådet av lyx började vi uppfatta som osmakligt och lite för mycket.
Denna smak har sedan följt oss genom århundraden. Exotiska influenser har passerat genom tiderna, men envist kommer vi tillbaka till den svenska protestantiska smaken: enkelt, stilrent och inte för mycket. Att tycka om skickligt utförda sniderier och vackra mönster känns inte riktigt rätt. Sånt kan ju lätt uppfattas som kitsch eller rent av osmakligt. Barn brukar älska vårt hem medan vuxna, som relaterar till Luther och den protestantiska smaken, tycker att det är ”jättefint, men kanske lite för mycket för min smak”.
Och denna protestantiska smak gäller ju inte bara kyrkor och inredning utan allt, inte minst design och kläder. När man reser kan man bli inspirerad till att leva ut med lack, päls, glitter och vackra färger. Men i Sverige finns ju risken att det känns lite för mycket, kitschigt eller rent av osmakligt. Kom igen nu! Kan vi inte få skaka av oss det protestantiska arvet och leva ut lite färger och glamour? Och framför allt, måste alla svenskar ha exakt samma smak? /Helena
januari 25th, 2010 - 14:31
Hàrligt inlàgg. Det stàmmer, och àven i andra lànder. Tànk vilken pàverkan religionen haft och ànnu har i mànga lànder. Skràmmande, tycker jag.