Meny Stäng

Veckans Gäst: Solan Rhann och Lasse Persson, övervintrare med husbil i Sydeuropa

Varför spendera vinterhalvåret i det kalla och mörka Norden när man kan rulla ner till Sydeuropa? Solan och Lasse drömde under många år om att kunna spendera vintrarna på sydliga breddgrader, och när de blev pensionärer gjorde de slag i saken. Liksom många andra övervintrande seniorer bytte de ner sig till en mindre bostad i Sverige och satsade på en bra husbil, och nu spenderar de varje år fem månader i Portugal och runt Medelhavet.

Vi vet att det finns många fler som drömmer om att göra som Solan och Lasse, så vi passar på att ställa ett gäng nyfikna frågor.  Hur funkar det här med övervintring i husbil egentligen? Var står man bäst på nätterna, vilka är smultronställena och vad får man absolut inte glömma att packa?

När började ni övervintra på sydligare breddgrader med husbilen och hur fick ni idén från början?

Idén har nästan funnits under hela vårt husbilsliv, närmare 27 år. Så länge vi jobbade gjorde vi en till två Europaturer om året. Vi sparade medvetet Spanien och Portugal, måste ha något kvar som pensionärer med obegränsad tid. Med första husbilen, en Karmann Gipsy-88 och premiärresan slirade vi igenom Tyskland, Frankrike, Italien och Österrike på 14 dagar. Korkat … minns att vi blåste igenom Monaco utan att hitta en parkeringsplats! 

Glasriket

Men nu som seniorer med en större och bekvämare husbil tar vi det lugnt, betar av ett område till fots eller med hojarna. Vi känner när det är dags att rulla vidare.

Hur har ni gjort det möjligt att resa på det här sättet? Har ni gjort några ekonomiska prioriteringar?

Vi bodde två personer i en lägenhet på 96 kvm i Stockholms innerstad. Vi sålde våningen och flyttade till en tuff tvåa på 57 kvm i Bromma. Bingo! Förutom en lyckad försäljning så fick vi ner avgiften för nya bostadrätten med hälften. Vår gamla husbil som rullade 34.000 mil fick astma sista resan över Brennerpasset. Den hade inte klarat en vända till söderut …

Så vi finansierade en sprillans ny husbil med vinsten från lägenhetsförsäljningen. Vi har alltid prioriterat resor. Vi har aldrig längtat efter hus och sommarstuga. Personbilen skippade vi när Lasse inte behövde den i sitt arbete. En vettig pension är inte heller någon nackdel …

Ligger ni lång tid på samma camping eller förflyttar ni er ofta mellan olika ställen? Varför väljer ni att göra som ni gör?

Vi föredrar att stå på ställplatser, alltså speciella platser för husbilar. De funkar ofta bra och i takt med att husbilarna blir fler så öppnas nya. Ofta med både el, dusch, wifi och tvättmaskiner. Lätt att checka in på, du väljer själv var du vill stå. Vi hittar dem via länkar på nätet, tips från övervintrande bloggare, och olika ställplatsguider.

Fricamping? Ja ibland vid t.ex. en vacker strand. Gratiscamping på skräpiga stränder eller på bakgator i semesterorter? Nej tack! Nödcamping i värsta fall om ställplatsen är fullbelagd och klockan mycket.

Visst står vi på campingplats ibland, som längst har vi stått en månad på samma ställe. Händer när det inte finns någon lämplig ställplats på platser dit vi vill. De flesta som övervintrar är 60+ med hund och gasolgrill. På stora campingar med Acsi-rabatt under lågsäsong blir det lätt kaffe med boule … lite same same.  Det passar inte oss, men vem vet, en vacker dag så kanske vi skruvar av hjulen och står stilla i månader. Men då måste vi nog ha en liten hyrbil som komplement.

Vilka är era smultronställen i Sydeuropa?

Vi hittar nya hela tiden. Men ett besök i sydtyska kurorten Bad Krozingen med VitaClassicaTherme ingår alltid. Står du fyra dagar på ställplatsen ingår ett spabad och gratis kommunikationer i Schwarzwald.

Camping de l’Hippodrome 13 kilometer söder om Nice återkommer vi också till. Cykelbana längs havet till Nice. Pendeltåg längs hela Rivierakusten. Den franska maten bidrar, sen är vi lite frankofiler utan att kunna språket. Men engelska funkar alldeles utmärkt. När vi startade den här resan 26 november stod vi i 25 dagar på den lilla trevliga campingen.

Den eleganta staden Tavira i Portugal är också ett smultronställe. En stad som inte är ekonomiskt beroende av oss turister. Enligt rykten så gillar den kvinnliga borgmästaren inte husbilar! Så där är det stadens campingplats som gäller …

Tavira i Portugal, fint för övervintrare med husbil. Foto: Lasse Persson.
Tavira i Portugal. Foto: Lasse Persson

Har ni råkat ut för några missöden under era resor? Berätta!

Med vår första husbil blev vi bärgade många gånger. En gång på M25, Londons ringlinje, fastnade växelspaken i fyrans läge. Naturligtvis i värsta rusningstiden. Då skrattade vi inte högt. Så vi är härdade. Men idag vet vi att nya husbilar dras med barnsjukdomar. Vi började lite lätt med ett sprucket duschgolv, en dörr som spökade, läckage i färskvattentanken och en kökskran som konstrade. Men vi har en regel i husbilen: Allt går att fixa och inget får sabba våra resor.

Nu senast när vi körde längs spanska betalvägen hörde vi en kraftig smäll. Trodde det var något inne i bilen som rasat. Men – när vi stannade för rast såg vi att Aldepannans skorsten hade fått en rejäl smäll av en sten. Halva locket på sidan var borta. Lasse mejlade Alde i Sverige, vi fick tips på en norrman med husbilsservice i Alicante. En vecka senare anlände både norrman och locket till ställplatsen. € 80 kostade kalaset …

Vi gör alltid årsservice på Dethleffs verkstad i tyska Isny där husbilen är född. Vi köpte den direkt från fabriken via en seriös kontakt i Sverige.

Hur är det att resa från släkt och vänner under lång tid? Är det ett problem eller uppmuntrar släkt och vänner era resor?

Vi har inga barn, så det berömda barnbarnssuget är inget bekymmer. Jag har min 87-åriga pappa kvar i livet. Men han är alert och med ett eget socialt liv hemma. Vi har tät och bra telefonkontakt och skulle något hända är alltid flyget nära.

Våra vänner träffar vi under halva april fram till november. Tror inte de skulle orka med oss hela året! Nästan alla finns på Facebook, så det är lätt att hålla kontakten. Vi får ofta höra att vi är värda att ha det så här bra … men ibland säger någon: Åh jag är så avundsjuk på er. Men ofta handlar det om vilka val man gör.

Nämn några saker som ni absolut inte reser utan i husbilen!

Silvertape och Soldatens ärtsoppa! Och så klart böcker, har inte kommit till läsplattestadiet ännu. Har med pocket som vi lämnar utlästa på ställplatserna. Retrotänk råder! Sen så klart kamera, datorer, padda, och mobiler. Hör till nutiden. En gammal rysk kikare, här skådas fåglar …

Till sist en fråga vi ställer till alla vi intervjuar: Vilket är ert drömresemål?

Vi bodde några år i USA på 70-talet. Gifte oss i Las Vegas, hyrde en Folkabuss i Los Angeles och gjorde en rundresa till bl.a. svenskbygderna i Minnesota. En kombinerad bröllops-och jobbresa på sex veckor. Så drömmen är att i egen husbil snurra runt i USA under en längre tid. Ett dyrt projekt – men man måste ha drömmar … det hör till husbilslivet!

Ställplats i Falesia i Portugal, för övervintrare med husbil. Foto: Lasse Persson
Ställplats i Falesia i Portugal. Foto: Lasse Persson

Tack Solan Rhann och Lasse Persson, övervintrare med husbil, för att ni ville dela med er av era erfarenheter och tankar!

Översta bilden: Solan Rhann och Lasse Persson på stranden i Sydeuropa. Foto: Bobo Jonilson

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få rabatt i webbshopen!

FREEDOMtravel avsändare