Meny Stäng

Veckans Gäst: Annika Elwing, utlandsboende i Spanien

Under en spanskakurs i Spanien blev Annika Elwing kär i musikläraren Jesús. Annika stannade i Spanien och idag lever hon i Sevilla tillsammans med Jesús och deras 2-åriga dotter Disa. Under åren i Spanien, tillsammans med en stor spansk släkt, har Annika inte bara lärt känna landet, utan också kulturen och traditionerna.

Vi har passat på att ställa ett gäng nyfikna frågor till Annika om kulturkrockar, familjeliv och barnuppfostran i Spanien. Dessutom har vi förstås bett om lite insidertips för den som vill besöka Sevilla som turist. Vill du fortsätta följa Annikas liv i Spanien kan du kika in på hennes blogg Casa Annika.

Kan du berätta lite om dig själv?  Var kommer du ifrån och hur lever du idag?

Jag växte upp i ett hus vid skogen utanför Lidköping i Skaraborg och tänkte alltid att jag aldrig vill bo i stan, eller i en lägenhet. Nu bor jag i en lägenhet i Sevilla, Spaniens fjärde största stad. Det är den vackraste storstad jag vet, men om allt går väl med jobb så flyttar jag med min spanske sambo och vår dotter till bergen i Sierra de Aracena, nära gränsen till Portugal, efter sommaren. I Sverige jobbade jag som reporter på lokaltidning, nu ägnar jag mig åt undervisning i svenska som andraspråk och översättning.

Hur kom det sig att du flyttade till Spanien och Sevilla?

Jag hade volontärarbetat i Bolivia i nio månader. Kunde inte mer än tre ord på spanska när jag kom dit och lärde mig språket den hårda vägen, genom att lyssna och tvingas prata, eftersom jag inte kunde kommunicera förrän jag lärde mig spanska.

Det var svårare än jag hade kunnat föreställa mig. Jag lärde mig förstås, men missade grammatiken, så när året var slut bestämde jag mig för att gå en kurs i spanska inför nästa Boliviavistelse, som jag planerade. Efter ett par månaders i vackra Ronda i Andalusien träffade jag musikläraren Jesús som kommer från Sevilla. Vi flyttade ihop, jag blev kvar i Spanien och vi fick vår tvååriga dotter Disa.

Vilka kulturella skillnader upplever du Mellan Spanien och Sverige när det gäller släkt- och familjeliv?

I Spanien är familjen mycket viktig. Av kulturella skäl och praktiska flyttar en spanjor sällan långt från familjen. Man träffas ofta, pratar i telefon, äter lunch tillsammans på helgerna. Spanska släktträffar är det roligaste som finns. Alla kommer och äter och dricker och dansar tillsammans, från de allra äldsta till de yngsta medlemmarna, åldersskillnader har ingen betydelse.

Den nära kontakten har nog också att göra med att familjen är en nödvändighet för att få livet att fungera. Spanien saknar mycket av det svenska skyddsnätet och de svenska möjligheterna för ett oberoende liv. På gott och ont. Här måste alla ta hand om varandra. Mor- och farföräldrarna tar hand om barnbarnen medan föräldrarna jobbar, barnomsorgen är mycket dyr och otillräcklig, och barn och barnbarn tar hand om de gamla och bor ofta tillsammans med dem när de inte klarar sig själva.

Det är otänkbart at lämna en äldre familjemedlem ensam. I den ekonomiska krisens spår har nya storfamiljer bildats, i många fall lever hela barnfamiljer på de äldres pensioner eftersom de inte har några andra inkomster. I Sverige har folk möjlighet och strävar efter att leva oberoende av varandra, vilket bidrar till alltför många ensamhushåll.

Sevilla

Sevilla är den mest typiskt spanska storstaden med flamenco, tapasbarer, mudejararktitektur, tjurfäktning och apelsinträd

Ser man olika på barnuppfostran i Sverige och Spanien?

Det är en ganska svår fråga för mig som flyttade till Spanien innan någon av mina vänner fick barn, jag har svårt att jämföra. Jag kan bara prata generellt om hur jag upplever att det är i Sverige och jämföra med vad jag upplever i min sydspanska storstad.

I Sverige är det på sätt och vis väldigt enkelt att ha barn. Familjen får hjälp ekonomiskt med barnbidrag och billig barnomsorg till exempel. Det finns massa roliga föräldra- och barnaktiviteter, vilket nog har att göra med en oändligt lång föräldraledighet jämfört med Spaniens fyra månader. Samtidigt verkar det ganska svårt att vara förälder i Sverige. Det är så mycket som ska göras rätt, så många böcker som ska läsas, så många artiklar och forskningsrapporter. Sockerförbud, ekomat, ekoleksaker, säkerhet. Många osynliga regler som ska följas.

Och alla dessa tider! Barnen som måste äta och sova exakt på klockslaget, och aktiviteter och besök måste anpassas efter detta. I Spanien är det mer avslappnat och mycket mer flexibelt. I Sverige verkar livet anpassas mycket efter barnen medan det här är tvärtom. I Sverige skiljer man ofta på barnaktiviteter och vuxenaktiviteter, här följer barnen med i princip överallt, och överallt är de välkomna. Spanjorer är hjälpsamma, som förälder får man hjälp med barnvagnen på bussen, folk lämnar sittplats. Barnen blir sedda eftersom alla man möter; tonårskillar, äldre, folk i busskön, pratar och skojar med dem. Det gillar jag!

När vi var i Sverige en månad förra året upplevde jag att mitt barn blev osynligt, folk tittade inte på henne, låtsades inte om att hon fanns. Jag begriper ju att inte alla tycker att hon är det mest fantastiska som finns, bara för att jag gör det, men kontrasten mot hur barn behandlas i Spanien blev obehagligt tydlig.

Jag upplever att barn i Spanien ofta är överbeskyddade. Och barn får inte smutsa ned sig, så leken blir begränsad. Inget plask i vattenpölar, till exempel, men det är svårt ändå eftersom barn inte får gå ut när det regnar, inte ens på rast i skolan. Barn kläs upp i fina, ömtåliga kläder, och stränga tillsägelser är vanligt. Det läggs stor vikt vid utbildning; läxor, prov och betyg får barnen mycket tidigt, och redan de minsta på förskolan får sitta i bänkar och lära sig saker istället för att ha fri lek.

Vad är det bästa med att bo och leva i Spanien?

Att få lära känna den spanska kulturen. Överhuvudtaget att bo i ett annat land, om så för ett litet tag, är lärorikt. Ens egen kultur blandas upp med den nya, man plockar från de egna normerna och traditionerna och blandar med dem som tycks bättre i det nya landet. Samtidigt infinner sig en slags rotlöshet, att inte helt höra hemma någonstans.

Spanien är ett fantastiskt land att uppleva. Jag älskar maten, kvalitén och variationen i den traditionella sydspanska maten. Det avslappnade att inte planera allt långt i förväg, att spontant åka iväg till stranden eller på picknick med vännerna nästa dag. Alla fantastiska platser att besöka. Spaniens historia är händelserik och landskapet bergigt och varierat, var man än befinner sig finns det alltför mycket att besöka i närheten. Sjukvården är toppen och en stor trygghet.

Saknar du något från Sverige och i så fall vaddå?

Haha, jag saknar hela landet i omgångar! Jag saknar skogen, dofterna, årstiderna, naturen. Vännerna. Jag saknar svenska bibliotek, dagstidningar, thaimat, svensk färskpotatis, svenska äpplen och svenska jordgubbar. Att plocka blåbär. Loppmarknader, det finns inte heller här.

Jag saknar jämställdhetstänket. Jag saknar vettiga arbetsvillkor som uppfylls, en lön som det går att resa för och lägga undan pengar från, och möjligheterna till jobb och utbildning. I Spanien med dess ekonomiska problem råder en stor hopplöshet och pessimism, och arbetare utnyttjas något otroligt.

Vilka är dina bästa tips till turister som kommer på besök till Sevilla?

Åk inte hit på sommaren, ingen människa kan hantera den här hettan. Undvik tapasbarer och restauranger med meny på engelska, gå istället till dem där spanjorer flockas. Försök inte äta lunch eller middag enligt svenska tider och kom ihåg att det mesta stänger under siestan.

Sevilla är den vackraste storstaden jag vet. Jag önskar ofta att jag kom hit som turist för första gången igen för att upptäcka allt på nytt. Promenera, det är så man upplevler stan bäst. Gå vilse i gamla stadsdelen Barrio Santa Cruz trånga gränder, hamna på små torg med färggrant kakel, apelsinträd och porlande fontäner, se var Don Juan skröt om sina erövringar och trampa på hans verklige föregångares grav.

Besök underbara, djungelliknande parken María Luísa, och låt besöket ta tid för det är en speciell park. Här finns fascinerande Plaza de España med kakelmotiv från varje provins, och andra byggnadsverk från Iberoamericanautställningen 1929.

Promenera under palmerna längs floden, se Torre del Oro. Gå över Trianabron, besök marknaden och muséet där inkvisitionsdomstolen låg och promenera på gatorna i stadsdelen som är berömd för sina kakelmålare, tjurfäktare och flamencoartister. Upplev flamenco där flamencon ska upplevas – i Sevilla.

Ät glass på La Fiorentina. Glassen här är inte berömd som den italienska, men precis lika bra. Besök katedralen där Columbus ligger begravd och klostret/kulturcentret där han bodde medan han planerade den första Amerikaresan, och missa för allt i världen inte Real Alcázar, ett fantastiskt mudejarpalats med tillhörande trädgårdar, som den som besökt Alhambra i Granada kommer att känna igen sig i.

Besök små privata palats och slappna av i hammamet Aire de Sevilla med dess dofter och levande ljus. Gå runt bland tapasbarerna och prova olika rätter. Maten här är vällagad och billig, inte alls som i Madrid och norröver. Ett annat tips är att åka hit i april när den stora aprilferian hålls. Att se alla fantastiska klänningar, höra sevillanas och titta på hästarna är en upplevelse man inte glömmer.

Till sist en fråga vi ställer till alla vi intervjuar: Vilket är ditt drömresmål?

En långresa i Syd- och Mellanamerika. Först skulle jag besöka vänner i Bolivia, sedan se den norra djungeltäckta delen av landet. Därefter tar jag resten av världsdelen. En aktiv vulkan skulle jag vilja se under resan, liksom en paradisstrand med hängmattor och varmt, klart vatten att snorkla i. En långresa genom Afrika vill jag också uppleva. Ta färjan över till Marocko och sedan åka söderut med bil, buss, tåg …

Feria de Abril

Besök Sevillas stadsfest Feria de Abril. Dra på dig den färgstarka traditionella dräkten, ät, drick och dansa sevillanas till det ljusnar, ett besök där glömmer man inte

Här kan du hitta alla Veckans Gäst på FREEDOMtravel