Udda jultraditioner i världen – 12 annorlunda julseder

Skribent: Helena Bergström

Uppdaterad: september 2026 | Det finns gott om udda jultraditioner i världen – åtminstone om man betraktar dem utifrån. I Katalonien får barn ett vedträ att bajsa julklappar, i Wales kan en hästskalle dyka upp vid dörren och i Mexiko skapar man konstverk av gigantiska rädisor. Men innan vi förundras över andra kan vi börja på hemmaplan. Hur normalt är det egentligen att stora delar av Sverige stannar upp klockan tre på julafton för att titta på Kalle Anka?

Udda jultraditioner – eller helt normala?

Vad som är en märklig jultradition beror förstås på vem man frågar. Traditioner som man vuxit upp med känns ofta fullständigt självklara, även om de kan verka högst förbryllande för någon som kommer utifrån.

Vi svenskar tar in ett träd i vardagsrummet, äter inlagd sill och tittar på samma tecknade filmer år efter år. På andra håll firas julen med bastubad, rullskridskor, skräckinjagande figurer eller upplysta båtar.

Här har vi samlat 15 annorlunda julseder från olika delar av världen. En del är gamla traditioner som fortfarande lever, andra handlar om folktro och sägner – och alla berättar något om platsen där de hör hemma.

1. Sverige: Kalle Anka klockan tre

Vi börjar hemma i Sverige. Klockan 15 på julafton händer något som för en utomstående förmodligen framstår som ganska märkligt: en stor del av befolkningen slår sig ner framför tv för att se Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul.

Programmet har sänts på svensk tv varje julafton sedan 1960 och har blivit en av våra mest etablerade jultraditioner. Många kan inslagen nästan utantill, men tittar ändå år efter år.

Varför? Tja, det är väl ungefär så traditioner fungerar. För många svenskar är Kalle Anka helt enkelt en del av julafton – precis som julskinka, julgran och paket. Och med den insikten i bagaget kan vi ge oss ut i världen och betrakta andras jultraditioner med lite ödmjukhet.

2. Finland: Julen börjar med bastu

Att finländare gillar bastu kommer knappast som någon överraskning, men bastun har också en speciell plats i julfirandet. Julbastun, joulusauna, är för många en viktig ritual på julafton.

Traditionellt värmdes bastun tidigt så att familjen hann bada innan julmiddagen och kvällens firande. Tanken är inte i första hand fest och stoj, utan snarare motsatsen. Julbastun ska präglas av lugn och ge möjlighet att tvätta av sig vardagen och komma i rätt stämning inför julen.

Det låter faktiskt inte särskilt tokigt alls. Kanske snarare som en tradition att importera?

3. Island: 13 jólasveinar kommer ner från bergen

Varför nöja sig med en jultomte när man kan ha tretton?

På Island finns jólasveinarna, 13 figurer ur den isländska folktron. En efter en kommer de ner från bergen under de tretton nätterna före jul. I äldre berättelser var de ganska besvärliga typer som stal mat och ställde till med hyss. Namnen avslöjar deras specialiteter – någon smäller i dörrar, någon slickar skålar och en annan försöker komma åt korv.

Med tiden har de blivit betydligt snällare och fungerar idag mer som isländska jultomtar. Barn ställer en sko i fönstret och kan få en liten present av jólasveinen som är på besök.

Jag (Helena) har bott på Island och hade under många år en kalender med alla jólasveinarna, så de här figurerna känns nästan som gamla bekanta.

LÄS MER: På Island finns 13 jultomtar – möt jólasveinarna

4. Österrike: Krampus kommer med horn och päls

Den 6 december firas Sankt Nikolaus på många håll i Europa. I Österrike kan den vänlige Nikolaus däremot få sällskap av en betydligt mer skräckinjagande figur.

Krampus brukar gestaltas med horn, päls, skrämmande mask och stora klockor. Medan Nikolaus belönar snälla barn är Krampus den mörkare följeslagaren.

I flera delar av Österrike arrangeras fortfarande Krampusläufe, där utklädda Krampusfigurer drar genom gatorna. Traditionen är särskilt stark kring den 5 december, kvällen före Nikolausdagen.

Krampus exakta ursprung är däremot inte så enkelt att slå fast som det ibland framställs på nätet. Det finns olika teorier om äldre förebilder och vinterriter, men historien är mer komplicerad än att Krampus bara skulle vara en bevarad ”hednisk demon”. Läskig är han i alla fall.

5. Grekland: Julbåten konkurrerar med julgranen

Julgran eller julbåt? I det sjöfartspräglade Grekland har båten länge haft en självklar plats i julfirandet.

Små dekorerade båtar, karavakia, pryds med ljus och kan synas i både hem och offentliga miljöer under julperioden. Idag finns förstås också gott om julgranar i Grekland, men den upplysta båten lever kvar som en karakteristisk grekisk julsymbol.

Med tanke på landets långa relation till havet känns traditionen egentligen ganska logisk. Och visst låter en liten lysande julbåt rätt charmig?

6. Tjeckien: Fasta – och hoppas få se en gyllene gris

Den tjeckiska julen är full av gammal folktro och olika sätt att försöka ta reda på vad framtiden har att erbjuda. En av de mer fantasifulla traditionerna säger att den som fastar under julafton kan få se en gyllene gris, zlaté prasátko. Att få syn på den lilla guldgrisen ska vara ett gott tecken.

Hur många som faktiskt lyckas fasta en hel dag när julens alla godsaker finns inom räckhåll är en annan fråga.

Tjeckisk julfolktro innehåller dessutom fler spännande traditioner. Man kan bland annat skära ett äpple på tvären och tolka kärnhuset eller låta små valnötsskal med ljus flyta som båtar för att sia om framtiden.

7. Venezuela: Rullskridskor hör julen till

I Venezuela finns en jultradition som åtminstone ger motion mellan godsakerna: patinatas, sammankomster där människor åker rullskridskor under julperioden.

Traditionen har varit särskilt förknippad med Caracas och med de tidiga morgonmässorna, Misas de Aguinaldo, dagarna före jul. Rullskridskoåkningen blev populär under 1900-talet och utvecklades till ett socialt julnöje med familjer, barn, musik och mat.

8. Portugal: En plats vid julbordet för dem som saknas

Alla ovanliga jultraditioner är inte roliga eller spektakulära. Vissa är snarare vackra och lite vemodiga.

I delar av norra Portugal finns en tradition att under julmåltiden spara en plats vid bordet för familjemedlemmar som nyligen gått bort. Ett annat gammalt bruk är att låta bordet stå dukat och elden brinna under natten för att ge värme och tröst åt de dödas själar.

Julmåltiden kallas Consoada och äts på julafton. Namnet har koppling till latinets consolare – att trösta. En tradition som påminner om att julen inte bara handlar om dem som sitter runt bordet, utan också om dem man minns.

9. Katalonien: Ett vedträ bajsar ut julklappar

Och från det stillsamma portugisiska julbordet kastar vi oss rakt in i en av Europas mer… jordnära jultraditioner.

I Katalonien finns Tió de Nadal, ett vedträ som numera ofta har fått ett glatt ansikte, små ben och den katalanska mössan barretina. Under tiden före jul tar barnen hand om sin tió, matar den och ser till att den håller sig varm under en filt.

Sedan kommer den stora dagen. Barnen slår på vedträet med käppar och sjunger en särskild sång. När filten till slut lyfts har Tió – om allt gått enligt plan – bajsat ut godis och presenter.

Det är lätt att fastna vid den komiska detaljen, men traditionen har äldre rötter i det katalanska bondesamhället, där vedträet och elden förknippades med hemmet, naturen och överflöd.

10. Wales: En hästskalle knackar på dörren

Föreställ dig att det knackar på dörren under julhelgen. Utanför står ett sällskap som sjunger – tillsammans med en person som bär omkring på en riktig hästskalle med band, rosetter och ett långt vitt tyg. Välkommen till Wales.

Figuren kallas Mari Lwyd, ungefär ”den grå märren”, och traditionen var framför allt vanlig i södra Wales under 1800-talet. Sällskapet gick från hus till hus under jul- och nyårsperioden och försökte sjunga sig till att bli insläppta.

En särskilt rolig del är pwnco, en sorts musikalisk ordduell där gruppen utanför och människorna inne i huset svarar varandra på vers.

Traditionen minskade under 1900-talet men har återupplivats på flera håll. Så ja – under rätt omständigheter kan du fortfarande stöta på en sjungande hästskalle i Wales kring jul.

11. Spanien: Ett helt land följer jullotteriet

Den 22 december händer något speciellt i Spanien. Då dras Sorteo Extraordinario de Navidad, det stora spanska jullotteriet.

Lotteriet är så starkt förknippat med julen att dragningen för många markerar början på själva julfirandet. De vinnande numren sjungs fram av barn och människor följer den flera timmar långa dragningen på tv, radio och andra medier.

Den mest berömda vinsten kallas El Gordo, ”den feta”, men det speciella med lotteriet är också att vinsterna är utspridda över många lottnummer. Familjer, arbetskamrater, barer och föreningar kan köpa lotter tillsammans.

Att sitta och lyssna på barn som sjunger lottnummer i timmar kanske låter märkligt för oss. Fast… vi tittar som sagt på Kalle Anka.

12. Island: Julkatten kan äta upp dig

Vi måste tillbaka till Island. De tretton jólasveinarna är nämligen inte ensamma i den isländska julens ganska mörka persongalleri. Där finns också Jólakötturinn – julkatten.

I folktron är detta inte någon liten gullig katt som ligger och spinner under julgranen, utan en enorm och hotfull varelse. Julkatten förknippas med föreställningen att den som inte fått nya kläder till jul riskerar att råka illa ut.

Bakom berättelsen finns en koppling till arbetet med ull. Den som hade gjort sitt arbete ordentligt inför jul kunde belönas med ett nytt plagg – medan den som inte gjort det riskerade att hamna i julkattens blickfång.

Julkatten har med tiden kopplats samman med Grýla och Leppalúði, de troll som i den isländska folktron är föräldrar till jólasveinarna. Det isländska juluniversumet är kort sagt inte bara mysigt.

LÄS MER: Julbocken, Julhäxan och Julkatten – möt Europas julväsen

13. Italien: Befana kommer flygande på en kvast

När jultomten gjort sitt och julen börjar kännas över i Sverige väntar italienska barn fortfarande på ytterligare en besökare.

Natten mellan den 5 och 6 januari kommer La Befana, en gammal kvinna som enligt traditionen flyger omkring på en kvast. Hon fyller barnens strumpor med godis och små presenter – eller symboliskt kol till den som inte varit riktigt snäll.

Befana hör ihop med trettonhelgen, Epifania, och traditionen innehåller en blandning av kristna berättelser och äldre folkliga föreställningar.

Den 6 januari brukar också räknas som slutpunkten för den italienska julperioden. Ett känt italienskt talesätt säger ungefär att ”med trettondagen försvinner alla högtider”. Men först kommer alltså en gammal kvinna flygande på kvast.

14. Katalonien: En bajsande figur gömmer sig i julkrubban

Vi trodde kanske att Katalonien hade fyllt sin kvot med Tió de Nadal. Icke. I katalanska julkrubbor kan man nämligen hitta caganer, en liten figur som sitter på huk med byxorna nere och uträttar sina behov.

Den traditionella caganern föreställer en bonde, ofta med den röda katalanska mössan barretina, och placeras lite undanskymt bland julkrubbans övriga figurer. Numera finns också caganers föreställande kändisar, politiker, idrottsstjärnor och andra offentliga personer.

Figuren är inte bara ett skämt. Den har bland annat tolkats som en symbol för fruktbarhet och för att gödsla jorden inför ett nytt år. Men ja. Det är fortfarande en bajsande figur i julkrubban.

15. Mexiko: Rädisornas natt

Vi avslutar med en tradition som låter som något vi hittat på. Noche de Rábanos – Rädisornas natt. Varje år den 23 december fylls centrala Oaxaca i Mexiko av konstverk skapade av rädisor. Och vi pratar inte om en liten rädisa som fått två ögon och en hatt.

Lokala odlare och konsthantverkare skapar avancerade figurer och hela scener med stora rädisor, ofta tillsammans med andra naturmaterial. Motiven kan föreställa julkrubbor, människor, djur, byggnader, lokala traditioner och scener ur livet i Oaxaca.

Traditionen växte fram i slutet av 1800-talet, när odlare använde fantasifullt skurna rädisor för att locka kunder på julmarknaden. Så småningom utvecklades det hela till en tävling och en stor årlig folkfest.

Idag är Noche de Rábanos en av Oaxacas mest karakteristiska jultraditioner. Och plötsligt känns Kalle Anka klockan tre inte särskilt märkligt längre.

Jultraditioner blir normala när vi växer upp med dem

En hästskalle i Wales, en julbastu i Finland, ett bajsande vedträ i Katalonien eller gigantiska rädisor i Mexiko – sett utifrån kan nästan vilken tradition som helst verka märklig.

Men kanske är det just det som är så fascinerande med traditioner. Vi upprepar sådant som människor före oss har gjort, samtidigt som sederna förändras och får nya betydelser. Det som verkar fullständigt obegripligt för en besökare kan för någon annan vara själva definitionen av jul.

Och vi svenskar ska nog vara lite försiktiga med att döma. Klockan tre börjar Kalle Anka.

LÄS MER: Jultraditioner – varför gör vi som vi gör?

Udda jultraditioner i världen

Vad som är udda, annorlunda eller märkligt beror förstås på vad man är van vid. Om man tänker efter så är ju många traditioner ganska märkliga över huvud taget, som att dansa små grodorna, hugga ner en gran och ställa den inomhus eller skrida runt i nattlinne med brinnande ljus i håret.

Men när man vant sig vid en tradition så blir den ju ganska normal. Vi har nosat upp några annorlunda julseder och udda jultraditioner i världen som du kanske inte kände till. Eller gjorde du?