Meny Stäng

Petra i Jordanien med Tant Anna X 2

Gästskribent: Anna Nilsson Spets

Vänner kan man hitta var och hur som helst, min vän Anna hittade jag på ett reseforum på nätet för 16 år sen och äntligen fick vi till det och kunde spendera ett par dagar ihop. 

Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
Dela

När jag anländer till mitt boende på södra stranden i Aqaba klockan halv tre på morgonen ligger de och sover, Anna o hennes man Conny. Vi kramas länge före frukosten som består av varma pitabröd, ost och korv.

Men ska det vara så j-a svårt att få lite mjölk till kaffet undrar jag och kökspojken aka allt i allo lyckas med nöd o näppe säga att det inte finns. Juice finns inte heller, men man kan beställa extra juice, som kommer när frukosten är klar typ. Eller när kökskillen googlat fram vad man beställt. 

Vår första gemensamma dag tillbringar vi i Aqaba, en mellanstor brusande stad som är ganska typisk för Mellanöstern.  

Vi botaniserar lite i butikerna och fikar, tar en tur inom slotts/fortruinerna som egentligen inte är så värst mycket att se. Slottet/fortet härstammar från 1600-talet och fungerade som ett rastställe för pilgrimer på väg till Mekka och Medina. 

SEN, ja herregud vilket turistspektakel, båt med glasbotten. Försäljaren lyckas övertala oss att ta en timmes tur på Röda havet … Och Aqaba vimlar av glasbottenbåtar …

Visst, en och annan firre, lite gråa koraller och nån sjunken tank, mer är det inte, men rätt skönt att komma ut på havet i alla fall även om det var lika skönt att komma i land efter att skepparn spelat samma Bob Marley låt på högsta volym tio gånger. Minst. 

Conny vill ha en bira … i en stad där 99 procent serverar halalmat, vi hittar en mexrestaurang, vi äter och laddar för resans huvudmål, klippstaden Petra. 

Från Aqaba till Petra tar det ungefär 2 timmar med bil, vägarna är bra, landskapet platt som en pannkaka med en och annan kulle och bergskedja.  

Vi anländer till Petra sen morgon och bestämmer oss för att rida ner till själva ingången. Hästarna; araber och halvaraber ser hyfsat välskötta ut, vi hör musiken från Indiana Jones filmen i öronen, en av filmerna är inspelad här. 

Vi hoppar av kusarna och ger oss in i denna högst märkliga värld av sten. 

WIFI.se

Petra ligger i en ravin som är lite mer än 2 kilometer lång, klipporna runt om är över hundra meter höga vilket var utmärkt ur försvarssynpunkt. Det var en strategisk punkt för handel och man tror att sex stycken karavanvägar korsades just här. 

Tidsmässigt pratar vi nu om runt 500 år före Kristus, alltså mer än 2500 år sen. Nabatéefolket, ett nomadfolk, var de första som slog ner sina bopålar. 

I dag är det selfies, posering och tiktok som gäller.  

Nabatéerna var ett rikt folk och duktiga hantverkare. Man började byggarbetet med utsmyckningar i form av uthuggna lejon, girlander och dåtidens gudar.  

Sen började det gedigna arbetet med att hugga ur själva klippan till tempel, boplatser och gravar. Man högg också ut ett kanalsystem för vattenförsörjning som gjorde att odling var möjligt. 

Petra är en av världens 7 NYA underverk och nog är det ett underverk alltid, från början till slut. Passagen in till själva staden kallas för siq och är på vissa ställen väldigt smal, de upp till hundra meter höga klipporna skiftar i olika nyanser.  

Vi kommer fram till den mest kända byggnaden, The treasure/Skattkammaren, byggnaden som alltså är uthuggen i själva klippan, är 40 meter hög och har 10 våningar. Man tror att den används som kungagrav. 

The treasure är nog det mest fotograferade stället i den rosa staden, lite jippoaktigt känns det som när man kan för en slant klättra upp på en kamel, låta sig ledas fem meter för att fotograferas framför byggnaden. Näää, det skiter jag allt i. 

Lite längre fram ligger en amfiteater, klippväggar med bostäder, gravhögar och tempel. Många ställen ligger högt upp i bergen, om man vill kan man rida åsna dit upp men det vill vi INTE. 

Reflekterar över livet i Petra över en isande kall citronjuice med mynta efter att ha klättrat upp till ett av templen. Under sin storhetstid var förmodligen invånarantalet runt 30 000.  

Staden Petra förlorade sin plats som viktig handelsknutpunkt i och med att nya rutter upptäcktes. Efter två jordbävningar med 200 år emellan skingrades stadens innevånare och staden ödelades för att återupptäckas 600 år senare.  

I dag är det en av världens mest besökta platser, jag ångrar inte en sekund att jag är en liten fluglort av alla dom som upplevt den rosa staden. Däremot ångrar jag att vi inte spenderade kanske två dagar där, det finns alldeles för mycket att upptäcka. 

Petra är som gjort för turism, turismen som just nu uteblir pga Gazakonflikten samt årstiden. Tack och lov är det inte nedlusat med försäljare heller, ett och annat stånd med diverse hantverk, strategiskt utplacerade toaletter samt ett par ställen att ta nåt svalkande på. 

Trötta i fötterna efter en lång dag betalar vi dyrt för att åka golfbil tillbaka till besökscentrum, äter lite gott och sveper en gudomlig citronmyntadrink igen. Tant Anna den äldre köper en Palestinasjal och drömmer sej tillbaka till proggtiden och Tant Anna den yngre förärar sig en ny tunika.  

En dag är till ända, en dag att lägga till i minnets arkiv. 

Att ta sig till jordanien och Aqaba

Flyg: Turkish airlines och Royal air Jordania, Bryssel-Istanbul-Ammam-Aqaba kostade 600 euro. Från vissa europeiska städer flyger också Ryan air. 

Ta sig runt: Verkar vara lättkört med bil, bra vägar och inte allt för mycket trafik. Taxi inte alltför blodigt dyrt och mellan vissa mål är det fasta priser eller taxameter. Fungerande bussnät mellan städerna. Extremt många aktörer som anordnar turer till Petra och andra mål. 

Boende: Många varianter, de finare hotellen ligger vid stranden i centrum, vi bodde på södra stranden, Beduin village, enkelt boende med frukost. 100 meter till Röda havet. 

Mat och dryck: Allt i från Mc Donalds till lokala småställen. Typisk mellanösternmat med shawarma, falafel, hummus och tahini. Mycket serveras (tyvärr) med pommes frites. Väldigt få ställen verkar servera alkohol. I övrigt fantastiska juicer, youghurtdrycker, gott kaffe och som sagt, massor med te. 

Visum: Ja. Finns också ett sk Jordanpass där visum och inträde till många turistattraktioner är inbakade. 

Hygien: Västerländska toaletter till större del, pappret slängs i korg vid sidan. Dricksvatten på flaska. 

Anna Nilsson Spets

Följ Anna här:

Sverige

Anna Nilsson Spets

60 årig tant med livslång kärlek till Afrika. Utvandrad till Flandern i Belgien och jobbar till vardags med växter. Skriver, fotar och försöker inspirera andra att budgetresa på egen hand. Bloggar på "Annas blandning" om resor, jobb, växter, skrivande och mycket annat.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev