Isländska traditioner – från julfirande till Þorrablót

Skribent: Helena Bergström

Uppdaterad: Augusti 2026 | Island har traditioner som inte riktigt liknar några andra. Här finns tretton jultomtar, en skräckinjagande jättekvinna som äter barn, fermenterad haj och vinterfester där fårhuvuden hamnar på middagsbordet. Jag har själv firat både jul och Þorrablót på Island – och Þorrablót dessutom flera gånger, både på Island och i Sverige.

Isländska traditioner – en del av min egen Islandshistoria

När jag var 17 år flyttade jag till Island som utbytesstudent och bodde nästan ett helt läsår på Heimaey, den största av Västmannaöarna. Jag gick i isländskt gymnasium, lärde mig språket och fick inte bara uppleva Island som besökare utan också ta del av vardagslivet och traditionerna.

En av de stora upplevelserna var att fira jul på Island. Jag lärde känna de tretton isländska jultomtarna, Grýla och julkatten och hade en julkalender där en ny tomte dök upp för varje dag före jul. Den kalendern följde faktiskt med mig hem och åkte fram till jul under flera år efteråt.

Jag fick också uppleva Þorrablót, den isländska midvinterfesten med traditionell mat som fårhuvud, fermenterad haj och fårtestiklar. Sedan dess har det blivit fler Þorrablót – både på Island och tillsammans med islänningar i Sverige. Så några isländska traditioner har hunnit bli nästan lite personliga för mig.

Jul på Island – jól

Julen är en av årets stora högtider på Island. Precis som i Sverige firas julafton den 24 december med familj, julmat och julklappar, men många av traditionerna runt omkring ser annorlunda ut.

Framför allt är det betydligt mer trångt på tomtefronten. På Island finns nämligen inte bara en jultomte utan tretton jólasveinar, eller julgossar. De kommer ner från bergen en efter en under de tretton nätterna före jul. Barn ställer en sko i fönstret och kan få en liten present i den – eller något mindre trevligt om de inte har skött sig.

De 13 isländska jultomtarna

De isländska jultomtarna är inte riktigt som vår snälla, rödklädda tomte. Ursprungligen var de betydligt mer skrämmande figurer, och fortfarande avslöjar deras namn vad de brukar hitta på.

Här finns bland andra Þvörusleikir, Slevslickaren, Hurðaskellir, Dörrsmällaren, Bjúgnakrækir, Korvtjuven, och Gluggagægir, Fönstertittaren.

Den första tomten kommer den 12 december och sedan anländer en ny varje dag fram till julafton. Därefter lämnar de Island i samma ordning, en om dagen, tills den siste försvinner den 6 januari. Vi har en separat artikel där du kan bekanta dig med alla de 13 isländska jultomtarna och deras egenheter.

Grýla, Leppalúði och julkatten

Som om tretton märkliga jultomtar inte vore nog har Island också några betydligt läskigare julfigurer.

Tomtarnas mamma Grýla är en gammal trollkvinna som enligt berättelserna kommer ner från bergen för att fånga och äta olydiga barn. Hennes man heter Leppalúði och spelar en betydligt mer undanskymd roll i berättelserna. Och så har familjen förstås ett husdjur: Jólakötturinn, julkatten.

Det är ingen liten gullig kattunge som ligger framför brasan. Den gigantiska julkatten sägs äta människor som inte fått några nya kläder till jul. Bakom den märkliga historien finns en koppling till arbetet med ull: den som hade gjort sin del av arbetet inför jul kunde belönas med ett nytt plagg – och slapp därmed julkatten.

Isländsk julfolklore är med andra ord inte bara mysig. Den är också ganska mörk – och det är en del av charmen.

Þorláksmessa – dagen före julafton

Den 23 december firas Þorláksmessa, Sankt Þorláks dag. För många islänningar är det idag en dag för de sista julförberedelserna, shopping och att träffa människor på stan.

En betydligt mer säregen tradition är att äta kæst skata, fermenterad rocka. Lukten är minst sagt påtaglig och har en tendens att stanna kvar både i kläder och lokaler. Det är kanske inte den rätt man i första hand skulle välja för att skapa väldoftande julstämning – men traditioner behöver ju inte alltid vara rationella.

Vad äter man på julafton på Island?

Den isländska julmiddagen skiljer sig en hel del från vårt svenska julbord. I stället för ett stort smörgåsbord är det vanligt med en middag där en huvudrätt står i centrum.

Bland klassiska julrätter finns hangikjöt, rökt lamm, och hamborgarhryggur, glaserad fläskstek. Även ripa har traditionellt förekommit på julbordet. Till maten kan det serveras exempelvis potatis, sås och rödkål.

När jag själv firade jul på Island åt vi lammkött med kokt potatis och rödkål. Det var alltså både bekant och annorlunda på samma gång. En annan isländsk julklassiker är laufabrauð, mycket tunt bröd som dekoreras genom att man skär avancerade mönster i degen innan det friteras.

LÄS MER: Vad äter man på Island? – Klassiska rätter att testa

Þorrablót – isländsk midvinterfest

När julen är över dröjer det inte länge förrän det är dags för nästa mycket isländska tradition: Þorrablót.

Þorrablót firas under den gamla isländska vintermånaden Þorri, ungefär från mitten av januari till mitten av februari. Namnet har rötter långt tillbaka i den fornnordiska kulturen, men de Þorrablót som firas idag har framför allt vuxit fram sedan 1800-talet.

Idag handlar det om att träffas, äta traditionell mat, sjunga, hålla tal, umgås och gärna dricka en och annan snaps. Och maten är en historia för sig.

Þorramatur – fårhuvud, haj och fårtestiklar

Den traditionella maten som serveras vid Þorrablót kallas þorramatur och består av gamla isländska rätter och konserveringsmetoder. Här kan du bland annat stöta på:

• Hákarl – fermenterad haj
• Svið – svedda och kokta fårhuvuden
• Súrsaðir hrútspungar – syrade fårtestiklar
• Blóðmör – blodkorv
• Lifrapylsa – leverkorv
• Hangikjöt – rökt lamm
• Harðfiskur – torkad fisk
• Rúgbrauð – mörkt rågbröd
• Flatbrauð – tunt isländskt bröd

Till detta passar förstås brennivín, det klassiska isländska brännvinet. Þorramatur serveras fortfarande under Þorri och är ett sätt att hålla äldre isländska mattraditioner levande.

Mina egna Þorrablót

Mitt första Þorrablót upplevde jag när jag bodde på Island. Jag minns fortfarande hur äldre isländska farbröder åt fårhuvudena med betydligt större entusiasm än jag själv och till och med sög i sig ögonen med uppenbar njutning. Själv kan jag väl konstatera att vissa delar av þorramatur är godare än andra.

Men jag tycker om traditionen. Sedan mitt år på Island har jag varit med på Þorrablót flera gånger, både på Island och i Sverige, och för mig handlar upplevelsen minst lika mycket om människorna, stämningen och kulturen som om själva maten.

Och kanske är det precis så man ska se på Þorrablót. Man behöver inte längta efter fermenterad haj till middag för att uppskatta en tradition som berättar något om hur människor har levt på en karg ö där man historiskt behövde ta vara på det som fanns och hitta sätt att bevara maten genom vintern.

Gamla traditioner som fortfarande lever

Det är kanske just detta jag tycker är så fascinerande med Island. Landet är på många sätt hypermodernt, men samtidigt finns sagorna, språket, maten och de gamla berättelserna hela tiden närvarande.

Barn väntar fortfarande på de tretton jólasveinarna. Grýla och julkatten dyker fortfarande upp inför jul. Och mitt i vintern samlas människor fortfarande kring fat med hákarl, svið och hrútspungar.

Traditionerna förändras förstås med tiden, precis som våra svenska traditioner gör. Men de lever. Och efter alla mina resor till Island är det kanske just sådant som gör att landet fortfarande känns så speciellt för mig.

Mer om Island

Det finns otroligt mycket mer att se och uppleva på Island. Här hittar du fler tips och reportage:

• Fakta om Island
• Det isländska språket
• Att göra på Island – våra bästa tips

Översta bilden i inlägget: Foto: Iceland.is