Isländska språket – svårt, vackert och förvånansvärt bekant

Skribent: Helena Bergström

Uppdaterad: Augusti 2026 | Isländska är ett nordiskt språk som på många sätt ligger närmare fornnordiskan än dagens svenska, norska och danska. För oss svenskar kan språket först se nästan obegripligt ut – men tittar man närmare dyker det upp förvånansvärt många bekanta ord. Och även om grammatiken är komplicerad är uttalet faktiskt mer regelbundet än man kanske tror.

Min relation till det isländska språket

Jag var 17 år när jag flyttade till Island som utbytesstudent. Under ett helt år bodde jag på Västmannaöarna och gick i isländskt gymnasium – och någonstans på vägen lärde jag mig också att prata isländska.

När jag kom hem till Sverige fortsatte språkintresset. Jag läste isländska en termin vid Uppsala universitet och undervisade senare själv lite i språket på Vuxenskolan. Sedan dess har jag återvänt till Island många gånger.

Idag är min isländska betydligt rostigare än den en gång var. Språk är färskvara, och utan regelbunden träning försvinner både ord och grammatik förvånansvärt fort. Men mycket finns fortfarande kvar – och varje gång jag kommer tillbaka till Island känns det som att språket sakta vaknar till liv igen. Så hur svårt är egentligen isländska? Och hur mycket kan man förstå som svensk?

Isländska – ett nordiskt språk

Isländska är precis som svenska, norska, danska och färöiska ett nordgermanskt språk. Men medan de skandinaviska språken har förändrats mycket genom århundradena har isländskan bevarat betydligt mer av den gamla grammatiken och ordförrådet.

Därför kan språket vid första anblicken se nästan obegripligt ut för en svensk – samtidigt som man plötsligt stöter på ord som känns märkligt bekanta. Hús är hus, borð är bord, hestur är häst och fiskur är fisk. Och kan man lite svenska, norska eller andra germanska språk finns det mängder av sådana små ledtrådar.

Är isländska svårt att lära sig?

Jag brukar säga att isländska är både svårt och lätt. Det svåra är framför allt grammatiken. Isländskan har fyra kasus – nominativ, ackusativ, dativ och genitiv – och tre genus: maskulinum, femininum och neutrum. Substantiv och adjektiv böjs och även personnamn kan få olika former beroende på hur de används i meningen.

Verb böjs också efter person och det finns betydligt fler grammatiska former att hålla reda på än i modern svenska. Det kan med andra ord bli ganska snårigt.

Samtidigt finns en stor fördel för oss svenskar: en hel del av ordförrådet känns bekant. Ju mer isländska man lär sig, desto fler släktskap med svenska ord börjar man upptäcka.

Isländska ord – sjónvarp, tölva och myndavél

En av de saker jag tycker allra mest om med isländskan är hur man har skapat nya ord. I stället för att automatiskt låna in internationella ord har man ofta byggt nya ord av delar som redan finns i språket.

Sjónvarp betyder television och kan ungefär förstås som ”synkastning”. Myndavél, kamera, består av ord för bild och maskin. Sálfræði, psykologi, är ungefär ”själskunskap”.

Ett av de mest kända exemplen är tölva, dator. Ordet skapades på 1960-talet genom en kombination av tala, som betyder tal, och völva, en spåkvinna eller sierska från fornnordisk tradition. En dator blev alltså, lite förenklat, en ”talsierska”. Visst är det underbart?

Kan en svensk förstå isländska?

När man ser isländska i skrift kan man ofta lista ut mer än man först tror. Ett enkelt exempel är: Ég á hús. Ég är jag, á är har/äger och hús är hus. Eller: Hann drekkur vatn. Han dricker vatten.

Men när en islänning börjar prata i normal hastighet blir det betydligt svårare. Uttalet skiljer sig mycket från svenskan och dessutom används förstås mängder av ord som inte omedelbart känns igen.

För mig förändrades det successivt när jag bodde på Island. I början fick jag koncentrera mig på varje ord. Efter ett tag började språket fungera mer automatiskt – precis som det brukar göra när man verkligen lever mitt i ett nytt språk.

Hur uttalas isländska?

Isländska ser kanske svårt ut att uttala, inte minst eftersom alfabetet innehåller bokstäver som þ och ð. Men uttalet är faktiskt ganska regelbundet när man väl har lärt sig reglerna.

En praktisk sak att känna till är att betoningen i princip alltid ligger på ordets första stavelse. Bokstaven þ uttalas ungefär som th i engelska thing, medan ð ligger närmare th i this.

Och så har vi au, som ungefär låter som ”öj”. Därför finns det också en logik bakom att rauður betyder röd – när man säger ordet högt börjar släktskapet plötsligt kännas lite tydligare.

Och så var det Eyjafjallajökull …

När vulkanen under Eyjafjallajökull fick sitt stora utbrott 2010 fick tv-reportrar över hela världen ett nytt problem: Hur sjutton uttalar man Eyjafjallajökull?

För en islänning är namnet förstås inte särskilt märkvärdigt. Det består dessutom av helt vanliga ord: eyja har med öar att göra, fjalla med fjäll och jökull betyder glaciär.

Namnet syftar alltså ungefär på ”öarnas fjällglaciär” – öarna i det här fallet är Västmannaöarna, som ligger utanför kusten. Och just Västmannaöarna råkar vara platsen där jag själv en gång började lära mig isländska.

Ett språk jag fortfarande bär med mig

Idag skulle jag inte påstå att jag pratar isländska lika obehindrat som när jag bodde på Island. Jag använder språket alldeles för sällan och har glömt både ord och grammatiska former. Men det märkliga med språk man en gång kunnat ganska bra är att de inte verkar försvinna helt.

När jag kommer tillbaka till Island börjar ord och uttryck dyka upp igen. Jag hör mer än jag trodde att jag skulle förstå och efter några dagar vågar jag prata lite mer. Någonstans där inne finns fortfarande 17-åringen som försökte hänga med i undervisningen på ett isländskt gymnasium.

Och kanske är det också därför isländskan fortfarande ligger mig lite extra varmt om hjärtat.

Våra bästa tips till Island

Vill du ha fler tips om isländsk kultur och platser att upptäcka i landet? Här hittar du mer läsning och fler tips:

• Fakta om Island
• På Island finns 13 jultomtar
• Vad äter man på Island?
• Att göra på Island – våra bästa tips