I samarbete med bonuskod-se.com
Hur upplever man bäst ett nytt resmål? Det finns förstås massor av bra sätt, men ett sätt som vi verkligen gillar är att uppleva olika platser från hästryggen. Det är faktiskt något jag skulle vilja göra mycket, mycket oftare! Idag tänkte vi berätta om några spännande ridturer vi gjort på olika resor – bland annat i Mongoliet, på Nya Zeeland och på Island.
Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
DelaInnehållsförteckning
Hästridning i Mongoliet
En av de första gångerna vi red tillsammans var på stäppen i Mongoliet 2006. Vi skulle bo i jurta (mongoliskt tält) en natt och på dagen undrade vår guide om vi kanske ville prova att rida de mongoliska hästarna? Det ville vi förstås och en mongol (som inte pratade engelska) tog med oss på en liten tur.
Jag har ridit i många år under min uppväxt och känner mig väldigt säker på hästryggen, men mongolen ville ändå ta tyglarna över hästens hals och hålla i den (jag var ju kvinna och lite hjälplös, gubevars). Peter, som inte hade så mycket ridvana då?
Äh, han var ju man! Mongolen skickade över tyglarna till honom direkt och red upp bredvid för att bjuda på en cigg. Att Peter ropade till mig ”Var sitter stoppknappen och hur svänger man?”, det förstod han ju inte …
Hästridning på Nya Zeeland
Ett halvår senare, alltså vintern 2006-2007, var det dags för hästridning igen! Den här gången fick vi rida i den helt fantastiska naturen på Nordön på Nya Zeeland. Dessutom fick vi (äntligen!) rida på stora hästar. Ponnyer, islandshästar och mongoliska små saker i all ära, men jag gillar verkligen att rida på riktiga stora hästar.
Hästridning på Island
Sedan dröjde det nog ända till 2012 innan vi gav oss ut på ridtur på en utlandsresa igen – denna gång blev det en ridtur på Island. Om det är någonstans man ska uppleva naturen från hästryggen så är det ju på Island! Hästarna tog med oss ut i en natur fylld av heta bubblande källor och pysande geotermisk aktivitet. Hit kan man inte ens komma med bil, så häst är det absolut bästa sättet!
Hästridning i Sverige
Men kan man inte ge sig ut på ridtur i Sverige då? Jo, det är klart att man kan! När vi gjorde vår ”Norrlands-tour” med husbilen tillsammans med två tonårskillar (yngste sonen Billie och hans kusin) sommaren 2010 gjorde vi en ridtur i Idre. Det gick utmärkt även om hästarna var Western-dresserade och väldigt gärna ville gå baklänges i tid och otid (och vid ett tillfälle så mycket att både Billie och hans häst drattade ner i ett dike …)
Gillar du hästar och har du gjort en ridtur på resan någon gång? Berätta gärna! Eller föredrar du kanske att stå på läkaren eller att spela på hästar, som till exempel hos bet365? Själva ska vi förmodligen ut och rida till våren igen. När vi var på Peters brorsdotter Dessis bröllop i somras ”vann” jag en av de 12 månadslotterna, vilket betyder att man ska göra en viss aktivitet en viss månad tillsammans med brudparet. Jag drog ”april” och det stod ”hästridning” på lappen …!
Du kanske också gillar:
Svenska 
Deutsch 
English (UK) 
Suomi 
Polski
Steve säger:
Ni hittar alltid på nåt extra när ni är ute och reser. Ridning låter härligt.
Så kvinnor ses som extra hjälpbehövande även i Mongoliet. Ja, ja…..
Själv spelar jag mest på hästar, men jag har oxå ridit, eller ska jag säga töltat eftersom det var ridning på Islandshästar. Under några år när jag bodde i Uppsala så var det en på helgerna återkommande aktivitet. I stället för att åka ut och spela golf så åkte jag ut och töltade. Mycket behagligt och avkopplande.
24 januari 2017 — 6:48
Lennart säger:
Mongoliet är ett trevligt minne!
24 januari 2017 — 6:48
Lena - gott för själen säger:
Hehe, ja den där mongolska hästen såg onekligen lite liten ut för Peter.
Kram Lena
24 januari 2017 — 6:52
Husbilen Helge säger:
Hästar, inget för mig, men vackra att titta på. I min ungdom följe jag med en kompis som skulle rida. Hon proppsade på att jag skulle testa. Upp på hästryggen, o jag skrek Ta Ner Mig! Så är det att vara höjdrädd!
Men ett lämpligt fortskattningsmedel i naturen
Ha det gött
24 januari 2017 — 8:12
Marina säger:
Jag tillhör skaran som aldrig red som liten och aldrig var den där hästtjejen, men med en dotter som fick det intresset (plus skaffade sig häst) så försökte jag faktiskt lära mig den ädla konsten ridning. Terminen på ridskola med stora hästar var en termin som jag inte ser tillbaka på med längtande blickar, det var jätteskönt när den var över. Däremot så har jag gjort några terminer på islandshäst vilket var mycket trevligare, plus att det är i den genren dottern befinner sig. Att rida på Island är en dröm som jag någon gång ska lyckas uppfylla!
24 januari 2017 — 8:38
admin säger:
Steve, ja, eller så är det traditionellt manligt att rida i Mongoliet? Vad vet jag? Islandshästar är mysiga! Och de har ju de vanliga gångarterna oxå (skritt, trav och galopp) även om de dessutom har två extra (tölt och passgång) Coola hästar 🙂
Lennart, Mongoliet är ett speciellt minne! Tyvärr tappade vi kameran under ridturen och hästen trampade på den, så vi kunde inte fora mer (men det gick att få ut bilderna ur kameran).
Lena, haha jag vet! Men den verkade stark 😉
Husbilen Helge, jag vet att alla inte gillar att rida. Men intressant att du pratar om höjdrädsla! Jag är själv väldigt höjdrädd, men har aldrig tänkt på det i samband med hästar, utan mer i samband med skidliftar och höga hus!
Marina, tufft av dig att ge dig på att lära dig rida när din dotter gjorde det! Och om ni får chansen ska ni absolut göra en ridtur på Island!!!
24 januari 2017 — 8:50
Ama de casa säger:
Vilka häftiga ridturer! Jag är uppvuxen med hästar och älskar dessa fantastiska djur. Nuförtiden nöjer jag mig dock med att klappa på dom 🙂
Anders är inte alls lika begeistrad. En ridtur har jag dock fått med honom på när vi varit ute och rest. Det var i våtmarksområdet Pantanal i Brasilien. Sen följde han med och red Islandshäst i Sverige också. En överenskommelse:
– Om du börjar träna, så hakar jag på och rider, sa han.
Jag blev så illa tvungen att ta mig iväg och träna. Och han följde med och red.
Nu har Anders inte ridit på mååånga år, det är alltså hans fel att jag inte tränar! 😀
24 januari 2017 — 9:35
Geddfish säger:
Den mongoliska hästen hade vart nåt för mig 😀 men jag är inte höjdrädd, men jag vill ha kontrollen och det känns inte som om jag skulle ha det på hästryggen. Det enda jag ridit är en kamel 😀
Dock har hästar funnits på gården och tjejerna har ju varit hästtokiga förstås.
Den isländska bilden med de heta källorna är underbar!
24 januari 2017 — 9:37
Renates Reiser säger:
Herlig! Jeg vil tro alle disse rideturene var fantastiske opplevelser, og fine måter å se landet og naturen på. 🙂 Selv har jeg ridd i USA, Island, Makedonia, Jordan, Brasil, Georgia, Kirgisistan, Færøyene, Cuba, Sverige, og selvsagt her hjemme i Norge. Jeg elsker også å være på hesteryggen! 😀
24 januari 2017 — 10:10
Ditte säger:
Att ta sig fram på hästryggen är roligt och ett bra sätt att uppleva naturen på nära håll. Mongoliet har jag ju inte besökt men kommer jag dit så ska jag rida och likaså om jag kommer till Island. Härliga bilder och erfarenheter ni har från ridningen. Skönt att Peter fick sig en större häst.
I Kina provade jag att rida en del och i trakterna runt kinesiska muren var det rejält spännande med både mycket uppför och utför.
Har nog i de flesta länder jag besökt tagit kortare eller längre ridturer och en hel del även i Sverige på olika ställen. En härlig upplevelse var när ja var ute på en flerdagarsritt i Camargue i södra Fankrike.
Roligt är det förvisso att rida och se mycket gör man, frisk luft och spänning får man på köpet.
24 januari 2017 — 12:14
Annette säger:
Jag och min man hyrde hästar i Frankrike för evigheter sedan, kanske 1998, och red ut med en fransman i nordöstra Frankrike. Patrik säger att fransmannen frågade om vi ville rida på litet snabbare, och att fransmannen och jag galopperade iväg med Patrik skrittandes efter. Det där minns jag ingenting av 😉 När vi bilade runt i i Skottland tänkte jag att det hade varit en ännu större upplevelse att rida runt bland berg och dalar, att vara ett med naturen på ett annat sätt än vad man blir med bil. Och apropå turridning med Islandshästar, så tror jag att den tiden när vem som helst kunde åka fram på Islandshästar snart är förbi, tyvärr. Aveln i Sverige sker på heta och temperamentsfulla Islänningar som passar för rutinerade tävlingsryttare, men inte alls för nybörjare eller som familjehästar. Tråkigt, för det var ju just den lilla storleken som gjorde att många vågade sig på att rida. Bekanta till oss har frågat om deras barn får rida på vår ena Islänning, hon ser ju så söt och lugn ut i hagen. Jag brukar svara att inga barn sätts upp, men om de vuxna vill känna på det som sker på Cape Canaveral så är de välkomna att prova 🙂
24 januari 2017 — 13:06
Ruth i Virginia säger:
Enda gångerna jag varit på hästrygg, var när jag var liten, och Morbror Karl lyfte upp mej på Dockan, och när jag var på s.k. beredskapsarbete
på en bondgård under kriget och fick rida hem efter att ha kört
släpräfsa ute på åkern. Hästen var så bred, så man fick nästan gå
i spagat. Ingen sadel, givetvis.
Har aldrig kännt för att rida. Hästarna är ju så himla höga. Liksom
Peter, tycker jag dom borde ha knappar att trycka på. 🙂
24 januari 2017 — 13:46
Kattis säger:
Haha ursäkta att jag skrattar men fick sån rolig syn för mitt inre av hästar som går baklänges och drattar ner i diken…hoppas det gick bra för både häst och Billie.
Själv är jag ingen hästmänninska tyvärr, testat rida två gånger i barndomen men det var inget för mig!?
24 januari 2017 — 14:10
BP säger:
Vilket roligt inlägg! Gillar Peters minst sagt skeptiska ansiktsuttryck…
Har aldrig suttit på en häst. Det räckte med ett besök på en ridklubb och att gå in i stallet där hästarna som tur var stod i bås. Lukten där var inte att leka med kan jag säga;-)
Har dock varit med i olika ”lag” på jobbet och spelat på V75 några gånger.
24 januari 2017 — 16:18
Matts Torebring säger:
En av våra anställda skrev in i vår iCal en dag. Vah! Vård av häst!
24 januari 2017 — 18:41
admin säger:
Ama de casa, ridtur i Brasilien låter ju som en häftig upplevelse! Sen tycker jag ju att er deal var en bra idé, den borde ni ta upp igen! 😉
Geddfish, kamel låter ju ännu mer spännande! 🙂 Om man inte är van att rida kan man förstås känna att man inte har kontroll. Jag brukar jämföra med en bil och tänka att på en häst behöver man inte ha full kontroll. Den skulle aldrig springa rakt in i en bergvägg eller nåt sånt! 😉
Renate, waow! Vilka coola ställen du har ridit på! 🙂
Ditte, ridtur i Camargue låter ju fantastiskt härligt! Hästarna där är sååå vackra 🙂
Annette, oj så intressant! Har ni egna islandshästar alltså? Detta med att man avlar på temperamentsfulla hästar hade jag ingen koll på. Men samtidigt undrar jag om det inte finns några turridningsstall med lugna islandshästar? Jag menar, efterfrågan brukar ju styra… Men som sagt, jag har ingen koll alls. Får se om vi får till någon ridtur i vår. Allra helst skulle jag rida på vanliga halvblod. Vi har lite blandad ridvana, så jag vet inte hur man ska arrangera det riktigt…
Ruth i Virgina, knappar haha, det vore nåt. Jag är nog lite tvärtom, för jag är väldigt dålig på att köra saker med knappar (bilar och andra motorfordon). Jag har kommit fram till att jag inte litar på mig själv i såna sammanhang, men jag litar på hästen 🙂
Kattis, haha, det gick bra! Hästen var så ruskigt lydig, så när den trodde att Billie sa åt den att gå bakåt så gick den bakåt (men själva verket ville han bara att den skulle stanna). Båda var nog lika förvånade när de landade i diket … Jag har lärt mig att man ska sitta upp snabbt igen så man inte hinner bli rädd, så jag såg till att han kom upp på hästen snabbt. Det gick bra!
BP, V75 luktar väl lite mindre gissar jag 😉 När jag hängde i stallet sa man ”hellre lukta häst och skit än att stinka öl och sprit”, men det var väl innan tonåren… 😉
Matts, haha, vård av häst! Den var ny! 😉
24 januari 2017 — 18:58
Linda, 155cm.se säger:
Älska hästar! Mongoliet är ett av mina drömställen att få rida på. Peter och lillhästen känns dock inte optimalt matchade i storlek men hästarna där kanske inte är större?
26 januari 2017 — 21:58
Annette säger:
Jodå, det finns fortfarande lugna Islänningar, men när de blir gamla måste det ju fyllas på med nya förmågor, och tyvärr avlas det inte på otävlade Islänningar längre, eftersom de är så svårsålda. Alla tror att de vill ha hästar med fin härstamning, trots att de är mycket mer svårridna för gemene man. Och turridningarna läggs ned en efter en, svårt med lönsamheten.
Men här finns en turridningsställe jag bara hört gott om: http://www.prinsensaraber.se/default.asp
Jag höll på med distansridning på Arabhästar en period, och då upptäckte jag Prinsens araber. Otroligt vackra hästar med mycket själ. Jag såg på hemsidan att de fortfarande erbjuder turridning, om ni är sugna på en turritt på vackra hästar skulle jag välja det alternativet. Ett tips 🙂
26 januari 2017 — 22:14
admin säger:
Linda, kul att du oxå gillar hästar, och Mongoliet är verkligen fantastiskt fint! Hästarna där är ganska små, men jag fick intrycket att de är starka.
Annette, jag förstår! Tack för bra förklaring! Och jättestort tack för tipset! Jag ska absolut kolla in det stället! 🙂
27 januari 2017 — 17:02