Meny Stäng

Tant Anna snabbturistar i Istanbul

Gästskribent: Anna Nilsson Spets

Det är mitt i natten när jag landar på den extremt stora flygplatsen i Istanbul, med taxi tar det 45 minuter till Sultanhamet, gamla stan, där jag har bokat boende på hostel. Jag väcker upp den stackars sovande nattpersonalen och kojar in i en våningssäng i ett rum för 6 pers. 

Twittra
Dela
Dela
Pin
Dela
Dela

Morgonen börjar med minaretutropen som verkar kommunicera med varandra, jag äter en god frukost på terrassen med utsikt över Blå moskén på ena sidan och Bosporen på den andra. 

Jag har 8 timmar att utforska Istanbul innan flyget går till Jordanien. Blå moskén ligger ett stenkast från boendet. 

Jag täcker huvudet med min medhavda sjal, tar av mej skorna och tassar in på de mjuka tjocka mattorna. Skönhet är ordet som kommer till mej när jag blickar runt. 

Blå moskén som har det officiella namnet Sultan Ahmet Moskén byggdes mellan 1609 och 1616, byggnaden består av fem större och åtta mindre kupoler samt sex minareter. 

Den ska tydligen vara en av världens vackraste moskéer, jag kan nog gå med på det även om jag inte sett världens alla … Kupolerna är täckta med vacker blå mosaik, takkronorna är gigantiska. Fönstren är som att titta i ett kalejdoskop.  

Moskén är öppen för besökare alla dagar året runt, det är ingen entré, man uppför sig respektfullt genom att täcka håret och ha längre kjol eller byxor. Den som inte har rätt klädsel kan låna. 

Under bönestunderna 5 x 90 minuter varje dag är det stängt för icketroende.  

Dagens andra turkiska kaffe intas på en mysig uteservering, smakerna krullar sig på tungan och det smakar precis som det ska. Kön utanför Basilikacisternen börjar att bli längre och längre och jag beger mig dit. 

Basilikacisternen eller Det sjunkna palatset, är en av de mest populära turistattraktionerna, den byggdes under 500-talet för att förse stan, då Kostantinopel med vatten. 

 Själva cisternen ligger under jord och rymmer 100 000 liter vatten som på den tiden leddes via viadukter från de norra delarna av staden. 

WIFI.se

Pelarna, 336 stycken är gigantiska, 9 meter höga.  

Det är ett skådespel i sej, det droppar från taket, dimmigt och kameralinsen immar igen. Ljusspottarna byter färg och ett och annat konstverk finns att beskåda. 

Till cisternen gör man klokt i att vara tidigt på plats, entrébiljett löses på plats eller online. 

Jag travar vidare, mitt mål är kryddbasaren och efter en del frågande hittar jag den. Kryddbasaren eller den egyptiska basaren som den också kallas, är en upplevelse för alla sinnen. 

Själva byggnaden härstammar från 1700-talet och var en knutpunkt för handeln längs sidenvägen. 

Basaren är en fantastisk mix av färg, form och dofter. Visst, det är turistigt till max och man blir inlockad i de små butikerna, bjuden på te som jag aldrig dricker … De måste tycka att jag är en alien som inte dricker te. 

Här finns te för alla krämpor och problem som impotens, åldrande och gallsten. 

En äldre man med turban frågar mej på knackig engelska var jag kommer i från; Sweden säger jag och svaret som kommer är: – A lot of terrorism in Sweden och han syftar på koranbränningarna …

Söker mej tillbaka mot hjärtat av stan för att besöka Hagia Sofia, den gamla katedralen som sedan blev moské. Köerna är typ 700 meter lång med fyra man i bredd så det skippar jag, med lite sorg i hjärtat. 

Suleymaniye moskeén är en annan av de riktigt stora moskéerna i innerstan, jag drar på mej sjalen igen och låter mej hänföras av det fantastiska byggnadsverket.  

Denna byggdes under mitten av 1550-talet och har fyra minareter, ett i varje hörn och de är runt 76 meter höga. Inne i själva moskén finns även här vackra mosaiker och praktfulla dekorationer i taket. 

Det drar ihop sig till bönestund och besökarna motas vänligt men bestämt ut. 

Jag lullar runt lite vid Taksimtorget, förundras över tiktokare och selfieberoende. 

Duvor i mängd, en gammal man öser upp korn i små koppar som säljs till de som vill mata fåglarna. 

En annan affärsgata kantas av mängder av små stånd som säljer allt i från ostar och oliver till fröer och lökar. 

Seven hills restaurant och hotell är en ganska oansenlig byggnad men med en fantastisk utsikt över innerstan, allt i från Bosporen till långt över till den asiatiska sidan. 

Det största nöjet bland besökarna är att mata de väldigt giriga måsarna med matrester, en gaffel i luften och vips så kommer en hopar måsar fångar bytet i flykten. Vad nu det ska vara bra för undrar jag i mitt stilla sinne, kanske för en tiktokfilm, vad vet jag. 

Min dag i Istanbul gav mersmak, hit ska jag tillbaka, snart. 

Flyget sent på kvällen tar mej till Aqaba i Jordanien, ni hänger väl med ? 

Anna Nilsson Spets

Följ Anna här:

Sverige

Anna Nilsson Spets

60 årig tant med livslång kärlek till Afrika. Utvandrad till Flandern i Belgien och jobbar till vardags med växter. Skriver, fotar och försöker inspirera andra att budgetresa på egen hand. Bloggar på "Annas blandning" om resor, jobb, växter, skrivande och mycket annat.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev