Meny Stäng

Veckans Gäst: Katarina Söderberg, eldsjäl för skolprojekt i Filippinerna

Katarina Söderberg bor idag i Norrland, men har bott många år på ön Bohol i Filippinerna. Under åren på Filippinerna såg hon att många av barnen i byn inte gick i skolan eftersom familjerna inte hade råd, och beslutade sig för att göra något åt situationen. Genom eget arbete och med hjälp av olika bidragsgivare har hon under åren kunnat se till att skolan rustats upp och att barnen fått tillgång till skolböcker, och idag erbjuds alla barn i byn möjlighet att gå i skolan.

Katarina startade för 8 år sedan bloggen ”Kattas Fikarum”, där hon skrev om livet på Filippinerna. Idag utgår hon från Norrland och bloggar om resor på bloggen Kattas Betraktelser.

Kan du berätta lite om dig själv? Vem är du och vad sysslar du med till vardags?

Till vardags arbetar jag heltid på Arbetsförmedlingens regionkontor för Norr- och Västerbottens län som verksamhetssamordnare med placering i Luleå. Vid sidan av jobbet reser jag mycket och engagerar mig gärna i ett skolprojekt på Filippinerna.

Jag och sambon renoverar också två äldre hus från 1700-talet. Någonstans mitt emellan jobb, bloggning, resor, husrenoveringar så designar jag silversmycken.

När reste du till Filippinerna första gången och hur kom det sig att du hamnade där?

Min första resa till Filippinerna gjorde jag redan år 2002. Jag reste ensam och planerade att ta ett dykcertifikat och sedan upptäcka landet. I Sverige hade jag mött en kvinna från Filippinerna som ofta berättade varmt om sitt hemland, det var dessa samtal som gjorde mig nyfiken. Några år senare flyttade jag också till Filippinerna, men det är en annan livshistoria.

Hur ser skolgången och vardagslivet ut för barn på Filippinerna, om du jämför med Sverige?

På Filippinerna börjar eleverna i förskola vid 6 års ålder. Filippinernas befolkning har ökat kraftfullt och det är ingen självklarhet för alla barn att gå i skolan. På många platser i landet bedrivs skolundervisning utomhus på grund av bristen på skolbyggnader. Ibland sker undervisningen i skiftgång, för att ge så många barn som möjligt en chans att lära sig läsa och skriva.

Skoluniform är ett krav för att få delta i undervisningen. Många fattiga familjer har inte pengar att köpa denna uniform, som oftast består av ett par shorts och en t-shirt. I många skolor saknas ofta det mesta för att kunna bedriva en god undervisning. Det saknas ofta skolböcker, elektricitet, vatten, toaletter och bristen på lärare är stor.

Hur gick det till när du började stödja skolan i Bohol?

Vid mitt första besök i skolan året 2002, blev jag så illa berörd över att se hur trångt och omodernt det var. Skolmöblerna var angripna av termiter och fallfärdiga. Ett flertal barn ägde inga slippers eller sandaler och de vandrade till skolan barfota.

Vid den tidpunkten var det ca 45 barn i skolan. Byns andra barn befann sig hemma eller nere på samhället för att leta efter plastflaskor för pantsättning. Det var då jag bestämde mig för att göra något för alla dessa skolbarn.

Jag började med att köpa skriv- och räkneböcker, pennor och bjöd på en och annan måltid mat. Eleverna fick en t-shirt så att alla kunde delta i undervisningen. Det var så det började.

Katarina Söderberg Filippinerna

Katarina Söderberg i ett av klassrummen. Varje år ger hon en lektion om något som de efterfrågat.

Vad har du hunnit göra för skolan under de här åren och vad har det betytt för eleverna?

Under åren har generösa stödjare kommit och gått. Jag har med mina pengar och olika bidrag bland annat byggt tre toaletter, anlagt trädgårdsland för köksträdgård, byggt en sidobyggnad till skolan, köpt skor, ordnat friluftsdagar och sponsrat skolavslutningar och julfester.

Skolbyggnaden har också fått golv och möbler, nya jalusifönster och dörrar och galler till dessa. Vi har bjudit på lunchmåltider, köpt böcker till klassrummens bokhyllor och årligen skol t-shirts osv.

Alla elever som bor i byn får nu möjlighet att gå i skolan och idag kan alla barnen i byn läsa och skriva samtidigt som det blivit lättare att rekrytera lärare till skolan. Visst är det fantastiskt?

Vad har varit det roligaste och det svåraste i arbetet med skolan?

Det absolut roligaste med skolsatsningen, är att jag ser att våra insatser till skolan och dess elever, gör stor skillnad. En liten summa eller insats gör ofta en stor skillnad för många elever.

Barnen vill gå i skola och föräldrarna stödjer skolgången i större utsträckning idag än tidigare. Likaså har skolresultaten vid de nationella testerna skjutit positivt i höjden genom åren. I flera skolämnen är idag de nationella testresultaten för skolans elever i toppnivå.

De problem som jag mött och fortfarande möter är dom stora skillnaderna i vår värdegrund. Ett exempel, är att jag stödjer alla elever i skolan. Men många lärare och vänner på Filippinerna anser att jag bör stödja de elever som har de bästa förutsättningarna att gå vidare till högre studier.

Ibland händer det att lokala politiker eller föräldrar frågar om pengar eller att de hellre vill ha pengarna i handen än att jag köper saker som går direkt till eleverna. Som du förstår så arbetar jag inte på det sättet. Allt som insamlats ska gå direkt till skolans barn eller till investeringar i byggnaderna.

Kommer du fortsätta stödja skolan i Bohol och vilka är dina tips till människor som också vill göra en insats någonstans?

Framtiden då? Jag kommer givetvis fortsätta att stödja skolan och eleverna, dock kan stödet ändra inriktning beroende på så många saker. Jag har blivit mer krävande vad jag anser att kommunen borde göra mer av, som en motprestation, innan jag diskuterar fortsatt stöd.  Jag har en filippinsk väninna på plats som idag fungerar som länken mellan mig och skolan, vilket fungerar mycket bra. Vill du också hjälpa till? Då skulle både jag och skolbarnen bli mycket glada och tacksamma.

Vill du också stötta skolprojektet? Om du vill skänka ett bidrag kan du ta kontakt med mig på följande adress katarinasodkt@gmail.com eller lämna en slant till följande konto: Adlawan Elementary Skola. Svenskt bankgiro nr: 836-3210.

Till sist en fråga vi ställer till alla vi intervjuar: Vilket är ditt favoritresmål?

Som ni säkert förstått så har jag en speciell relation till Filippinerna och jag är inte klar med att utforska ett land med över 7 100 öar än. Sedan är alla resmål intressanta där jag får botanisera bland druvor, viner, vingårdar och lokal mat.

Till sist! Känslan att veta att jag faktiskt gör skillnad för många barn är en stor drivkraft i livet!

Skola Filippinerna

Här har skolbarnen skolavslutning i den + 35 C gradiga värmen.