Veckans Gäst: Linnea Edmark, utlandsboende i Tyskland

Linnea Edmark har bott i Ingelstad utanför Växjö i Småland. Nu bor hon med sin svenska man och deras två barn i en stad som heter nästan likadant – Ingolstadt – men som istället ligger i Bayern i Tyskland. Trots att Tyskland liksom Sverige är ett nordeuropeiskt land finns det många kulturella skillnader, och det har Linnea och hennes familj fått uppleva.

Läs intervjun där Linnea berättar om värderingar som skiljer sig från de svenska och om hur det egentligen är när barn ska lära sig ett nytt språk, men också om fantastiska alper och naturupplevelser. Om du vill följa Linnea och hennes familj i deras vardag i Bayern kan du följa Linneas blogg Lanclin.

Kan du berätta lite om dig själv och din familj?

Jag är 33 år och född och uppvuxen i Täby utanför Stockholm. När jag började gymnasiet i Ingelstad utanför Växjö i Småland flyttade jag och min hund hemifrån och blev kvar i Växjö i 15 år. Storstan var inget får mig så efter studenten flyttade jag aldrig tillbaka till Stockholm. Det blev istället universitetsstudier och sen jobb på en förskola på landsbygden innan jag 2014 flyttade till Bayern i Tyskland med min familj.

I min familj ingår utöver mig min man och våra två barn som nu är 6 och 7. En liten hund har vi också, hon är en pigg 13åring och följer med oss på våra små och stora äventyr. Ja vad ska jag säga mer om oss?

Vi är en friluftsälskande familj som älskar att vara ute och jag driver bloggen Lanclin där jag bloggar om friluftsliv, resor och livet som utlandssvensk barnfamilj. Jag arbetar även som förskollärare, på Ingolstadts enda friluftsförskola. Min man arbetar med utrustning till flygplan och våra barn går nu i 2:a klass respektive den tyska motsvarigheten till förskoleklass.

Hur kom det sig att ni flyttade till Tyskland och Bayern? Var det ett svårt beslut?

För ungefär 4 år sen började tankarna kring att prova på att bo utanför Sverige. Det allra enklaste i vårt fall var att min man anmälde sig som tillgängligt för utlandstjänstgöring i det företag han arbetar på och så blev det. Då visste vi inte vilka länder som skulle bli aktuella och helt ärligt så blev vi kanske inte jättebegeistrade när erbjudandet om tjänst i Tyskland dök upp men oj så bra det blev ändå!

När det hade sjunkit in lite så kändes det ändå helt rätt för oss som första land att bo i utanför Sverige. Det kändes lite som en mjukstart och skillnaderna mot Sverige skulle inte vara så extrema som om vi hade hamnat i Brasilien eller Sydafrika till exempel. Skillnaderna var dock mycket större än vad vi hade kunnat tro, det har vi nu märkt med tiden vi bott här.

Själva beslutet att flytta utomlands var inte svårt. Vi ville uppleva en vardag i ett annat land och det gör man bara om man bor där en längre tid. De svåra besluten var de som följde sen. Sälja eller hyra ut huset i Sverige? Behålla eller sälja den svenska bilen? Viken förskola skulle barnen gå i? Skulle jag plugga på distans från Sverige, plugga tyska på plats eller söka jobb? Dessa frågor var även de absolut vanligaste vi fick inför vår utlandsflytt. Svaren på dem har jag samlat på en FAQ-sida på min blogg.

Många frågetecken var det och de som höll mig mest sömnlös var de som rörde barnen. De hade inte varit med och tagit beslutet om att ryckas upp från förskola, kompisar och huset vi tyckte mycket om, det hade vi föräldrar gjort. Många försökte peppa oss och säga saker som ”det löser sig” och ”det blir nog bra ska ni se” men vad visste de om att vara 5 år och byta land? Vi var dock övertygade om att det i slutänden skulle bli bra men att det skulle bli lite kämpigt i början.

Det var överlägset det som vi funderade mest på, hur det skulle gå för barnen. Hur skulle det komma att kännas för dem, hur skulle de komma att hantera språket och att flytta till ett nytt land och en ny stad över huvud taget. Jag minns mina tankar och känslor jag hade då och känner ofta med de föräldrar världen över som gör liknande resor men helt ofrivilligt och av långt mer dramatiska anledningar än oss.

Jag blir sorgsen när jag tänker på hur dessa föräldrar (och deras barn) ofta möts av oförståelse i sitt nya land. De funderingarna som väckts i mig och erfarenheterna jag fått som svensk invandrarförälder har förändrat mitt sätt att se på många saker, särskilt i min yrkesroll som förskollärare där jag möter otroligt många föräldrar.

Hur har det gått för barnen att anpassa sig till en ny kultur och ett nytt språk?

När det gäller barnens anpassning i sitt nya land med ett nytt språk och en ny kultur så har det gått bra men det har varit tufft. Det allra mest kämpiga har ju såklart varit språket. Att plötsligt en dag inte kunna kommunicera obehindrat med pedagoger och barn på förskolan var en enorm omställning.

Att få följa sina barn när de sakta, sakta erövrar ett nytt språk har inneburit både sorgliga och glada stunder då det blivit en del missförstånd, bråk och tillsägelser på grund av språkförbistringar. De glada stunderna som värmt våra föräldrahjärtan har varit då de blivit bjudna på kalas, börjat prata med andra barn i lekparken och hittat kompisar i husen på vår gata.

Något jag vill lyfta nu när jag har chansen är hur otroligt många vuxna ser på barns väg till att erövra ett nytt språk. Kanske är det okunskap, oerfarenhet eller önsketänkande men barn är, till skillnad vad många sagt till oss i all välmening, inte som ”svampar” när de lär sig ett nytt språk.

Det kanske känns så för oss vuxna när barnen helt plötsligt kan saker vi inte förstår hur de lärde sig MEN det krävs trots allt enorma mängder energi till denna ”uppsugningsförmåga”. Barn har generellt mycket energi men behöver också återhämtning av hjärnan som annars blir överhettad och ställer till med knasigheter.

Att se barnens inlärningsprocess som att de likt en svamp bara suger i sig information som sen utan bearbetning blir till användbar kunskap anser jag alltså är att grovt förminska deras kamp för att anpassa sig till sin nya miljö. Jag har skrivit mer om detta i inlägget ”Barn är inte som svampar” för att lyfta många barns situation i ett nytt land.

Det betyder inte att jag på något sätt tror att våra barn tagit skada av att byta miljö och lära sig ett nytt språk, tvärtom! De kom hit med sin trygga familj under trygga omständigheter vilket jag tror är några av de bästa förutsättningarna. Jag är sjukt stolt över dem, att de nu är tvåspråkiga och klarar sig finfint på båda sina språk. Jag kommer dock aldrig att säga att barn är som svampar efter att ha sett hur trötta deras små hjärnor kunde vara på eftermiddagarna det första året, aldrig.

Kan du berätta om några kulturkrockar ni varit med om?

Trots att Tyskland är ett grannland till Sverige finns en hel del kulturella skillnader. Listan kan göras lång men här får ni några vardagsexempel.

• Vi brukar säga att Tyskland i många delar är som i Sverige på 60-talet. Om det är positivt eller negativ avgör var och en själv. Sambeskattning, hemmafruar, sekreterare, dåligt utbyggd barnomsorg, man tilltalar okända och äldre personer med Herr, Frau eller Sie (ni) och titlar är viktiga. Digitaliseringen har visserligen kommit längre än den hade i Sverige på 60-talet men här betalar man fortfarande mest med kontanter och e-legitimation och Swish är okända begrepp. Att deklarera är en process som de allra flesta tar hjälp till för att reda ut vilka papper, intyg och blanketter som ska skickas in. Fjärran den sekundsnabba processen i Sverige.
• Här tillhör köksinredningen, alltså skåp, bänkar, vitvaror, ugn och spis i de allra flesta fall hyresgästen. Man packar alltså med sig sitt kök när man flyttar vilket är väldigt ovant för oss men inte ovanligt i flera europeiska länder.
• En annan sak är hur man ser på godis och sötsaker till barn. Lördagsgodis eller ens att bara äta godis en dag i veckan är ett fullständigt okänt fenomen här. Här bjuds bebisar på gummibjörnar och i förskolan och skolan bjuds det på nutellapannkakor till efterrätt ibland. Hos doktorn får man en klubba som belöning i skolans reception står det en godisskål. Många lågstadiebarn har mörkblänkande metallkronor på sina tänder och alla barn går på tandläkarkontroller två gånger per år istället för en som Sverige. Antagligen på förekommen anledning.

Vad är det bästa och det sämsta med att bo i Tyskland och Bayern?

+ Det bästa är enligt mig helt klart alperna! Det är helt fantastiskt att ha bergen så nära att man kan åka dit över dagen och vandra, jag verkligen älskar det. Det är också väldigt spännande, om än ansträngande, att lära sig ett nytt språk på ett sätt som bara är möjligt i ett land där alla pratar språket till vardags.

– Det är rätt så konservativt här och vi är mer liberala än de flesta vi möter när det gäller jämlikhet, jämställdhet, hbtq-frågor och liknande. Det kan vara lite frustrerande då vi vill att våra barn ska få med sig, och aldrig tveka kring, alla människors lika värde och att all kärlek är lika värd, att man få ha vilka kläder, frisyrer och smycken man vill bara man gillar det själv.

Kan du ge dina topp 3 tips till den som planerar att besöka Bayern som turist?

1. Alperna

Gillar du natur, vandring och okomplicerat friluftsliv är såklart Alperna det självklara valet i Bayern! Här kan man bo på allt från lyxhotell till Bed & breakfast i någon dal, åka linbanor upp på lite höjd och göra dagsturer bland gröna alpängar med snövita toppar i bakgrunden. Leder finns verkligen i alla svårighetsnivåer, allt från grusvägar farbara med barnvagn till leder där man nästintill klättrar.

3. Se mer än bara München

München må vara en av Tysklands största städer men vill du komma ifrån den turisttäta staden och se mer av det ännu mysigare och hemtrevligare Bayern ska du ta dig till någon av de många mindre städerna. Nürnberg, Augsburg, Regensburg och Ingolstadt är några exempel om man inte vill åka upp till någon liten alpby i bergen.

3. Skippa Autobahn

Autobahn är Tysklands världsberömda och välutbyggda stora motorväg. På den kommer du relativt fort fram dit du ska då nästintill fri körhastighet råder. MEN, har du inte bråttom så välj vägarna bredvid Autobahn, du kommer inte ångra dig. Då har ni större möjligheter att stanna när någon mysig by dyker upp och det finns måååånga i Bayern.

Autobahn är heller inte något för den hariga föraren då hastigheterna är höga och trots att man ligger i kanske 130 km/h så bränner det förbi fordon i en strid ström. Köer är också vanligt förekommande då olyckor och vägarbeten är extremt vanliga. Välj som sagt de något mindre motorvägarna eller landsvägarna om du kan och kom ihåg att dubbdäck inte är tillåtet i Tyskland!

Hur ser era planer ut för den närmaste framtiden? Kommer ni bo kvar? Kommer ni att resa?

Vi trivs alldeles ypperligt här men kommer i sinom tid att flytta tillbaka till Sverige. Trots att vi har alperna och flera större spännande städer och länder nära så längtar vi efter den svenska naturen. En natur där man faktiskt får vara för sig själv om man vill. Just att få vara för sig själv i naturen är svårt här i Tyskland där det är så enormt mycket mer tätbefolkat än i Sverige. Om vi då flyttar tillbaka till Sverige för gott eller bara mellanlandar en tid vet vi inte, det får tiden utvisa.

Det vi däremot vet är att vi kommer att fortsätta att resa. Och eftersom att vi är mycket för att upptäcka den region vi bor i så kommer det antagligen att fortsätta att prägla våra äventyr till stor del, oavsett vilket land vi bor i. Vissa avstickare blir det dock då och då, nästa blir till Uganda i december. Det ska bli galet spännande!

Till sist en fråga vi ställer till alla vi intervjuar: Vilket är ditt drömresmål?

Jag är som ni kanske förstått svag för vacker och spännande natur. Mina extra svaga punkter är berg och hav. Andernas berg hade varit otroligt häftigt att få uppleva men att se Atlantens vågor slå in mot stränderna på Shetlandsöarna drömmer jag också om.

Även djur är en av mina stora passioner så valsafari, savannsafari och snorkling i någon djurrik miljö står högt på min lista. Jag vet inte var i världen jag skulle få in så många som möjligt av dessa drömmar, kanske du som läser kan ge mig tips?

Tack Linnea Edmark för att du ville dela med dig av dina erfarenheter och tankar!

Översta bilden: Linnea Edmark och hennes barn Atlas och Sirius i Garmisch-Partenkirchen